Det här är en lite för lång kommentar som svar på de kommentarer som Anders postat i inlägget om kravallerna i Rosengård.
Jag undrar i vilken låssasvärld Anders lever i där vuxna människor inte använder våld när det passar dem? Ungdomar kan ibland tagit till stenar, smällare och bensin på eget bevåg medan vuxna har använt tårgas, batonger, gevär, helikoptrar, napalm, pansarvagnar och kärnvapen eller satt samma vapen i händerna på ungdomar med årder att mörda varandra, så att sätta sig ner och prata om problem ser jag inte som ett vuxet beteende. Vuxna människor är inte storsinta, fredliga och ”civilicerade”. Vuxna människor är våldsamma, giriga, hämndlystna och ignoranta.
Men frågan är fortfarande varför världen är så våldsam, varför misshandlar snuten ungdomar och varför kastar ungdomar sten på snuten?
för ett par veckor sedan stod jag i duschen hemma hos några vänner i Göteborg, mina pengar hade tagit slut helt och jag tänkte för mig själv att ”nu är jag fan nere på de mest grundläggande kraven på livet.” Det ledde naturligtvis till att jag var tvungen att fundera lite över vad de mest grundläggande behoven i livet är. Jag hoppas du hänger med nu: Mat, vatten och tak över huvudet, social gemenskap, rörelsefrihet och frihet från fruktan och smärta. Det skulle jag säga är de grundläggande behoven som alla har. De kraven är ingenting som samhället möter, det är ruskigt höga krav att ha i degens samhälle både i Sverige och globalt.
Däremot är det jävligt vanligt att samma behov blir exploaterade av människor med ekonomiska intressen. Jag hoppas att du förstår hur. I alla fall, om du har råd så kanske du kan få dina mest grundläggande behov uppfyllda men om du inte har det, och inte ser någon möjlighet att du kommer bli ekonomiskt oberoende och bosatt i en fin villa i ett lugnt område med fru och barn och en massa fina vänner så kommer hela upplägget at kännas väldigt orättvist och skrämmande. Rädda människor blir våldsamma och människor med en mörk bild av framtiden blir rädda. Jag vet det av egen erfarenhet och jag gissat att du också varit orolig och rädd från tid till annan.
Jag vet inte riktigt hur gammal du är Anders men jag gissar att jag är yngre än vad du är i alla fall. Jag vet inte riktigt hur mycket du engagerat dig politiskt men det finns en viss möjlighet att jag organiserat mig mer än vad du gjort. I alla fall om man är ung och politiskt aktiv (eller bara ung) så finns det en uppsättning svar och attityder som man får av företag och politiker: tystnad är det första, sen kommer lögner, svek, härskartekniker och till slut rent och oförklätt våld. Jag vet inte om du blivit jagad av snutar och fått hundar bussade på dig men det har jag och det är inte roligt. Om folk inte blir förbannade av det så undrar jag vad folk blir förbannade på, jag vet hur det påverkat mig.
Så Anders, om jag ska kunna ta något du skriver på allvar så får du sluta använda härskartekniker, och om du inte vet vad det är så får du tänka till.
Till sist få har jag lite frågor till dig Anders: hur mycket land äger du? Äger du fabriker eller några produktionsmedel över huvud taget? Har du en årslön på banken? Har du undrat hur det kommer sig att aktieägarna i ditt företag kan få så mycket avkastning bara för att de råkar äga aktier? Är du rädd för att bli avskedad och förlora din inkomst? Känner du att du kan förändra samhället?
Om det är så att du äger en massa produktionsmedel och är ekonomiskt oberoende så förstår jag att du inte kan greppa varför folk är arga, om du inte är ekonomiskt oberoende eller äger produktionsmedel så kanske du skulle fundera lite på vad du skulle kunna tjäna på att bli lite arg själv, jag säger inte att du måste ge dig ut och kasta stenar på snuten men när du sett våldet som möter de som vill förändra (synligt eller dolt) så kan vi sätta oss ner och prata om vad vi ska göra.
Unga och skitförbannade
Reaktionerna kring upploppen i Rosengård de senaste dagarna har varit många, men vad man fått höra alldeles för lite kring är resonemang kring varför? Visst, proffshuliganer hit och dit, men varför finns de från första början? Vad är de så arga på? Varför känns det fullt logiskt och nödvändigt för dessa ungdomar att bränna släpvagnar och attackera snutbilar?
Självklart handlar det om ett jävla missnöje. Den uppväxande generationen är inte tillfreds med att ärva en värld i ekonomisk, ekologisk och social kris. Något måste göras, frustrationen måste få ett utlopp. De tumult som under de senaste dagarna rått i Rosengård är inte det första av sitt slag. I Frankrike har liknande händelser skakat hela landet. Om det är "rätt" eller "fel" att attackera snutar och bränna grejer på måfå låter vi stå osagt här. Ni kan säkert räkna ut att vi inte direkt är de som grinar mest när snuten får på käften och det smäller högt. Vad vi ber om är istället en förståelse för dessa kravaller som ett socialt fenomen. En konsekvens av en omständighet som skapar social oro och missnöje.
Jag är hur som helst skitförbannad och jag förväntar mig detsamma av alla som betraktar världen med öppna ögon. Att kravalla i Rosengård kommer inte omstörta världsordningen. Det är inte ett medel mot en bättre morgondag. Det är ett symptom för hur illa ställt det är, även i myspys-sverige. Mitt råd till de härskande är att lyssna till vad dessa unga och skitförbannade ungdomarna vill. För det här handlar inte bara om en moské. Det här handlar om integration, meningslösheten i att vara ung och sakna plats i samhället, missnöjet över vart världen är på väg och frustrationen inför att inte känna att man kan påverka.
Om du inte redan sett Terrorister - En film om dom dömda så rekommenderar jag dig att göra det. Kanske kan du få en lite bättre inblick i hur det är att vara ung, skitförbannad och maktlös.
if this is what the world has made of me
then let it live with the consequences
Självklart handlar det om ett jävla missnöje. Den uppväxande generationen är inte tillfreds med att ärva en värld i ekonomisk, ekologisk och social kris. Något måste göras, frustrationen måste få ett utlopp. De tumult som under de senaste dagarna rått i Rosengård är inte det första av sitt slag. I Frankrike har liknande händelser skakat hela landet. Om det är "rätt" eller "fel" att attackera snutar och bränna grejer på måfå låter vi stå osagt här. Ni kan säkert räkna ut att vi inte direkt är de som grinar mest när snuten får på käften och det smäller högt. Vad vi ber om är istället en förståelse för dessa kravaller som ett socialt fenomen. En konsekvens av en omständighet som skapar social oro och missnöje.
Jag är hur som helst skitförbannad och jag förväntar mig detsamma av alla som betraktar världen med öppna ögon. Att kravalla i Rosengård kommer inte omstörta världsordningen. Det är inte ett medel mot en bättre morgondag. Det är ett symptom för hur illa ställt det är, även i myspys-sverige. Mitt råd till de härskande är att lyssna till vad dessa unga och skitförbannade ungdomarna vill. För det här handlar inte bara om en moské. Det här handlar om integration, meningslösheten i att vara ung och sakna plats i samhället, missnöjet över vart världen är på väg och frustrationen inför att inte känna att man kan påverka.
Om du inte redan sett Terrorister - En film om dom dömda så rekommenderar jag dig att göra det. Kanske kan du få en lite bättre inblick i hur det är att vara ung, skitförbannad och maktlös.
then let it live with the consequences
Intervju med Jonatan del 3 - Direkt aktion
- Vad fick dig att ta steget till att bryta mot lagen för det du tror på? Vad var det som inspirerade dig?
Det var en bra bit innan jag började med ”ekotage” som jag började bryta mot lagen i min politiska kamp. Det som från första början motiverade mig var insikten, som egentligen borde vara uppenbar och självklar för alla som engagerar sig i samhällsomdanande rörelser, att alla handlingar inom lagen är handlingar som inte kan skada det rådande systemet. Allt som tillåts är det som samhället förmår hantera utan att förlora kontrollen. Har du då ett mål som innebär just att samhället ska förlora kontrollen och förändras i den riktning du strävar efter, är lagbrott en självklarhet.
I mitt resonemang kring lagen i de ”brott” jag står åtalad för så kan jag bara uppmana alla som ”vill men inte vågar” att se lagen för vad den är. Lagen är en idé, om du inte tror på den kan den inte hindra dig. Visst, den situationen jag befinner mig i bevisar ju att de som tror på lagen kan hindra dig, men vad gör det? Kan du bara se till att hålla dig utanför snutens radar och se lagen för vad den är, så kan du genomföra långt mycket mer än om du bäddar in dig i den trygga lilla lagboken.
Att tillägga är också att lagen helt uppenbart alltid varit skriven av de maktbesuttna och välbärgade i alla lagstyrda samhällen, och därmed alltid utgått från deras resonemang. Och en maktbesutten individs resonemang är aldrig detsamma som den som lyder under dennes makt. Skulle någon lagstiftare börja identifiera sig med sina livsgivande omgivningar, traditionella samer, flyktingar, hemlösa, missbrukare eller slavarbetare i en annan världsdel, så skulle den personen snabbt tystas ner och avsättas sin post.
Jag ser inte problemet med att bryta mot lagen, jag ser däremot problemet i att så få gör det och att så få gör det trots att deras liv och dem de älskar står på spel.
- Hur såg du på risken att hamna i din nuvarande situation då du utförde aktionerna och hur ser du på möjligheten att hamna i fängelse idag? Skulle du än idag vara beredd att ta den risken?
Som jag nämnde ovan är lagbrott en självklarhet, hur obetydliga eller allvarliga de än må vara. Det är svårt för många, speciellt i Sverige, att identifiera sina politiska eller liknande kamper med krig men det är just det som är en nödvändighet för att kampen ska vara framgångsrik. Med krig menar jag inte nödvändigtvis en från aktivisternas sida beväpnad sådan; jag har i mina handlingar jobbat för att inte skada något levande tex…mer än konstgräset på golfbanan där masten stod. Men anammar du insikten om din roll som ”krigare” ser du också att vare sig du förklarar krig eller inte mot staten, samhället, patriatkatet, civilisationen eller kapitalismen; så har ett krig för länge sedan förklarats mot dig. Det är bara upp till var och en att fortsätta ignorera, som Jensen skriver, ockupationsmakten, eller att ta upp vapen.
I ett krig du aktivt deltar i (eller passivt betraktar) står ditt liv ständigt på spel men i dagsläget, i detta vagt formulerade krig mellan svartgröna ”aktivister”, och den dominerande kulturen, är det snarare troligt att du hamnar i fängelse än dödas. Det är ju inte något man kan ta för givet. Runtom i världen pågår det här kriget på allvar och många förlorar verkligen sina liv för samma saker som aktivister i nord/väst fängslas för. Det är inte ockupationsmaktens vilja att vi ska lyckas och den kommer att fängsla oss tills anstalterna överfylls, bygga fler anstalter och fylla även dem; det är viktigt att inte glömma det och att alltid försöka vara beredd på att hamna där men så långt det är möjligt undvika det.
Sammanfattningsvis som svar på frågorna: Laglydighet har inte gynnat och kommer inte att gynna någon annan än förtryckarna, och tillhör du inte förtryckarskaran så ser jag inte varför du ska lyda den.
Det var en bra bit innan jag började med ”ekotage” som jag började bryta mot lagen i min politiska kamp. Det som från första början motiverade mig var insikten, som egentligen borde vara uppenbar och självklar för alla som engagerar sig i samhällsomdanande rörelser, att alla handlingar inom lagen är handlingar som inte kan skada det rådande systemet. Allt som tillåts är det som samhället förmår hantera utan att förlora kontrollen. Har du då ett mål som innebär just att samhället ska förlora kontrollen och förändras i den riktning du strävar efter, är lagbrott en självklarhet.
I mitt resonemang kring lagen i de ”brott” jag står åtalad för så kan jag bara uppmana alla som ”vill men inte vågar” att se lagen för vad den är. Lagen är en idé, om du inte tror på den kan den inte hindra dig. Visst, den situationen jag befinner mig i bevisar ju att de som tror på lagen kan hindra dig, men vad gör det? Kan du bara se till att hålla dig utanför snutens radar och se lagen för vad den är, så kan du genomföra långt mycket mer än om du bäddar in dig i den trygga lilla lagboken.
Att tillägga är också att lagen helt uppenbart alltid varit skriven av de maktbesuttna och välbärgade i alla lagstyrda samhällen, och därmed alltid utgått från deras resonemang. Och en maktbesutten individs resonemang är aldrig detsamma som den som lyder under dennes makt. Skulle någon lagstiftare börja identifiera sig med sina livsgivande omgivningar, traditionella samer, flyktingar, hemlösa, missbrukare eller slavarbetare i en annan världsdel, så skulle den personen snabbt tystas ner och avsättas sin post.
Jag ser inte problemet med att bryta mot lagen, jag ser däremot problemet i att så få gör det och att så få gör det trots att deras liv och dem de älskar står på spel.
- Hur såg du på risken att hamna i din nuvarande situation då du utförde aktionerna och hur ser du på möjligheten att hamna i fängelse idag? Skulle du än idag vara beredd att ta den risken?
Som jag nämnde ovan är lagbrott en självklarhet, hur obetydliga eller allvarliga de än må vara. Det är svårt för många, speciellt i Sverige, att identifiera sina politiska eller liknande kamper med krig men det är just det som är en nödvändighet för att kampen ska vara framgångsrik. Med krig menar jag inte nödvändigtvis en från aktivisternas sida beväpnad sådan; jag har i mina handlingar jobbat för att inte skada något levande tex…mer än konstgräset på golfbanan där masten stod. Men anammar du insikten om din roll som ”krigare” ser du också att vare sig du förklarar krig eller inte mot staten, samhället, patriatkatet, civilisationen eller kapitalismen; så har ett krig för länge sedan förklarats mot dig. Det är bara upp till var och en att fortsätta ignorera, som Jensen skriver, ockupationsmakten, eller att ta upp vapen.
I ett krig du aktivt deltar i (eller passivt betraktar) står ditt liv ständigt på spel men i dagsläget, i detta vagt formulerade krig mellan svartgröna ”aktivister”, och den dominerande kulturen, är det snarare troligt att du hamnar i fängelse än dödas. Det är ju inte något man kan ta för givet. Runtom i världen pågår det här kriget på allvar och många förlorar verkligen sina liv för samma saker som aktivister i nord/väst fängslas för. Det är inte ockupationsmaktens vilja att vi ska lyckas och den kommer att fängsla oss tills anstalterna överfylls, bygga fler anstalter och fylla även dem; det är viktigt att inte glömma det och att alltid försöka vara beredd på att hamna där men så långt det är möjligt undvika det.
Sammanfattningsvis som svar på frågorna: Laglydighet har inte gynnat och kommer inte att gynna någon annan än förtryckarna, och tillhör du inte förtryckarskaran så ser jag inte varför du ska lyda den.
Intervju med Jonatan del 2 - Ideologi
- Hur kom du i kontakt med djupekologiska tankar från första början och vad var det som tilltalade dig med dem?
Om jag minns rätt så var det genom en akademisk torr bok i stil med ”Aktuella Livsåskådningar” som omfattade ekosofi, djupekologi och olika feministiska riktningar. Jag läste lite och blev reserverat intresserad. Den känslan av att som vänsteristisk anarkist inte vilja ses som flummig fick mig att inta en mycket kritisk ställning. Inte förrän jag läste ”Ismael” av Daniel Quinn kände jag mig bekväm med dessa tankar. Ismael blev något av en världsomdanande upplevelse; jag hade aldrig kunnat anamma civilisationskritik innan jag läste den. John Zerzan var för svårtillgänglig för en som bara är intresserad av grön anarki men var intressant för en anarkist då han var pensionär och promotade kravaller. Så dessa två författare är väl de som ledsagat mig litterärt in på den djupekologiska viltstigen. Det skulle ändå dröja ett drygt år från att jag börjat läsa djupekologisk och civilisationskritisk litteratur innan jag på allvar började se mig själv som ”en apa fångad i en destruktiv kultur” och basera mina tankar ekocentriskt. Efterhand började även Derrick Jensen driva på vikten av identifiering och militans i kombination med dessa tankar.
Det mest tilltalande i dessa tankar var nog känslan av att allt hänger ihop; den obeskrivliga känslan av alienation som närvarar vilken ideologi du än anammar fick för första gången en förklaring som inte vattnades ur efter lite skrap på ytan. Känslan av tillhörighet som kom från ”ingenstans och överallt”. Jag har alltid varit omgiven av mycket vänner och familj men aldrig kunnat känna den starka känsla av tillhörighet som när jag såg min förgiftade relation till allt annat levande. Det var som att hela det förnekade grönskimrande periferi som jag inte visat uppskattning sedan jag var barn, helt plötsligt blev levande och visade mig världen utan några skygglappar. Det var inte bara tilltalande utan kom att forma alla mina handlingar därefter. Att mina tankar på att demolera 3G-master uppmuntrades i Jensens böcker var om något tilltalande och många tankar och känslor jag burit på konfirmerades ju mer jag läste och diskuterade med vildväxande aktivister.
