Ett liv som gris from Djurrättsalliansen on Vimeo.
Läs mer om Djurrättsalliansens nya kampanj på www.ettlivsomgris.se
Visar inlägg med etikett Veganism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Veganism. Visa alla inlägg
Bitterhet
Min flickvän sa en gång att alla måste förändra sig innan de kommer fram till den ståndpunkt som man till slut fäster sig vid. Det är nog sant. Men jag förstår inte varför det måste vara min åsikt som alla i slutändan förkastar. Att ha en extrem åsikt kan vara påfrestande och att kämpa för medkänsla och allas rätt till sitt eget liv är extremt i vårt giriga och egoistiska samhälle. Men det är just därför som det är så viktigt att vi håller fast vid vad vi tror på. Vi kan inte kasta omkull hela samhället på en gång men vi kan visa att vi menar allvar och att vi inte tänker bli skrämda av så simpla saker som folks attityder mot oss eller vår egen bekvämlighet. På så sätt kan vi föra samhällets diskurs åt vårt håll och vinna mark för vår sak. Vi måste dock räkna med att våra valmöjligheter begränsas i ett samhälle som är så genomsyrat av grymhet. Det obehaget är ett billigt pris för rättfärdigheten som ligger i att representera det man själv ser som sant och rätt. Och om du inte känner den övertygelsen så kom inte och vifta med några flaggor, för systemet kommer inte falla imorgon eller i år. Revolutionen kommer inte vara en glammoröst slag som slutar på Rosenbads trappor. Det kommer vara ett outhärdligt maraton genom regn, snö, spott och spe.
Jag borde lärt mig vid det här laget att det är de tomma burkarna som skramlar mest...
Jag blir faktiskt mer upprörd när jag hör att folk har droppat veganismen än när jag möter folk som aldrig ens tänkt tanken att bli vegan. Det är inte så mycket för att personen i fråga är en extra besvikelse då hon tidigare visat sig "upplyst nog att ta till sig sanningen". Det handlar mer om signalerna som det skickar. Jag har tagit upp det här en del vad det gäller straight edge också. När en person ändrar sig och vänder ryggen åt vad hon tidigare sagt så blir allt som sagts tidigare värdelöst och lika så all tid och alla förhoppningar som jag lagt på den personen. Stereotypen att veganism bara är en ungdomsrevolt stärks för varje människa som "växer ur" veganismen. Min mor frågade mig för några veckor sen lite försiktigt om det sågs som vuxet i min miljö att frånsäga sig veganismen och börja äta "riktig mat" igen. Jag svarade att bara för att man blir vuxen behöver man inte bli dum i huvet.
Jag blir ledsen och trött och bitter. Och sen blir jag arg. Och sen blir jag aktiv igen.
Jag borde lärt mig vid det här laget att det är de tomma burkarna som skramlar mest...
Jag blir faktiskt mer upprörd när jag hör att folk har droppat veganismen än när jag möter folk som aldrig ens tänkt tanken att bli vegan. Det är inte så mycket för att personen i fråga är en extra besvikelse då hon tidigare visat sig "upplyst nog att ta till sig sanningen". Det handlar mer om signalerna som det skickar. Jag har tagit upp det här en del vad det gäller straight edge också. När en person ändrar sig och vänder ryggen åt vad hon tidigare sagt så blir allt som sagts tidigare värdelöst och lika så all tid och alla förhoppningar som jag lagt på den personen. Stereotypen att veganism bara är en ungdomsrevolt stärks för varje människa som "växer ur" veganismen. Min mor frågade mig för några veckor sen lite försiktigt om det sågs som vuxet i min miljö att frånsäga sig veganismen och börja äta "riktig mat" igen. Jag svarade att bara för att man blir vuxen behöver man inte bli dum i huvet.
Jag blir ledsen och trött och bitter. Och sen blir jag arg. Och sen blir jag aktiv igen.
This is the forth generation of kids that I see turning their back on me and just fall into confort and social acceptance. We give no trust for free anymore. People once swore eternal jihad and all out war to oppression and injustice but here they come, in their weakest, mild, submissive and yet arrogant lifestyle to just represent everything I hate. Where the fuck are all these mindless zombie motherfuckers now? ... We have to be the living examples that compassion and justice can still have a strong voice against Mother Culture. I don't care if you see violence. I don't care if you see radical visions. Every other try has failed. As warriors before us stated: get free or die trying.
- Destroy Babylon
Stolthet
Man möter ofta människor som tycker att det verkar jobbigt att vara vegan och tänker kring det som att det skulle vara en uppoffring. Jag har något att säga dessa människor.
Det här är en av alla de miljontals individer som i Sverige hålls fågna och mördas för att du inte är vegan. Vetskapen att jag genom min djurrättsaktivism och veganism utgör en motpol till den generella uppfattningen att individer som den på bilden ovan kan betraktas som vandrande matmaskiner och kan behandlas lite hur som helst gör mig oerhört stolt. Det är ett privilegium att vara vegan, att med sin egen kropp skapa ett alternativ till det apatiska, passiva våld som köttätande och mjölkdrickande innebär.
Det är inte ärofyllt att beröva en mor sina nyfödda barn, stjäla hennes modersmjölk och sedan tvångsinseminera henne för att upprepa cykeln. Eller tycker du det? Om du dricker mjölk (som produceras genom denna serie av övergrepp) så lever du som om du tyckte att det var ok, för det finns inget "etiskt korrekt" sätt att producera mjölk. En ko måste bli gravid för att producera mjölk. Kalven får inte dricka mjölken utan måste generera värde för att hållas vid liv vilket i praktiken innebär att den utnyttjas för kött/mjölk eller mördas. De enda pauser som kon ges i denna process (som upprepas tills hon inte är tillräckligt produktiv för att hållas vid liv) görs fört att maximera hennes mjölkproduktion. Det spelar ingen roll hur stora burar de hålls i så länge de berövas av sina barn, sin frihet och sina liv.
Så om du är ute på landsbyggden nu i sommar och får syn på några av dessa individer medan de får några av sina få stunder utanför ladans fångenskap, tänk efter vilken rätt du har att ta livet av denna varelse bara för att du föredrar biff framför bönor. Hon kommer dö om du inte ändrar ditt sätt att leva och jobbar för att stoppa det. Är du stolt över att din livsstil kostar vackra, oskyldiga och intelligenta djur deras liv?
Det här är en av alla de miljontals individer som i Sverige hålls fågna och mördas för att du inte är vegan. Vetskapen att jag genom min djurrättsaktivism och veganism utgör en motpol till den generella uppfattningen att individer som den på bilden ovan kan betraktas som vandrande matmaskiner och kan behandlas lite hur som helst gör mig oerhört stolt. Det är ett privilegium att vara vegan, att med sin egen kropp skapa ett alternativ till det apatiska, passiva våld som köttätande och mjölkdrickande innebär.
Det är inte ärofyllt att beröva en mor sina nyfödda barn, stjäla hennes modersmjölk och sedan tvångsinseminera henne för att upprepa cykeln. Eller tycker du det? Om du dricker mjölk (som produceras genom denna serie av övergrepp) så lever du som om du tyckte att det var ok, för det finns inget "etiskt korrekt" sätt att producera mjölk. En ko måste bli gravid för att producera mjölk. Kalven får inte dricka mjölken utan måste generera värde för att hållas vid liv vilket i praktiken innebär att den utnyttjas för kött/mjölk eller mördas. De enda pauser som kon ges i denna process (som upprepas tills hon inte är tillräckligt produktiv för att hållas vid liv) görs fört att maximera hennes mjölkproduktion. Det spelar ingen roll hur stora burar de hålls i så länge de berövas av sina barn, sin frihet och sina liv.
