Visar inlägg med etikett Primitivism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Primitivism. Visa alla inlägg

Klimat, konsumtion och teknologi

Nu är COP15-mötet igång och jag är mer inställd på apokalyps än någonsin. EU skjuter till pengar och visst är det bra, men långt ifrån nog. Kina utvecklas mot grön kapitalism och visst kan man se fördelar med det, men inte tillräckligt. En rad viktiga frågor kommer att behandlas på toppmötet, men trots det saknas de initiativ som verkligen krävs. Vi har ännu inte insett vilken knipa vi är i och kanske är det just för att ingen vill ta konsekvenserna av vad ett sådant erkännande skulle innebära.

Att tobaksindustrin ljuger om skaderiskerna med cigaretter är gammalt. Att LRF försökte tysta ner och ignorera Djurrättsalliansens avslöjanden om missförhållanden på svenska grisfarmer har de själva erkänt. De gör inte detta för att de är övermänskligt onda utan för att det som de tjänar pengar på hotas. En del av deras värdsbild, att deras produkt är värd att köpa, riskerar att rasera.

Men vad händer när hela världssystemet hotas av sin egen omfattning och sitt eget drivmedel? Förnekelse såklart. Som humanekologistudent vet jag att det inte finns något som helst underlag för vad klimatförnekarna kallar "skepticism". Om du tvekar så rekommenderar jag bloggen Biology and Politics.

Det finns dock olika grader av förnekelse. De mest tokiga är de köpta lobbyister som menar att klimatförändringarna är påhittade, deras motiv är lika tydliga som OPECS när de påstår att Peak Oil aldrig kommer att inträffa. Men vi lever alla i någon grad av förnekelse inför vad vår civilisation gör med planeten, vårt enda hem.

Vissa vågar kritisera överkonsumtionen och västvärldens slit-och-släng-kapitalism. Dessa kritiska röster kommer oftast från vänster då liberaler och ekonomer fortfarande tänker i samma gamla banor: konsumtion ger ekonomisk tillväxt som ger utveckling. Man stannar inte upp för att kritisera vad utveckling egentligen innebär eller om ekonomisk tillväxt överhuvudtaget är hållbart. Det står klart för de allra flesta att obegränsad tillväxt i ett begränsat system är omöjligt. Tillväxt måste alltid representera ett värde som extraheras från en naturresursbas och när vissa blir rika innbär det att de lägger vantarna på värde som andra hade kunnat ha bättre nytta av. Rikedom kan inte existera utan fattigdom. Men fortfarande letar liberalerna gratisluncher på miljöns och de fattigas bekostnad.

Jag har även hört vissa kritiska röster till överbefolkningen på sista tiden och det är ett gott tecken. Själva tanken på att vi på något sätt skulle behöva reglera antalet människor verkar strida mot grundläggande humanistiska värderingar som vill upphöja människan till skapelsens höjdpunkt. Höjdpunkt eller inte så konsumerar mänsklig aktivitet idag en alldeles för stor andel av jordens resurser vilket är ett av de mest centrala problemen kring klimatförändringar. Det är mycket snack om kol och olja och de är väl de mest uppenbara bovarna men för att uppnå hållbar utveckling krävs så mycket mer än bara att fasa ut de fossila bränslena. Världens grönska erbjuder oss enorma tjänster genom att binda koldioxid och det är därför viktigt att se även till andra delar av vår livsstil än bara oljan. Vi måste verka för en grönare planet totalt sett.

Så egentligen utgör inte överbefolkningen ett fundamentalt problem, problemet är istället den konsumtion som stora mängder av människor bidrar till. Befolkningsökningen är därför en slags mellanhand mellan två andra faktorer. För den befolkningsökning som vi har idag hade inte varit möjlig utan vissa former av teknologi. Teknologier inom jordbruk och medicin ökar möjligheten till stora männskliga befolkningar. Det låter ju bra, alla vill vi väl vara friska och mätta? Men teknologin gör oss inte friska och mätta, det är naturen som håller oss friska och mätta. Om vi lever med naturen kommer vi att vara minst lika friska och mätta som idag men inte alls lika många. Sedan jordbrukets uppkomst har vi däremot försökt leva i motstånd till naturen, med jordbruk, medicin och fossila bränslen försöker vi kringgå den biologiska regimens begränsningar på oss som art.

För att en teknologisk utveckling ska vara hållbar krävs det att den utvecklas i samklang med den lokala ekologin. När teknologin utvecklas så pass snabbt att vi inte hinner observera dess påverkan på oss och vår naturgivna omgivning utsätter vi oss och vår omgivning för enorma risker. Det var genom denna långsamma trail-and-error som hållbara kulturer utvecklades över hela världen tills en kultur gjorde storartat intåg på världshistoriens scen och började utrota de övriga med sin överlägsna krigsteknologi och sina stora antal.


Det intressanta med "klimatkrisen" är att den för första gången på århundraden sätter oss på pottan och visar för oss att vår teknologiska utveckling har lett till skador på naturresursbasen som på sikt kommer tvinga oss att överge teknologin. Tidigare i historien har den teknikdominerade västkulturen hela tiden haft någon annan stans att exportera sina problem genom expansion och kolonisation, men nu är det slut med det. Nu sitter vi där med hela världen som spelplan. Hade vi stannat upp för att begrunda teknologins påverkan på våra omgivningar för tvåhundra år sedan kanske problemet bara hade gällt Europa och bristen på bränsle innan den industriella revolutionen, ett problem som globaliserades och knuffades längre in i framtiden med hjälp av fossila bränslen.

Det finns inte längre varken tid eller plats att fly den teknologiska utvecklingens negativa konsekvenser, vi kan inte längre blunda för att vi i tusentals år har levt i en kamp mot naturen istället för i samspel med densamma. Det finns inga andra lösningar än att hejda det som liberalerna kallar för ekonomisk utveckling och ställa om till en annan livsstil. Vi har sedan länge passerat den punkt där vi kan fråga oss själva om vi behöver ändra livsstil, frågan borde istället vara: kan vi ändra livstil tillräckligt fort?

VSE Media i primitivismen


Utan att ha läst ett enda ord om hur sociala rörelser organiserats så ser jag följande steg på vägen mot en primitivistisk folkrörelse:

1. Väcka intresse och sprida information
2. Nätverkande
3. Aktivering på lokal nivå

Jag kommer därför att se till att denna blogg på bästa sätt täcker punkt ett. Vi ska tillhandahålla lättillgängliga texter, filmer och ljudböcker om primitivism och civilisationskritik på både svenska och engelska samtidigt som vi fortsätter att skriva egna texter om ämnet. Vi ska föra ut primitivismen som idé till nya grupper och etablera våra tankar i det offentliga medvetandet och det offentliga rummet.

Vi behövs. Samhället befinner sig i en skenande situation och radikala tankar behövs för att ta med allmänna debatten i nya riktningar. Som Daniel Quinn skreiver i The Story of B så behöver vi människor med nya idéer, nya sätt att göra saker på. Tillsammans kan vi hitta på något riktigt dumt, men vi måste bli fler, vi har en lång väg framför oss.

Öppet brev till Timbro

Hej Timbro!

När jag läste Jonas Frycklunds bok "Yppighetens Nytta" om konsumtionens roll i samhället så var det med stor glädje som jag konstaterade att Frycklund nämner primitivismen som den enda konsekventa formen av kritik mot konsumtionssamhället. Tyvärr så bemöter han aldrig primitivismens konsumtionskritik och därmed känns det som att han lite lägger sig platt och erkänner sitt nederlag utan en ärlig kamp. Inte för att jag skulle oroa mig allt för mycket. Ur en ekologisk synvinkel är Frycklunds resonemang infantilt på sin höjd och skrattretande i sina dalar. Jag har däremot som ni kanske kan misstänka ett och annat att säga om Frycklunds syn på konsumtionssamhället.

Konsumtion är en naturgiven förutsättning för liv, alla varelser måste konsumera näring för att överleva. Konsumtion som företeelse kan därför inte kritiseras, men de uttryck och konsekvenser som konsumtionen får i vårt post-industriella samhälle kan vara en nyckel till vårt vara eller icke vara i framtiden.

