Intervju med Jonatan del 3 - Direkt aktion

- Vad fick dig att ta steget till att bryta mot lagen för det du tror på? Vad var det som inspirerade dig?

Det var en bra bit innan jag började med ”ekotage” som jag började bryta mot lagen i min politiska kamp. Det som från första början motiverade mig var insikten, som egentligen borde vara uppenbar och självklar för alla som engagerar sig i samhällsomdanande rörelser, att alla handlingar inom lagen är handlingar som inte kan skada det rådande systemet. Allt som tillåts är det som samhället förmår hantera utan att förlora kontrollen. Har du då ett mål som innebär just att samhället ska förlora kontrollen och förändras i den riktning du strävar efter, är lagbrott en självklarhet.

I mitt resonemang kring lagen i de ”brott” jag står åtalad för så kan jag bara uppmana alla som ”vill men inte vågar” att se lagen för vad den är. Lagen är en idé, om du inte tror på den kan den inte hindra dig. Visst, den situationen jag befinner mig i bevisar ju att de som tror på lagen kan hindra dig, men vad gör det? Kan du bara se till att hålla dig utanför snutens radar och se lagen för vad den är, så kan du genomföra långt mycket mer än om du bäddar in dig i den trygga lilla lagboken.

Att tillägga är också att lagen helt uppenbart alltid varit skriven av de maktbesuttna och välbärgade i alla lagstyrda samhällen, och därmed alltid utgått från deras resonemang. Och en maktbesutten individs resonemang är aldrig detsamma som den som lyder under dennes makt. Skulle någon lagstiftare börja identifiera sig med sina livsgivande omgivningar, traditionella samer, flyktingar, hemlösa, missbrukare eller slavarbetare i en annan världsdel, så skulle den personen snabbt tystas ner och avsättas sin post.

Jag ser inte problemet med att bryta mot lagen, jag ser däremot problemet i att så få gör det och att så få gör det trots att deras liv och dem de älskar står på spel.

- Hur såg du på risken att hamna i din nuvarande situation då du utförde aktionerna och hur ser du på möjligheten att hamna i fängelse idag? Skulle du än idag vara beredd att ta den risken?

Som jag nämnde ovan är lagbrott en självklarhet, hur obetydliga eller allvarliga de än må vara. Det är svårt för många, speciellt i Sverige, att identifiera sina politiska eller liknande kamper med krig men det är just det som är en nödvändighet för att kampen ska vara framgångsrik. Med krig menar jag inte nödvändigtvis en från aktivisternas sida beväpnad sådan; jag har i mina handlingar jobbat för att inte skada något levande tex…mer än konstgräset på golfbanan där masten stod. Men anammar du insikten om din roll som ”krigare” ser du också att vare sig du förklarar krig eller inte mot staten, samhället, patriatkatet, civilisationen eller kapitalismen; så har ett krig för länge sedan förklarats mot dig. Det är bara upp till var och en att fortsätta ignorera, som Jensen skriver, ockupationsmakten, eller att ta upp vapen.

I ett krig du aktivt deltar i (eller passivt betraktar) står ditt liv ständigt på spel men i dagsläget, i detta vagt formulerade krig mellan svartgröna ”aktivister”, och den dominerande kulturen, är det snarare troligt att du hamnar i fängelse än dödas. Det är ju inte något man kan ta för givet. Runtom i världen pågår det här kriget på allvar och många förlorar verkligen sina liv för samma saker som aktivister i nord/väst fängslas för. Det är inte ockupationsmaktens vilja att vi ska lyckas och den kommer att fängsla oss tills anstalterna överfylls, bygga fler anstalter och fylla även dem; det är viktigt att inte glömma det och att alltid försöka vara beredd på att hamna där men så långt det är möjligt undvika det.

Sammanfattningsvis som svar på frågorna: Laglydighet har inte gynnat och kommer inte att gynna någon annan än förtryckarna, och tillhör du inte förtryckarskaran så ser jag inte varför du ska lyda den.