Så om du är ute på landsbyggden nu i sommar och får syn på några av dessa individer medan de får några av sina få stunder utanför ladans fångenskap, tänk efter vilken rätt du har att ta livet av denna varelse bara för att du föredrar biff framför bönor. Hon kommer dö om du inte ändrar ditt sätt att leva och jobbar för att stoppa det. Är du stolt över att din livsstil kostar vackra, oskyldiga och intelligenta djur deras liv?
Vegan Straight Edge
Ok, bloggen (och det kommande zinet) heter Linköping Vegan Straight Edge. Man kan alltså anta att begreppet Vegan Straight Edge är relevant för oss som skriver här. Men hur hänger veganism och Straight Edge ihop? Hänger det överhuvudtaget ihop?
Mitt enkla svar på denna fråga är "nej". Veganism och Straight Edge behöver inte nödvändigtvis ha något med varandra att göra. Trots detta är veganism (eller vegetarianism i olika former) vanligt i kombination med Straight Edge. Om någon som läser detta sitter inne på en bra historia hur dessa livsstilar kom att gå hand i hand så kommentera gärna på detta inlägg, själv kan jag inte hitta någon gemensam nämnare tidigare än Youth of Today.
Jag skulle dock vilja förklara hur jag själv förstår meningen i kombinationen veganism och Straight Edge. Någon sa en gång att det handlar om respekt, respekt för djuren genom veganism och respekt för sig själv genom drogfrihet. Det är en bra början, men jag vill försöka att ta det hela ett steg längre.
Ett slagord som är vanligt innom VSE-rörelsen är "Animal, Earth and Human Liberation". Man kan lätt se hur veganism strävar efter djurens frigörelse och man kan också betona rättvise- och miljöaspekterna av att avstå från kött. På så sätt bidrar veganism till alla dessa tre kamper. Straight Edge är lätt att se som ett uteslutande personligt val som man enbart gör för att man inte vill ta droger, men det finns djupare politiska aspekter av drogfrihet.
Först och främst så skulle jag vilja se drogfrihet som en analogi för protest mot miljöförstörelse. Man gör ett val att inte förgifta sin kropp på samma sätt som vi vill avstå från att förgifta miljön. Din kropp är trots allt det närmaste naturen du kommer, ska du börja städa upp någonstans så föreslår jag att du börjar med dig själv.
Även djuren tjänar på att du inte använder droger eller röker eftersom cigaretter, mediciner och andra droger alltid är djurtestade. Att använda sig av djurtestad medicin av en nödvändighet är en sak som kan diskuteras länge men att använda droger kan aldrig berättigas.
Det sista och kanske mest uppenbara sättet man kan ge drogfrihet en politisk mening på är mänsklig frigörelse. Knark är inte bajs, knark är bojor. Bojor som fängslar missbrukaren och de som är kopplade till denne: släkt, vänner, medtraffikanter etc. Jag har skrivit tidigare om denna koppling.
Så Straight Edge kan tolkas som något som strävar mot samma ideal som veganism. Om man vänder på det hela så kan man också tolka veganism som någonting som strävar mot samma mål som Straight Edge. De tungmetaller och gifter som ett djur får i sig passerar vidare till dig genom dess kött. Kött, mjölk och ägg orsakar hjärt- och kärlsjukdommar och är inte vad din kropp vill ha i allt för stora doser. Att vara vegan är alltså också en slags renhet från de föroreningar och sjukdomar som köttet för med sig och från det nedsmutsade samvete som du borde ha om du inte är vegan.
Just det.
Som jag skrivit så många gånger: det handlar om en helhet. Alla förtryck är sammanvävda och all kamp och kritik mot den totalitära västerländska civilisationen är om man ser det på rätt sätt en kritik av hela systemet. Begreppen vegan och Straight Edge ger inte hela bilden, men i kombination så pekar de, om tolkade på vårt sätt i en viss rikting: I riktning mot att vara en slagkraftig motkultur som motsätter sig stora delar av vad det här samhället står för: passivitet, inbillad överlägsenhet, fångenskap, förtryck, urskillningslöst våld, girighet.
Det är deras värld sedd med mina ögon. Och jag tänker inte delta.
A commitment for life: Vegan Straight Edge
Mitt enkla svar på denna fråga är "nej". Veganism och Straight Edge behöver inte nödvändigtvis ha något med varandra att göra. Trots detta är veganism (eller vegetarianism i olika former) vanligt i kombination med Straight Edge. Om någon som läser detta sitter inne på en bra historia hur dessa livsstilar kom att gå hand i hand så kommentera gärna på detta inlägg, själv kan jag inte hitta någon gemensam nämnare tidigare än Youth of Today.
Jag skulle dock vilja förklara hur jag själv förstår meningen i kombinationen veganism och Straight Edge. Någon sa en gång att det handlar om respekt, respekt för djuren genom veganism och respekt för sig själv genom drogfrihet. Det är en bra början, men jag vill försöka att ta det hela ett steg längre.
Ett slagord som är vanligt innom VSE-rörelsen är "Animal, Earth and Human Liberation". Man kan lätt se hur veganism strävar efter djurens frigörelse och man kan också betona rättvise- och miljöaspekterna av att avstå från kött. På så sätt bidrar veganism till alla dessa tre kamper. Straight Edge är lätt att se som ett uteslutande personligt val som man enbart gör för att man inte vill ta droger, men det finns djupare politiska aspekter av drogfrihet.
Först och främst så skulle jag vilja se drogfrihet som en analogi för protest mot miljöförstörelse. Man gör ett val att inte förgifta sin kropp på samma sätt som vi vill avstå från att förgifta miljön. Din kropp är trots allt det närmaste naturen du kommer, ska du börja städa upp någonstans så föreslår jag att du börjar med dig själv.
Även djuren tjänar på att du inte använder droger eller röker eftersom cigaretter, mediciner och andra droger alltid är djurtestade. Att använda sig av djurtestad medicin av en nödvändighet är en sak som kan diskuteras länge men att använda droger kan aldrig berättigas.
Det sista och kanske mest uppenbara sättet man kan ge drogfrihet en politisk mening på är mänsklig frigörelse. Knark är inte bajs, knark är bojor. Bojor som fängslar missbrukaren och de som är kopplade till denne: släkt, vänner, medtraffikanter etc. Jag har skrivit tidigare om denna koppling.
Så Straight Edge kan tolkas som något som strävar mot samma ideal som veganism. Om man vänder på det hela så kan man också tolka veganism som någonting som strävar mot samma mål som Straight Edge. De tungmetaller och gifter som ett djur får i sig passerar vidare till dig genom dess kött. Kött, mjölk och ägg orsakar hjärt- och kärlsjukdommar och är inte vad din kropp vill ha i allt för stora doser. Att vara vegan är alltså också en slags renhet från de föroreningar och sjukdomar som köttet för med sig och från det nedsmutsade samvete som du borde ha om du inte är vegan.
Just det.
Som jag skrivit så många gånger: det handlar om en helhet. Alla förtryck är sammanvävda och all kamp och kritik mot den totalitära västerländska civilisationen är om man ser det på rätt sätt en kritik av hela systemet. Begreppen vegan och Straight Edge ger inte hela bilden, men i kombination så pekar de, om tolkade på vårt sätt i en viss rikting: I riktning mot att vara en slagkraftig motkultur som motsätter sig stora delar av vad det här samhället står för: passivitet, inbillad överlägsenhet, fångenskap, förtryck, urskillningslöst våld, girighet.