Som Frycklund betonar spelar konsumtionen en viktig roll i det kapitalistiska samhället. Konsumtion är en förutsättning för den ekonomiska tillväxt som även leder till teknologisk utveckling. Frycklunds argument är att denna teknologiska utveckling är bra för miljön då den leder till allt miljövänligare alternativ. Som exempel pekar han bland annat på kylskåp och bilar som med fördel kan bytas ut med jämna mellanrum för att effektivisera deras energiförbrukning och minska deras miljövådliga effekter. Frycklund skriver också att lyx är någonting relativt, något som ständigt flyttas fram med ekonomisk utveckling, han verkar också medge att behov är något som kan skapas utifrån en ny produkt.

[se inlägget Teknologi och ekonomi]

Inte heller kommenterar Frycklund att den generella trenden globalt går mot en ökad konsumtion som leder till ökad miljöpåverkan, även om varje enskild enhet som konsumeras är mer miljövänlig än tidigare. Energieffektiva apparater är bra, men det är fortfarande apparater som genom sin produktion, sin transport och sitt bruk orsakar skada på miljön. Inga apparater är därför bättre.

Det samhälle som Frycklund förespråkar bygger i mångt och mycket på alienation: Arbetarens alienation från sitt arbete, konsumentens alienation från sin miljöpåverkan och osynliggörandet av produktionens verkliga konsekvenser. Det är just det perspektiv som man kan förvänta sig från en vit, välbärgad man, med en trygg anställning hos Svenskt Näringsliv som gått den enkla vägen och inte ifrågasatt sitt eget samhälles mörkare sidor.

Vårt samhälle är i nuläget en boll som kastats rakt upp i luften med hjälp av fossila bränslen och hänger stilla i väntan på ett oundvikligt fall. Den befolkningsminskning som Frycklund menar att primitivismen förespråkar är oundviklig, men det är kapitalismen som kommer att orsaka den. Ju längre vi kämpar med att försöka suga den sista saften ur vår planet innan fallet ju fulare och våldsammare kommer denna populationsminskning att bli och ju fler människor kommer att behöva stryka med innan vi återigen anpassat oss till jordens naturliga bärkraft.

För att komma tillrätta med de problem det kapitalistiska samhället orsakar oss behövs ett nytt ekonomiskt system som inte är lika slösaktigt som kapitalismen. Det behövs en mentalitet av sparsamhet och respekt inför naturens begränsningar från de människor som har allra störst möjlighet att påverka. Vi behöver inte bara sluta konsumera i onödan utan även sluta producera i onödan. Den konsumtion som vi väljer att hålla fast vid behöver genomsyras av ett hållbarhetstänkande. Både ekonomisk tillväxt och teknologisk utveckling behöver ge efter för hållbarhet. Marknadens utsvävningar måste begränsas för att hushålla med resurser och energi.

Normerna för vad välfärd innebär idag är tätt sammankopplade med vårt materiella välstånd och även om välfärd lika gärna kan innebära tillgång till ren luft, vatten och omgivning, trygga anställningar och en närhet till naturen så kommer denna normförändring inte att kunna inträffa över natt. Ett sätt att påverka människors handlingar vilket på sikt kan leda till ändrade vanor och attityder är genom ekonomiska incitament. Här har politiker ett ansvar att påverka. Om priset av en vara skulle reflektera dess miljöpåverkan så skulle det med all säkerhet påverka vårt konsumtionsmönster. Olika former av klimat- eller miljöskatter måste därför införas som ett första steg mot en hållbar ekonomi.

Frycklund förkastar Christer Sannes idéer om att vi bör minska takten på ekonomin genom att arbeta mindre, med hänvisning till att de representerar en icke existerande drömvärld som aldrig kommer att fungera. Han använder sig i sitt avslutande kapitel av en klassisk nyliberal strategi nämligen att försöka maskera sin egen politik som normalitet, som det enda sättet samhället kan fungera på. Jag skulle vilja påstå att den miljömässigt hållbara kapitalistiska framtid av fortsatt ekonomisk tillväxt och teknologisk utveckling som Frycklund förordar är den mest orimliga av alla utopier jag läst om. "Det är en vacker tanke Jonas”, som äldre alltid brukar säga till oss unga idealister "men det kommer ju aldrig fungera i verkligheten."

Med en nedlåtande klapp på huvudet
/Jens, VSE Media

Våld är våld även när det inte syns

Jag tänkte utveckla ett resonemang som jag dels berörde under söndagens föreläsning och som dels behandlades i Tors senaste inlägg nämligen de punkter där primitivismen kritiserar djurrättsrörelsen och manar till ett breddat perspektiv.

Vi lever i ett samhälle där våld är väldigt relativt och flyktigt. Vissa former av våld är mer påtagliga än andra. Våld som strömmar från högre nivåer i samhällets hierarki mot de lägre nivåerna är mycket lättare att rationalisera inom samhällets ramar. Det är därför vi kan spärra in djur under vidriga omstämdigheter för att kunna tjäna mer pengar på dem. Detta är i sig ingen kritik mot djurrättsrörelsen. Djurrätt är ett utmärkt sätt att belysa denna situation och visa upp våldet för vad det faktiskt är.

Men ibland är våldet inte lika uppenbart som när en slakterianställd driver på en gris med hjälp av elstötar och ibland inträffar våldet ännu längre bort och är mer dålt än bakom slakteriernas väggar.

Även miljöpåverkan är en form av våld som strömmar nedåt i samhället. Även om man inte anser att naturen i sig själv är ett subjekt som förtjänar hänsyn eller som kan förtryckas så kommer detta våld att påverka de som lever allra närmast naturen vilket i de allra flesta fall är de som befinner sig längst ner på samhällsstegen. Det är oftast kvinnor som tvingas gå den extra milen till nästa brunn när byns egen torkat ut. Det är oftare ekosystem i utvecklingsländer och de som är beroende av dem som drabbas när vår ekonomi expanderar än Stockholm skärgård. Och de som drabbas allra hårdast av människans miljöpåverkan än djuren som på ett mer påtagligt sätt än människor är beroende av den natur som vi förstör. De lever i skogarna som vi skövlar och vattnet som vi förorenar. Vår fortsatta expansion tränger undan dem och driver dem till utrotningens brant.

I väst är vi rika nog att slippa den miljöpåverkan som vi själva orsakar. Vi kan köpa oss fria genom att låta andra odla vår mat när våra jordar är för värdefulla för oss. Men det finns inga gratisluncher som Milton Friedman ironiskt nog en gång sa, även om det inte går att se. Precis som det enda sättet att bli rik är att se till att någon annan blir fattig så är det enda sättet att överexploatera naturresursbasen men samtidigt kunna njuta av sköna söndagar ute i det fria att exportera miljöpåverkan och produktion till platser och individer som befinner sig längre ner i hierarkin.

Alla pengar vi tjänar representerar ett värde som har extraherats ur naturresursbasen. Även om vi själva inte jobbar med något som vi anser vara skadligt för miljön så är det ofrånkomligt att vårt enorma välstånd i väst är byggt på andras armod, ju längre ner i hierarkin desto mer påverkan.

Vårt samhälle är på så sätt baserat på våld. Högintensivt jordbruk är en form av våld som vi gärna exporterar till ekosystem i periferin där de påverkar djur som trängs undan och dödas för att bereda plats för ytterligare mänsklig tillväxt. Köttindustrins våld är enorm, det är blodigt och uppenbart, men jordbrukets våld verkar i det dolda mot individer som vi aldrig ser och som vi därför aldrig riktigt lyckas ta parti för.


För att djurens frigörelse ska bli en verklighet så krävs det mer än veganism och effektiva kampanjer. Det krävs att den konflikt som finns mellan människans arealanspråk och djurens naturliga habitat upphör. Det krävs ett slut på civilisationen.

Teknologi och ekonomi

Idag föreläste jag om primitivism och djurrätt på underjorden i Göteborg. Förhoppningsvis kommer det att komma upp en ljudfil från föreläsningen om ett tag men tills dess lägger jag upp råmaterialet till ett litet stycke om primitivismens skepticism mot teknologi.