I häktet satt jag med restriktioner och spenderade 23 av 24 timmar i en cell på knappt tio kvadratmeter men varje gång jag var nära på att få ett sammanbrott dök en nyckelpiga upp, och vid ett tillfälle flög en fågel in i promenadburen på taket och kvittrade retfullt om hur dum jag var som var inspärrad när jag kunde vara ute och flyga istället. Från en annan promenadbur fick jag syn på en gammal ek några hundra meter från häktet och på något ordlöst sätt stärkte den mig. Varje dag, genom promenadburens galler eller gymmets fönster, följde vi varandra. Jag hur trädet förberedde sig för vintern och till slut innan jag släpptes, hur trädet helt självdött för att kunna födas pånytt till våren. Trädet hur jag genomlevde fångenskapen i min kamp mot civilisationen. Hade jag inte kommit i kontakt med djupekologi hade trädet bara varit en färgklick i periferin, fågeln och nyckelpigorna något jag ignorerat eller gullat med.
- Vilken politisk bakgrund har du och (hur) tycker du att kampen för jorden hör ihop med andra politiska frågor?
Min politiska bakgrund har i grunden varit vänsteristisk och jag har på egen hand eller i olika grupper engagerat mig i facklig kamp, anarkafeminism, djurrätt, toppmötesprotester, anti-fascism m.m. Från början av mitt politiska engagemang har det funnits en kärna med två fasta hållpunkter: anarkism och veganism. Anarkismen har skiftat med åren men har främst varit inspirerad av Crimethinc och post-vänster.
När det kommer till kampen för jorden är min utgångspunkt inte politisk, även om jag ofrånkomligen gillar att politisera det jag gör. Utgångspunkten är snarare emotionell och väldigt djupgående. Eller, för att konkretisera det, en framgångsrik kamp för jorden går inte att genomföra enbart som en ”politisk kamp”. Du kan kämpa på i all evighet med politiska frågor och teorier men utan att identifiera dig med jorden kommer det inte vara mer än just bara politisk kamp. Identifierar du dig med jorden, omfattar allt liv som står under förtryck, så förstår du också dess behov och du blir varse vad du måste göra för att försvara det. Om den politiska kampen i sig blir målet så gynnar du snarare det förtryckande systemet än jorden du pratar om.
Kampen för jorden knyts samman i en mängd olika kamper; det går lätt att koppla samman, vilket många också gör, djurrätt, feminism, anarkism, etniska befrielsekamper, ekoförsvar osv. Problemet är att var för sig saknar många sakfrågerörelser just identifikationen, de saknar den sista lilla pusselbiten som hade kunnat förena dem med andra kamper på ett för civ-motståndet konstruktivt sätt. Många rörelser har de senaste två hundra åren förenat sig under ett någorlunda sammanhängande socialistiskt paraply men då socialismen helt uppenbart är ett plåster på ett brutet ben behövs ett nytt paraply. Socialismen bär på värderingar som helt klart har en irritationspotential gentemot den civiliserade kulturen, men begränsningarna överväger dessa värderingar. Först och främst då socialismen, den allmänna ur Marx sprungna socialismen, är en industriell ideologi som romantiserar ett industriellt klasslöst samhälle (hur logiskt låter det?), men även att socialismen, bevisligen i de stater som formats därefter tex Cuba, alienerar människor från sina identiteter som just människor, och låter arbetet bli deras identiteter: ”engagera dig i din arbetsplats”, ”var en stolt arbetare”; vilket i sig försvårar identifikationen med sina levande omgivningar och därmed försvårar möjligheten att försvara den. Det jag vill komma fram till är att ett nytt paraply behövs, ett paraply som inte identifierar sig med de civiliserade normer som genomsyrar socialismen, utan samlar de olika kamperna till ett gemensamt civ-hatiskt motstånd.
Om jag minns rätt så var det genom en akademisk torr bok i stil med ”Aktuella Livsåskådningar” som omfattade ekosofi, djupekologi och olika feministiska riktningar. Jag läste lite och blev reserverat intresserad. Den känslan av att som vänsteristisk anarkist inte vilja ses som flummig fick mig att inta en mycket kritisk ställning. Inte förrän jag läste ”Ismael” av Daniel Quinn kände jag mig bekväm med dessa tankar. Ismael blev något av en världsomdanande upplevelse; jag hade aldrig kunnat anamma civilisationskritik innan jag läste den. John Zerzan var för svårtillgänglig för en som bara är intresserad av grön anarki men var intressant för en anarkist då han var pensionär och promotade kravaller. Så dessa två författare är väl de som ledsagat mig litterärt in på den djupekologiska viltstigen. Det skulle ändå dröja ett drygt år från att jag börjat läsa djupekologisk och civilisationskritisk litteratur innan jag på allvar började se mig själv som ”en apa fångad i en destruktiv kultur” och basera mina tankar ekocentriskt. Efterhand började även Derrick Jensen driva på vikten av identifiering och militans i kombination med dessa tankar.
Det mest tilltalande i dessa tankar var nog känslan av att allt hänger ihop; den obeskrivliga känslan av alienation som närvarar vilken ideologi du än anammar fick för första gången en förklaring som inte vattnades ur efter lite skrap på ytan. Känslan av tillhörighet som kom från ”ingenstans och överallt”. Jag har alltid varit omgiven av mycket vänner och familj men aldrig kunnat känna den starka känsla av tillhörighet som när jag såg min förgiftade relation till allt annat levande. Det var som att hela det förnekade grönskimrande periferi som jag inte visat uppskattning sedan jag var barn, helt plötsligt blev levande och visade mig världen utan några skygglappar. Det var inte bara tilltalande utan kom att forma alla mina handlingar därefter. Att mina tankar på att demolera 3G-master uppmuntrades i Jensens böcker var om något tilltalande och många tankar och känslor jag burit på konfirmerades ju mer jag läste och diskuterade med vildväxande aktivister.
I häktet satt jag med restriktioner och spenderade 23 av 24 timmar i en cell på knappt tio kvadratmeter men varje gång jag var nära på att få ett sammanbrott dök en nyckelpiga upp, och vid ett tillfälle flög en fågel in i promenadburen på taket och kvittrade retfullt om hur dum jag var som var inspärrad när jag kunde vara ute och flyga istället. Från en annan promenadbur fick jag syn på en gammal ek några hundra meter från häktet och på något ordlöst sätt stärkte den mig. Varje dag, genom promenadburens galler eller gymmets fönster, följde vi varandra. Jag hur trädet förberedde sig för vintern och till slut innan jag släpptes, hur trädet helt självdött för att kunna födas pånytt till våren. Trädet hur jag genomlevde fångenskapen i min kamp mot civilisationen. Hade jag inte kommit i kontakt med djupekologi hade trädet bara varit en färgklick i periferin, fågeln och nyckelpigorna något jag ignorerat eller gullat med.
- Vilken politisk bakgrund har du och (hur) tycker du att kampen för jorden hör ihop med andra politiska frågor?
Min politiska bakgrund har i grunden varit vänsteristisk och jag har på egen hand eller i olika grupper engagerat mig i facklig kamp, anarkafeminism, djurrätt, toppmötesprotester, anti-fascism m.m. Från början av mitt politiska engagemang har det funnits en kärna med två fasta hållpunkter: anarkism och veganism. Anarkismen har skiftat med åren men har främst varit inspirerad av Crimethinc och post-vänster.
När det kommer till kampen för jorden är min utgångspunkt inte politisk, även om jag ofrånkomligen gillar att politisera det jag gör. Utgångspunkten är snarare emotionell och väldigt djupgående. Eller, för att konkretisera det, en framgångsrik kamp för jorden går inte att genomföra enbart som en ”politisk kamp”. Du kan kämpa på i all evighet med politiska frågor och teorier men utan att identifiera dig med jorden kommer det inte vara mer än just bara politisk kamp. Identifierar du dig med jorden, omfattar allt liv som står under förtryck, så förstår du också dess behov och du blir varse vad du måste göra för att försvara det. Om den politiska kampen i sig blir målet så gynnar du snarare det förtryckande systemet än jorden du pratar om.
Kampen för jorden knyts samman i en mängd olika kamper; det går lätt att koppla samman, vilket många också gör, djurrätt, feminism, anarkism, etniska befrielsekamper, ekoförsvar osv. Problemet är att var för sig saknar många sakfrågerörelser just identifikationen, de saknar den sista lilla pusselbiten som hade kunnat förena dem med andra kamper på ett för civ-motståndet konstruktivt sätt. Många rörelser har de senaste två hundra åren förenat sig under ett någorlunda sammanhängande socialistiskt paraply men då socialismen helt uppenbart är ett plåster på ett brutet ben behövs ett nytt paraply. Socialismen bär på värderingar som helt klart har en irritationspotential gentemot den civiliserade kulturen, men begränsningarna överväger dessa värderingar. Först och främst då socialismen, den allmänna ur Marx sprungna socialismen, är en industriell ideologi som romantiserar ett industriellt klasslöst samhälle (hur logiskt låter det?), men även att socialismen, bevisligen i de stater som formats därefter tex Cuba, alienerar människor från sina identiteter som just människor, och låter arbetet bli deras identiteter: ”engagera dig i din arbetsplats”, ”var en stolt arbetare”; vilket i sig försvårar identifikationen med sina levande omgivningar och därmed försvårar möjligheten att försvara den. Det jag vill komma fram till är att ett nytt paraply behövs, ett paraply som inte identifierar sig med de civiliserade normer som genomsyrar socialismen, utan samlar de olika kamperna till ett gemensamt civ-hatiskt motstånd.
Intervju med Jonatan del 1 - Bakgrund
Den fjortonde oktober greps jag i mitt rum, omringades naken i min säng av fyra SÄPO-snutar från författningsskyddsenheten. Jag togs in till stationen och delgavs misstanke som skäligen misstänkt för mordbrand, sabotage och skadegörelse i ett flertal fall. Det var flera faktorer som fick mig att bli misstänkt i detta fall, bland annat en blogg jag har skrivit de senaste åren. Det som fick mig anhållen var ”tips från allmänheten”, vilket snarare borde omskrivas till ”tips från nån jävel som stått mig nära”. Jag och andra har många misstankar om vem det var men ingen lär kunna bekräfta det. Hur som helst, efter att jag delgivits misstanke vägrade jag delta i några förhör utan försvarare närvarande och det tilldelades jag redan samma dag, och inte vem som helst utan en av sveriges bästa advokater. Han rekommenderade mig att inte stå fast vid ”inga kommentarer” då misstankarna var rätt allvarliga och jag skulle förlora min trovärdighet. Jag sade ändå inget som kunde binda mig till brott i förhören, utan det som fick mig häktad var husrannsakan. Jag var mitt uppe i en flytt och hade allt jag inte borde ha på rummet. Så drygt nog hade det inte funnits grunder för min häktning om de inte genomfört husrannsakan, istället blev det på sannolika skäl ”förberedelse till sabotage”.
De fyra första veckorna i häkte fick jag underhållas av 3-6 timmars förhör med SÄPO i veckan.
Jag erkände efterhand att jag förstört en kabel som försörjde en lyftkran med el, lyftkranens balansstyrningskablar, spännband och hydrauliska manöverkablar på en timmerbil och att jag sprängt bort kablaget på en kommunikationsmast.
Under förhören ägnades drygt 3-4 timmar till att gå igenom min blogg utskriven på 107 A4-sidor och artiklar jag skrivit i en anarkistisk tidning. De ville få mig att erkänna uppvigling, kopplingar till jordens befrielsefront och koppla mig till alla möjliga brott och inte minst (och knappast förvånande) ville de att jag skulle erkänna mig som något slags ledare. De pratade om saker som ”mina anhängare” och annat som jag skrattade gott åt. De erkände även att de lyssnat av mig och att de lyssnat av nummer jag inte använt på år och dar, vilket även det gav förhören roande inslag.
Under de sex veckorna i häktet fick jag hur som helst stöd från vänner, kamrater, advokat och familj; genom brev, tidningar, böcker, pengar och bilder. Brand och Befriaren var guldkorn bland posten, däremot Green Anarchy tilläts jag inte läsa... Det dröjde hur som helst till några dagar efter rättegången innan jag läste lokalpressen där det uppmärksammades att: ”20-åring får internationellt stöd för skadegörelse”. Jag hade ingen aning om vad de yrade om och trodde de blivit galna eller börjat ljuga besinningslöst (börjat och börjat…). Efter att ha läst på olika fångstödssidor fann jag snart att någon kontaktat ELP om mitt fall och att ELP nu sökte kontakt med mig. Jag skrev ett mail och kom i kontakt med en ELP-volontär som var väldigt stärkande att skriva med. Han skrev om sin egen tid i fängelse under ”GANDALF”-röran i UK på 90talet och förklarade att han och ELP ville starta en kampanj för mig. Vi började korrespondera lite och till slut sattes en supportmail upp och det började regna in stödmail från italien, tyskland, england, usa och sverige.
När jag kom ut ur häktet fanns ingen formulerad supportgrupp att möta mig, ingen trygg kärngrupp eller medåtalade som suttit i häktet ”med mig”, och mitt liv var ett socialt kaos. Jag fick såklart support av vänner som peppat och fått mig att känna mig rätt bra till mods men överlag har bristen på trauma support fått mig att känna mig övergiven, nedstämd och hopplös. Detta gjorde att kampanjen som startades av ELP blev lite av ett substitut för en lokal supportgrupp. Många som har skrivit har beskrivit sina fängelse- och häktesupplevelser och avlägsnat känslan av övergivenhet.
Att mitt fall inte uppmärksammats i sverige är jag inte så förvånad över. SÄPO tex såg med en blandning av triumf och rädsla på mitt fall och behandlade mig till en början som en livsfarlig terrorist, vilket nästan är en underdrift, då de överdrev något otroligt med sina pådrag. Jag menar, hur många får ”äran” att gripas av enhetschefen för författningsskyddsenheten på SÄPO? De var stenhårda med att tysta ner så mycket de kunde och de var uppenbart rädda för att jag skulle få medialt positiv uppmärksamhet.
Aktivistklimatet i sverige är fortfarande övervägande vänsteristiskt och den formen av vänsterism har en tendens att starkt fördöma all form av civilisationskritik, post-vänsterism och sådant de kallar ”flummigt”. Hur troligt är det att tex Motkraft skulle uppmärksamma mitt fall? Tillkommer gör också den karaktäristiska rädslan hos svenskarna; många som stödjer det jag gjort är rädda för att stå upp för det. De vill fortfarande vara "rättskaffens och hederliga medborgare" samtidigt som de innerligt hatar sina förtryckare. Och även om den svartgröna skaran i Sverige helt klart är på framsprång finns inte den kapacitet eller utbredningen att något i stil med NAELFPO eller ELP skulle kunna upprättas.
Igår dömdes Jonatan till 15 månader i fängelse som ett resultat av ovanstående händelseförlopp. Du kan maila ditt stöd till honom på adressen: freejonatan@yahoo.se
Ang. ungdomskultur och Chinabiografen
Ett öppet brev till Jönköpings kommun.
Några år efter tonårens slut blickar man tillbaka med nya ögon och tänker på vad som hade varit om inte om hade vart. Om jag aldrig fått den den första replokalen på Skylten när jag var femton så hade mitt första band antagligen runnit ut i sanden snabbare än vad det gjorde, jag hade aldrig lärt känna de vänner som idag är min familj. Istället hade jag väl försökt döva ungdomstristessen på samma sätt som de flesta av mina jämnåriga kamrater, ett sätt som för mig tedde sig oändligt meningslöst jämfört med den lilla guldklimp jag hade hittat i form av Linköpings underjordiska musikscen. Det var hip-hop, electronika, punk, pop, hardcore och metal som fyllde mina nätter istället istället hembränt och langad folköl. Med åren fick engagemanget för musiken nya uttryck och ledde till en personlig utveckling när jag lärde mig spela in musik, arrangera spelningar, sköta en förening och arbeta i en grupp med stora ambitioner och små medel.
Alla kan inte finna samma väg som mig. Alla tilltalas inte av musik eller knyppling eller innebandy, men alla ungdomar, varenda en behöver något. Alkohol är inte en hobby, det är ett sätt att döva tristess och meningslöshet. Ungdomar med en mening i livet kommer att finna andra vägar än droger och meningslös kriminalitet.
Ungdomskultur handlar om mer än att vi drar oss in i det sista för att växa upp och som fortfarande inte vill gå på krogen ska ha något att göra med vår tid. Det handlar om att bygga upp morgondagens människor till drivna personer som inte drar sig för att tänka själv och ta tag i saker man tycker är viktigt. Det gäller att skapa en aktivitet som bryter det mönster av passiv kulturkonsumtion som dominerar dagens kulturella utveckling.
Därför hoppas vi i Linköping VSE att Jönköpings kommun ordnar nya lokaler åt Jönköping hardcore och de andra kulturorganisationer som idag huserar på Chinabiografen i Jönköping.
Vänligen
LInköping VSE
Hard times
De senaste dagarna har två bränder anlagts i Stockholm av nazister. Målet har varit vänsteraktivister och deras lokaler. Att nazister brukar våld för att få genomdriva sina sjuka åsikter är inget nytt och inte heller det våld som de möts upp med av militanta antifasciter. Men när våldet trappas upp tvingas man reflektera över det mer akut.