Det är deras värld sedd med mina ögon. Och jag tänker inte delta.
Primitivism vs. Djurrätt
En fråga som jag funderat mycket kring aktualiserades lite extra i morse när jag såg filmen Dead Society av Thomas Toivonen. Filmen är baserad på en intervju med John Zerzan och en massa andra klipp från djurrättsvideos, demonstrationer och Thomas egna bilder. Jag ska inte klaga på filmen, den tar upp väldigt många bra frågor kring primitivism och belyser det ohållbara med teknologisk utveckling. Filmens kvalité är väl sisådär men jag hade ju i ärlighetens namn inte kunnat göra en bättre film själv.
Vad jag däremot reagerade på var en serie scener där ett gäng maskerade människor (antagligen filmmakaren och hans vänner) hänger runt ute i skogen och bygger vindskydd, gör upp eld, jagar och fiskar. Detta kommer alltså bara några minuter efter att man har fått se bilder från när Djurens Befrielsefront befriar djur och förstör egendom för djurförtryckare. Hur går detta ihop? Är det bara fel att döda djur när man gör det på en industriell skala? Eller rättfärdigar ett primitivistiskt samhälle dödandet av djur för människors överlevnad?
I Norden är det ingen lätt uppgift att överleva som vegan om man räknar bort civilisationens arbetsfördelning och jordbruk. Den nordiska matkulturen är dominerad av rätter baserade på kött och mjölk och detta har antagligen geografiska orsaker. Kylan gör att vi knappast skulle överleva utan kläder och vad skulle vi i ett primitivistiskt samhälle ha att göra kläder av?
Dessa frågor har uppehållt mig sedan min diskussion med Antonio på vägen hem från Tyskland förra sommaren. Jakt kontra industrisamhälle framstår för mig som pest eller kolera. Att stötta DBF i sitt vardagliga liv men sedan äta kött när man är ute i vildmarken påminner mig om Luthers tvåregementslära. Men gör en sådan relatvism oss till hycklare? Personligen skulle jag omöjligt kunna ta livet av en annan varelse för min egen överlevnad, speciellt inte så länge alternativ till köttätande finns.
Kanske är det min slutsats: även om det är svårt att fördömma naturfolk som äter kött så har alla som lever i anslutning till den västerländska masskulturen en möjlighet att välja en vegansk kost. En vegansk kost är moraliskt överlägsen alla andra koster som innehåller kött, så länge alternativet finns.
Sen kan man också fråga sig om människan från början överhuvudtaget är ämnad att äta kött? Det tas som givet i vårt samhälle idag att vi äter kött till varje måltid, men att äta kött medför många hälsorisker och vid en närmare inblick så verkar människan inte särskilt välanpassad för att äta kött. Se filmen nedan.
Vad jag däremot reagerade på var en serie scener där ett gäng maskerade människor (antagligen filmmakaren och hans vänner) hänger runt ute i skogen och bygger vindskydd, gör upp eld, jagar och fiskar. Detta kommer alltså bara några minuter efter att man har fått se bilder från när Djurens Befrielsefront befriar djur och förstör egendom för djurförtryckare. Hur går detta ihop? Är det bara fel att döda djur när man gör det på en industriell skala? Eller rättfärdigar ett primitivistiskt samhälle dödandet av djur för människors överlevnad?
I Norden är det ingen lätt uppgift att överleva som vegan om man räknar bort civilisationens arbetsfördelning och jordbruk. Den nordiska matkulturen är dominerad av rätter baserade på kött och mjölk och detta har antagligen geografiska orsaker. Kylan gör att vi knappast skulle överleva utan kläder och vad skulle vi i ett primitivistiskt samhälle ha att göra kläder av?
Dessa frågor har uppehållt mig sedan min diskussion med Antonio på vägen hem från Tyskland förra sommaren. Jakt kontra industrisamhälle framstår för mig som pest eller kolera. Att stötta DBF i sitt vardagliga liv men sedan äta kött när man är ute i vildmarken påminner mig om Luthers tvåregementslära. Men gör en sådan relatvism oss till hycklare? Personligen skulle jag omöjligt kunna ta livet av en annan varelse för min egen överlevnad, speciellt inte så länge alternativ till köttätande finns.
Kanske är det min slutsats: även om det är svårt att fördömma naturfolk som äter kött så har alla som lever i anslutning till den västerländska masskulturen en möjlighet att välja en vegansk kost. En vegansk kost är moraliskt överlägsen alla andra koster som innehåller kött, så länge alternativet finns.
Sen kan man också fråga sig om människan från början överhuvudtaget är ämnad att äta kött? Det tas som givet i vårt samhälle idag att vi äter kött till varje måltid, men att äta kött medför många hälsorisker och vid en närmare inblick så verkar människan inte särskilt välanpassad för att äta kött. Se filmen nedan.
Från framtidstro till urtidspepp
Den här texten handlar om mina idéer och inte om mina handlingar. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja den här men jag tror att det mest logiska skulle vara att börja 1999 när jag var 14 år och gick med i Ung Vänster, Vänsterpartiets ungdomsförbund. Jag hade väl varit en någorlunda medveten person redan innan det men det var här jag började min politiska bana. Under det första året var jag inte speciellt aktiv men gick på möten och flygblads utdelningar. Jag trodde på kommunismen och massamhället, socialistisk demokrati och en oblodig revolution. Nu när jag tänker tillbaka på det så fanns det en hel uppsjö med problem i det ungdomsförbundet som jag skulle få upp ögonen för senare men det ska vi ta då. Mötena var inte riktigt demokratiska och även om det talades väldigt mycket om feminism och jämställdhet så var det ingen som sa ifrån när snubbar tog för mycket platts, analysen om könsrollerna fanns men initiativen att faktiskt börja här och nu med att säga ifrån när män betedde sig patriarkalt saknades. Dessutom saknades medvetenheten hos de män som deltog om deras roll i patriarkatet.
År 2000 hände det en del saker i Linköping där jag bodde som skulle vara med och forma mig politiskt, inte så direkt men i sinom tid skulle de komma att bli viktiga för mig både politiskt och personligt. Det bildades en grupp som hette RS, Revolutionära socialister.
De gjorde sig kända genom att ockupera ett hus i Linköping för att få en fristad för ungdomar och ungdomskultur i stil med Köpi och Jagtvej 69 som inte finns längre. Den uppfattningen som fanns vara att man inte skulle ge sig utan försöka försvara huset. Det ledde till att linköpingspolisen kallade in nationella insatsstyrkan som stormade huset med skarpladdade automatvapen.
Som sann 14 årig ung vänstrare så fördömde jag både polisens och ockupanternas beteenden, nu vet jag bättre. Det våld som samhället utsätter människor för på daglig basis och den kontroll som samhället (marknaden) utövar över människor kan aldrig ens jämföras med ett gäng ungdomar som försöker skaffa sig en lugn hamn mot sagda våld. Att det senare i media utmålades som en extrem våldshandling att försöka skydda sig och sin ockupation mot polisen är inte så konstigt men det gör det inte sant. Men just då hade jag läst för lite källkritik för att förstå det.