För tjugo år sedan hade vi inget behov av mobiltelefoner eftersom det inte fanns i vårt medvetande att man skulle kunna ha en telefon med sig överallt, inte heller hade vi behov av bilar för 150 år sedan. Om varken mobilen eller förbränningsmotorn hade uppfunnits hade människan fortfarande kunnat fortsätta existera, kanske till och med bättre än vad vi gör idag. Dessa uppfinningar svarade med andra ord inte mot ett verkligt behov på liv eller död utan tjänade främst till att ge uppfinnarens grupp vissa fördelar över andra grupper, sedan kapitalismens uppkomst har denna fördel oftast varit i form av ekonomisk tillväxt. Med hjälp av förbränningsmotorn kunde transporter utvecklas snabbare till favör för ökad handel över större områden och med mobiltelefonens hjälp kan vi idag vara tillgängliga för arbetsköpare dygnet runt med våra elektroniska kalendrar synkroniserade via portabla höghastighetsanslutningar till Internet. Den teknologiska utvecklingen har på så sätt skapat sin egen agenda där den, pådriven av ständig ekonomisk tillväxt, både skapar och utvecklar nya konsumtionsprodukter. Vissa av dem slår rot i allmänhetens världsbild och ett behov skapas. Infrastruktur bildas runt den nya tekniken och gör den till en självklar del av samhället. Den nya tekniken blir en norm när det anses självklart att en "riktig människa" ska ha tillgång till den. En person måste ha en riktigt bra anledning idag för att inte verka konstig om han eller hon inte äger en mobiltelefon.

Ekonomi och teknik verkar på så sätt i en växelverkan med varandra där den ena faktorn sporrar den andra och leder till tillväxt och utveckling inom det kapitalistiska samhället. Detta innebär att vi tjänar mer pengar för att i längden också kunna konsumera mer. Den summa vi tjänar måste dock alltid representera ett värde extraherat ur naturresursbasen. I dagens industrisamhälle sker dock inte denna extraktion särskilt ofta i vår närhet utan vi har exporterat vår miljöpåverkan utomlands till fattigare regioner och vår uppfattning om vart våra pengar kommer ifrån har därför blivit så abstraherad att vi inte ser den miljöpåverkan som varken vår produktion eller vår konsumtion har. Men ständig tillväxt är inte hållbart inom ett system med tydliga ramar. Sedan 1986 överskrider vårt ekologiska fotavtryck den maxgräns för vad jorden kan producera åt oss och med ökad produktion och konsumtion ökar även fotavtrycket. Att överskrida dessa gränser går att göra tillfälligt, så länge vi förlitar oss på fossila bränslen men förr eller senare kommer expansionen att komma till ett abrupt slut när vi nått gränserna för vad planeten klarar av.

Ska vi lämna det till kommande generationer att plocka upp skiten när den tiden kommer eller ska vi stoppa galenskapen innan dess?

Till alla veganer, såhär ligger det till

Om ni verkligen tror på djurens befrielse, om ni verkligen strävar efter ett samhälle där människor inte exploaterar, fördriver och förtrycker djur. Om veganismen inte bara är en cool pryl som ni sysslar med för att känna er lite alternativa och bättre än alla andra. Men om ni verkligen tror på det så måste ni ta ställning mot civilisationen och för att bryta ner industrin och städerna. människor kan inte leva civilicerat utan att förtrycka djur. Industri och djurs rättigheter kan inte samexistera. Det är så enkelt.
Djur är beroende av sina naturliga habitat för att överleva och kunna fungera harmoniskt. Industrin å andra sidan är beroende av att förstöra sagda habitat för att komma åt resurser som antingen är habitaten i sig själva eller malm olja och mineraler som finns under de platser där djur och växter lever.

Oavsett om det är köttindustri, pälsindustri, bommuls- eller stålindustri så blir djur lidande av det.

Djurens befrielse är synonymt med civilisationens kollaps!

Att leva på stenåldersvis

En 90 minuter lång diabildsvisning av Lynx Vilden om förberedelserna för att leva på stenåldersvis arrangeras 14e februari av Eldöga och Studiefrämjandet.

Målen för dessa projekt baserades på en önskan om att förmedla en uppskattning av Jorden som en levande organism, att återigen lära sig om och använda tekniker från forntida samhällen samt att uppleva värdet av att leva och arbeta tillsammans i ett gruppsamhälle.

Mer information om projekten: http://www.hollowtop.com/lynx_shepherd.htm

DATUM: Lördagen den 14/2
TID: Klockan 14-17
PLATS: Stolplyckans kollektivhus (caféet), Föreningsgatan 37-39, Linköping
PRIS: 20:-

http://backaberg.blogsome.com

Näringsfrihet struntar väl vi i


Först tänkte jag döpa inlägget till Det äckligaste som finns, och skriva om nyliberaler. Men sen ändrade jag mig och kom fram till att jag istället faktiskt borde förklara varför vi skiter fullständigt i näringsfrihet. Återigen kommer jag att beröra saker som tagits upp i tidigare inlägg men som förtjänar att sägas igen.

Vad som fick mig att reagera var Maria Abrahamssons ledare i SVD. Där påstår hon att näringsfrihet är "[e]n rättighet som bara får begränsas för att skydda angelägna allmänna intressen. Dit hör inte djurrättsaktivisters intresse av att utrota pälshandlare." För det första ignorerar Abrahamsson fullständigt djur som moraliska subjekt, vilket är illa nog i sig. Vi som djurrättsaktivister är inte per se itresserade av utrota pälshandlare. Vi vill förhindra lidande och ge djur rättigheter. Anledningen till att jag och Maria har så extremt olika åsikter kring vad som är rätt och fel har därför sin grund våra olika åsikter kring i vad ett moraliskt subjekt är. Med andra ord: vem eller vad förtjänar moralisk hänsyn? Vad är värdefullt?

Det är uppenbart att Abrahamsson uppfattar näring och handel som något av stort värde. Varför är inte klart men jag antar att hon tror att ekonomi är något som kan bringa människor lycka. Även om detta var sant (vilket det självklart inte är) så kvartstår frågan: är detta verkligen den enda måttstock vi har? Det finns ett flertal andra värden som bör tas inom beräkning, t.ex. värdet av en hållbar framtid värdet i djurs välbefinnande eller det negativa värdet i deras lidande. Världen är helt enkelt full med olika sorters individer med olika sorters rättigheter. Kan vi verkligen förvägra kommande generationer en levande planet att bo på? Kan vi förvägra en mink dess rätt till frihet och liv? Jämfört med dessa rättigheter skrumpnar rätten till näringsfrihet ihop i mina ögon.

Att enbart fokusera på sina egna rättigheter och ständigt trampa ner andra hänger starkt ihop med vår syn på naturen och den civilisation vi lever i. När vi ser människor som individer så behandlar vi dem oftast med respekt, när vi ser människor som arbetskraft kommer vi (har historien gett oss för handen) att vårdslöst suga ut dem och profitera på deras arbete. Ser vi djur som biomaskiner, skapade för att producera kött åt oss kommer vi att behandla dem som vi gör idag och underordna deras rättigheter vår egna "rätt" att idka näring, men ser vi dem som individer kommer vi att behandla även dessa med respekt även om de har päls över hela kroppen och inte talar vårt språk. Med andra ord lever vi i ett samhälle som uppmuntrar oss att se allt omkring oss som resurser och detta är grunden i samhällets ohållbarhet. För om vi även ser vår omvärld som en plats fylld med resurser och inget annat så kommer vi att behandla den på det avskyvärda sätt som vi har gjort de senaste sextusen åren. Om vi istället kan se den naturliga världen som vårt hem, den plats som ger oss liv och som hela vår existens är beroende av så kommer vi att behandla den på ett annat sätt. Och när vi befinner oss där så finns det inte någon näringsfrihet utan bara verklig frihet, friheten att leva sitt liv på det sätt människan var ämnad. Utan att objektifiera och förstöra vår omgivning, vilket näringsfriheten i grund och botten går ut på.

Därför ger jag blanka fan i näringsfrihet Maria Abrahamsson

Vart ska alla jävla jävlar ta vägen egentligen?