Våld är en aktiv del av den nazistiska och fascistiska ideologin, det är viktigt att komma ihåg. Det är också viktigt att minnas att så inte är fallet med socialistiska ideologier. Socialismen strävar efter att minimera både konventionellt och osynligt våld (vi som anarkoprimitivister påstår oss självklart att vi till skillnad från andra socialister strävar efter den minsta tänkbara nivån av våld, men det finns säkert många som inte skulle hålla med). Det fascistiska samhället å andra sidan är ett som upprätthålls med hjälp av olika former av våld. Både direkt mot meningsmotståndare och upprorsmakare, men även inom systemet genom att upprätta en strikt hierarki där den starkare uppmanas att sko sig på den svaga.
Som socialister vill vi uppnå ett samhälle där ingen skor sig på någon annan och där alla kan samexistera i fredlig öppenhet gentemot varandra. Men vägen dit är lång och det krävs både materiella och kognitiva förändringar innan vi når dit. Detta ska dock inte hindra oss i vår kamp, och inte heller olika former av fascister oavsett om de bär uniform, kostym eller skjortor i valfri färg. Vi måste därför värna oss mot fascismen på olika sätt. Ibland kan detta innebära att blockera eller ockupera en byggnad för att genomföra ett socialistiskt projekt och ibland kan det innebära att avlägsna fascister eller snutar som står i vår väg. För mig kommer det inte naturligt och jag ser inget inneboende gott i våldet som sådant. Tvärt om bör vi akta oss för att skapa oss en vana att alltid lösa motgångar med våld. Men samtidigt får vi inte heller göra oss en vana av att inte kämpa emot när fasciterna vill tysta oss. Det är en form av våld som vi helt enkelt är nödgade att förhålla oss till, för även om vi själva inte vill bruka våld så är det ofrånkomligt att vi förr eller senare kommer att bemötas av det.
Man brukar säga att politisk kamp kan delas in i tre faser: först kommer du att hånas, sedan bekämpas och till sist kommer du att vinna. Ska man vara lite petig så tror jag att de två sista faserna kan byta plats eller flyta i varandra med lätta. Det har vi sett i flera fall, t.ex. SHAC, den österrikiska djurrättsrörelsen eller DBFs kamp mot Stockholms pälshandlare. När du börjar vinna, det är då du kommer att mötas av det verkliga våldet, det är då som repressionen kommer att hugga tag i dig och försöka slita dig itu. Oavsett om den kommer från staten eller från nazister så kommer det att kännas. Så kanske är dessa nya våldsdåd trots allt ett gott tecken, ett tecken på att den svenska naziströrelsen är döende och desperat. Ytterligare en nazistisk gruppering har de senaste veckorna valt att lägga sin rättframma attityd på hyllan och har följt SD och ND i hälarna mot en mer "folklig" nationalism. Så vad finns kvar nu? En handfull rakade kåkfarare och några "identitärer" som av allt att dömma mest vill vara rödingar.
Den svenska nazismen är på tillbakagång och i Stockholm har tio pälsaffärer stängt de senaste två åren tack vare DBF. Så det förvånar mig inte om vi nu går mot hårdare tider.
Våld är en aktiv del av den nazistiska och fascistiska ideologin, det är viktigt att komma ihåg. Det är också viktigt att minnas att så inte är fallet med socialistiska ideologier. Socialismen strävar efter att minimera både konventionellt och osynligt våld (vi som anarkoprimitivister påstår oss självklart att vi till skillnad från andra socialister strävar efter den minsta tänkbara nivån av våld, men det finns säkert många som inte skulle hålla med). Det fascistiska samhället å andra sidan är ett som upprätthålls med hjälp av olika former av våld. Både direkt mot meningsmotståndare och upprorsmakare, men även inom systemet genom att upprätta en strikt hierarki där den starkare uppmanas att sko sig på den svaga.
Som socialister vill vi uppnå ett samhälle där ingen skor sig på någon annan och där alla kan samexistera i fredlig öppenhet gentemot varandra. Men vägen dit är lång och det krävs både materiella och kognitiva förändringar innan vi når dit. Detta ska dock inte hindra oss i vår kamp, och inte heller olika former av fascister oavsett om de bär uniform, kostym eller skjortor i valfri färg. Vi måste därför värna oss mot fascismen på olika sätt. Ibland kan detta innebära att blockera eller ockupera en byggnad för att genomföra ett socialistiskt projekt och ibland kan det innebära att avlägsna fascister eller snutar som står i vår väg. För mig kommer det inte naturligt och jag ser inget inneboende gott i våldet som sådant. Tvärt om bör vi akta oss för att skapa oss en vana att alltid lösa motgångar med våld. Men samtidigt får vi inte heller göra oss en vana av att inte kämpa emot när fasciterna vill tysta oss. Det är en form av våld som vi helt enkelt är nödgade att förhålla oss till, för även om vi själva inte vill bruka våld så är det ofrånkomligt att vi förr eller senare kommer att bemötas av det.
Man brukar säga att politisk kamp kan delas in i tre faser: först kommer du att hånas, sedan bekämpas och till sist kommer du att vinna. Ska man vara lite petig så tror jag att de två sista faserna kan byta plats eller flyta i varandra med lätta. Det har vi sett i flera fall, t.ex. SHAC, den österrikiska djurrättsrörelsen eller DBFs kamp mot Stockholms pälshandlare. När du börjar vinna, det är då du kommer att mötas av det verkliga våldet, det är då som repressionen kommer att hugga tag i dig och försöka slita dig itu. Oavsett om den kommer från staten eller från nazister så kommer det att kännas. Så kanske är dessa nya våldsdåd trots allt ett gott tecken, ett tecken på att den svenska naziströrelsen är döende och desperat. Ytterligare en nazistisk gruppering har de senaste veckorna valt att lägga sin rättframma attityd på hyllan och har följt SD och ND i hälarna mot en mer "folklig" nationalism. Så vad finns kvar nu? En handfull rakade kåkfarare och några "identitärer" som av allt att dömma mest vill vara rödingar.
Den svenska nazismen är på tillbakagång och i Stockholm har tio pälsaffärer stängt de senaste två åren tack vare DBF. Så det förvånar mig inte om vi nu går mot hårdare tider.
Ang. julskinka
Har du någonsin sett in i ögonen på en gris? Har du gjort det och samtidigt tänkt att "den där feta fan ska jag ha till middag imorgon"? Djurrätt är egentligen så simpelt, allt etik-tjaffs kan minimeras ner till vanlig enkel empati. Kan du ta ett oskyldigt liv bara för att du är för bekväm för att äta soja istället för skinka i jul? Skulle du kunna äta upp din hund istället och om inte, varför då?
Grisar är så vackra och intelligenta djur att det svider i hjärtat att behöva se den ovärdighet som de utsätts för bara för att lata och fega människor inte vill lyssna på solida resonemang. Med vilken rätt gör ni det valet? Vilken rätt har ni att ta livet av en annan varelse som har känslor och förhoppningar?
Mördare är vad ni är. Fega och okunniga mördare.
För en mer ingående diskussion se denna artikel.
Grisar är så vackra och intelligenta djur att det svider i hjärtat att behöva se den ovärdighet som de utsätts för bara för att lata och fega människor inte vill lyssna på solida resonemang. Med vilken rätt gör ni det valet? Vilken rätt har ni att ta livet av en annan varelse som har känslor och förhoppningar?
Mördare är vad ni är. Fega och okunniga mördare.
För en mer ingående diskussion se denna artikel.
Pepp!
SVD rapporterar att ett gäng byggarbetare ockuperat ett hus i Stockholm i protest mot att de inte fått ut sina löner. Byggnads ska "se över saken" under dagen och det skulle inte förvåna mig om de uppmuntrar ockupanterna att häva blockaden. Återigen har arbetare fått ta till egna initiativ för att hävda sin rätt medan de större fackföreningarna står och velar, allt för uppbundna med de som sitter inne på makten.
Kanske skulle man tipsa byggarbetarna om SAC?
Kanske skulle man tipsa byggarbetarna om SAC?
Vad är kultur?
Det är en fråga som man ställs inför samma ögonblick som man börjar studera antropologi (studiet av människan som kulturell varelse). Min egen definition av kultur är att kultur är alla de aspekter av det mänskliga livet som vi själva skapar. Att vi äter mat är något naturligt, något som vi måste göra. Men vad vi anser vara mat eller hur och med vilka vi äter den är en kulturell fråga.
En konvetionell uppfattning av kultur är att en kultur = ett folk = en nation, vilket är en grov förenkling. Människan (och då främst enkelspåriga människor som t.ex. moderater) är mycket för förenklingar och tankar kring mångkultur har därför ofta fått dras med en liknelse av en mosaik, där flera distinkta kulturer lever sida vid sida. De flesta antropologer anser dock att kultur är ett mycket mer flytande begrepp som nästan inte går att prata om i singular eftersom det är så svårt att isolera "en kultur".
Detta gör moderaternas förslag om kontrakt för invandrare ännu mer befängt. Det räcker inte med att de i sina uttalanden säger att detta kontrakt ska kunna upprätthållas genom att man gör inskränkningar i bidrag och därmed späder på den gamla nasse-myten om att alla invandrare går på bidrag. Man visar också en stor okunnighet om kulturens väsen. Moderaterna lyckas som vanligt ge mig nassevibbar.
Förresten: Den etymologiska betydelsen av kultur är "odling" vilket gör begreppet "agriculture" (jordbruk) mycket lättare att förstå. Jordbruk är det mänskliga sätt att leva som kräver ständig expension under våld eller hot om våld. Mer om detta i den gamla inlägget "Kontrarevolution".
En konvetionell uppfattning av kultur är att en kultur = ett folk = en nation, vilket är en grov förenkling. Människan (och då främst enkelspåriga människor som t.ex. moderater) är mycket för förenklingar och tankar kring mångkultur har därför ofta fått dras med en liknelse av en mosaik, där flera distinkta kulturer lever sida vid sida. De flesta antropologer anser dock att kultur är ett mycket mer flytande begrepp som nästan inte går att prata om i singular eftersom det är så svårt att isolera "en kultur".
Detta gör moderaternas förslag om kontrakt för invandrare ännu mer befängt. Det räcker inte med att de i sina uttalanden säger att detta kontrakt ska kunna upprätthållas genom att man gör inskränkningar i bidrag och därmed späder på den gamla nasse-myten om att alla invandrare går på bidrag. Man visar också en stor okunnighet om kulturens väsen. Moderaterna lyckas som vanligt ge mig nassevibbar.
Förresten: Den etymologiska betydelsen av kultur är "odling" vilket gör begreppet "agriculture" (jordbruk) mycket lättare att förstå. Jordbruk är det mänskliga sätt att leva som kräver ständig expension under våld eller hot om våld. Mer om detta i den gamla inlägget "Kontrarevolution".
Näringsfrihet struntar väl vi i
Först tänkte jag döpa inlägget till Det äckligaste som finns, och skriva om nyliberaler. Men sen ändrade jag mig och kom fram till att jag istället faktiskt borde förklara varför vi skiter fullständigt i näringsfrihet. Återigen kommer jag att beröra saker som tagits upp i tidigare inlägg men som förtjänar att sägas igen.
Vad som fick mig att reagera var Maria Abrahamssons ledare i SVD. Där påstår hon att näringsfrihet är "[e]n rättighet som bara får begränsas för att skydda angelägna allmänna intressen. Dit hör inte djurrättsaktivisters intresse av att utrota pälshandlare." För det första ignorerar Abrahamsson fullständigt djur som moraliska subjekt, vilket är illa nog i sig. Vi som djurrättsaktivister är inte per se itresserade av utrota pälshandlare. Vi vill förhindra lidande och ge djur rättigheter. Anledningen till att jag och Maria har så extremt olika åsikter kring vad som är rätt och fel har därför sin grund våra olika åsikter kring i vad ett moraliskt subjekt är. Med andra ord: vem eller vad förtjänar moralisk hänsyn? Vad är värdefullt?
Det är uppenbart att Abrahamsson uppfattar näring och handel som något av stort värde. Varför är inte klart men jag antar att hon tror att ekonomi är något som kan bringa människor lycka. Även om detta var sant (vilket det självklart inte är) så kvartstår frågan: är detta verkligen den enda måttstock vi har? Det finns ett flertal andra värden som bör tas inom beräkning, t.ex. värdet av en hållbar framtid värdet i djurs välbefinnande eller det negativa värdet i deras lidande. Världen är helt enkelt full med olika sorters individer med olika sorters rättigheter. Kan vi verkligen förvägra kommande generationer en levande planet att bo på? Kan vi förvägra en mink dess rätt till frihet och liv? Jämfört med dessa rättigheter skrumpnar rätten till näringsfrihet ihop i mina ögon.
Att enbart fokusera på sina egna rättigheter och ständigt trampa ner andra hänger starkt ihop med vår syn på naturen och den civilisation vi lever i. När vi ser människor som individer så behandlar vi dem oftast med respekt, när vi ser människor som arbetskraft kommer vi (har historien gett oss för handen) att vårdslöst suga ut dem och profitera på deras arbete. Ser vi djur som biomaskiner, skapade för att producera kött åt oss kommer vi att behandla dem som vi gör idag och underordna deras rättigheter vår egna "rätt" att idka näring, men ser vi dem som individer kommer vi att behandla även dessa med respekt även om de har päls över hela kroppen och inte talar vårt språk. Med andra ord lever vi i ett samhälle som uppmuntrar oss att se allt omkring oss som resurser och detta är grunden i samhällets ohållbarhet. För om vi även ser vår omvärld som en plats fylld med resurser och inget annat så kommer vi att behandla den på det avskyvärda sätt som vi har gjort de senaste sextusen åren. Om vi istället kan se den naturliga världen som vårt hem, den plats som ger oss liv och som hela vår existens är beroende av så kommer vi att behandla den på ett annat sätt. Och när vi befinner oss där så finns det inte någon näringsfrihet utan bara verklig frihet, friheten att leva sitt liv på det sätt människan var ämnad. Utan att objektifiera och förstöra vår omgivning, vilket näringsfriheten i grund och botten går ut på.
Därför ger jag blanka fan i näringsfrihet Maria Abrahamsson
Stöduttalande
Lunds kommun verkar vara så inne i slit-och-slängproduktionen att de vill förkorta livslängden på allt som produceras. Lyckligtvis vet även ungdomar hur man gör, fan vi har ju aldrig sett något annat. Så när någonting går sönder så skaffar man nytt, och när man ändå är ute kan man ju lika gärna ta två.
Vi hoppas att Lunds kommun inser att problem är till för att lösas och syptom är rätt bra om man vill veta vad problemet är.
Vi önskar Nyponbusken och Björnbärssnåret lycka till och hoppas att de får stanna så länge de vill.
Om någon snut läser det här så tycker vi att du och dina kollegor ska hålla sig borta från husen och dricka kaffe istället.
Lycka till!
//LinköpingVSE
Vi hoppas att Lunds kommun inser att problem är till för att lösas och syptom är rätt bra om man vill veta vad problemet är.
Vi önskar Nyponbusken och Björnbärssnåret lycka till och hoppas att de får stanna så länge de vill.
Om någon snut läser det här så tycker vi att du och dina kollegor ska hålla sig borta från husen och dricka kaffe istället.
Lycka till!
//LinköpingVSE
Per Gran är en snutjävel.
Idag klockan 11.00 stormades det ockuperade huset Smultronstället i Lund av snuten. Det är tydligen inte praxis att kommunpolitiker håller vad de lovar, men det visste vi ju sen gammalt.
Vad som verkligen stör mig är insatschef Per "Snutjävel" Grans uttalande om hur det hela gick till. "– Vi har inte mött något motstånd, allt har gått lugnt och värdigt tillväga". Så SnutPer tycker alltså att motstånd är ovärdigt. Vet du vad jag tycker är ovärdigt din jävla snutgris? Att unga och driftiga människor konstant motarbetas av stat och kommun, att löften till unga inte verkar gälla för skit och att autonomi och fri kultur verkar vara att sky värre än pesten i det här landet.
För övrigt är det jävla kasst att kommuner inte verkar veta hur man pratar med folk som åtgärdar problem, det är tydligen bara att hota med så mycket våld man kan och skicka tid snutar med batonger och skjutvapen, demokrati, visst... Lunds kommun kan fan DRA ÅT HELVETE!
För klagomål kring beslutet att storma Smultronstället kan ni vända er till Lunds kommunfullmäktiges ordförande Annika Annerby Jansson (m, såklart) på telefon nummer 0703279968 eller via mail: annika.annerby.jansson@moderat.se. Om ni vill nå henne privat så finns hon precis som alla andra på hitta.se
disaklamer: snuten på bilden har ingenting med Per Gran att göra förutom att han också är en jävla snutgris.
Vad som verkligen stör mig är insatschef Per "Snutjävel" Grans uttalande om hur det hela gick till. "– Vi har inte mött något motstånd, allt har gått lugnt och värdigt tillväga". Så SnutPer tycker alltså att motstånd är ovärdigt. Vet du vad jag tycker är ovärdigt din jävla snutgris? Att unga och driftiga människor konstant motarbetas av stat och kommun, att löften till unga inte verkar gälla för skit och att autonomi och fri kultur verkar vara att sky värre än pesten i det här landet.