Jag fortsatte vara med i ung vänster och fick någon sorts politisk skolning, blev skolad i pacifism och antikapitalism samt feminism och socialism. Jag åkte till EU-toppmötet i Göteborg 2001 och jag har läst så mycket om hur det förändrade folk och om hur det förändrade Sverige men faktum är att jag inte tror att det förändrade mig så mycket. Det finns andra saker som påverkat mig mycket mer. I alla fall så fortsatte jag på min inslagna linje från året innan även när det gällde mina upplevelser i Göteborg de där sommardagarna 2001, då allt tydligen förändrades så mycket. På hösten 2001 började jag gymnasiet, jag läste samhällsprogrammet och fortsatte vara med i ung vänster men exponerades för ganska så mycket anarkistiska idéer som jag funderade ganska så mycket på. Jag började styra med den lokala punkscenen och trodde att det var en arena för verklig förändring. Vilket det kanske är på sitt sätt, det finns stor potential men det saknas mycket praktiskt. Jag blev Straight edge. Jag började tappa tron på hierarkier, parlamentaristisk demokrati och äganderätt men det skulle ta ytterligare en liten tid innan jag lämnade ung vänster för att gå med i RS. I ärlighetens namn vet jag inte vad det var som höll mig kvar, inte var det några politiska tankar i alla fall, snarare sociala relationer. Vänner som jag inte ville tappa kontakten med men egentligen hade jag bestämt mig långt innan jag faktiskt lämnade ung vänster. på vägen dit lyckades jag i alla fall nästan få ung vänster Linköping att bryta alla formella maktpositioner och införa någon sorts fuskanarkistisk ordning.
I RS la jag grunden för de politiska tankar jag har idag. Det verkar inte vara så många som börjar i den anarkistiska rörelsen idag men i princip allt jag kan om mötesteknik, metoder och jämställdhet har jag tagit upp där. Att bli uppläxad av arga feminister när man tog för mycket plats på mötena gör att man i princip tvingas att tänka över hela sitt beteende som snubbe, och när man väl börjat tänka på det så finns det inget stopp. Det är som situationisterna säger, samhället är bara ett rollspel, en stor teater som vi tvingas spela med i för att vi inte vet någonting annat. Marknaden har suddat de verkliga alternativen och lämnat oss att bry oss om vilken tandkräm man ska använda, vilka skor man ska ha på sig eller vilket parti man ska rösta på medan den verkliga maken ligger utanför vårt medvetande. Medan vi hela tiden matas med sagan om att allt är frid och fröjd och allt är som det ska glider våra liv ur våra händer dag för dag. Vi säljer vår tid, till ett vrakpris till på köpet, för att kunna konsumera igen det hål i vi känner i våra liv. Vad som är upphovet till sagda hål jag har funderat mycket över och det är i princip det som den här artikeln handlar om. När någonting bryter scenen, kan man lyfta blicken från sitt manus och börja fråga sig vad man egentligen håller på med. Mitt uppvaknande var när jag började fundera över min egen roll i patriarkatet och hur jag omedvetet förtrycker kvinnor, vad är det jag mer jag gör utan att tänka på det. Bara att börja tänka är nyttigt. Det var anarkismen som gjorde att jag tappade tron på det moderna samhället även om det skulle ta ett tag innan jag insåg att även det agrara samhället var ett problem. Från början var primitivismen mer en logisk följd av anarkismen. När man avskaffat löneslaveriet, hierarkierna och masskonsumtionen, vem har då ett intresse av att producera glödlampor eller stickkontakter på industriell skala? Så på något sätt kom jag in på ekologi via en humanistisk tanke. När jag insåg att intresset för massproduktion av överflödsartiklar såsom TV-apparater och CD-skivor inte skulle finnas kvar när marknaden skrotats var jag tvungen att ta tag i konsekvenserna av det. Konsekvenserna av det måste bli mycket större an vad många anarkister som jag talade med då hade funderat ut. Ett mer agrart samhälle måste bildas eller någon form av roterande jordbrukschema för att kunna försörja folk i städerna. Men eftersom tekniska framsteg och lyx verkar vara en central del i mångas liv så var jag tvungen att hitta argument för att försvara produktionens oundvikliga fall.
Det visade sig att det fanns mycket mer att hämta i den tankebanan än att bara försöka hitta argument för att försvara det moderna samhällets kollaps. Jag snubblade över filmen Surplus och John Zerzans idéer. Det var som att hitta hem, och jag tycker fortfarande att han är en av de viktiga författarna för mig. Vad han säger är egentligen att teknologi inte bara är ett redskap utan en agenda i sig, att den ständiga tillväxtens samhälle inte enbart är en det av ett kapitalistiskt samhälle utan så länge som man har ett teknologiskt samhälle kommer det att kräva en teknisk utveckling. De teknologivänliga socialisterna menar att man kan använda teknologin som ett hjälpmedel efter revolutionen, att det bara är beslutsfattande och maktstrukturer som kommer att ändras medan teknologin finns kvar som en självklar del i människors vardag, primitivisterna eller de teknikfientliga anarkisterna hävdar att även tekniken utövar makt över oss och måste således förstöras. Det fanns en viss schism i RS mellan de som såg civilisationen som roten till problemen och de som bara såg kapitalismen som boven i dramat. Jag var i alla fall inte ensam på min sida och det kändes bra även om jag förmodligen hade hängt kvar vid min civilisationskritik i alla fall.
När jag gick i trean läste jag historia C, det var min bästa kurs tror jag, 87 timmar källkritik. Om man läser så mycket källkritik så finns det en viss risk att man inte litar på någonting som någon skrivit. Det är väldigt nyttigt tror jag, folk i allmänhet är alldeles för godtrogna. När jag slutade gymnasiet flyttade jag hemifrån och blev vegan, vegetarian hade jag blivit ungefär i samma veva som jag började gymnasiet.
Det problemet jag upptäckt med situationisternas tankar och funderingar är att det kretsar så mycket kring konst. På samma sätt som punk och hardcore- scenen i stor utsträckning kretsar kring samhällskritik. Men det håller inte speciellt långt eftersom det har vuxit fram en marknad inom punkscenen, jag ser en skillnad mellan lokal-punk-bands-spelningar och punk/hc- business Jag får ofta känslan av att band, skivbolag och turnéer spelar större roll i scenen än politiska idéer och seriös aktivism. Det är klart att det inte alltid är så men jag har blivit väldigt besviken på band och kids som verkar tycka att gamla Earth crisis och crass vinyler är ett politiskt ställningstagande och att gå på punkspelningar är politisk aktivism. Punkspelningar kan vara en fristad på samma sätt som ett ockuperat hus, en platts där man inte behöver freda sig mot reklamintryck hela tiden, där ingen frågar vad man ska bli när man blir stor eller hur det går i skolan. Där alla krav från samhället stängs ute för att man ska kunna känna en känsla av trygghet inne i sin egen lilla del av samhället. Punk och hardcore-scenen är en grogrund för radikala idéer men av någon anledning väljer punkarna eller HC-kidsen att enbart utöva dessa politiska idéer inom den egna scenen. Du anar inte vilken besvikelse det här är för mig eftersom jag haft mycket höga tankar om punkscnens potential som utåtriktad kraft.