Elisabeth Höglund vill i en kolumn i Expressen bemöta anarkoprimitivismen och avslöja den som en inkonsekvent och smygfascistisk ideologi. Det främsta argumentet hon verkar anföra är att primitivismen kräver en enorm befolkningsminskning. Detta är sant och absolut ingenting att hymmla med. Jordbrukssamhället och den teknik som det frambringat har lett till en allt brantare befolkningsökning som under de senaste åren blivit explotionsartad. Det råder delade meningar kring vad jordens bärkraft egentligen är. Höglund påstår att jägar- samlarsamhället skulle kunna förse 100.000 personer med föda globalt sätt, andra menar att jorden kan bära upp till en miljard människor. Hur som helst så behövs det en befolkningsminskning som är väsentlig.

Höglund vill alltså antyda att anarkoprimitivister skulle börja systematiskt avliva människor för att kunna uppnå sitt idealsamhälle alternativt att ideologin är naiv och ogenomtänkt. Förutom att vara i sig självt ett helt absurt missförstånd kring primitivismens människosyn så faller denna tanke på två punkter:

1) I egenskap av att vara en anarkistisk ideologi har anarkoprimitivismen inget som helst maktanspråk som skulle kunna administrera denna form av massutrotning. Att utrota en så stor del av mänskligheten skulle kräva absolut järnkoll och total makt över hela världen. Detta är inget som anarkismen strävar efter. Anarksimen är istället den enda ideologi som väljer att frånsäga sig centraliserad makt för att kunna uppnå verklig mångfald och demokrati.

2) Anarkoprimitivismens huvudpoäng är att det samhälle vi idag lever i är ohållbart då det strider mot naturens lagar. Vi kan leva på det sätt vi gör idag, men enbart under en kort period. Om man kastar upp en boll högt upp i luften så kommer den att stiga för att sedan hänga en kort stund i luften innan den störtar tilbaka mot marken. Sådan är tyngdlagen. På samma sätt kan vi leva i ett system som bygger på konstant ekonomisk expansion under en (för planeten) kort period, processen är inte lika synlig som tyngdlagen då det handlar om hundratals generationer mellan kastet och fallet men förr eller senare kommer vi att dyka ner igen. Befolkningsminskningen är något som krävs av naturen, den är ofrånkomlig och en direkt konsekvens av kapitalismen. Blodet från dem som kommer dö när vi rasar neråt igen hör därför hemma på de händer som desperat försöker knuffa bollen lite högre upp i luften istället för att inse naturens begränsningar. På samma sätt som tyngdlagen verkar så kommer vårt fall bli hårdare ju högre det blir. Primitivismen är därför den ideologi som strävar efter att så få människor som möjligt ska behöva stryka med och att de som kommer efter kollapsen ska ha en så pass beboelig planet som möjligt.

Det är inte anarkoprimitivisterna som utgör det egentliga hotet mot den kapitalistiska civilisationen. Det är naturlagarna.

Den autonoma vänstern behöver primitivismen

Jag tror att den anarkoprimitivism som förespråkas av denna blogg och Derrick Jensen har väldigt mycket att erbjuda den autonoma vänstern. Autonom marxism (kommunism, anarkism eller vad man nu vill kalla det) har några inbyggda ideologiska problem som anarkoprimitivismen erbjuder lösningar på.

För det första är det svårfrånkomligt att den marxistiska historiesynen är eurocentrisk. Idén om att samhällen går från lägre till högre stadier är tätt knuten till kolonialismens kulturevolutionism. Detta innebär att kulturer som inte följer ett europeiskt mönster ses som lägre stående och måste därför "hjälpas upp till vår nivå". Ett sådant tänkande är enbart en förlängning av idén om den vite mannens börda och inte heller ett hållbart tänkande. Jag tror att tillochmed den industrikåtaste statskommunist inser att om hela världen befann sig på samma teknologiska nivå som väst så skulle ekosystemet kollapsa (ännu fortare än vad det gör idag när bara västvärlden lever efter denna standard). Primitivismen kan här erbjuda en djupare respekt för andra kulturer än den europeiska. För att läsa mer om olika historiesyner/tidsuppfattningar rekommenderar jag det här gamla inlägget.

För det andra har den autonoma marxismen och då främst syndikalismen (som vi gett en hel del utrymme i denna blogg och tillochmed menat på är den rimligaste vägen till revolution) ett starkt fokus på arbete. Det krävs dock en problematisering av arbete och en större fokus på frihet från arbete som primitivismen kan erbjuda. Målet med vår kamp bör inte vara ett samhälle där vi jobbar ihjäl oss med våra egna produktionsmedel utan ett samhålle där vi enbart jobbar så mycket som krävs. Man tror att människan på stenåldern jobba ca tre timmar om dagen med något som vi skulle kunna definera som arbete. Jag är övertygad om att arbete och fritid inte var begrepp som fanns i dessa människors begreppsvärld, bara saker som var olika viktiga. Arbete är ett nödvändigt ont lär vi oss genom anarkoprimitivismen.

För det tredje problematiserar anarkismen makt på ett sätt som många andra vänsterideologier inte gör (detta har vi skrivit om tidigare och jag vill inte upprepa mig). Anarkoprimitivismen erjuder en logisk följdtanke: det lättaste sättet att anhilera maktförhållanden är om det int finns något kapital. Civilisationen är själva grunden till kapitalismen, utan möjligheten att lägga värden på hög kan det inte uppstå klassklyftor (även detta har vi skrivit om tidigare).

För det fjärde kan primitivismen erbjuda den autonoma vänstern ett sunt förhållningssätt till djur och natur, något som fan kan behövas.

Forward to... eden?


Jag har alltid kännt att det är en smula verklighetsfrånvänt att diskutera utopier. Det kan ju bero på att jag aldrig anslutit mig till en utopi som jag trott kan realiseras under min egen livstid, men på det stora hela så känner jag att det inte ger något att peta i saker som vi antagligen aldrig kommer att uppnå. Ska vi skjuta kapitalisterna eller inrätta proletariatets diktatur för att förhindra de mäktiga att återta makten efter revolutionen? Ska vi ägna oss åt jakt eller småskaligt jordbruk när civilisationen har fallit? Dessa frågor kan vara intressanta att tänka kring men chansen är tyvärr rätt stor att ingen av oss kommer att få leva för att göra dessa beslut. Därför får vi absolut inte låta dessa frågor komma emellan oss så länge vi strävar mot samma mål.

Vad som är viktigt är det som vi ser här och nu. Jag ser lidande och förstörelse och jag tänker bekämpa det. Djurrätt är viktigt dels för att det syftar till att bekämpa ett enormt lidande som individer utsätts för här och nu, men också eftersom frågan om djurens frigörelse är så tätt förknippad med människans dominans över naturen (läs tex. inlägget Domesticering och biologisk mångfald). Djuren har helt enkelt ingen plats att bli befriade på så länge vår totalitära jordbrukskultur finns kvar.

Så vad vill du? Vill du arbeta för skitlöner under taskiga omständigheter eftersom "det ändå inte spelar någon roll i längden" eller tänker du slåss för dina rättigheter som arbetare? Tänker du se på medan djur plågas för att stärka den mänskliga dominansen över naturen? Tänker du acceptera att allt liv på planeten hotas av undergång på grund av en klimatförändring framkallad av vårt eget storhetsvansinne? Tänker du acceptera all skit eller tänker du stå upp och slåss för nuet? För att göra slut på det lidande som finns istället för att fokusera på det som förhoppningsvis inte ska finnas i framtiden.

Som anarkoprimitivist har jag en viss uppfattning av hur ett mänskligt samhälle bör vara. Men jag kan inte skapa det samhället här och nu. Vi är för långt bort. Den viktigaste aspekten av primitivismen är därför civilisationskritiken. Att vi inser civilisationens problem och gör oss redo att ta tag i dem. Vi kan inte föreställa oss världen som kommer efter civilisationen, så det känns inte som att tiden är rätt för att göra några planer än. Istället måste vi skapa motkulturer, verkliga gemenskaper grundade på gemensamma intressen. Motkulturer mot kulturen som förstör allt liv på planeten.

"If you're down with what I fight for, I roll with you to the fucking end, but if not - then FUCK you!"

Domesticering och biologisk mångfald

Med det agrara samhällets utveckling följde också domesticeringen av djur. Ganska få av alla de djur som lever på planeten är väl lämpade som boskapsdjur och här delades därför faunan upp enligt två tydliga kategorier: användbara djur och skadedjur.

Allt eftersom den agrara kulturen spreds sig trängdes de oönskade djuren undan, medan de användabara djuren domesticerades och avlades på önskvärda egenskaper.