För övrigt är det jävla kasst att kommuner inte verkar veta hur man pratar med folk som åtgärdar problem, det är tydligen bara att hota med så mycket våld man kan och skicka tid snutar med batonger och skjutvapen, demokrati, visst... Lunds kommun kan fan DRA ÅT HELVETE!
För klagomål kring beslutet att storma Smultronstället kan ni vända er till Lunds kommunfullmäktiges ordförande Annika Annerby Jansson (m, såklart) på telefon nummer 0703279968 eller via mail: annika.annerby.jansson@moderat.se. Om ni vill nå henne privat så finns hon precis som alla andra på hitta.se
disaklamer: snuten på bilden har ingenting med Per Gran att göra förutom att han också är en jävla snutgris.
Vart ska alla jävla jävlar ta vägen egentligen?
Elisabeth Höglund vill i en kolumn i Expressen bemöta anarkoprimitivismen och avslöja den som en inkonsekvent och smygfascistisk ideologi. Det främsta argumentet hon verkar anföra är att primitivismen kräver en enorm befolkningsminskning. Detta är sant och absolut ingenting att hymmla med. Jordbrukssamhället och den teknik som det frambringat har lett till en allt brantare befolkningsökning som under de senaste åren blivit explotionsartad. Det råder delade meningar kring vad jordens bärkraft egentligen är. Höglund påstår att jägar- samlarsamhället skulle kunna förse 100.000 personer med föda globalt sätt, andra menar att jorden kan bära upp till en miljard människor. Hur som helst så behövs det en befolkningsminskning som är väsentlig.
Höglund vill alltså antyda att anarkoprimitivister skulle börja systematiskt avliva människor för att kunna uppnå sitt idealsamhälle alternativt att ideologin är naiv och ogenomtänkt. Förutom att vara i sig självt ett helt absurt missförstånd kring primitivismens människosyn så faller denna tanke på två punkter:
1) I egenskap av att vara en anarkistisk ideologi har anarkoprimitivismen inget som helst maktanspråk som skulle kunna administrera denna form av massutrotning. Att utrota en så stor del av mänskligheten skulle kräva absolut järnkoll och total makt över hela världen. Detta är inget som anarkismen strävar efter. Anarksimen är istället den enda ideologi som väljer att frånsäga sig centraliserad makt för att kunna uppnå verklig mångfald och demokrati.
2) Anarkoprimitivismens huvudpoäng är att det samhälle vi idag lever i är ohållbart då det strider mot naturens lagar. Vi kan leva på det sätt vi gör idag, men enbart under en kort period. Om man kastar upp en boll högt upp i luften så kommer den att stiga för att sedan hänga en kort stund i luften innan den störtar tilbaka mot marken. Sådan är tyngdlagen. På samma sätt kan vi leva i ett system som bygger på konstant ekonomisk expansion under en (för planeten) kort period, processen är inte lika synlig som tyngdlagen då det handlar om hundratals generationer mellan kastet och fallet men förr eller senare kommer vi att dyka ner igen. Befolkningsminskningen är något som krävs av naturen, den är ofrånkomlig och en direkt konsekvens av kapitalismen. Blodet från dem som kommer dö när vi rasar neråt igen hör därför hemma på de händer som desperat försöker knuffa bollen lite högre upp i luften istället för att inse naturens begränsningar. På samma sätt som tyngdlagen verkar så kommer vårt fall bli hårdare ju högre det blir. Primitivismen är därför den ideologi som strävar efter att så få människor som möjligt ska behöva stryka med och att de som kommer efter kollapsen ska ha en så pass beboelig planet som möjligt.
Det är inte anarkoprimitivisterna som utgör det egentliga hotet mot den kapitalistiska civilisationen. Det är naturlagarna.
Höglund vill alltså antyda att anarkoprimitivister skulle börja systematiskt avliva människor för att kunna uppnå sitt idealsamhälle alternativt att ideologin är naiv och ogenomtänkt. Förutom att vara i sig självt ett helt absurt missförstånd kring primitivismens människosyn så faller denna tanke på två punkter:
1) I egenskap av att vara en anarkistisk ideologi har anarkoprimitivismen inget som helst maktanspråk som skulle kunna administrera denna form av massutrotning. Att utrota en så stor del av mänskligheten skulle kräva absolut järnkoll och total makt över hela världen. Detta är inget som anarkismen strävar efter. Anarksimen är istället den enda ideologi som väljer att frånsäga sig centraliserad makt för att kunna uppnå verklig mångfald och demokrati.
2) Anarkoprimitivismens huvudpoäng är att det samhälle vi idag lever i är ohållbart då det strider mot naturens lagar. Vi kan leva på det sätt vi gör idag, men enbart under en kort period. Om man kastar upp en boll högt upp i luften så kommer den att stiga för att sedan hänga en kort stund i luften innan den störtar tilbaka mot marken. Sådan är tyngdlagen. På samma sätt kan vi leva i ett system som bygger på konstant ekonomisk expansion under en (för planeten) kort period, processen är inte lika synlig som tyngdlagen då det handlar om hundratals generationer mellan kastet och fallet men förr eller senare kommer vi att dyka ner igen. Befolkningsminskningen är något som krävs av naturen, den är ofrånkomlig och en direkt konsekvens av kapitalismen. Blodet från dem som kommer dö när vi rasar neråt igen hör därför hemma på de händer som desperat försöker knuffa bollen lite högre upp i luften istället för att inse naturens begränsningar. På samma sätt som tyngdlagen verkar så kommer vårt fall bli hårdare ju högre det blir. Primitivismen är därför den ideologi som strävar efter att så få människor som möjligt ska behöva stryka med och att de som kommer efter kollapsen ska ha en så pass beboelig planet som möjligt.
Det är inte anarkoprimitivisterna som utgör det egentliga hotet mot den kapitalistiska civilisationen. Det är naturlagarna.
The first year
Nu har vi skrivit den här bloggen i ett år och jag tänkte att jag, lite sentimentalt, skulle försöka samanfatta lite av året som gått. Organisationer har bildats och jag skulle gissa att ett gäng har försvunnit också. JBF har gjort sina första aktioner och säkerhetspolisen börjar bli nervösa. Antalet husockupationer i Sverige har ökat lavinartat men än så länge har bara ett hus hållits någon längre tid, fram för Smultronstället i Lund! Stockholms pälsafffärer dukar under en efter en så snart kanske vi har den skiten borta från den knugliga hufvudstaden. Min rättegång mot Göda närmar sig. Jag har läst bra böcker och sett bra dokumentärer och kanske skrivit något bra också. Vi har kommit ut med vårt första zine som LKPGVSE och det andra börjar ta form. Man skulle kunna säga att det har varit ett händelserikt år.
Vi är jävligt peppade på att se att JBF äntligen gjort entré i sverige, för er som inte vet vilka JBF är så är det Jordens Befrielsefront som funnits länge i USA och styrt och ställt. Det är en systerorganisation till DBF som jag hoppas att ni alla känner till med liknande riktlinjer och uppbyggnad.
Den 23e aprill saboterade JBF en radio/telemast i Älmhult i Småland. De har även tagit på sig ett barndattentat mot ett villabygge i Småland för att förhindra att bebyggelsen sprider sig till områden som fortfarande är vilda. Säkerhetspolisen ser mycket allvarligt på detta men vi är peppade som fan. FRAMÅT JBF!
Det tog ett litet tag efter att eldarna i Köpenhamn hade slocknat innan ockupationerna spred sig utanför köpenhamn och till Sverige. Sen dess har en mängd hus ockuperats men mest i symboliska aktioner. än så länge är det bara ett hus som fortfarande är ockuperat efter ett par veckor och det är Smultronstället i Lund. Idag hävs även en ockupation i Umeå efter att har varit ockuperat över helgen. Med våren 2000 fortfarande i minnet tycker vi det är jävligt bra att punkarna äntligen har släppt flaskan och plockat upp kofoten istället. Vi hoppas att det här håller i sig och att fler hus hålls mer permanent, det skulle kunna göra underverk för vänsterrörelsen i Sverige.
Tyvärr har inte aktionerna mot stockholms pälsaffärer gått helt smärtfritt, Nu i veckan är det rättegång mot tre häktade personer som är misstänkta för grov skadegörelse mot en av Stockholms kvarvarande pälsaffärer. Vi får se vad rättssytemet hittar på men håller tummarna för att de ska frias. Snacka aldrig med snuten!
Men även om det har varit ett och annat bakslag för oss så är det ingenting mot hur det har varit för de som säljer päls i Stockholm, inte så konstigt dock, lever man av andras lidande så kommer någon till slut att göra livet surt för en. vänta och se.
Även jag ska upp i rätten någon gång snart och väntar på att få ett datum. Men den här gången är det jag som stämmer, ja, om ni har läst de tidigare inläggen så vet ni vad det handlar om. Spelet fulnar nu i alla fall. Jag har fått ett fyra sidor långt dokument med en massa trams om vilken förfärlig mäniska jag är. Det vore skönt att veta vilket datum rättegången kommer bli av så jag har något att fokusera mot. Bryter man mot arbetsrätten kommer man inte undan, not on my watch!
***
Jag har under det senaste året genom den här bloggen kunnat utmana mig själv och mina idéer på ett nytt sätt. Bloggen har pushat mig att söka ut nya idéer och företeelser för att hålla kreativiteten uppe. De perioder då jag har skrivit minst och tråkigast inlägg är de perioder då jag inte fått några nya intryck att relatera till. Det var genom detta sökande efter nya idéer som jag snubblade över Derrick Jensen, en tänkare som betyt väldigt mycket för mina egna tankar under det senaste året. Jag uppmanar alla som läser detta att ta del av hans idéer på vilket sätt ni än kan. Under det senaste året har jag även börjat tänka allt mer kring anarkism och socialism, frågor som jag tagit för givet och inte lagt någon större tankemöda kring sedan jag fastnade för djurrättstänkandet. I jämförelse med det djuren utsätts för dagligen förlorar lätt allt annat sin mening. Men det viktigt ständigt om att ha en helhetsbild och en förståelse för hur olika former av förtryck hänger ihop och går i varandra. Det är en av de viktigaste punkterna som vi vill förmedla genom LKPG VSE-bloggen. Vi vill se politiska punkare, antifascister som är veganer och feminister som kritiserar kapitalismen utifrån sin ideologi.
Vi har även fått en hel del feedback på den här bloggen, även om det inte varit på det sätt som vi förväntade oss. En del personer som vi väntade oss en reaktion ifrån har inte uppmärksammat bloggen medan vi har fått mängder av kommentarer från personer som vi aldrig träffat. Det är kul att veta att det finns de som uppskattar det vi gör, de första månaderna skrev vi i stort sett enbart för oss själva och trodde inte en käft läste. Men å andra sidan har den här bloggen alltid varit och kommer alltid att vara något som vi i första hand gör för vår egen skull. Den dag vi känner att den inte fyller ett syfte så försvinner den. Men tills dess är vi tacksamma för att ni läser!
/JensVSE
Det senaste året har varit ett mycket händelserikt år för mig både personligen och ideologiskt. Vi började skriva den här bloggen precis innan jag flyttade till Göteborg och det första halvåret skrev jag utan att träffa Jens speciellt ofta. När jag började jobba på Göda fick jag upp ögonen för fackliga frågor och började intressera mig mycket för det. Jag kom också in i ett nytt skede av anarkistiska tankar vilket var det som ledde mig in på primitivismen till att börja med.
Jens publicerade ett klipp med Derrick Jensen på bloggen och det fick en stor betydelse för mig också.
Jag har fått lära mig mycket om rättsystemet speciellt nu de senaste veckorna när Gödas inlaga till tingsrätten har kommit in och även kommit till min brevlåda.
När jag flyttade tillbaka till Linköping i slutet på sommaren började bloggen sakta men säkert ändra form från en blogg till något annat. Vi har sysslat med ta reda på och distribuera film och dokumentärer, det kommer nog bli mer av det i fortsättningen när vår kampanj för att aktivera HC-scenen fortsätter. Om inte annat kommer vi nog ses på spelningar och demos i fortsättningen också. Ha det gott tills dess.
/TorVSE
Vi är jävligt peppade på att se att JBF äntligen gjort entré i sverige, för er som inte vet vilka JBF är så är det Jordens Befrielsefront som funnits länge i USA och styrt och ställt. Det är en systerorganisation till DBF som jag hoppas att ni alla känner till med liknande riktlinjer och uppbyggnad.
Den 23e aprill saboterade JBF en radio/telemast i Älmhult i Småland. De har även tagit på sig ett barndattentat mot ett villabygge i Småland för att förhindra att bebyggelsen sprider sig till områden som fortfarande är vilda. Säkerhetspolisen ser mycket allvarligt på detta men vi är peppade som fan. FRAMÅT JBF!
Det tog ett litet tag efter att eldarna i Köpenhamn hade slocknat innan ockupationerna spred sig utanför köpenhamn och till Sverige. Sen dess har en mängd hus ockuperats men mest i symboliska aktioner. än så länge är det bara ett hus som fortfarande är ockuperat efter ett par veckor och det är Smultronstället i Lund. Idag hävs även en ockupation i Umeå efter att har varit ockuperat över helgen. Med våren 2000 fortfarande i minnet tycker vi det är jävligt bra att punkarna äntligen har släppt flaskan och plockat upp kofoten istället. Vi hoppas att det här håller i sig och att fler hus hålls mer permanent, det skulle kunna göra underverk för vänsterrörelsen i Sverige.
Tyvärr har inte aktionerna mot stockholms pälsaffärer gått helt smärtfritt, Nu i veckan är det rättegång mot tre häktade personer som är misstänkta för grov skadegörelse mot en av Stockholms kvarvarande pälsaffärer. Vi får se vad rättssytemet hittar på men håller tummarna för att de ska frias. Snacka aldrig med snuten!
Men även om det har varit ett och annat bakslag för oss så är det ingenting mot hur det har varit för de som säljer päls i Stockholm, inte så konstigt dock, lever man av andras lidande så kommer någon till slut att göra livet surt för en. vänta och se.
Även jag ska upp i rätten någon gång snart och väntar på att få ett datum. Men den här gången är det jag som stämmer, ja, om ni har läst de tidigare inläggen så vet ni vad det handlar om. Spelet fulnar nu i alla fall. Jag har fått ett fyra sidor långt dokument med en massa trams om vilken förfärlig mäniska jag är. Det vore skönt att veta vilket datum rättegången kommer bli av så jag har något att fokusera mot. Bryter man mot arbetsrätten kommer man inte undan, not on my watch!
***
Jag har under det senaste året genom den här bloggen kunnat utmana mig själv och mina idéer på ett nytt sätt. Bloggen har pushat mig att söka ut nya idéer och företeelser för att hålla kreativiteten uppe. De perioder då jag har skrivit minst och tråkigast inlägg är de perioder då jag inte fått några nya intryck att relatera till. Det var genom detta sökande efter nya idéer som jag snubblade över Derrick Jensen, en tänkare som betyt väldigt mycket för mina egna tankar under det senaste året. Jag uppmanar alla som läser detta att ta del av hans idéer på vilket sätt ni än kan. Under det senaste året har jag även börjat tänka allt mer kring anarkism och socialism, frågor som jag tagit för givet och inte lagt någon större tankemöda kring sedan jag fastnade för djurrättstänkandet. I jämförelse med det djuren utsätts för dagligen förlorar lätt allt annat sin mening. Men det viktigt ständigt om att ha en helhetsbild och en förståelse för hur olika former av förtryck hänger ihop och går i varandra. Det är en av de viktigaste punkterna som vi vill förmedla genom LKPG VSE-bloggen. Vi vill se politiska punkare, antifascister som är veganer och feminister som kritiserar kapitalismen utifrån sin ideologi.
Vi har även fått en hel del feedback på den här bloggen, även om det inte varit på det sätt som vi förväntade oss. En del personer som vi väntade oss en reaktion ifrån har inte uppmärksammat bloggen medan vi har fått mängder av kommentarer från personer som vi aldrig träffat. Det är kul att veta att det finns de som uppskattar det vi gör, de första månaderna skrev vi i stort sett enbart för oss själva och trodde inte en käft läste. Men å andra sidan har den här bloggen alltid varit och kommer alltid att vara något som vi i första hand gör för vår egen skull. Den dag vi känner att den inte fyller ett syfte så försvinner den. Men tills dess är vi tacksamma för att ni läser!
/JensVSE
Det senaste året har varit ett mycket händelserikt år för mig både personligen och ideologiskt. Vi började skriva den här bloggen precis innan jag flyttade till Göteborg och det första halvåret skrev jag utan att träffa Jens speciellt ofta. När jag började jobba på Göda fick jag upp ögonen för fackliga frågor och började intressera mig mycket för det. Jag kom också in i ett nytt skede av anarkistiska tankar vilket var det som ledde mig in på primitivismen till att börja med.
Jens publicerade ett klipp med Derrick Jensen på bloggen och det fick en stor betydelse för mig också.
Jag har fått lära mig mycket om rättsystemet speciellt nu de senaste veckorna när Gödas inlaga till tingsrätten har kommit in och även kommit till min brevlåda.