Djurrättsarbetet tog mer och mer tid och det har nästan uteslutande varit den politiska verksamhet jag ägnat mig åt de senaste åren. Det är lite som att vara 17 år och nybliven anarkist igen. När man börjar räkna in djur och miljö på ett mer konkret sätt i sin politiska analys blir allt mycket klarare. När man kan utsätta djur för det lidande man faktiskt utsätter dem för är det lättare att göra samma sak mot människor och då kommer naturligtvis frågan, när började man domesticera djur och ha dem tama för mat och arbetskraft? Jo, ungefär i samma veva som människan blev bofast och man började dela upp arbete. Uppdelningen av arbete lade grunden för hierarkier, masskonsumtion, klasser, krig. Man skulle gissa att det aggressiva synsätt gentemot det biologiska kollektivt som vi har idag inte ändrats så mycket sen vi blev bofasta. När man började tvinga fram föda ur jorden istället för att ta av det som fanns och när man kände sig tvungen att skydda sig själv och sin egendom från resten av det biologiska kollektivet måste idén om människan som skapelsens krona fötts. När man började bestämma vilka växter som är gräs och vilka som är ogräs, vilka djur som är nyttodjur och vilka som är skadedjur börjar vi känna igen dagens människa. man kan tycka att jag som vegan borde ta avstånd från ett samhälle där folk jagade men jag tycker att det är ett mindre problem än agrokulturen därför att jakten inte är i närheten av lika aggressiv, det kan låta konstigt så jag ska förklara mig lite mer. När man ska försörja sig på jordbruk så tar man en del land i besittning, den biten land är enbart till för att föda de som sagt att den är till för det. Man måste till exempel trycka undan all annan växtlighet, man kan inte tillåta betesdjur eller fåglar att hålla till där. Man stänger ute hela det biologiska kollektivet för att kunna odla en enda planta, som någon sorts biologisk apartheid. När man är beroende av land för att försörja sig finns det också ett behov av att försvara "sitt" land inte bara från andra djur och andra växter utan även från andra människor.
Med djurrättsarbetet växte en klarare bild av samhället fram och vart de problem som jag kämpat emot ända sedan jag var 14 år och gick med i ung vänster kommer ifrån.
År 2000 hände det en del saker i Linköping där jag bodde som skulle vara med och forma mig politiskt, inte så direkt men i sinom tid skulle de komma att bli viktiga för mig både politiskt och personligt. Det bildades en grupp som hette RS, Revolutionära socialister.
De gjorde sig kända genom att ockupera ett hus i Linköping för att få en fristad för ungdomar och ungdomskultur i stil med Köpi och Jagtvej 69 som inte finns längre. Den uppfattningen som fanns vara att man inte skulle ge sig utan försöka försvara huset. Det ledde till att linköpingspolisen kallade in nationella insatsstyrkan som stormade huset med skarpladdade automatvapen.
Som sann 14 årig ung vänstrare så fördömde jag både polisens och ockupanternas beteenden, nu vet jag bättre. Det våld som samhället utsätter människor för på daglig basis och den kontroll som samhället (marknaden) utövar över människor kan aldrig ens jämföras med ett gäng ungdomar som försöker skaffa sig en lugn hamn mot sagda våld. Att det senare i media utmålades som en extrem våldshandling att försöka skydda sig och sin ockupation mot polisen är inte så konstigt men det gör det inte sant. Men just då hade jag läst för lite källkritik för att förstå det.
Jag fortsatte vara med i ung vänster och fick någon sorts politisk skolning, blev skolad i pacifism och antikapitalism samt feminism och socialism. Jag åkte till EU-toppmötet i Göteborg 2001 och jag har läst så mycket om hur det förändrade folk och om hur det förändrade Sverige men faktum är att jag inte tror att det förändrade mig så mycket. Det finns andra saker som påverkat mig mycket mer. I alla fall så fortsatte jag på min inslagna linje från året innan även när det gällde mina upplevelser i Göteborg de där sommardagarna 2001, då allt tydligen förändrades så mycket. På hösten 2001 började jag gymnasiet, jag läste samhällsprogrammet och fortsatte vara med i ung vänster men exponerades för ganska så mycket anarkistiska idéer som jag funderade ganska så mycket på. Jag började styra med den lokala punkscenen och trodde att det var en arena för verklig förändring. Vilket det kanske är på sitt sätt, det finns stor potential men det saknas mycket praktiskt. Jag blev Straight edge. Jag började tappa tron på hierarkier, parlamentaristisk demokrati och äganderätt men det skulle ta ytterligare en liten tid innan jag lämnade ung vänster för att gå med i RS. I ärlighetens namn vet jag inte vad det var som höll mig kvar, inte var det några politiska tankar i alla fall, snarare sociala relationer. Vänner som jag inte ville tappa kontakten med men egentligen hade jag bestämt mig långt innan jag faktiskt lämnade ung vänster. på vägen dit lyckades jag i alla fall nästan få ung vänster Linköping att bryta alla formella maktpositioner och införa någon sorts fuskanarkistisk ordning.
I RS la jag grunden för de politiska tankar jag har idag. Det verkar inte vara så många som börjar i den anarkistiska rörelsen idag men i princip allt jag kan om mötesteknik, metoder och jämställdhet har jag tagit upp där. Att bli uppläxad av arga feminister när man tog för mycket plats på mötena gör att man i princip tvingas att tänka över hela sitt beteende som snubbe, och när man väl börjat tänka på det så finns det inget stopp. Det är som situationisterna säger, samhället är bara ett rollspel, en stor teater som vi tvingas spela med i för att vi inte vet någonting annat. Marknaden har suddat de verkliga alternativen och lämnat oss att bry oss om vilken tandkräm man ska använda, vilka skor man ska ha på sig eller vilket parti man ska rösta på medan den verkliga maken ligger utanför vårt medvetande. Medan vi hela tiden matas med sagan om att allt är frid och fröjd och allt är som det ska glider våra liv ur våra händer dag för dag. Vi säljer vår tid, till ett vrakpris till på köpet, för att kunna konsumera igen det hål i vi känner i våra liv. Vad som är upphovet till sagda hål jag har funderat mycket över och det är i princip det som den här artikeln handlar om. När någonting bryter scenen, kan man lyfta blicken från sitt manus och börja fråga sig vad man egentligen håller på med. Mitt uppvaknande var när jag började fundera över min egen roll i patriarkatet och hur jag omedvetet förtrycker kvinnor, vad är det jag mer jag gör utan att tänka på det. Bara att börja tänka är nyttigt. Det var anarkismen som gjorde att jag tappade tron på det moderna samhället även om det skulle ta ett tag innan jag insåg att även det agrara samhället var ett problem. Från början var primitivismen mer en logisk följd av anarkismen. När man avskaffat löneslaveriet, hierarkierna och masskonsumtionen, vem har då ett intresse av att producera glödlampor eller stickkontakter på industriell skala? Så på något sätt kom jag in på ekologi via en humanistisk tanke. När jag insåg att intresset för massproduktion av överflödsartiklar såsom TV-apparater och CD-skivor inte skulle finnas kvar när marknaden skrotats var jag tvungen att ta tag i konsekvenserna av det. Konsekvenserna av det måste bli mycket större an vad många anarkister som jag talade med då hade funderat ut. Ett mer agrart samhälle måste bildas eller någon form av roterande jordbrukschema för att kunna försörja folk i städerna. Men eftersom tekniska framsteg och lyx verkar vara en central del i mångas liv så var jag tvungen att hitta argument för att försvara produktionens oundvikliga fall.
Det visade sig att det fanns mycket mer att hämta i den tankebanan än att bara försöka hitta argument för att försvara det moderna samhällets kollaps. Jag snubblade över filmen Surplus och John Zerzans idéer. Det var som att hitta hem, och jag tycker fortfarande att han är en av de viktiga författarna för mig. Vad han säger är egentligen att teknologi inte bara är ett redskap utan en agenda i sig, att den ständiga tillväxtens samhälle inte enbart är en det av ett kapitalistiskt samhälle utan så länge som man har ett teknologiskt samhälle kommer det att kräva en teknisk utveckling. De teknologivänliga socialisterna menar att man kan använda teknologin som ett hjälpmedel efter revolutionen, att det bara är beslutsfattande och maktstrukturer som kommer att ändras medan teknologin finns kvar som en självklar del i människors vardag, primitivisterna eller de teknikfientliga anarkisterna hävdar att även tekniken utövar makt över oss och måste således förstöras. Det fanns en viss schism i RS mellan de som såg civilisationen som roten till problemen och de som bara såg kapitalismen som boven i dramat. Jag var i alla fall inte ensam på min sida och det kändes bra även om jag förmodligen hade hängt kvar vid min civilisationskritik i alla fall.