När jag säger att jag inte dricker mjölk så är det många som påstår att kor inte skulle klara sig utan mänsklig hjälp. För det första finns det en helt bisarr tanke om att kor skulle avlida om man inte mjölkade dem men om du läst så här långt tar jag för givet att du är klyftigare än så. Många påpekar också att kor inte skulle överleva en svensk vinter utanför ladan. Ett utmärkt argument för att hålla dem uppbundna 8-10 månader om året. Men varför kan inte en ko överleva naturligt? Jo därför att vi har avlat sönder rasen, främjat det som ger oss fördelar och försakat det som inte är av någon betydelse för oss.

Det farliga i detta är inte egentligen att korna inte kommer att klara sig i vinterkyla om det inte skulle finnas männskor där att "ta hand om dem". Det farliga är att människan ända sedan jordbrukets uppkomst har försökt forma ett eget ekosystem som gynnar jordbrukskulturen.

Biologisk mångfald är ett av få värden som det sägs att vi värnar om trots att det inte ligger några marknadsintressen i saken. Men biologisk mångfald och civilisation är inte förenliga. Civilisationen är till sin grund en expansiv och kultur totalitär kultur som roffar åt sig av alla resurser den kommer över. Man gör detta eftersom mer resurser betyder snabbare utveckling och därför att detta antags vara något önskvärt i och med att det ligger i din kultur att tro det.

Varför skulle vi annars skövla ett område regnskog stort som en fotbollsplan var åttonde sekund om inte det var mer gynsamt för oss (tror vi) att använda den ytan för boskapsuppfödning? Skogens djur, de oönskade, lämnar än idag plats för de domesticerade djuren och regnskogen försvinner därför att man inte kan tjäna pengar på den som den är trots att regnskogen är den största källa till biologisk mångfald som vi har på den här planeten.

"För exempelvis orangutangerna, apor som bara finns i Indonesien och på den malaysiska delen av Borneo, är risken stor att de är utrotade om 10 år. På kort tid har antalet djur halverats till ungefär 6 000. I områden som utsatts för illegal skogsavverkning har antalet orangutanger minskat med 90 procent. Men även i områden där mer skonsamt skogsbruk ägt rum har antalet minskat med 60 procent."
-Klimathotet.net




När människan är borta, kommer där finnas plats för gorillan?

Derrick Jensen

Jag har inte fått chansen att läsa en hel bok av Derrick Jensen än, men jag har lyssnat på två föreläsningar av honom och än så länge tycker jag att hans analys är helt glasklar. Klippet nedanför handlar om det ouppmärksammade våld som vi omger oss med och lyckas så väl med att ignorera.

Derrick pratar mycket om hur vi måste släcka vårt hopp om den rådande kulturen för att kunna uppbringa den beslutsamhet som krävs för att föra den kamp som krävs för att störta civilisationen. Vi måste inse att det inte väntar någon guldkantad framtid för oss. Vi är arbetssäljare och i det här samhället kommer vi att fortsätta sälja vår arbetskraft för att ha råd att betala för vår egen existens till den dag vi är för utslitna för att utgöra ett hot mot samhället.

Hårda linjer och flyktiga utopier

I det här inlägget vill jag göra en egen version på Tors inlägg om hans politiska utveckling samt sätta fingret på vilken punkt i vår/min utveckling som lett till att vi strävar efter att kombinera djurrätt och primitvism (se inlägget Djurrätt vs. Primitvism med kommentarer).

Min mamma var en 70-talshippie och min pappa var på 60-talet det lilla östgötska samhället Horns enda kommunist. Jag växte upp väl medveten om att hjärtat sitter på vänster sida. Det tog mig egentligen ganska lång tid att utveckla egna politiska åsikter, man skulle kunna säga att jag inte reflekterade längre än "vänster är bra och USA är dåligt" förränn jag i sommaren innan gymnasiet började hänga med ett nytt gäng kompisar som senare samma år skulle dra in mig i Loesje.

Loesje i Linköping höll på den här tiden till i en lokal där allsjöns vänstermänniskor hade sina möten, workshops och kontor. Här kom jag i kontakt med djurrättsaktivister, antifascister och revolutionära socialister. När denna lokal något år senare lades ner var detta en stor förlust för vänsterrörelsen i Linköping och jag insåg hur viktigt där är att ha något att samlas kring. en plats som inte tillhör någon utan som är en öppen mötesplats där folk med olika åsikter och mål kan träffas och dra nytta av varandra.

På den här tiden var jag trots mina egna högst lösryckta åsikter väldigt kompromisslös. Jag avfärdade både Revolutionära Socialister och Ung Vänster för småsaker som skilde deras åsikter från mina men som jag tyckte var helt avgörande på den här tiden. Idag är mina åsikter mer genomtänkta och om jag idag skulle vägra samarbeta med någon som inte följer mina idéer till punkt och pricka så skulle jag nog inte kunna samarbeta med någon annan än Tor. Vad jag har kommit att inse är dock att detta kompromisslösa sätt att tänka är alldeles för verklighetsfrånvänt. Även fast jag idag inte ser mig som en del av vänstern så är första steget på vägen mot min utopi att kapitalismen ska störtas och därför har jag mycket att vinna på att sammarbeta med andra som delar mitt mål, även om dessa är köttätare eller okritiska till teknologi.

Under min tid som politiskt wildcard i Linköpings autonoma vänster plockade jag upp lite av varje och försökte forma mig något som var mitt eget tills jag tillslut hittade hem i Linköpings Djurrättsaktivister. Ett kort tag innan dess kallade jag mig kommunist och ett tag var jag sjukt politiskt korrekt feminist. Under hela tiden fanns dock punk/hardcorescenen som en inspiration och ett forum för att möta nya människor och ta del av nya åsikter. Man ska dock inte överdriva öppenheten i varken hardcorescenen eller den autonoma vänstern. Precis som överallt så finns det åsikter som inte är välkomna och precis som överallt annars så blir dessa åsikter lite extra intressanta för den som står lite utanför och vill provocera en smula.

Så jag skulle självkart exprimentera med dessa åsikter och det var så jag blev känd som prolife-jens. Jag tycker än idag att det är viktigt att det går att ifrågasätta alla åsikter som ses som gjutna i sten, kan man inte det är man inte i närheten av vad punk handlar om. Abort är jag dock inte särskilt intresserad av, det är en allt för svår etisk fråga för att man man ska kunna ha en generell åsikt. Dessutom så ger jag väl fan i 40 000 foster så länge vi fortsätter slakta 70 miljoner kycklingar varje år. Men var kom då dessa åsikter ifrån från första början?

Både jag och Tor turades om att peppa på Hardline. Det var ju lockande, lite förbjudet och jävligt militant, klart som fan att man faller för det om man är tonåring, vegan straight edge och vill sticka ut. Hardline hade funnits i Linköping under slutet av nittiotalet och svallvågorna av det levde fortfarande kvar om man letade noga i hardcorescenen och i vänstern. Många snackade om det men jag tror att jag tog Hardline på lite större allvar än många andra som mest gillade att skämta om att vara jävligt militanta. Det var hardline som fick in mig på civilisationskritik och min tolkning av primitvism har därför alltid varit kopplad till ett starkt ställningstagande för djurens frigörelse och veganism eftersom Hardline-rörelsen bestämt hävdade att människan till naturen var en växtätare. Man ska dock komma ihåg att Hardline hävdade många saker som var lite sisådär välgrundade.

Och för alla som sitter och är oroliga nu så har jag aldrig hävdat att homosexualitet är onaturligt.

Hardline kombinerat med Crimethinc och en massa djurrätt lade grunden till Tors och mitt zine Alive som vi gav ut för några år sedan, och därifrån har det rullat på. Analysen av civilisationen och teknikens roll i människans utveckling är något som vi jobbat på kontinuerligt och sedan Alive är den här bloggen första gången vi försöker formulera våra åsikter i svart på vitt.

Idag vill jag förstå människan för att förstå varför hennes samhällen inte verkar fungera. Hur kommer det sig att människan till synes är det mest otillfreställda och rastlösa djuret på planeten? Hur kommer det sig att vi ständigt känner oss manade att kontrollera varandra och vår omgivning genom symbolsystem (religion) och samhällen? Som jag skrivit tidigare är jag föga intresserad av höger eller vänter på en skala där alla alternativ enligt mig leder bort ifrån oss själva och det liv som vi var ämnade för och in i en framtid som bara lovar en sak: kollaps.