När jag flyttade tillbaka till Linköping i slutet på sommaren började bloggen sakta men säkert ändra form från en blogg till något annat. Vi har sysslat med ta reda på och distribuera film och dokumentärer, det kommer nog bli mer av det i fortsättningen när vår kampanj för att aktivera HC-scenen fortsätter. Om inte annat kommer vi nog ses på spelningar och demos i fortsättningen också. Ha det gott tills dess.
/TorVSE
Vikten av fångstöd
I en rörelse med många olika grenar är det viktigt att vi alla håller fokus mot samma mål och att även de som arbetar med olika metoder eller olika frågor ser till att stötta varandra i svåra tider. Det är därför som det är viktigt för den öppna rörelsen att stötta den del som inte jobbar öppet och som ständigt sätter sin egen frihet på spel för djuren, miljön eller den sak man kämpar för. Om du tror på det dem tror på så har du allt intresse i världen att stödja deras kamp.
Det finns gott om folk som går runt med ALF-tröjor och som snackar om en jävla massa hårda grejer på spelningar och möten. Det finns en hel del folk som stöttar den underjordiska djurrättsrörelsen ideologiskt. Men tyvärr så räcker inte enbart detta. Det är när tiderna är som hårdast som vi måste visa vårt stöd för direkt aktion allra mest.
Just nu sitter tre personer häktade i Stockholm misstänkta för skadegörelse och förberedelse till skadegörelse mot en pälsaffär. Om du är en av alla de som snackat snacket, burit tröjorna, sjungit med i låtarna och läst nyhetsbreven så är det här din tid! De behöver ditt stöd nu!
Skriv till de häktade på sthlm3@gmail.com eller sätt in en slant till fångstödsarbetet på DBF SG's konto. Kom ihåg att inte skriva något som skadar dig själv eller de häktade.
Det finns gott om folk som går runt med ALF-tröjor och som snackar om en jävla massa hårda grejer på spelningar och möten. Det finns en hel del folk som stöttar den underjordiska djurrättsrörelsen ideologiskt. Men tyvärr så räcker inte enbart detta. Det är när tiderna är som hårdast som vi måste visa vårt stöd för direkt aktion allra mest.
Just nu sitter tre personer häktade i Stockholm misstänkta för skadegörelse och förberedelse till skadegörelse mot en pälsaffär. Om du är en av alla de som snackat snacket, burit tröjorna, sjungit med i låtarna och läst nyhetsbreven så är det här din tid! De behöver ditt stöd nu!
Skriv till de häktade på sthlm3@gmail.com eller sätt in en slant till fångstödsarbetet på DBF SG's konto. Kom ihåg att inte skriva något som skadar dig själv eller de häktade.
Internationell aktionsvecka mot HLS!
Den sista veckan i oktober har utlysts till internationell aktionsvecka mot Huntingdon Life Sciences. HLS är Europas största kontraktslaboratorium vilket betyder att de testar produkter som andra företag vill ha ut på marknaden. HLS testar vad som helst på vem som helst och labbet dödar omkring 500 djur varje dag, året om. De har avslöjats flera gånger för grova brott mot brittiska djurskyddslagar och deras anställda har fångats på film då de misshandlat hundvalpar med knytnävsslag. De har avslöjats av undercover-journalister då de dissekerat apor som varit vid liv och de förfalskar regelbundet data för att försöken ska visa resultat som gynnar företagens produktutveckling.
Sedan slutet av 1999 har brittiska djurrättsaktivister kämpat för att stänga ner labbet och kampanjen har utvecklats till en global kampanj där aktivister från Mexiko till Ryssland demonstrerar och utför andra aktioner för djuren. Kampanjen har varit lång och intensiv och HLS har flera gånger varit nära ekonomisk kollaps. De har blivit av med sitt försäkringsbolag och sin bank, de har blivit utsparkade från börsen och de har tvingats dra egna gasledningar och får nu tvätta sina egna kläder, för tvätteriet och gasleverantören har dragit sig ur. Över 300 företag har dumpat HLS listan växer hela tiden... Men än är labbet inte stängt och kampanjen fortsätter!
Novartis är huvudmålet för aktionsveckan och de är ett av de viktigaste företagen som måste bryta med HLS. De är för närvarande rätt vacklande och de påverkas mycket av kampanjen men lagarna har ändrats i England vilket gör att de inte kan vara lika effektiva där. Det är med andra ord upp till oss i resten av världen att vinna den här kampen...
Hör av dig till Novartis och säg vad du tycker!
NOVARTIS
CIBA Vision Nordic AB
Datavägen 24
S-436 32 Askim / Göteborg
SWEDEN
Phone: +46 31 722 6600
Fax: +46 31 286 843
Sandoz AB
Berga Allé 1E
S-254 52 Helsingborg
SWEDEN
Phone: +46 4215 2065
Fax: +46 4215 4101
Kemistvägen 1B
S-183 34 Täby / Stockholm
Phone: +46 8 732 3200
Fax: +46 8 732 3201
Sedan slutet av 1999 har brittiska djurrättsaktivister kämpat för att stänga ner labbet och kampanjen har utvecklats till en global kampanj där aktivister från Mexiko till Ryssland demonstrerar och utför andra aktioner för djuren. Kampanjen har varit lång och intensiv och HLS har flera gånger varit nära ekonomisk kollaps. De har blivit av med sitt försäkringsbolag och sin bank, de har blivit utsparkade från börsen och de har tvingats dra egna gasledningar och får nu tvätta sina egna kläder, för tvätteriet och gasleverantören har dragit sig ur. Över 300 företag har dumpat HLS listan växer hela tiden... Men än är labbet inte stängt och kampanjen fortsätter!
Novartis är huvudmålet för aktionsveckan och de är ett av de viktigaste företagen som måste bryta med HLS. De är för närvarande rätt vacklande och de påverkas mycket av kampanjen men lagarna har ändrats i England vilket gör att de inte kan vara lika effektiva där. Det är med andra ord upp till oss i resten av världen att vinna den här kampen...
Hör av dig till Novartis och säg vad du tycker!
NOVARTIS
CIBA Vision Nordic AB
Datavägen 24
S-436 32 Askim / Göteborg
SWEDEN
Phone: +46 31 722 6600
Fax: +46 31 286 843
Sandoz AB
Berga Allé 1E
S-254 52 Helsingborg
SWEDEN
Phone: +46 4215 2065
Fax: +46 4215 4101
Kemistvägen 1B
S-183 34 Täby / Stockholm
Phone: +46 8 732 3200
Fax: +46 8 732 3201
Ligg mera
En sak som jag tänkt på ett tag är att vi aldrig skrivit någonting om HBT-frågor på den här bloggen. Jag tror att det säkert finns de som gör det bättre och därför har jag avstått. Jag tänker inte mycket kring sånna frågor då det knappt berör mig själv och då tror jag inte heller att jag skulle kunna skriva något bra om det. Det är för mig så självklart att det inte finns något att tillföra. Men ibland kommer man på att det faktiskt inte är självklart för alla. Som när jag läste den här artikeln. Den är visserligen från 2003, men jag blir ändå förvånad över att det kan finnas folk som fortfarande tänker såhär.
Förutsatt att vi inte föreställer oss att en vit, skäggig och moralkonservativ man vaktar över oss från himlen och skakar på huvudet åt vårt sexuella beteende så finns det bara ett rättesnöre när vi resonerar kring sex: samtycke. Så länge det finns samtycke finns det inget annat att bry sig om. Det spelar ingen roll om du gör det med en eller fler, killar eller tjejer, vad du stoppar i vilka kroppsöppningar eller vilka som ser på så länge alla inblandade peppar. Det är sjukt tråkigt att tänka sig att det finns folk som skulle avstå från vissa sexuella handlingar bara på grund av difusa skamkänslor inför en föråldrad sexualmoral.
Men för att återvända till gränsdragandet: samtycke, vad innebär det? Jo, det innebär att individen som du vill ha sex med också vill ha sex med dig och är kapabel att förstå vad detta innebär och kan kommunicera detta. Inom etik kallas detta för autonomi och är ett väldigt intressant begrepp. Ett djur kan tillexempel inte uttrycka samtycke för att ha samlag med en människa på samma sätt som ett litet barn inte har möjlighet att uttrycka samtycke för att ha samlag med en vuxen. Även ett lite äldre barn som kan kommunicera faller utanför automin på grund av bristande förståelse inför vad det innebär att ha sex. Sex utan samtycke kallas för våldtäkt och det är en sjuk opepp. Sånt ska du inte hålla på med och gör du det så hoppas jag att det kommer nån och knipsar könet av dig en vacker dag. Om du själv känner för att knipsa könet av en våldtäktsman så finns det ett gäng på den här sidan.
Och det är ungefär så långt jag tänkt i min degenererade sexualmoral. Lev nu efter den så kommer alla få ligga lite mer och förhoppningsvis bli lite gladare och trevligare mot varandra. Idag är det söndag så du lär ju ändå inte ha något bättre för dig.
Förutsatt att vi inte föreställer oss att en vit, skäggig och moralkonservativ man vaktar över oss från himlen och skakar på huvudet åt vårt sexuella beteende så finns det bara ett rättesnöre när vi resonerar kring sex: samtycke. Så länge det finns samtycke finns det inget annat att bry sig om. Det spelar ingen roll om du gör det med en eller fler, killar eller tjejer, vad du stoppar i vilka kroppsöppningar eller vilka som ser på så länge alla inblandade peppar. Det är sjukt tråkigt att tänka sig att det finns folk som skulle avstå från vissa sexuella handlingar bara på grund av difusa skamkänslor inför en föråldrad sexualmoral.
Men för att återvända till gränsdragandet: samtycke, vad innebär det? Jo, det innebär att individen som du vill ha sex med också vill ha sex med dig och är kapabel att förstå vad detta innebär och kan kommunicera detta. Inom etik kallas detta för autonomi och är ett väldigt intressant begrepp. Ett djur kan tillexempel inte uttrycka samtycke för att ha samlag med en människa på samma sätt som ett litet barn inte har möjlighet att uttrycka samtycke för att ha samlag med en vuxen. Även ett lite äldre barn som kan kommunicera faller utanför automin på grund av bristande förståelse inför vad det innebär att ha sex. Sex utan samtycke kallas för våldtäkt och det är en sjuk opepp. Sånt ska du inte hålla på med och gör du det så hoppas jag att det kommer nån och knipsar könet av dig en vacker dag. Om du själv känner för att knipsa könet av en våldtäktsman så finns det ett gäng på den här sidan.
Och det är ungefär så långt jag tänkt i min degenererade sexualmoral. Lev nu efter den så kommer alla få ligga lite mer och förhoppningsvis bli lite gladare och trevligare mot varandra. Idag är det söndag så du lär ju ändå inte ha något bättre för dig.
Nationalismen är skitfånig
Igår slog det mig återigen att nationalism är lite av det fånigaste någonsin. Så även om det gjorts förrut på den här bloggen så tänker jag såga nationalismen igen.
Nationalismen är vad man inom antropologin kallar för en "föreställd gemenskap". Med detta menas att de som deltar i denna gemenskap har en mental bild av att det skulle finnas någon som förenar dem fast de kanske inte har nånting annat än sin nationalitet gemensamt och trots att de aldrig kommer att träffa alla som ingår i samma nationalitet. Nationalismen är därför en abstrakt ideologi som skapar denna inbillning hos folk inom ett geografiskt område. Enligt Benedict Anderson var det främst uppkomsten av folkspråk i samband med boktryckarkonsten som bidrog till att nationalismen fick en psykologisk grund att bygga en gemenskap på. Tryck-industrin kunde tjäna mer pengar på att ge ut böcker på flera olika språk och därmed nå ut till fler läsare. När tidigare dialekter kunnat utgöra flytande gränser mellan olika språk så fick man här en tydlig gräns iom det skrivna ordet. Vidare har historieskrivning, kartritande och demografi använts för att förstärka upplevelsen av en nationell gemenskap, genom att kategorisera omvärlden och exkludera de som man anser inte ingår i den nationella gemenskapen. Genom att måla upp bilden av en homogen grupp med gemensamt förflutet och gemensamma intressen skapar man så en nationell gemenskap.
Vad som dock kan vara viktigast att komma ihåg när vi tänker kring grupper av den här storleken, hur de uppstår och hur de förstår sin gemenskap är att skillnaderna inom gemenskapen kan vara mycket större än skillnaden mellan grupperna. Man måste därför fråga sig: Vem gynnas av att en nationell gemenskap skapas och upprätthålls? Vilka förlorar? Från första början har det varit kapitalister och makthavare som tjänat på nationalismen genom att utnyttja dess inbillade gemenskap för att hålla samman sin makt över andra människor. Nationalismen gynnar i de allra flesta fall främst de som redan besitter makt, eftersom den men sin utpräglat abstrakta gemenskap har en tendens att utformas uppifrån. Precis som Anderson beskriver så är det en process som i stor utsträckning kan regleras av statliga institutioner och marknadskrafter även om den oftast ges ett folkligt utseende utåt. Därmed kan nationalismen med lätthet användas för att legitimera de maktskillnader som finns inom gruppen. Det vore tillochmed omöjligt att utforma en inbillad gemenskap egalitärt eftersom gruppen deltagare aldrig kommer kunna mötas samtidigt och därför krävs det en ledare av någon form.
Verkliga gemenskaper finns överallt omkring oss. På våra arbetsplatser, i idéella föreningar, församlingar, skolor och inom kulturlivet. Dessa gemenskaper är starkare än den nationella eftersom de baserar sig på något verkligt, en grupp med ett gemensamt mål eller intresse. Det är dessa grupper som utgör ett hot mot den nationalismen genom att visa på kraften i verklig gemenskap.
Människan levde i egalitära grupper under större delen av sin existens här på jorden. I och med uppkomsten av jordbruk och bofast leverna upprättades ledare. Detta var mindre än tiotusen år sedan. Nationalstaten uppkom som idé för ca trehundra år sedan. Den är abstrakt, flummig och den kommer inte att hjälpa oss mot en bättre morgondag. Den historia och den geografi som hyllas inom nationalismen är en medveten konstruktion för att stärka upplevelsen av en gemenskap. En gemenskap som inte finns.
Nationalismen är vad man inom antropologin kallar för en "föreställd gemenskap". Med detta menas att de som deltar i denna gemenskap har en mental bild av att det skulle finnas någon som förenar dem fast de kanske inte har nånting annat än sin nationalitet gemensamt och trots att de aldrig kommer att träffa alla som ingår i samma nationalitet. Nationalismen är därför en abstrakt ideologi som skapar denna inbillning hos folk inom ett geografiskt område. Enligt Benedict Anderson var det främst uppkomsten av folkspråk i samband med boktryckarkonsten som bidrog till att nationalismen fick en psykologisk grund att bygga en gemenskap på. Tryck-industrin kunde tjäna mer pengar på att ge ut böcker på flera olika språk och därmed nå ut till fler läsare. När tidigare dialekter kunnat utgöra flytande gränser mellan olika språk så fick man här en tydlig gräns iom det skrivna ordet. Vidare har historieskrivning, kartritande och demografi använts för att förstärka upplevelsen av en nationell gemenskap, genom att kategorisera omvärlden och exkludera de som man anser inte ingår i den nationella gemenskapen. Genom att måla upp bilden av en homogen grupp med gemensamt förflutet och gemensamma intressen skapar man så en nationell gemenskap.
Vad som dock kan vara viktigast att komma ihåg när vi tänker kring grupper av den här storleken, hur de uppstår och hur de förstår sin gemenskap är att skillnaderna inom gemenskapen kan vara mycket större än skillnaden mellan grupperna. Man måste därför fråga sig: Vem gynnas av att en nationell gemenskap skapas och upprätthålls? Vilka förlorar? Från första början har det varit kapitalister och makthavare som tjänat på nationalismen genom att utnyttja dess inbillade gemenskap för att hålla samman sin makt över andra människor. Nationalismen gynnar i de allra flesta fall främst de som redan besitter makt, eftersom den men sin utpräglat abstrakta gemenskap har en tendens att utformas uppifrån. Precis som Anderson beskriver så är det en process som i stor utsträckning kan regleras av statliga institutioner och marknadskrafter även om den oftast ges ett folkligt utseende utåt. Därmed kan nationalismen med lätthet användas för att legitimera de maktskillnader som finns inom gruppen. Det vore tillochmed omöjligt att utforma en inbillad gemenskap egalitärt eftersom gruppen deltagare aldrig kommer kunna mötas samtidigt och därför krävs det en ledare av någon form.
Verkliga gemenskaper finns överallt omkring oss. På våra arbetsplatser, i idéella föreningar, församlingar, skolor och inom kulturlivet. Dessa gemenskaper är starkare än den nationella eftersom de baserar sig på något verkligt, en grupp med ett gemensamt mål eller intresse. Det är dessa grupper som utgör ett hot mot den nationalismen genom att visa på kraften i verklig gemenskap.
Människan levde i egalitära grupper under större delen av sin existens här på jorden. I och med uppkomsten av jordbruk och bofast leverna upprättades ledare. Detta var mindre än tiotusen år sedan. Nationalstaten uppkom som idé för ca trehundra år sedan. Den är abstrakt, flummig och den kommer inte att hjälpa oss mot en bättre morgondag. Den historia och den geografi som hyllas inom nationalismen är en medveten konstruktion för att stärka upplevelsen av en gemenskap. En gemenskap som inte finns.