När jag gick i trean läste jag historia C, det var min bästa kurs tror jag, 87 timmar källkritik. Om man läser så mycket källkritik så finns det en viss risk att man inte litar på någonting som någon skrivit. Det är väldigt nyttigt tror jag, folk i allmänhet är alldeles för godtrogna. När jag slutade gymnasiet flyttade jag hemifrån och blev vegan, vegetarian hade jag blivit ungefär i samma veva som jag började gymnasiet.
Det problemet jag upptäckt med situationisternas tankar och funderingar är att det kretsar så mycket kring konst. På samma sätt som punk och hardcore- scenen i stor utsträckning kretsar kring samhällskritik. Men det håller inte speciellt långt eftersom det har vuxit fram en marknad inom punkscenen, jag ser en skillnad mellan lokal-punk-bands-spelningar och punk/hc- business Jag får ofta känslan av att band, skivbolag och turnéer spelar större roll i scenen än politiska idéer och seriös aktivism. Det är klart att det inte alltid är så men jag har blivit väldigt besviken på band och kids som verkar tycka att gamla Earth crisis och crass vinyler är ett politiskt ställningstagande och att gå på punkspelningar är politisk aktivism. Punkspelningar kan vara en fristad på samma sätt som ett ockuperat hus, en platts där man inte behöver freda sig mot reklamintryck hela tiden, där ingen frågar vad man ska bli när man blir stor eller hur det går i skolan. Där alla krav från samhället stängs ute för att man ska kunna känna en känsla av trygghet inne i sin egen lilla del av samhället. Punk och hardcore-scenen är en grogrund för radikala idéer men av någon anledning väljer punkarna eller HC-kidsen att enbart utöva dessa politiska idéer inom den egna scenen. Du anar inte vilken besvikelse det här är för mig eftersom jag haft mycket höga tankar om punkscnens potential som utåtriktad kraft.
Djurrättsarbetet tog mer och mer tid och det har nästan uteslutande varit den politiska verksamhet jag ägnat mig åt de senaste åren. Det är lite som att vara 17 år och nybliven anarkist igen. När man börjar räkna in djur och miljö på ett mer konkret sätt i sin politiska analys blir allt mycket klarare. När man kan utsätta djur för det lidande man faktiskt utsätter dem för är det lättare att göra samma sak mot människor och då kommer naturligtvis frågan, när började man domesticera djur och ha dem tama för mat och arbetskraft? Jo, ungefär i samma veva som människan blev bofast och man började dela upp arbete. Uppdelningen av arbete lade grunden för hierarkier, masskonsumtion, klasser, krig. Man skulle gissa att det aggressiva synsätt gentemot det biologiska kollektivt som vi har idag inte ändrats så mycket sen vi blev bofasta. När man började tvinga fram föda ur jorden istället för att ta av det som fanns och när man kände sig tvungen att skydda sig själv och sin egendom från resten av det biologiska kollektivet måste idén om människan som skapelsens krona fötts. När man började bestämma vilka växter som är gräs och vilka som är ogräs, vilka djur som är nyttodjur och vilka som är skadedjur börjar vi känna igen dagens människa. man kan tycka att jag som vegan borde ta avstånd från ett samhälle där folk jagade men jag tycker att det är ett mindre problem än agrokulturen därför att jakten inte är i närheten av lika aggressiv, det kan låta konstigt så jag ska förklara mig lite mer. När man ska försörja sig på jordbruk så tar man en del land i besittning, den biten land är enbart till för att föda de som sagt att den är till för det. Man måste till exempel trycka undan all annan växtlighet, man kan inte tillåta betesdjur eller fåglar att hålla till där. Man stänger ute hela det biologiska kollektivet för att kunna odla en enda planta, som någon sorts biologisk apartheid. När man är beroende av land för att försörja sig finns det också ett behov av att försvara "sitt" land inte bara från andra djur och andra växter utan även från andra människor.
Med djurrättsarbetet växte en klarare bild av samhället fram och vart de problem som jag kämpat emot ända sedan jag var 14 år och gick med i ung vänster kommer ifrån.
Religiös vegetarianism
En av de värsta handlingarna som en människa kan begå är ett godtyckligt mord på en individ som ingår i den egna gruppen. Om man sedan rör sig utifrån den egna gruppen mot allt mer perifera grupper så blir dödandet av dess medlemmar mer och mer tänkbart. Detta är viktigt inom t.ex. krigföring eller folkmord då den egna gruppen blir starkare och viktigare än tidigare samtidigt som andra grupper aktivt nedvärderas. Folkmordet i Rwanda är ett utmärkt exempel på vad människor kan vara kapabla av när deras grupptillhörighet är starkt avgränsad och satt i polemik mot en annan grupp.
Samma tankar spelar in när människor agerar mot djur. De djur som vi har en nära koppling till och får en relation med, som t.ex. sällskapsdjur kan vi inte i samma utsträckning tänka oss att döda för att få mat medan djur som vi aldrig sett däremot inte ger oss några samvetskval. Carol J. Adams (som bland annat skrivit "The Sexual Politics of Meat") betonar detta när hon ger exempel på sätt som djuruppfödare försöker att distansera sig själva från sina slaktdjur de föder upp genom att medvetet undvika att ge dem personliga namn eller utveckla relationer med dem. Hon skriver också att många uppfödare föredrar att skicka sina djur till slakt framför att slakta dem på gården för att slippa de samvetskval som det innebär att ta livet av djuren själva. Här visar hon tydligt på hur mötet kan skapa förståelse för "den andra". De mänskliga sfärerna hålls separerade från djurens och detta upprätthåller det institutionaliserade våld vi begår mot dem, genom att t.ex. äta deras kött.
Tankar om själavandring kan även de bidra till att minska människors våld mot djur eftersom utbytet av själar mellan olika sorters kroppar gör att kategorierna ”människa” och ”djur” blir mindre stela och man får inte samma grupptillhörighet som nämndes i första stycket. När väl denna tanke finns så kommer ofta andra, rent etiska argument in i bilden, som att det är fel att orsaka lidande till dessa varelser.
Jag tror inte att någon religiös tradition är ”bättre” på att motivera vegetarianism än någon annan, även om vegetarianism och veganism verkar vara mer vanligt förekommande i indiska än i västerländska traditioner. Det som i huvudsak spelar roll är de föreställningar om ansvar och grupptillhörighet som jag nämnt ovan. Så länge det finns en förståelse för djurs lidande och en respekt för dem som individer (oavsett hur detta är motiverat) så kommer detta att ge upphov till vegetarianism och veganism. Om motivationen till denna medkänsla är sekulär eller spirituell spelar ingen större roll. När väl respekten för andra levande varelser än mänskliga finns så är vegetarianism en helt logisk följd.