Totalitär teknik

I sin bok Guns, Germs and Steel, som handlar om hur olika mänskliga kulturer utvecklats på olika kontinenter, nämner Jared Diamond bland mycket annat ett intressant fenomen som jag själv skulle vilja veta mer om: selektivt och frivilligt övergivande av teknologiska kunskaper.

Under 1500-talet kom de första skjutvapnen till Japan och dessa blev snabbt vanligt förekommande i krigsföring och snart satt Japan inne på flest musköter i världen. Av flera anledningar, bland annat att den treaditionella samuraj-kulturens prestige gick helt om intet i en strid med musköter så reglerades produktionen av skjutvapen för att sedan överges helt. Det dröjde flera hundra år innan invaderande krafter tvingade Japan att återuppta sitt bruk av skjutvapen.

Japan hade under den här perioden lyxen att vara ett relativt isolerat kulturellt system som inte hotades av utanförstående fiender. I avsaknad av detta hot var det fullt möjligt för Japan att överge en teknologi som skulle gett dem ett övertag mot andra kulturer. Ju mer kontakt, beroende och hot från andra grupper desto viktigare blir det att hänga med i den teknologiska utvecklingen.

Det är därför vi idag inte kan tänka oss att frivilligt ge upp teknik som vi tycker ger oss en fördel, även om denna teknik i längden är skadlig eller helt onödig för oss. Eftersom i stort sett ingen grupp människor är oberoende av andra grupper av människor så är det viktigt att ständigt hålla garden uppe med ny teknologi för försvar, handel och prestige. Teknologin är idag ett värde i sig som inte behöver motiveras av någon livsviktig nytta utan även (och kanske allra främst) teknologi som syftar till att döda människor, som förstör miljön eller alienerar oss från vår omvärld eller varandra. Att omfamna ny teknologi eller överge gammal är inte ett frivilligt val utan något som regleras av ett totalitärt system. Den som väljer att inte samarbeta hamnar efter och riskerar att marginaliseras eller utplånas på samma sätt som den västerländska kulturen utplånat alla ursprungliga jägarsamlarkulturer var de två livsstilarna än träffat på varandra.

Primitivism vs. Djurrätt

En fråga som jag funderat mycket kring aktualiserades lite extra i morse när jag såg filmen Dead Society av Thomas Toivonen. Filmen är baserad på en intervju med John Zerzan och en massa andra klipp från djurrättsvideos, demonstrationer och Thomas egna bilder. Jag ska inte klaga på filmen, den tar upp väldigt många bra frågor kring primitivism och belyser det ohållbara med teknologisk utveckling. Filmens kvalité är väl sisådär men jag hade ju i ärlighetens namn inte kunnat göra en bättre film själv.

Vad jag däremot reagerade på var en serie scener där ett gäng maskerade människor (antagligen filmmakaren och hans vänner) hänger runt ute i skogen och bygger vindskydd, gör upp eld, jagar och fiskar. Detta kommer alltså bara några minuter efter att man har fått se bilder från när Djurens Befrielsefront befriar djur och förstör egendom för djurförtryckare. Hur går detta ihop? Är det bara fel att döda djur när man gör det på en industriell skala? Eller rättfärdigar ett primitivistiskt samhälle dödandet av djur för människors överlevnad?

I Norden är det ingen lätt uppgift att överleva som vegan om man räknar bort civilisationens arbetsfördelning och jordbruk. Den nordiska matkulturen är dominerad av rätter baserade på kött och mjölk och detta har antagligen geografiska orsaker. Kylan gör att vi knappast skulle överleva utan kläder och vad skulle vi i ett primitivistiskt samhälle ha att göra kläder av?

Dessa frågor har uppehållt mig sedan min diskussion med Antonio på vägen hem från Tyskland förra sommaren. Jakt kontra industrisamhälle framstår för mig som pest eller kolera. Att stötta DBF i sitt vardagliga liv men sedan äta kött när man är ute i vildmarken påminner mig om Luthers tvåregementslära. Men gör en sådan relatvism oss till hycklare? Personligen skulle jag omöjligt kunna ta livet av en annan varelse för min egen överlevnad, speciellt inte så länge alternativ till köttätande finns.

Kanske är det min slutsats: även om det är svårt att fördömma naturfolk som äter kött så har alla som lever i anslutning till den västerländska masskulturen en möjlighet att välja en vegansk kost. En vegansk kost är moraliskt överlägsen alla andra koster som innehåller kött, så länge alternativet finns.

Sen kan man också fråga sig om människan från början överhuvudtaget är ämnad att äta kött? Det tas som givet i vårt samhälle idag att vi äter kött till varje måltid, men att äta kött medför många hälsorisker och vid en närmare inblick så verkar människan inte särskilt välanpassad för att äta kött. Se filmen nedan.

Från framtidstro till urtidspepp

Den här texten handlar om mina idéer och inte om mina handlingar. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja den här men jag tror att det mest logiska skulle vara att börja 1999 när jag var 14 år och gick med i Ung Vänster, Vänsterpartiets ungdomsförbund. Jag hade väl varit en någorlunda medveten person redan innan det men det var här jag började min politiska bana. Under det första året var jag inte speciellt aktiv men gick på möten och flygblads utdelningar. Jag trodde på kommunismen och massamhället, socialistisk demokrati och en oblodig revolution. Nu när jag tänker tillbaka på det så fanns det en hel uppsjö med problem i det ungdomsförbundet som jag skulle få upp ögonen för senare men det ska vi ta då. Mötena var inte riktigt demokratiska och även om det talades väldigt mycket om feminism och jämställdhet så var det ingen som sa ifrån när snubbar tog för mycket platts, analysen om könsrollerna fanns men initiativen att faktiskt börja här och nu med att säga ifrån när män betedde sig patriarkalt saknades. Dessutom saknades medvetenheten hos de män som deltog om deras roll i patriarkatet.

År 2000 hände det en del saker i Linköping där jag bodde som skulle vara med och forma mig politiskt, inte så direkt men i sinom tid skulle de komma att bli viktiga för mig både politiskt och personligt. Det bildades en grupp som hette RS, Revolutionära socialister.

De gjorde sig kända genom att ockupera ett hus i Linköping för att få en fristad för ungdomar och ungdomskultur i stil med Köpi och Jagtvej 69 som inte finns längre. Den uppfattningen som fanns vara att man inte skulle ge sig utan försöka försvara huset. Det ledde till att linköpingspolisen kallade in nationella insatsstyrkan som stormade huset med skarpladdade automatvapen.
Som sann 14 årig ung vänstrare så fördömde jag både polisens och ockupanternas beteenden, nu vet jag bättre. Det våld som samhället utsätter människor för på daglig basis och den kontroll som samhället (marknaden) utövar över människor kan aldrig ens jämföras med ett gäng ungdomar som försöker skaffa sig en lugn hamn mot sagda våld. Att det senare i media utmålades som en extrem våldshandling att försöka skydda sig och sin ockupation mot polisen är inte så konstigt men det gör det inte sant. Men just då hade jag läst för lite källkritik för att förstå det.

Jag fortsatte vara med i ung vänster och fick någon sorts politisk skolning, blev skolad i pacifism och antikapitalism samt feminism och socialism. Jag åkte till EU-toppmötet i Göteborg 2001 och jag har läst så mycket om hur det förändrade folk och om hur det förändrade Sverige men faktum är att jag inte tror att det förändrade mig så mycket. Det finns andra saker som påverkat mig mycket mer. I alla fall så fortsatte jag på min inslagna linje från året innan även när det gällde mina upplevelser i Göteborg de där sommardagarna 2001, då allt tydligen förändrades så mycket. På hösten 2001 började jag gymnasiet, jag läste samhällsprogrammet och fortsatte vara med i ung vänster men exponerades för ganska så mycket anarkistiska idéer som jag funderade ganska så mycket på. Jag började styra med den lokala punkscenen och trodde att det var en arena för verklig förändring. Vilket det kanske är på sitt sätt, det finns stor potential men det saknas mycket praktiskt. Jag blev Straight edge. Jag började tappa tron på hierarkier, parlamentaristisk demokrati och äganderätt men det skulle ta ytterligare en liten tid innan jag lämnade ung vänster för att gå med i RS. I ärlighetens namn vet jag inte vad det var som höll mig kvar, inte var det några politiska tankar i alla fall, snarare sociala relationer. Vänner som jag inte ville tappa kontakten med men egentligen hade jag bestämt mig långt innan jag faktiskt lämnade ung vänster. på vägen dit lyckades jag i alla fall nästan få ung vänster Linköping att bryta alla formella maktpositioner och införa någon sorts fuskanarkistisk ordning.