Instinct
När vi fick höra att det finns en spelfilm baserad på Daniel Quinns bok Ismael så var vi självklart tvugna att leta upp denna. Det visade sig inte helt lätt. Filmen, som heter Instinct, verkar inte varit nån storsäljare trots stora namn som Anthony Hopkins och Cuba Gooding Jr. Till slut lyckades vi ladda hem åbäket och satte oss i köket för att kolla igenom den.
Det första som slår en när man läser beskrivningen av filmen är att det inte är en filmatisering av Ismael utan en film som baserar sig på samma tankar. Spännande ändå tänkte vi. För er som inte läst Ismael så kan jag lite snabbt sammanfatta att själva handlingen går ut på att en man blir elev till en gorilla med telepatiska krafter som undervisar honom om fångenskap. Låter oemotståndligt eller hur? Detta är dock bara ramberättelsen och det intressanta i boken är den dialog som läraren och eleven för sinsemellan och som utgör den största och viktigaste delen av boken.
Instinct verkar vid en första anblick vara uppbyggd på samma sätt. Gooding spelar en psykolog som ska ta sig an en man (Hopkins) som levt isolerat med en flock gorillor och sedan torskat för att ha dödat några jägare. Snart utvecklas dock deras möten till att Hopkins leder samtalet för att föra vidare till Gooding det som han lärt sig bland gorillorna.
Ni som läste V för Vendetta innan ni såg filmen kommer att bli lika besvikna denna gång om ni redan läst Ismael. Istället för att fokusera på dialogen och de idéer som Quinn lägger fram i Ismael får vi en snuttifierad Hollywood-version som knappt ens lyckas skrapa på ytan av det Quinn vill säga i sin bok. Har du inte läst boken kanske Instinct kan väcka ditt intresse och ge dig en första glimt av Ismael, men mer än så kan jag inte ge den här filmen.
Edgeday
I fredags var det edgeday. Vi var på en helt lysande spelning i Göteborg. På andra sidan havet hade någon bättre saker för sig:
Received anonymously
In the early morning hours of October 17th, a lone activist infiltrated the fur farm at 92659 Simonsen Road in Astoria Oregon. About 1,500 mink were released from their cages with at least 200 of these being breeding stock. The fact that there is no fence around this farm should help ease their escape.
This action is being claimed for the vegan straight edge community. not as a self-congratulatory ego boost, but in the vein hope that it might spur others into action. It has become apparent that the combined tactics of record collecting, sing-alongs, and militant posturing have failed to stop those who abuse innocent life. once we accept this then we can stop squandering our potential and choose a more effective plan of action.
I would like to close by offering apiece of advice to the owners of this farm, to the owners of the other farms in the Astoria, OR area (it was simply by luck of the draw that your farms weren't chosen), and to ALL fur farmers: find a new profession. fur farmers are a dying breed. get out before you are forced out.
"your laws will have no meaning past the setting of the sun."
- -VSE
Tänk på det!
Received anonymously
In the early morning hours of October 17th, a lone activist infiltrated the fur farm at 92659 Simonsen Road in Astoria Oregon. About 1,500 mink were released from their cages with at least 200 of these being breeding stock. The fact that there is no fence around this farm should help ease their escape.
This action is being claimed for the vegan straight edge community. not as a self-congratulatory ego boost, but in the vein hope that it might spur others into action. It has become apparent that the combined tactics of record collecting, sing-alongs, and militant posturing have failed to stop those who abuse innocent life. once we accept this then we can stop squandering our potential and choose a more effective plan of action.
I would like to close by offering apiece of advice to the owners of this farm, to the owners of the other farms in the Astoria, OR area (it was simply by luck of the draw that your farms weren't chosen), and to ALL fur farmers: find a new profession. fur farmers are a dying breed. get out before you are forced out.
"your laws will have no meaning past the setting of the sun."
- -VSE
Tänk på det!
Civilkuragets dag
Idag är det civilkuragets dag, en dag då vi minns Björn Söderberg som mördades av nazister för sin fackliga kamp mot främlingsfientlighet på sin arbetsplats. Facklig kamp är något som angår alla potentiella arbetssäljare. Organisera dig du också.
Respektlösheten kommer att stå oss dyrt
Corren skriver glatt att älgjakten börjar på måndag och efterlyser bilder från blodsporten. Den enda jag känner är att alla former av respekt för dessa majestätiska djur är som bortflugen. Vi behöver dem inte och därför respekterar vi dem inte längre, precis som vi inte respekterar några djur som vi inte får en personlig relation till. Och knappt ens då kan man räkna med någon form av respekt.
Jägarna pratar om viltvård och försöker få jakten att framstå som ett nödvändigt ont. Vi måste mörda älgarna, annars kommer de dö. Men det förstår ju inte jag mig på som är så liten och naiv att jag tror att det går att lösa eventuella populationsproblem* på något annat sätt än att mörda oskyldiga varelser. Nej, det handlar fan inte om något nödvändigt ont. Det är helt uppenbart att detta är något som många går och längtar efter. Att få komma ut i skogen och döda något levande. Jag hoppas de får som de vill, jag hoppas att de skjuter ihjäl varandra. Varenda jävla en.
Samma respektlöshet för livet som visas upp under jakten i sverige syns tydlig i djurfabriker över hela världen, i fiskeindustrin och på alla andra plan där människor interagerar med djur. Det var det som upprörde mig mest med filmen Sharkwater, att vi har mage att bete oss på detta sätt är förbluffande men samtidigt inte helt överraskande.
Vår mat kommer från plåtburkar och plastförpackningar som vi köper i en mataffär. Detta gäller även för folk som jagar eller föder upp egna djur. Den allra största andelen av den mat de äter har någon annan producerat och sålt till dem. Det är inte konstigt att människor som lever på detta sätt förlorar respekten för det ekosystem och de djur som förser dem med denna föda. Det finns ingen riktig kontakt mellan maten vi äter och den som odlas eller jagas.
Vi är vilse. jag har hävdat det tidigare och jag säger det igen. Vi vet verkligen inte vad det är vi pysslar med längre...
*Är det någon art som har populationsproblem och borde jagas för att inte förstöra ekosystemet så är det människor. Själva tanken att djurstammarna inte skulle klara sig om vi inte sköt av dem är det mest antropocentriska skitsnack jag någonsin hört. Vi är högfärdiga, respektlösa apor som tror att naturen inte har mekanismer för att hantera populationsförändringar. Men det kommer vi få känna på snart nog.
Den autonoma vänstern behöver primitivismen
Jag tror att den anarkoprimitivism som förespråkas av denna blogg och Derrick Jensen har väldigt mycket att erbjuda den autonoma vänstern. Autonom marxism (kommunism, anarkism eller vad man nu vill kalla det) har några inbyggda ideologiska problem som anarkoprimitivismen erbjuder lösningar på.
För det första är det svårfrånkomligt att den marxistiska historiesynen är eurocentrisk. Idén om att samhällen går från lägre till högre stadier är tätt knuten till kolonialismens kulturevolutionism. Detta innebär att kulturer som inte följer ett europeiskt mönster ses som lägre stående och måste därför "hjälpas upp till vår nivå". Ett sådant tänkande är enbart en förlängning av idén om den vite mannens börda och inte heller ett hållbart tänkande. Jag tror att tillochmed den industrikåtaste statskommunist inser att om hela världen befann sig på samma teknologiska nivå som väst så skulle ekosystemet kollapsa (ännu fortare än vad det gör idag när bara västvärlden lever efter denna standard). Primitivismen kan här erbjuda en djupare respekt för andra kulturer än den europeiska. För att läsa mer om olika historiesyner/tidsuppfattningar rekommenderar jag det här gamla inlägget.
För det andra har den autonoma marxismen och då främst syndikalismen (som vi gett en hel del utrymme i denna blogg och tillochmed menat på är den rimligaste vägen till revolution) ett starkt fokus på arbete. Det krävs dock en problematisering av arbete och en större fokus på frihet från arbete som primitivismen kan erbjuda. Målet med vår kamp bör inte vara ett samhälle där vi jobbar ihjäl oss med våra egna produktionsmedel utan ett samhålle där vi enbart jobbar så mycket som krävs. Man tror att människan på stenåldern jobba ca tre timmar om dagen med något som vi skulle kunna definera som arbete. Jag är övertygad om att arbete och fritid inte var begrepp som fanns i dessa människors begreppsvärld, bara saker som var olika viktiga. Arbete är ett nödvändigt ont lär vi oss genom anarkoprimitivismen.
För det tredje problematiserar anarkismen makt på ett sätt som många andra vänsterideologier inte gör (detta har vi skrivit om tidigare och jag vill inte upprepa mig). Anarkoprimitivismen erjuder en logisk följdtanke: det lättaste sättet att anhilera maktförhållanden är om det int finns något kapital. Civilisationen är själva grunden till kapitalismen, utan möjligheten att lägga värden på hög kan det inte uppstå klassklyftor (även detta har vi skrivit om tidigare).
För det fjärde kan primitivismen erbjuda den autonoma vänstern ett sunt förhållningssätt till djur och natur, något som fan kan behövas.
För det första är det svårfrånkomligt att den marxistiska historiesynen är eurocentrisk. Idén om att samhällen går från lägre till högre stadier är tätt knuten till kolonialismens kulturevolutionism. Detta innebär att kulturer som inte följer ett europeiskt mönster ses som lägre stående och måste därför "hjälpas upp till vår nivå". Ett sådant tänkande är enbart en förlängning av idén om den vite mannens börda och inte heller ett hållbart tänkande. Jag tror att tillochmed den industrikåtaste statskommunist inser att om hela världen befann sig på samma teknologiska nivå som väst så skulle ekosystemet kollapsa (ännu fortare än vad det gör idag när bara västvärlden lever efter denna standard). Primitivismen kan här erbjuda en djupare respekt för andra kulturer än den europeiska. För att läsa mer om olika historiesyner/tidsuppfattningar rekommenderar jag det här gamla inlägget.
För det andra har den autonoma marxismen och då främst syndikalismen (som vi gett en hel del utrymme i denna blogg och tillochmed menat på är den rimligaste vägen till revolution) ett starkt fokus på arbete. Det krävs dock en problematisering av arbete och en större fokus på frihet från arbete som primitivismen kan erbjuda. Målet med vår kamp bör inte vara ett samhälle där vi jobbar ihjäl oss med våra egna produktionsmedel utan ett samhålle där vi enbart jobbar så mycket som krävs. Man tror att människan på stenåldern jobba ca tre timmar om dagen med något som vi skulle kunna definera som arbete. Jag är övertygad om att arbete och fritid inte var begrepp som fanns i dessa människors begreppsvärld, bara saker som var olika viktiga. Arbete är ett nödvändigt ont lär vi oss genom anarkoprimitivismen.
För det tredje problematiserar anarkismen makt på ett sätt som många andra vänsterideologier inte gör (detta har vi skrivit om tidigare och jag vill inte upprepa mig). Anarkoprimitivismen erjuder en logisk följdtanke: det lättaste sättet att anhilera maktförhållanden är om det int finns något kapital. Civilisationen är själva grunden till kapitalismen, utan möjligheten att lägga värden på hög kan det inte uppstå klassklyftor (även detta har vi skrivit om tidigare).
För det fjärde kan primitivismen erbjuda den autonoma vänstern ett sunt förhållningssätt till djur och natur, något som fan kan behövas.
Gott och ont och andra sagor
När man börjar identifiera sig själv med skurkarna i de filmer man ser så är det ju ofrånkomligt att det börjar ringa varningsklockor i huvudet. Men så här långt in i den postmodernistiska eran måste vi väl kunna enas om att det inte finns någon objektiv ondska utan att vad som ses som gott och ont är socialt konstruerat. Så hur kommer det sig då att det är just skurkarna som är de onda? Att studera konstnärliga uttryck kan vara ett bra sätt att närma sig en förståelse kring hur en särskild kultur tänker kring ett visst fenomen (i det här fallet ondska) och därför tänkte jag göra en kort analys av hur ondska porträtteras i västerländsk film.
Typexemplet på en skurk är egoisten. Karaktären som vill ha mer makt för sig själv, vilket i många fall betyder mer pengar. Men även karaktärer som strävar efter mer för sig själva kan klara sig undan skurkstämpeln och istället hamna i det goda laget. Den främsta anledningen till detta tror jag har att göra med de medel som brukas. Om Jönssonligan hade skjutit, hotat och rånat folk hade de inte varit samma glada gäng alls och ingen sitter väl och hoppas att George Cloney ska torska i Oceans Eleven? Vilka medel man brukar för sin strävan är därför högst relevant. Att spränga planeter och vara en allmän taskmört som Darth Vader är ju typiskt inte OK, medan Robin Hood är en solklar hjälte.
Den andra, mer intressanta, sortens skurk är den antihumanitära skurken eller kaos-skurken. Det är en karaktär som inte gör det han gör för att vinna något utan för att förverkliga sina idéer. Här får vi en tydlig lektion i vad som ses som normalt och inte i samhället. Liam Neesons karraktär i Batman Begins och Bartelby i Dogma är utmärkta exempel på denna karaktär. De vill inte ha något. De tycker bara att människor är en jävla ohyra som bara förstör allt de kommer i kontakt med. Här spelar det alltså ingen större roll vilka medel som används då själva målet går emot vad som uppfattas som gott i vårt samhälle. Att vilja utplåna hela existensen är aldrig ok oavsett hur smärtfritt det genomförs.
Här hittar vi en intressant joker i leken, nämligen V från V för Vendetta, en karaktär som dödar folk och spränger saker i luften för en idé som skiljer sig radikalt från det övriga samhället. Det är inte konstigt att denna film sticker ut med tanke på att orginalserien som filmen grundar sig på är skriven av anarkister och att den utspelar sig i ett fascistiskt samhälle.
Men för att återvända till saken. Kaos-skurken har en radikal idé som utmanar samhället. Han rubbar ordningen och går utanför lagen för det han tror på. Han är oftast en mer skrämmande karaktär än egoist-skurken då denna egentligen enbart använder sig av fel medel och inte ifrågasätter samhällets grundvalar på något sätt. Egoism är ju något som uppmuntras i samhället så konflikten handlar i grunden om taskiga tillvägagångssätt. Men en karaktär som avskyr städer eller som hatar människor, vad gör man med en sån? Ofta erbjuds dessa skurkar någon form av försvarstal under filmens slutskede där de förklarar sin ideologi, hur kaoset de skapar i slutändan ska leda till något bättre än det som var innan eller hur kaos i själva verket är skapelsens egen natur. Om du har läst 1984 av George Orwell kanske du minns en scen i början där de anställda på ministeriet ägnar sig åt "2minuters-hatet" där samhällets fiende får lägga fram sina genomskinliga argument för att kunna bli hånad, hatad och nergjord. Han är ond och hans argument behöver inte ens bemötas, han måste bara bekämpas.
Människans eviga kamp mot kaoset fortsätter. Kulturens och ordningens väktare gör en ny insats för att befästa de värden som vår civilisation står för och stävjer det vansinniga kaoset som ständigt hotar att krossa det mänskliga projektet. Det slingrande kaos av död, födelse, eld och vatten som vi nästan lyckats glömma att vi själva en gång kom ifrån.
Därför är vi skurkarna i det spektakel som samhället målar upp för era ögon. Vi vill rubba ordningen. Vi gör det inte för att vi kommer att bli måttlöst rika på det utan för att vi tror på att det är rätt. Oavsett om "vi" är djurrättsaktivister, arga danska invandrarungdomar eller muslimska "terrorister" så kommer vi att bli dragna över samma kam och bli behandlade på samma sätt: först hånade och sedan bekämpade innan vi till slut kan bli accepterade. Kulturen kommer att fortsätta att reproducera bilder av ondskan som något skrämmande annorlunda och kaotiskt och de människor som kan knytas till dessa attribut kommer att ses som onda. En enkel Hollywoodrulle har ju egentligen inget att vinna på att problematisera begrepp som ondska. Kanske suddar man lite kring linjerna, men att angripa själva kategorin är inte tänkbart.
Jag skulle återigen vilja tipsa om Hiayo Miyazakis filmer, t.ex. Det levande slottet, Princess Mononoke eller Spirited Away. Helt underbara skapelser som kan hylla kaos och där karaktärer kan vandra oberört mellan gott och ont eller där ondska ibland inte existerar överhuvudtaget. Annars så skulle jag vilja se mer skurkar i stil med Krambjörnarnas nemesis som bara vill täcka skogen med betong. Det är fan ondska om nått.
Trubbel på jobbet del 6
Det var ett bra tag sen jag skrev om min fackliga konflikt senast. Det beror inte på att det inte har hänt någonting utan det beror på att jag inte vill ge min före detta chef, nuvarande svarande i det här faller, några ledtrådar om vad han har att vänta sig. Jag vill ha det här så vattentätt som möjligt. Därför kommer jag fatta mig rätt kort här också och jag kommer inte skriva någonting som jag inte är säker på att han redan vet.
såhär har det gått: vi (SAC) gick till kronofogden för att få in mina slutlöner. Kronofogden skickade ett krav till Göda som de bestred. Min föra chef ringde upp mig och var hotfull i telefonenn och sa att jag inte viste vem det var jag bråkade med och att det var många som var "jävligt förbannade på dig."