Om jag skulle säga att jag funnit en allmänmänsklig inställning eller trend som löper igenom världens religioner vad gäller vegetarianism kontra köttätande under mina religionsstudier så är det följande: Ätandet av kött är i allra högsta grad problematiskt för världens religioner och bör regleras av stränga restriktioner för att undvika orenhet. Om orenheten sedan ligger i vissa djur, eller särskilda kontexter där konsumtion av kött är fel varierar beroende på bakomliggande motivation till orenheten. Alla de religioner jag studerat har regler som gäller konsumtion av kött, men få reglerar ätandet av växter (inom de indiska traditionerna finns det grenar som undviker lök, svamp och vitlök), jag ser detta som ett tecken på att de flesta religiösa traditioner har uppfattat en spirituell fara med köttätande.
Själva studiet av religioner i det här syftet är intressant eftersom religion, som jag skrivit i ett tidigare inlägg, är en reflektion av vår vårdsuppfattning och kan berätta en hel del om människans känslor och behov. jag skulle vilja påstå att det är rent ut sagt onaturligt att äta kött. Om det enligt världens religioner föreligger en spirituell risk med att äta kött så kan man även pstå att det rent sekulär föreligger stora hälsorisker med att äta kött. Speciellt om man tänker sig in i en situation likt den människan hade i sin utveckling då man var en asätare utan tillgång till eld.
Trikiner någon?
Samma tankar spelar in när människor agerar mot djur. De djur som vi har en nära koppling till och får en relation med, som t.ex. sällskapsdjur kan vi inte i samma utsträckning tänka oss att döda för att få mat medan djur som vi aldrig sett däremot inte ger oss några samvetskval. Carol J. Adams (som bland annat skrivit "The Sexual Politics of Meat") betonar detta när hon ger exempel på sätt som djuruppfödare försöker att distansera sig själva från sina slaktdjur de föder upp genom att medvetet undvika att ge dem personliga namn eller utveckla relationer med dem. Hon skriver också att många uppfödare föredrar att skicka sina djur till slakt framför att slakta dem på gården för att slippa de samvetskval som det innebär att ta livet av djuren själva. Här visar hon tydligt på hur mötet kan skapa förståelse för "den andra". De mänskliga sfärerna hålls separerade från djurens och detta upprätthåller det institutionaliserade våld vi begår mot dem, genom att t.ex. äta deras kött.
Tankar om själavandring kan även de bidra till att minska människors våld mot djur eftersom utbytet av själar mellan olika sorters kroppar gör att kategorierna ”människa” och ”djur” blir mindre stela och man får inte samma grupptillhörighet som nämndes i första stycket. När väl denna tanke finns så kommer ofta andra, rent etiska argument in i bilden, som att det är fel att orsaka lidande till dessa varelser.
Jag tror inte att någon religiös tradition är ”bättre” på att motivera vegetarianism än någon annan, även om vegetarianism och veganism verkar vara mer vanligt förekommande i indiska än i västerländska traditioner. Det som i huvudsak spelar roll är de föreställningar om ansvar och grupptillhörighet som jag nämnt ovan. Så länge det finns en förståelse för djurs lidande och en respekt för dem som individer (oavsett hur detta är motiverat) så kommer detta att ge upphov till vegetarianism och veganism. Om motivationen till denna medkänsla är sekulär eller spirituell spelar ingen större roll. När väl respekten för andra levande varelser än mänskliga finns så är vegetarianism en helt logisk följd.
Om jag skulle säga att jag funnit en allmänmänsklig inställning eller trend som löper igenom världens religioner vad gäller vegetarianism kontra köttätande under mina religionsstudier så är det följande: Ätandet av kött är i allra högsta grad problematiskt för världens religioner och bör regleras av stränga restriktioner för att undvika orenhet. Om orenheten sedan ligger i vissa djur, eller särskilda kontexter där konsumtion av kött är fel varierar beroende på bakomliggande motivation till orenheten. Alla de religioner jag studerat har regler som gäller konsumtion av kött, men få reglerar ätandet av växter (inom de indiska traditionerna finns det grenar som undviker lök, svamp och vitlök), jag ser detta som ett tecken på att de flesta religiösa traditioner har uppfattat en spirituell fara med köttätande.
Själva studiet av religioner i det här syftet är intressant eftersom religion, som jag skrivit i ett tidigare inlägg, är en reflektion av vår vårdsuppfattning och kan berätta en hel del om människans känslor och behov. jag skulle vilja påstå att det är rent ut sagt onaturligt att äta kött. Om det enligt världens religioner föreligger en spirituell risk med att äta kött så kan man även pstå att det rent sekulär föreligger stora hälsorisker med att äta kött. Speciellt om man tänker sig in i en situation likt den människan hade i sin utveckling då man var en asätare utan tillgång till eld.
Trikiner någon?
Veganism är inte en bojkott
När man vill förändra saker inom det kapitalistiska samhället så är bojkott ett av de medel som står till hands. Som alla säkert vet så är tanken att om tillräckligt många konsumenter tar avstånd från en vara av ett speciellt skäl så kommer förhoppningsvis producenter att se över det skälet förr eller senare.
Problemet med detta är att om en bojkott inte är välorganiserad eller extremt utbredd så kommer den inte ha någon större effekt. Det kan få dig att må bättre över att du agerar korrekt och att dina pengar inte går till ett gäng as som uppför sig illa, men problemet och det som du reagerat mot kommer att bestå. Missförstå mig inte här. Att bojkotta ett oetiskt företag som är det etiskt korrekta att göra, men med tanke på alla företag som beter sig illa i dagsläget så måste man vara nästintill ett helgon för att lyckas i en så fullständig bojkott. Jag känner en enda människa som nästan lyckats bojkotta allt, men alla kan inte sy sina egna kläder och odla sin egen mat som hon. Det är självklart eftersträvansvärt och något vi alla borde sikta på. Ett ideal, men inte något som alla kan förväntas leva upp till över en natt.
Så när man känner att ens insats inte gjort någon större skillnad och att det trassel som det ställer till för en själv är större en den nytta man gör så är det lätt att man glömmer bort sina högt satta mål. I dagens läge så är det t.o.m. inom större delar av vänstern ansett töntigt att tro att man kan bojkotta allting som är dåligt och detta har slagit över i att man bortsett helt och hållet från bojkotten.
Men veganism är inte en bojkott. Veganism är en livsstil.
I ett klasslöst samhälle så kommer vi fortfarande kunna producera dyra skor, cocacola och alla annan skit som är så viktigt för för dagens vänsterkids. Det hela är en fråga om produktionsförhållanden och jämlikhet. Men i ett samhälle utan djurförtryck så kan vi inte äta kött eller dricka mjölk. Aldrig, lika lite som vi kan våldta kvinnor om vi strävar efter ett feministiskt samhälle. Att avstå från att våldta kvinnor är inte en bojkott, det är en moralisk övertygelse. Att vara vegan är även det en moralisk övertygelse.
När man blir vegan så visar man vägen åt det håll man vill att samhället ska utvecklas. Man inte bara förespråkar förändring utan man är förändring. På samma sätt så är men inte bara en passiv åskådare till djurförtrycket när man äter kött, utan man är djurförtrycket. Att veganism är det enda rätta borde ha framgått tydligt tidigare i bloggen och frågan nu är: vad gör vi åt saken? Det är inte alltid vi gör det rätta i våra val. Men att bli vegan är inte krävande i jämförelse med den förändring man genomdriver. Det är inte längre möjligt för någon att påstå att det inte går att överleva som vegan, eller att man inte kan vara elitidrottare eller eu-parlamentariker som vegan. Det har vi visat med våra egna kroppar. Med våra egna kroppar så är vi förändringen.
Häng på oss, vi har kakor.