I RS la jag grunden för de politiska tankar jag har idag. Det verkar inte vara så många som börjar i den anarkistiska rörelsen idag men i princip allt jag kan om mötesteknik, metoder och jämställdhet har jag tagit upp där. Att bli uppläxad av arga feminister när man tog för mycket plats på mötena gör att man i princip tvingas att tänka över hela sitt beteende som snubbe, och när man väl börjat tänka på det så finns det inget stopp. Det är som situationisterna säger, samhället är bara ett rollspel, en stor teater som vi tvingas spela med i för att vi inte vet någonting annat. Marknaden har suddat de verkliga alternativen och lämnat oss att bry oss om vilken tandkräm man ska använda, vilka skor man ska ha på sig eller vilket parti man ska rösta på medan den verkliga maken ligger utanför vårt medvetande. Medan vi hela tiden matas med sagan om att allt är frid och fröjd och allt är som det ska glider våra liv ur våra händer dag för dag. Vi säljer vår tid, till ett vrakpris till på köpet, för att kunna konsumera igen det hål i vi känner i våra liv. Vad som är upphovet till sagda hål jag har funderat mycket över och det är i princip det som den här artikeln handlar om. När någonting bryter scenen, kan man lyfta blicken från sitt manus och börja fråga sig vad man egentligen håller på med. Mitt uppvaknande var när jag började fundera över min egen roll i patriarkatet och hur jag omedvetet förtrycker kvinnor, vad är det jag mer jag gör utan att tänka på det. Bara att börja tänka är nyttigt. Det var anarkismen som gjorde att jag tappade tron på det moderna samhället även om det skulle ta ett tag innan jag insåg att även det agrara samhället var ett problem. Från början var primitivismen mer en logisk följd av anarkismen. När man avskaffat löneslaveriet, hierarkierna och masskonsumtionen, vem har då ett intresse av att producera glödlampor eller stickkontakter på industriell skala? Så på något sätt kom jag in på ekologi via en humanistisk tanke. När jag insåg att intresset för massproduktion av överflödsartiklar såsom TV-apparater och CD-skivor inte skulle finnas kvar när marknaden skrotats var jag tvungen att ta tag i konsekvenserna av det. Konsekvenserna av det måste bli mycket större an vad många anarkister som jag talade med då hade funderat ut. Ett mer agrart samhälle måste bildas eller någon form av roterande jordbrukschema för att kunna försörja folk i städerna. Men eftersom tekniska framsteg och lyx verkar vara en central del i mångas liv så var jag tvungen att hitta argument för att försvara produktionens oundvikliga fall.

Det visade sig att det fanns mycket mer att hämta i den tankebanan än att bara försöka hitta argument för att försvara det moderna samhällets kollaps. Jag snubblade över filmen Surplus och John Zerzans idéer. Det var som att hitta hem, och jag tycker fortfarande att han är en av de viktiga författarna för mig. Vad han säger är egentligen att teknologi inte bara är ett redskap utan en agenda i sig, att den ständiga tillväxtens samhälle inte enbart är en det av ett kapitalistiskt samhälle utan så länge som man har ett teknologiskt samhälle kommer det att kräva en teknisk utveckling. De teknologivänliga socialisterna menar att man kan använda teknologin som ett hjälpmedel efter revolutionen, att det bara är beslutsfattande och maktstrukturer som kommer att ändras medan teknologin finns kvar som en självklar del i människors vardag, primitivisterna eller de teknikfientliga anarkisterna hävdar att även tekniken utövar makt över oss och måste således förstöras. Det fanns en viss schism i RS mellan de som såg civilisationen som roten till problemen och de som bara såg kapitalismen som boven i dramat. Jag var i alla fall inte ensam på min sida och det kändes bra även om jag förmodligen hade hängt kvar vid min civilisationskritik i alla fall.

När jag gick i trean läste jag historia C, det var min bästa kurs tror jag, 87 timmar källkritik. Om man läser så mycket källkritik så finns det en viss risk att man inte litar på någonting som någon skrivit. Det är väldigt nyttigt tror jag, folk i allmänhet är alldeles för godtrogna. När jag slutade gymnasiet flyttade jag hemifrån och blev vegan, vegetarian hade jag blivit ungefär i samma veva som jag började gymnasiet.

Det problemet jag upptäckt med situationisternas tankar och funderingar är att det kretsar så mycket kring konst. På samma sätt som punk och hardcore- scenen i stor utsträckning kretsar kring samhällskritik. Men det håller inte speciellt långt eftersom det har vuxit fram en marknad inom punkscenen, jag ser en skillnad mellan lokal-punk-bands-spelningar och punk/hc- business Jag får ofta känslan av att band, skivbolag och turnéer spelar större roll i scenen än politiska idéer och seriös aktivism. Det är klart att det inte alltid är så men jag har blivit väldigt besviken på band och kids som verkar tycka att gamla Earth crisis och crass vinyler är ett politiskt ställningstagande och att gå på punkspelningar är politisk aktivism. Punkspelningar kan vara en fristad på samma sätt som ett ockuperat hus, en platts där man inte behöver freda sig mot reklamintryck hela tiden, där ingen frågar vad man ska bli när man blir stor eller hur det går i skolan. Där alla krav från samhället stängs ute för att man ska kunna känna en känsla av trygghet inne i sin egen lilla del av samhället. Punk och hardcore-scenen är en grogrund för radikala idéer men av någon anledning väljer punkarna eller HC-kidsen att enbart utöva dessa politiska idéer inom den egna scenen. Du anar inte vilken besvikelse det här är för mig eftersom jag haft mycket höga tankar om punkscnens potential som utåtriktad kraft.

Djurrättsarbetet tog mer och mer tid och det har nästan uteslutande varit den politiska verksamhet jag ägnat mig åt de senaste åren. Det är lite som att vara 17 år och nybliven anarkist igen. När man börjar räkna in djur och miljö på ett mer konkret sätt i sin politiska analys blir allt mycket klarare. När man kan utsätta djur för det lidande man faktiskt utsätter dem för är det lättare att göra samma sak mot människor och då kommer naturligtvis frågan, när började man domesticera djur och ha dem tama för mat och arbetskraft? Jo, ungefär i samma veva som människan blev bofast och man började dela upp arbete. Uppdelningen av arbete lade grunden för hierarkier, masskonsumtion, klasser, krig. Man skulle gissa att det aggressiva synsätt gentemot det biologiska kollektivt som vi har idag inte ändrats så mycket sen vi blev bofasta. När man började tvinga fram föda ur jorden istället för att ta av det som fanns och när man kände sig tvungen att skydda sig själv och sin egendom från resten av det biologiska kollektivet måste idén om människan som skapelsens krona fötts. När man började bestämma vilka växter som är gräs och vilka som är ogräs, vilka djur som är nyttodjur och vilka som är skadedjur börjar vi känna igen dagens människa. man kan tycka att jag som vegan borde ta avstånd från ett samhälle där folk jagade men jag tycker att det är ett mindre problem än agrokulturen därför att jakten inte är i närheten av lika aggressiv, det kan låta konstigt så jag ska förklara mig lite mer. När man ska försörja sig på jordbruk så tar man en del land i besittning, den biten land är enbart till för att föda de som sagt att den är till för det. Man måste till exempel trycka undan all annan växtlighet, man kan inte tillåta betesdjur eller fåglar att hålla till där. Man stänger ute hela det biologiska kollektivet för att kunna odla en enda planta, som någon sorts biologisk apartheid. När man är beroende av land för att försörja sig finns det också ett behov av att försvara "sitt" land inte bara från andra djur och andra växter utan även från andra människor.
Med djurrättsarbetet växte en klarare bild av samhället fram och vart de problem som jag kämpat emot ända sedan jag var 14 år och gick med i ung vänster kommer ifrån.