Kronofogden skickade tillbaka vårt krav till oss och frågade om vi ville driva det vidare. det ville vi och vipps så är hela affären i tingsrätten.
en dag damp det ner ett brev till mig från ett aniara ekonomikonsult som hänvisade till tidigare kravbrev och en skuld som jag skulle ha till Göda. Brevet var stavat åt helvete och företaget som hade skickat brevet var jävligt svårt att hitta. tills lut hittade vi ett telefonnummer som ingen svarade på. På adressen som de angivit fanns det inget aniara ekonomikonsult. De skrev att de drivit min skuld till Göda (som inte finns) vidare till kronofogden. Jag synade och ringde kronofogden och det fanns ingenting på mig där.
Kort därefter ringde min förra chefs mamma till mig för att försöka få till en lösning på den här konflikten. Vi pratade en stund och kom överens om att höras i slutet på samma vecka. När hon ringde upp mig i början av veckan därpå ville hon att vi skulle komma fram tillen lösning. När jag uttryckte att det inte var en lösning att jag bara skulle få mina slutlöner föreslog hon att jag skulle lämna facket och lösa det här på egen hand.
Jag ska göra det här väldigt klart. Det ligger inte i mitt personliga, moraliska, ekonomiska eller principiella intresse att lämna facket och gå med på skitkrav. för det är precis vad det skulle leda till. om Göda vill förhandla så är jag öppen för det men det finns inte att lägger mig med att bara få mina slutlöner.
såhär har det gått: vi (SAC) gick till kronofogden för att få in mina slutlöner. Kronofogden skickade ett krav till Göda som de bestred. Min föra chef ringde upp mig och var hotfull i telefonenn och sa att jag inte viste vem det var jag bråkade med och att det var många som var "jävligt förbannade på dig."
Kronofogden skickade tillbaka vårt krav till oss och frågade om vi ville driva det vidare. det ville vi och vipps så är hela affären i tingsrätten.
en dag damp det ner ett brev till mig från ett aniara ekonomikonsult som hänvisade till tidigare kravbrev och en skuld som jag skulle ha till Göda. Brevet var stavat åt helvete och företaget som hade skickat brevet var jävligt svårt att hitta. tills lut hittade vi ett telefonnummer som ingen svarade på. På adressen som de angivit fanns det inget aniara ekonomikonsult. De skrev att de drivit min skuld till Göda (som inte finns) vidare till kronofogden. Jag synade och ringde kronofogden och det fanns ingenting på mig där.
Kort därefter ringde min förra chefs mamma till mig för att försöka få till en lösning på den här konflikten. Vi pratade en stund och kom överens om att höras i slutet på samma vecka. När hon ringde upp mig i början av veckan därpå ville hon att vi skulle komma fram tillen lösning. När jag uttryckte att det inte var en lösning att jag bara skulle få mina slutlöner föreslog hon att jag skulle lämna facket och lösa det här på egen hand.
Jag ska göra det här väldigt klart. Det ligger inte i mitt personliga, moraliska, ekonomiska eller principiella intresse att lämna facket och gå med på skitkrav. för det är precis vad det skulle leda till. om Göda vill förhandla så är jag öppen för det men det finns inte att lägger mig med att bara få mina slutlöner.
terrorism
Jag tror och hoppas att det här är lite fel forum för den här texten men efter alls skit jag sett på sjuårsdagen av 11 september 2001tänkte jag att det ändå var viktigt att reda ut några saker.
Jag gick i 1an på gymnasiet 2001 och på hösten så hade vi en del om terrorism, vi fick en defenition: "terroris är att med våld eller hot om våld uppnå politiska eller religoiösa mål." det är en rätt dålig defenition, eller det beror på hur man ser det.
Att använda våld i politiska samanhang är mer regel än unmdantag i dagens värld. "Nähä, ni vill inte låta oss bygga vår ledning genom ert land?Men då skjuter vi er till skit och sen bygger vi vår ledning ändå." var det någon som kommer ihåg det från 2002?
Alla krig går ut på att uppnå politiska eller religiösa mål. och kanske inte bara krig fö den delen utan alla som får göra folk illa utan att åka dit på det, poliser, väktare, soldater.
Att chockhöja A-kasseavgiften och därmed göra det för dyrt för folk att vara med i a-kassan kvalar in som våld i mion bok. varför gjorde man det? jo för att tvinga folk till skitdåliga jobb och göra situationen för arbetssäljare mycket osäkrare. Politiska mål med våld = terrorism, eller?
Björn Kumm ger i sin bok "Terrorismens historia" utgiven på historiska medier 1998 en annan defenition: Terrorism är den svages krig mot den starke.
Det är en mycket bättre defenition som säger mer om ordet terrorism, dess innebörd och hur det annvänds.
Vad är den svags krig mot den starke? Bara att det finns en som är svag och en spom är stark tyder ju på att det finns en hirarki, antingen politisk eller militär. som vi vet sen tidihare så får man inte utöva våld åt fel håll (uppåt) i hirarkier.
Jag ska presentera en sista defenition av terrorism: Ordet terrorism eller terrorist är den starkes sätt att orättfärdiga den svages kamp.
Att kallas terrorist är att likställas med allt från militanta muslimer till högermiliser i USA till IRA och ETA och andra väpnate nationella projekt till UNAbombaren/F.C till röda brigaderna och RAF. Egentligen skulle man kunna räkna in alla regeringar och stater som någonsin krigat och det är nog alla.
Jag gick i 1an på gymnasiet 2001 och på hösten så hade vi en del om terrorism, vi fick en defenition: "terroris är att med våld eller hot om våld uppnå politiska eller religoiösa mål." det är en rätt dålig defenition, eller det beror på hur man ser det.
Att använda våld i politiska samanhang är mer regel än unmdantag i dagens värld. "Nähä, ni vill inte låta oss bygga vår ledning genom ert land?Men då skjuter vi er till skit och sen bygger vi vår ledning ändå." var det någon som kommer ihåg det från 2002?
Alla krig går ut på att uppnå politiska eller religiösa mål. och kanske inte bara krig fö den delen utan alla som får göra folk illa utan att åka dit på det, poliser, väktare, soldater.
Att chockhöja A-kasseavgiften och därmed göra det för dyrt för folk att vara med i a-kassan kvalar in som våld i mion bok. varför gjorde man det? jo för att tvinga folk till skitdåliga jobb och göra situationen för arbetssäljare mycket osäkrare. Politiska mål med våld = terrorism, eller?
Björn Kumm ger i sin bok "Terrorismens historia" utgiven på historiska medier 1998 en annan defenition: Terrorism är den svages krig mot den starke.
Det är en mycket bättre defenition som säger mer om ordet terrorism, dess innebörd och hur det annvänds.
Vad är den svags krig mot den starke? Bara att det finns en som är svag och en spom är stark tyder ju på att det finns en hirarki, antingen politisk eller militär. som vi vet sen tidihare så får man inte utöva våld åt fel håll (uppåt) i hirarkier.
Jag ska presentera en sista defenition av terrorism: Ordet terrorism eller terrorist är den starkes sätt att orättfärdiga den svages kamp.
Att kallas terrorist är att likställas med allt från militanta muslimer till högermiliser i USA till IRA och ETA och andra väpnate nationella projekt till UNAbombaren/F.C till röda brigaderna och RAF. Egentligen skulle man kunna räkna in alla regeringar och stater som någonsin krigat och det är nog alla.
Endgame
Endgame är en sjukt bra bok av Derrick Jensen. Tyvärr så är den tjock, dyr och svår att få tag på i Sverige. Därför har vi bränt ett gäng CD-ROM-skivor med en föreläsning där Jensen berättar om sin bok och vad de grundläggande premisserna är i den. Maila oss så skickar vi ett ex. Om du vill spara tid och pengar kan du såklart också se filmen på nätet.
Låt oss minnas...
Den elfte september var en stor tragedi. Till följd av terrorkomplotter från onda makter tvingades tusentals människor sätta livet till. Händelserna ledde fram till en ny fascistisk ordning som innebar inskränkningar i friheten för alla som inte följde makthavarnas linje. Ekonomisk depression och massflykt följde. Sammanlagt tror man att cirka 35 000 människor torterats till följd av terrorkuppen.
Låt oss därför minnas händelserna den 11:e september 1973.
Låt oss därför minnas händelserna den 11:e september 1973.
Frihet i teori och praktik
Igår arrangerade Klimax sin första aktion i Linköping. Den bestod av att man ockuperade en central korsning under en halvtimme. Polisen stödde aktionen och dirrigerade om trafiken men trots det var aktionen lyckad. Själva syftet med en sk. klimatkrock är att få folk att tänka till och reflektera över hur man själv är involverad i den kultur som håller på att ta kol på vår planet. Cudos till Klimax Linköping.
Även lokalpressen var där och filmade lite så idag går debatten hög på deras forum. Tyvärr är debatten en smula ensidig då det bara är slan som uttalar sig om hur förskräckligt det är med dessa snorungar som inte har något vett och tror att gatan är till för att uttrycka sin åsikt. Med vilken rätt har dessa ungdomar stoppat trafiken i innerstaden?
Det är intressant hur de flesta människor verkar se yttrande- och demonstrationsfrihet som något ytterst symboliskt. Det är något som tydligen kan utnyttjas för att nazister ska få demonstrera i fyra timmar på Stora Torget men hur många har någonsin reflekterat över hur de själva skulle kunna uttrycka sina åsikter? Om den enda frihet vi har är friheten att välja vilka varor vi konsumerar och vilka politiker vi röstar på då ligger vi bra jävla brunt till. Dessa handlingar reflekterar bara i vilken mån man håller med någon annan och inte vad man själv tycker.
Så jag kommer att fortsätta tycka och göra så länge jag bara kan, även om det betyder att jag i de flestas ögon fortfarande är en snorunge när jag är 25. Det samhälle ni har skapat skrämmer skiten ur oss, fattar ni inte det? Är det konstigt att vi är desperata och försöker hitta vägar att förändra när den värld som vi ska ärva håller på att kollapsa under bördan av era misstag? Städa upp er skit innan ni går eller acceptera att den generation som idag växer upp kämpar för sitt eget vacklande framtidshopp, och de uttryck som denna process kommer att ta. För det här är bara början, det kan jag lova.
Även lokalpressen var där och filmade lite så idag går debatten hög på deras forum. Tyvärr är debatten en smula ensidig då det bara är slan som uttalar sig om hur förskräckligt det är med dessa snorungar som inte har något vett och tror att gatan är till för att uttrycka sin åsikt. Med vilken rätt har dessa ungdomar stoppat trafiken i innerstaden?
Det är intressant hur de flesta människor verkar se yttrande- och demonstrationsfrihet som något ytterst symboliskt. Det är något som tydligen kan utnyttjas för att nazister ska få demonstrera i fyra timmar på Stora Torget men hur många har någonsin reflekterat över hur de själva skulle kunna uttrycka sina åsikter? Om den enda frihet vi har är friheten att välja vilka varor vi konsumerar och vilka politiker vi röstar på då ligger vi bra jävla brunt till. Dessa handlingar reflekterar bara i vilken mån man håller med någon annan och inte vad man själv tycker.
Så jag kommer att fortsätta tycka och göra så länge jag bara kan, även om det betyder att jag i de flestas ögon fortfarande är en snorunge när jag är 25. Det samhälle ni har skapat skrämmer skiten ur oss, fattar ni inte det? Är det konstigt att vi är desperata och försöker hitta vägar att förändra när den värld som vi ska ärva håller på att kollapsa under bördan av era misstag? Städa upp er skit innan ni går eller acceptera att den generation som idag växer upp kämpar för sitt eget vacklande framtidshopp, och de uttryck som denna process kommer att ta. För det här är bara början, det kan jag lova.
Skivtipset
Det finns hardcoreband som man blir lite skraj för. Man hör rykten om vilka hårda badass-snubbar de är men när man träffar dem är de riktiga slappon som bara vill röka gräs och lyssna på metal. Hip-hopare däremot vet man aldrig vart man har. Det kan vara en hel massa snack eller så kan det helt enkelt vara som de säger att de rakt upp och ner är hårda som granit.
Så när den hårdaste av de hårda och argaste av de arga kommer med en ny skiva får man allt ta och leta skyddsrum för fy fan vilket plöj det kan bli. Immortal Techniques nya skiva är hårdare och mer politisk än resten av min skivsamling mixad och destillerad. Att man som rappare vågar göra så djupt teoretiska och politiska låtar som t.ex. nya skivans Open Your Eyes är riktigt starkt och något som Immortal Technique klarar galant. Han för in sin tolkning subkulturen i sin kritik mot det kapitalistiska samhället på ett sätt som borde få de flesta crustare att blekna av avvund. Trots en hård image så tappar han aldrig kontakten med verkligheten. Man får en äkta känsla genom hela skivan.
Som vit medelklass svensk kan jag tycka att det ibland är svårt att relatera till revolutionär gangstahiphop (som t.ex. Dead Prez), men när Immortal Technique lägger fram sin ideologi så talar han till alla som är offer för det världsomspännande system av förtryck och korruption som vi lever under. Istället för att fokusera på hudfärg siktar han på en gemenskap som dras från klasstillhörighet och gemensamma intressen. När han på nya skivan, i låten "Harlem Renaissance" talar om hur vi måste se efter våra egna samhällen så tänker jag direkt på hur vi inom punk, hardcore eller vilken annan rörelse som helst måste vara nog med vart våra pengar tar vägen och se till att vi återinvesterar dem i vår egen kultur så att den kan överleva utan att bli en del den kommersialiserade mångkulturen och sakta urholkas.
Immortal Technique kommer till Lund den 25 september och om jag vågar ska jag ta mig dit.
Vi hatar borgarna!
Om du också hatar borgarna, anslut dig då till Septemberalliansen och demonstrera mot högerpolitik och övervakningssamhället den 16:e september!
Läs mer på Septemberalliansens blogg.
Läs mer på Septemberalliansens blogg.
Boktipset
Guns, Germs and Steel är namnet på än bok och även en dokumentär-miniserie baserad på boken. Boken är författad av Jared Diamond, en amerikansk biolog som gjort sig mest känd för sina geografiskt dominerade historietolkningar. Han har även skrivit boken Kollaps som handlar om varför vissa samhällen gör val som leder till deras undergång.
I Guns, Germs and Steel får vi en intressant tolkning av världshistorien där Diamond ständigt anknyter till människans förhållande till sin omgivande natur, på ett sätt som ofta saknas i vanliga historieskildringar.
Läs boken eller (om du läser långsamt - som jag) ladda hem den som ljudbok, eller (om du har fullt upp med kurslitteratur - som Tor) ladda ner dokumentärserien. Det är lätt värt det!
Cats and dogs
Regeringen lämnar i dagarna in ett förslag om att det ska bli straffbart att sälja hund- och kattpäls eftersom denna produktion anses vara för grym. Det är såklart skitbra, det är bara tråkigt att denna omtanke inte sträcker sig till djur som inte är lika "gulliga" eller vanliga i våra hem. Jag utmanar vem som helst i regeringen att följa med till en svensk pälsfarm så kommer han eller hon att få se på grymhet i sin egen bakgård. Det är inte bara kinser som behandlar djur som skit.
Läs mer om den nya lagen på www.drinfo.se
Läs mer om den nya lagen på www.drinfo.se
Bitterhet
Min flickvän sa en gång att alla måste förändra sig innan de kommer fram till den ståndpunkt som man till slut fäster sig vid. Det är nog sant. Men jag förstår inte varför det måste vara min åsikt som alla i slutändan förkastar. Att ha en extrem åsikt kan vara påfrestande och att kämpa för medkänsla och allas rätt till sitt eget liv är extremt i vårt giriga och egoistiska samhälle. Men det är just därför som det är så viktigt att vi håller fast vid vad vi tror på. Vi kan inte kasta omkull hela samhället på en gång men vi kan visa att vi menar allvar och att vi inte tänker bli skrämda av så simpla saker som folks attityder mot oss eller vår egen bekvämlighet. På så sätt kan vi föra samhällets diskurs åt vårt håll och vinna mark för vår sak. Vi måste dock räkna med att våra valmöjligheter begränsas i ett samhälle som är så genomsyrat av grymhet. Det obehaget är ett billigt pris för rättfärdigheten som ligger i att representera det man själv ser som sant och rätt. Och om du inte känner den övertygelsen så kom inte och vifta med några flaggor, för systemet kommer inte falla imorgon eller i år. Revolutionen kommer inte vara en glammoröst slag som slutar på Rosenbads trappor. Det kommer vara ett outhärdligt maraton genom regn, snö, spott och spe.
Jag borde lärt mig vid det här laget att det är de tomma burkarna som skramlar mest...
Jag blir faktiskt mer upprörd när jag hör att folk har droppat veganismen än när jag möter folk som aldrig ens tänkt tanken att bli vegan. Det är inte så mycket för att personen i fråga är en extra besvikelse då hon tidigare visat sig "upplyst nog att ta till sig sanningen". Det handlar mer om signalerna som det skickar. Jag har tagit upp det här en del vad det gäller straight edge också. När en person ändrar sig och vänder ryggen åt vad hon tidigare sagt så blir allt som sagts tidigare värdelöst och lika så all tid och alla förhoppningar som jag lagt på den personen. Stereotypen att veganism bara är en ungdomsrevolt stärks för varje människa som "växer ur" veganismen. Min mor frågade mig för några veckor sen lite försiktigt om det sågs som vuxet i min miljö att frånsäga sig veganismen och börja äta "riktig mat" igen. Jag svarade att bara för att man blir vuxen behöver man inte bli dum i huvet.
Jag blir ledsen och trött och bitter. Och sen blir jag arg. Och sen blir jag aktiv igen.
Jag borde lärt mig vid det här laget att det är de tomma burkarna som skramlar mest...
Jag blir faktiskt mer upprörd när jag hör att folk har droppat veganismen än när jag möter folk som aldrig ens tänkt tanken att bli vegan. Det är inte så mycket för att personen i fråga är en extra besvikelse då hon tidigare visat sig "upplyst nog att ta till sig sanningen". Det handlar mer om signalerna som det skickar. Jag har tagit upp det här en del vad det gäller straight edge också. När en person ändrar sig och vänder ryggen åt vad hon tidigare sagt så blir allt som sagts tidigare värdelöst och lika så all tid och alla förhoppningar som jag lagt på den personen. Stereotypen att veganism bara är en ungdomsrevolt stärks för varje människa som "växer ur" veganismen. Min mor frågade mig för några veckor sen lite försiktigt om det sågs som vuxet i min miljö att frånsäga sig veganismen och börja äta "riktig mat" igen. Jag svarade att bara för att man blir vuxen behöver man inte bli dum i huvet.
Jag blir ledsen och trött och bitter. Och sen blir jag arg. Och sen blir jag aktiv igen.
This is the forth generation of kids that I see turning their back on me and just fall into confort and social acceptance. We give no trust for free anymore. People once swore eternal jihad and all out war to oppression and injustice but here they come, in their weakest, mild, submissive and yet arrogant lifestyle to just represent everything I hate. Where the fuck are all these mindless zombie motherfuckers now? ... We have to be the living examples that compassion and justice can still have a strong voice against Mother Culture. I don't care if you see violence. I don't care if you see radical visions. Every other try has failed. As warriors before us stated: get free or die trying.
- Destroy Babylon
Timvikariens arbetsmoral
Många företag lägger till sig med en ful ovana att inte ge sina arbetare riktiga anställningar. Jag har faktiskt aldrig haft en fast anställning utan har hankat mig fram på ströjobb de senaste åren. Igår jobbade jag på ett ställe där jag haft ett heltidsvikariat under sommaren men det var en stor skillnad. Igår var jag nämligen inringd som timvikarie. Jag vet att företaget i fråga har ett behov av folk men de verkar inte intresserade av att erbjuda säkra anställningar. Istället kommer de ringa upp mig varje vecka och fråga om jag vill vikariera några dagar. Ingen säkerhet för mig. Inget ansvar för dem.
Vad som behöver bli tydligt för företag som använder sig av denna form av personalpolitik är att en timvikarie är en tillfällig lösning och inget annat. Timvikarien kommer till arbetsplatsen och genomför den uppgift som han eller hon blir betald för att göra under en begränsad tid. Med andra ord betyder det att skiter blankt i om det är kaos på jobbet idag för att jag missade något igår. Ge mig en anledning att bry mig hur det går för ert företag så kan jag göra ett hyffsat jobb med långsiktig kontinuitet, ge mig en deltidsanställning, ett schema eller vad som helst. Att inte veta från vecka till vecka hur mycket man kommer kunna jobba är sjukt otryggt och om du förväntar dig att arbetare som du enbart erbjuder ett otryggt arbete ska visa dig någon form av lojalitet så är du helt ute och simmar gosse. Uj uj uj...
Gå med i facket. Det riktiga facket.
Vad som behöver bli tydligt för företag som använder sig av denna form av personalpolitik är att en timvikarie är en tillfällig lösning och inget annat. Timvikarien kommer till arbetsplatsen och genomför den uppgift som han eller hon blir betald för att göra under en begränsad tid. Med andra ord betyder det att skiter blankt i om det är kaos på jobbet idag för att jag missade något igår. Ge mig en anledning att bry mig hur det går för ert företag så kan jag göra ett hyffsat jobb med långsiktig kontinuitet, ge mig en deltidsanställning, ett schema eller vad som helst. Att inte veta från vecka till vecka hur mycket man kommer kunna jobba är sjukt otryggt och om du förväntar dig att arbetare som du enbart erbjuder ett otryggt arbete ska visa dig någon form av lojalitet så är du helt ute och simmar gosse. Uj uj uj...
Gå med i facket. Det riktiga facket.
Nu är zinet här!
Det tog en sin lilla tid men nu är zinet äntligen här! Vi har redan sålt en bunt så tveka inte, maila oss på lkpgvse@gmail.com så skickar vi ett ex för 15 spänn + porto. Utöver zinet så kan vi även erbjuda häftet Beasts of Burden, ett häfte om kopplingarna mellan djurrätt och autonom marxism samt Animal Liberation, Social Revolution på samma tema. Vi har även lite tröjor, pins, patchar och tidningar som vi tillhandahåller genom Djurrättsalliansens Linköpingsdistro. Om du är intresserad av något så är det bara att höra av sig. Vi kommer annars att närvara på söndagens spelning i Jönköping, fredagen på Deadfest, Vegomässan samt många andra tillställningar framöver...
Vi vill framföra ett stort tack till vår alldeles egen tryckerist som ställt upp för oss och hjälp till med layout och tryckning av zinet.
Vi vill framföra ett stort tack till vår alldeles egen tryckerist som ställt upp för oss och hjälp till med layout och tryckning av zinet.
You beleve in violence, well...
När jag var 15 år var jag på ett konfirmationsläger precis på gränsen till lappland, 10 mil norr om Vilhelmina. Det var fyra fina veckor även om jag aldrig konfirmerade mig. Min präst sa bland mycket annat det här: ”Det där som Jesus sa om andra kinden till, det ska ni inte lyssna på så mycket. För om någon slår er på vänster kind och ni vänder den högra till så kommer han slå er på dem högra kinden också. Ni ska slå tillbaka, sen ska ni förlåta den som slagit er.”
Våld är någonting väldigt fundamentalt i vår kultur, från slavsamhället och framåt. Självklart upprepar samhället hela tiden att våld inte löser någonting, det är bara ord, det har ingenting med verkligheten att göra. Men för att samhället ska tolerera ett våld och fördöma ett annat har man löst det så att våld som kommer uppifrån en hierarki och träffar någon längre ner i hierarkin så är det osynligt eller berättigat. Om någon längre ner i hierarkin riktar våld mot de högre upp är våldet väldigt uppmärksammat och det finns ingen förståelse för det. Vi kan ta några exempel:
För några år sedan hörde jag på radion att Ericsson skulle spara och varslade 10 000 anställda om uppsägning. 10 000 personer som skulle mista sin inkomst och tyvärr i många fall sin identitet och plats i samhället. Det vad ett kort reportage om det här innan nyheterna gick vidare till något annat. Jag skulle velat se hur de anställda på Ericsson skulle promenera upp till ägaren och säga att nu äger vi företaget och eftersom du inte längre fyller någon funktion kommer vi inte betala ut din lön längre.
En man som föder upp minkar för att vid några månaders ålder gasa ihjäl dem för pälsens skull driver en helt legitim rörelse. När det kommer aktivister som känner igen våldet mot minkarna som våld och släpper ut dem och förstör farmen är dessa våldsamma terrorister som förstör farmarens verksamhet och djurplågare som släppt ut djur i naturen som inte kan klara sig och kommer dö.
En snut slår dig på en demonstration upprätthåller ordningen, när du kastar sten på snuten som slagit dig så är du terrorist och hamnar i finkan.
Det våld som vi inte ser och inte talar om är alltid mycket grövre och mer storskaligt en det våld vi ser. Några anlagda bränder och förstörda fordon kontra ödeläggelsen av skogar som är hemvist och försörjning åt miljontals vilda arter som inte kommer klara sig utan skogen.
Vissa ägnar sig åt ickevåld. De kanske känner igen en del av det våld som slår ner över dem och runt omkring dem, speciellt när deras blockader och manifestationer drabbas av ett oproportionerligt våld från ordningsmakten, och vill genom att visa att de är bättre genom att uppmärksamma våldet som riktas mot dem och mot andra med juridiska processer och insändare. Vad de inte förstår är att det våld som riktas mot dem är helt legitimt i samhällets ögon eftersom det kommer uppifrån och riktas neråt.
Andra sätter hårt mot hårt och försvarar sig, de möts ofta med ett större våld för att de riktat våld uppåt i hierarkin. Exempel på det är zapatisterna i Mexiko, djurrättare i österrike eller indianer i USA. Även om inte aktivisterna i österrike tagit upp vapen så sätter de press på företag som förtrycker djur och tvingar dem att sluta med sitt våld emot djuren och kastas i fängelse på skrattretande grunder. 1967 tog en grupp nordamerikanska indianer upp vapen för att försvara sig mot det förtryck de utsatts för i hundratals år. De blev mördade av FBI.
Zapatisterna i Mexiko kämpar fortfarande mot den mexikanska regeringen som tagit det land och de resurser som de är beroende av och givit dem piss tillbaka.
Men någon stans måste man bestämma sig för hur mycket våld man kan klara av innan man får nog, vissa väljer att blunda för det våld som samhället utövar över oss och köper lydigt en massa skit, går till sitt jobb och ställer inga frågor, de som tycker att om man inte är kriminell har man inget att dölja och därför är FRA-lagen inget problem. Andra sätter sig emot och förstör reklamskyltar, sätter press på företag som mördar djur för profitens skull, stör eller stoppar nazistiska och kapitalistiska möten, slår tillbaka mot polisen som försöker hindra dem, organiserar fångar på fängelser eller arbetare på arbetsplatser. Det finns de som bekämpar ockupationer och fascistiska regeringar, andra som ockuperar hus för att kunna ha någon stans att ta vägen. Vissa tar till och med upp vapen för att deras land blir förstört av företag som är ute efter betesmark eller timmer, guld eller olja.
En annan intressant aspekt på det hela är hur ickevåldsaktivister glorifieras både som personer och idé. Jag ska ge ett exempel på det här också.
Medborgarrättsrörelsen i USA på 60-talet var en väldigt dynamisk rörelse som bestod av många olika grupper med olika medel och lite olika krav. Ändå har Martin Luther King Jr fått vara förgrundsfigur för hela kalaset med sitt tal om I have a dream och massmöten i Washington. Man sysslade med sit-ins och försökte bryta segregationen genom att inte gå med på den. Men det fanns även en militant del, vi kan ta de svarta pantrarna som exempel men det fanns även andra. Pantrarna hade som grundinställning att vi kommer att försvara oss. Och snutarna kommer till våra områden och trakaserar oss så kommer vi driva ut dem med våld om det behövs. Det här var ingen liten extremistgrupp utan en stor rörelse. De hade även betydligt hårdare krav än King. De svarta pantrarna ville bland annat dela USA i två för att de inte trodde på att det vita samhället skulle släppa ifrån sig makt eller produktionsmedel. Vi kan ju se hur det ser ut idag, ghettona bebos fortfarande av svarta och fängelserna är fortfarande fulla av dem, armén också. Är det någon som tror att det har med något annat än klasstillhörighet att göra? Att dela USA var förstås inte vad den Amerika regeringen ville så genom att ge efter för Kings krav om minskad segregation kunde man lugna tillräckligt många för att försvaga black power rörelsen, sen för att göra slut på den dumpade man extrema mängder knark i rörelsen för att oskadliggöra människor och de som inte ville gå på det slog man helt enkelt ihjäl, i fängelser eller på gatan.
Våld är någonting väldigt fundamentalt i vår kultur, från slavsamhället och framåt. Självklart upprepar samhället hela tiden att våld inte löser någonting, det är bara ord, det har ingenting med verkligheten att göra. Men för att samhället ska tolerera ett våld och fördöma ett annat har man löst det så att våld som kommer uppifrån en hierarki och träffar någon längre ner i hierarkin så är det osynligt eller berättigat. Om någon längre ner i hierarkin riktar våld mot de högre upp är våldet väldigt uppmärksammat och det finns ingen förståelse för det. Vi kan ta några exempel:
För några år sedan hörde jag på radion att Ericsson skulle spara och varslade 10 000 anställda om uppsägning. 10 000 personer som skulle mista sin inkomst och tyvärr i många fall sin identitet och plats i samhället. Det vad ett kort reportage om det här innan nyheterna gick vidare till något annat. Jag skulle velat se hur de anställda på Ericsson skulle promenera upp till ägaren och säga att nu äger vi företaget och eftersom du inte längre fyller någon funktion kommer vi inte betala ut din lön längre.
En man som föder upp minkar för att vid några månaders ålder gasa ihjäl dem för pälsens skull driver en helt legitim rörelse. När det kommer aktivister som känner igen våldet mot minkarna som våld och släpper ut dem och förstör farmen är dessa våldsamma terrorister som förstör farmarens verksamhet och djurplågare som släppt ut djur i naturen som inte kan klara sig och kommer dö.
En snut slår dig på en demonstration upprätthåller ordningen, när du kastar sten på snuten som slagit dig så är du terrorist och hamnar i finkan.
Det våld som vi inte ser och inte talar om är alltid mycket grövre och mer storskaligt en det våld vi ser. Några anlagda bränder och förstörda fordon kontra ödeläggelsen av skogar som är hemvist och försörjning åt miljontals vilda arter som inte kommer klara sig utan skogen.
Vissa ägnar sig åt ickevåld. De kanske känner igen en del av det våld som slår ner över dem och runt omkring dem, speciellt när deras blockader och manifestationer drabbas av ett oproportionerligt våld från ordningsmakten, och vill genom att visa att de är bättre genom att uppmärksamma våldet som riktas mot dem och mot andra med juridiska processer och insändare. Vad de inte förstår är att det våld som riktas mot dem är helt legitimt i samhällets ögon eftersom det kommer uppifrån och riktas neråt.
Andra sätter hårt mot hårt och försvarar sig, de möts ofta med ett större våld för att de riktat våld uppåt i hierarkin. Exempel på det är zapatisterna i Mexiko, djurrättare i österrike eller indianer i USA. Även om inte aktivisterna i österrike tagit upp vapen så sätter de press på företag som förtrycker djur och tvingar dem att sluta med sitt våld emot djuren och kastas i fängelse på skrattretande grunder. 1967 tog en grupp nordamerikanska indianer upp vapen för att försvara sig mot det förtryck de utsatts för i hundratals år. De blev mördade av FBI.
Zapatisterna i Mexiko kämpar fortfarande mot den mexikanska regeringen som tagit det land och de resurser som de är beroende av och givit dem piss tillbaka.
Men någon stans måste man bestämma sig för hur mycket våld man kan klara av innan man får nog, vissa väljer att blunda för det våld som samhället utövar över oss och köper lydigt en massa skit, går till sitt jobb och ställer inga frågor, de som tycker att om man inte är kriminell har man inget att dölja och därför är FRA-lagen inget problem. Andra sätter sig emot och förstör reklamskyltar, sätter press på företag som mördar djur för profitens skull, stör eller stoppar nazistiska och kapitalistiska möten, slår tillbaka mot polisen som försöker hindra dem, organiserar fångar på fängelser eller arbetare på arbetsplatser. Det finns de som bekämpar ockupationer och fascistiska regeringar, andra som ockuperar hus för att kunna ha någon stans att ta vägen. Vissa tar till och med upp vapen för att deras land blir förstört av företag som är ute efter betesmark eller timmer, guld eller olja.
En annan intressant aspekt på det hela är hur ickevåldsaktivister glorifieras både som personer och idé. Jag ska ge ett exempel på det här också.
Medborgarrättsrörelsen i USA på 60-talet var en väldigt dynamisk rörelse som bestod av många olika grupper med olika medel och lite olika krav. Ändå har Martin Luther King Jr fått vara förgrundsfigur för hela kalaset med sitt tal om I have a dream och massmöten i Washington. Man sysslade med sit-ins och försökte bryta segregationen genom att inte gå med på den. Men det fanns även en militant del, vi kan ta de svarta pantrarna som exempel men det fanns även andra. Pantrarna hade som grundinställning att vi kommer att försvara oss. Och snutarna kommer till våra områden och trakaserar oss så kommer vi driva ut dem med våld om det behövs. Det här var ingen liten extremistgrupp utan en stor rörelse. De hade även betydligt hårdare krav än King. De svarta pantrarna ville bland annat dela USA i två för att de inte trodde på att det vita samhället skulle släppa ifrån sig makt eller produktionsmedel. Vi kan ju se hur det ser ut idag, ghettona bebos fortfarande av svarta och fängelserna är fortfarande fulla av dem, armén också. Är det någon som tror att det har med något annat än klasstillhörighet att göra? Att dela USA var förstås inte vad den Amerika regeringen ville så genom att ge efter för Kings krav om minskad segregation kunde man lugna tillräckligt många för att försvaga black power rörelsen, sen för att göra slut på den dumpade man extrema mängder knark i rörelsen för att oskadliggöra människor och de som inte ville gå på det slog man helt enkelt ihjäl, i fängelser eller på gatan.
”If anything happens to dr. King or any other black person in Alabama you are going to receive maximum retaliation by those of us who are not handcuffed by this nonviolent felosofie.” –Malcom X
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