Choose your heaven del 2

I Jens inlägg den 15e december 2007 skriver han om primitivismen och den autonoma vänstern. jag tänkte ta upp några av de saker han skriver om men dra åt en lite annan riktning.
Robert Halvarsson skriver på Yelah att "primitivism inte är ett alternativ för den frihetliga vänstern". det här kan man kritisera på en rad olika punkter. till en början skulle jag vilja se primitivismen som en utökning av anarkismen, samma frihetliga tanke ligger till grund för gruppens struktur men utan det specicentriska perspektivet. för mig står inte människan i centrum för min ideologi utan det ekologoska kollektivet, dvs. allt liv. Att föreställa sig att rovdriften skulle upphöra bara för att det är arbetare som äger produktionsmedlen istället kapitalägare är ett mycket osäkert kort att spela. så länge som människan står i centrum sätts allt annat liv åt sidan, annars skulle väl alla anarkister vara veganer vid det här laget?
Ett annat problem som Robert Halvarsson verkar ha är att han inte kan se längre än sitt eget mål. vad händer efter det klasslösa, frihetliga samhället? I roberst värld verkar det inte hända så mycket alls, utan allt ska tydligen vara frid och fröjd när arbetarna äger produktionsmedlen. För mig är dfet inte riktigt så enkelt även om jag inser att man får ta saker i en något så när realistisk ordning. Först får man försöka bryta ner djurförtrycket och kapitalismen tillsammans med alla som har något intresse av det och därefter får man börja bryta sig fri från civilisationen. Jag tror inte att vi kommer kunna slå sönder civilisationen över en natt men det är slutmålet, det klasslösa samhället är bara ett delmål.
sist jag organiserade mig i någon sorts vänstergrupp så fanns det ett helt spektrum av olika ideologier på vänsterskalan, allt ifrån kommunister till primitivister. Vi samarbetade på de punkter vi hade gemensamma mål, så har det även varit vid stora möten som demonstartioner mot NATO, G8 och EU. Radikala grupper har samarbetat för att störa eller förhindra dessa möten, de har gjort det för att har sett ett problem med den rådande världsårdningen men ur olika synvinklar. Primitivister och syndikalister, rådskomunister och anarkister har slagits sida vid sida och mött samma brutalitet från ordningsmakten. varför vill då Robert Halvarsson exkuldera primitivisterna ur den radikala rörelsen för att de har en annan analys av problemet än han själv? förmodligen av samma anledning som sossar skrattar år anarkister eller borgare ständigt försöker svatmåla vänsern, för att den primitivistiska idén hotar Roberst världsbild och hans sätt att leva.


May the kings all drown in the blood of their conquests
And the flags all die at the tops of their poles
May the gluttons be impaled upon the ribs of the starving
And the priests all sell their souls

Choose your heaven

Robert Halvarsson skriver på Yelah att "primitivism inte är ett alternativ för den frihetliga vänstern". Man kan invända på två punkter: dels så har primitivismen i stort sin grund i kritik av kapitalism och tilltalar därför naturligtvis andra människor som uppehåller sig med att kritisera kapitalismen, som t.ex. jag själv. Kopplingen är svår att bortse från. För det andra så är inte primitivismen i grund och botten en utpräglad vänsterideologi. Att jag själv har en bakgrund i vänstern märks säkert i mitt resonemang och jag tror att de två tankeströmmningarna kan ha mycket att erbjuda varandra.

Det det hela går ut på är att välja sina strider och välja sina vänner. Som djurrättare har jag sammarbetat med allting från folkpartister till föredetta hardline-kids. Man kommer aldrig att vinna några segrar genom att exkludera folk som inte håller med en på någon liten punkt. Vänstern tycker att problemet är kapitalismen. Jag tycker att kapitalismen är civilisationens renodlade essens och att det därför är civilisationen som är roten till det onda. Genom att vi åtminstone har gemensamma delmål så har vi en hel del att erbjuda varandra.

Halvarsson menar också att primitivismen förnekar effektiviteten i vänsterns kampmetoder och ingjuter en känsla av hopplöshet. Jag håller inte med om detta heller. Primitivismen erbjuder en radikalt annorlunda världsbild och andra medel blir därför aktuella. Även om arbetarna äger sin egen bur så kommer vi fortfarande sitta inburade i en civilisation som kräver hierarkier och frånskillnad från det ekologiska kollektivet (dvs de varelser som kan leva fritt i ett fungerande ekosystem utan att skapa makt och förtryck). Som jag skrev för några veckor sedan så ser jag icke-handlandet och motviljan att delta i ett samhälle byggt på våld som en preleminär arbetsform för primitivismen. Att kritisera och bilda motkultur medan vi distanserar oss själva från de värden som utgör den mänskliga civilisationens heliga kalvar dvs kapitalism, djurförtryck och mänsklig expansion. För att göra detta behöver vi nya idéer, inte bättre program.

Are you comfortable in your cages?
Living out your very numbered days?
Don't settle for nothing-

Choose your heaven

Kontrarevolution

Ni kanske inte har märkt det men det pågår en ständig revolution runtomkring oss. Den började för mer än femtusen år sedan men den verkar fortfarande outtröttlig. Det är människans revolt mot sin tilldelade plats i naturen. Den agrara revolutionen. Detta är vad vi menar när vi använder uttrycket kultur. Odlandet av mark och domesticering av människa och djur.

När jordbruket uppstod i flodkulturerna i främre asien för flera tusen år sedan så hade det flera konsekvenser. För det första så blev det möjligt att ackumulera värde på ett sätt som inte är möjligt för nomader. Skörden kunde lagras, odlingsmarken kunde utökas och på så sätt uppstår strikt arbetsfördelning och klasser.


Ett agrart samhälle är ett samhälle där ägodelar blir en nödvändighet för att överleva. Man måste äga mark och andra produktionsmedel för att kunna producera och därmed ackumulera värde. Det är också nödvändigt att skydda sina ägodelar från utomstånde, t.ex. fientliga grupper eller tjuvar. Eventuella tidigare intressekonflikter växer sig betydligt starkare med de nya rikedomar som ligger i potten. Statsstater och polisväsenden uppstår. Vilda djur som inkräktar på männsikans territorium genom att äta deras mat eller jaga deras boskap utrotas. Från att ha levt på jordens överskott av mat och boyta under naturens ordning så skapar istället männsikan sin egen ordning. Genom kulturen tämjer hon naturen. Den teknologiska utvecklingen bereder väg för bofolkningsökning. Jordbruket expanderar och det blir nödvändigt att erövra mark från andra stammar för att ens egen ska kunna fortsätta expandera. Kriget blir något fullt resonabelt och nödvändigt för att skydda expensionen av ens stam eller folk.

Idag är revolutionen nästintill fulländad. Människan besitter i stort sett hela planeten. Inom några år så beräknas vi vara nio miljarder. Trots att vi ser hur jorden bågnar under vår vikt så kan vi inte se roten till problemet: kulturen, den bosatta livsstilen och ackumulerandet av värde. När vi agerar på detta sätt så kliver vi bort från naturens ordning, omfamnar Promethues eld och låter alla Pandoras förbannelser flyga ut över världen.

Det är inte naturligt att en art ska utgöra en så stor del av ett ekosystem. Och jorden är ett enda stort ekosystem. En entitet där alla delar av systemet krävs för att allt annat ska hållas uppe och det är här den agrara revolutionen går bet. Människan kan inte skapa sitt eget ekosystem utan är helt och hållet beroende av naturens nåd. Det är detta som vi inte insett under de tusentals år som revolutionen pågått. Att vi är dömda att förlora.

Igår presenterade IPCC sin nya rapport som slår fast att "nu är det kört" (http://www.ipcc.ch/). Media och företagsvärlden älskar att spela på vår rädsla. Det säljer som skit men de gör ingen egentlig ansträgning för samtidigt som de rapporterar hur vi sakta men säkert sjunker ner i skiten så propsar de samma konsumtionsgalna kultur som de alltid gjort. Världen är en vidrig, snurrig plats och jag hoppas att det hela snart går över.