Problemet med detta är att om en bojkott inte är välorganiserad eller extremt utbredd så kommer den inte ha någon större effekt. Det kan få dig att må bättre över att du agerar korrekt och att dina pengar inte går till ett gäng as som uppför sig illa, men problemet och det som du reagerat mot kommer att bestå. Missförstå mig inte här. Att bojkotta ett oetiskt företag som är det etiskt korrekta att göra, men med tanke på alla företag som beter sig illa i dagsläget så måste man vara nästintill ett helgon för att lyckas i en så fullständig bojkott. Jag känner en enda människa som nästan lyckats bojkotta allt, men alla kan inte sy sina egna kläder och odla sin egen mat som hon. Det är självklart eftersträvansvärt och något vi alla borde sikta på. Ett ideal, men inte något som alla kan förväntas leva upp till över en natt.
Så när man känner att ens insats inte gjort någon större skillnad och att det trassel som det ställer till för en själv är större en den nytta man gör så är det lätt att man glömmer bort sina högt satta mål. I dagens läge så är det t.o.m. inom större delar av vänstern ansett töntigt att tro att man kan bojkotta allting som är dåligt och detta har slagit över i att man bortsett helt och hållet från bojkotten.
Men veganism är inte en bojkott. Veganism är en livsstil.
I ett klasslöst samhälle så kommer vi fortfarande kunna producera dyra skor, cocacola och alla annan skit som är så viktigt för för dagens vänsterkids. Det hela är en fråga om produktionsförhållanden och jämlikhet. Men i ett samhälle utan djurförtryck så kan vi inte äta kött eller dricka mjölk. Aldrig, lika lite som vi kan våldta kvinnor om vi strävar efter ett feministiskt samhälle. Att avstå från att våldta kvinnor är inte en bojkott, det är en moralisk övertygelse. Att vara vegan är även det en moralisk övertygelse.
När man blir vegan så visar man vägen åt det håll man vill att samhället ska utvecklas. Man inte bara förespråkar förändring utan man är förändring. På samma sätt så är men inte bara en passiv åskådare till djurförtrycket när man äter kött, utan man är djurförtrycket. Att veganism är det enda rätta borde ha framgått tydligt tidigare i bloggen och frågan nu är: vad gör vi åt saken? Det är inte alltid vi gör det rätta i våra val. Men att bli vegan är inte krävande i jämförelse med den förändring man genomdriver. Det är inte längre möjligt för någon att påstå att det inte går att överleva som vegan, eller att man inte kan vara elitidrottare eller eu-parlamentariker som vegan. Det har vi visat med våra egna kroppar. Med våra egna kroppar så är vi förändringen.
Häng på oss, vi har kakor.
Pythagoras
Jag håller på att skriva uppsats om religiös vegetarianism och har inte så mycket tid att skriva grejer just nu. Däremot så snubblar man över en massa bra grejer som andra sagt:
"O mortals do not pollute your bodies with a food so impious! You have the fruits of the earth, you have apples, bending down the branches with their weight, and grapes swlling to ripeness on the vines; you have also herbs and vegetables which can be mellowed and softened by the help of fire...
Oh, how criminal it is for flesh to be stored away in flesh, for one greedy body to grow fat with food gained from another living thing! And so in the midst of the wealth of food which Earth, the best of mothers, has produced, it is your pleasure to chew the piteous flesh of slaughtered animals with your savage teeth, and thus to repeat the Cyclops' horrid manners! And you cannot without destroying other life, appease the cravings of your greedy and insatiable maw!"
"O mortals do not pollute your bodies with a food so impious! You have the fruits of the earth, you have apples, bending down the branches with their weight, and grapes swlling to ripeness on the vines; you have also herbs and vegetables which can be mellowed and softened by the help of fire...
Oh, how criminal it is for flesh to be stored away in flesh, for one greedy body to grow fat with food gained from another living thing! And so in the midst of the wealth of food which Earth, the best of mothers, has produced, it is your pleasure to chew the piteous flesh of slaughtered animals with your savage teeth, and thus to repeat the Cyclops' horrid manners! And you cannot without destroying other life, appease the cravings of your greedy and insatiable maw!"
- Pythagoras
Människovärdesprincipen
Jag har läst en del etik på senaste tiden och ett centralt begrepp i många etiska debatter är människovärdesprincipen. Människovärdesprincipen är enligt mig höjden av speciesism. Den innebär nämligen att en individ av arten homosapiens tillskrivs ett automatiskt värde som individer av andra arter inte kan att förvärva. Ett embryo bestående av bara några få celler har enligt många människor mer värde än en fullvuxen gris enligt denna etik och man försöker motivera denna skillnad med att embryot har en potentialitet att bli en fullväxt människa och bör därför få en del av det moraliska skydd som en fullvuxen männsika har. Ett embryo växer dock inte till en människa av sig själv. Det krävs precis rätt omständigheter för att just detta embryo ska växa upp och bli en vuxen människa. Om embryot befinner sig utanför livmodern så har det i stort sett ingen chans att nå vuxen ålder. Man skulle kunna tillskriva en sädescell och ett ägg samma potentialitet att utvecklas till en vuxen människa, men så vidt jag vet är det i stort sätt bara romerska katoliker som tänker i dessa banor. Frågan är också vad för värde en född människa som inte har potentialitet att uppnå en vuxen människas intellekt eller mognad (för det är alltsom oftast det männskliga intellektet som man framhäver som det som skiljer oss från andra arter). Har utvecklingsstörda i så fall mindre potentialitet än ett foster och därför mindre värde?
Potentialitetsargumentet är inte hållbart och är heller inget som ingår i en allmän uppfattning om moral. Vissa vuxna människor har mindre värde än andra vuxna människor t.ex. på grund av handlingar de begått. Potentialitetsargumentet vill på ett sekulärt sätt berättiga människovärdesprincipen och föra den bort från dess religiösa ursprung. Det finns dock inga sekulära eller resonabla sätt att försvara människovärdesprincipen eftersom det inte finns någon egenskap som alla mänskliga djur innehar i större utsträckning än alla ickemänskliga djur. Intellekt, förmåga att uppleva ett jag, eller att kunna känna smärta är alla exempel på egenskaper som innehas av både människor och djur. Alla försök att systematiskt placera människan över djuren blir därför lika felaktiga som rasistiska eller sexistiska teorier. En individs rättigheter baserar sig på dess intressen och alla djur kan ha intressen även om de är så basala som att få leva en dag till. Det finns ingenting som ger en människa rätten att kränka dessa intressen för att skaffa sig fördelar som mat, kläder eller underhållning (speciellt inte om man har andra utmärkta och mer etiska val).
Det handlar absolut inte om att skriva ner människan utan om att uppvärdera ickemänskliga djur. Även människor har starka rättigheter men dessa rättigheter tar slut där en annan individs rättigheter börjar. Människan har därför ingen rätt att äta animaliska produkter eller använda djur för forskning. Så bli vegan då för helvete. Annars lappar ja te dä.
Potentialitetsargumentet är inte hållbart och är heller inget som ingår i en allmän uppfattning om moral. Vissa vuxna människor har mindre värde än andra vuxna människor t.ex. på grund av handlingar de begått. Potentialitetsargumentet vill på ett sekulärt sätt berättiga människovärdesprincipen och föra den bort från dess religiösa ursprung. Det finns dock inga sekulära eller resonabla sätt att försvara människovärdesprincipen eftersom det inte finns någon egenskap som alla mänskliga djur innehar i större utsträckning än alla ickemänskliga djur. Intellekt, förmåga att uppleva ett jag, eller att kunna känna smärta är alla exempel på egenskaper som innehas av både människor och djur. Alla försök att systematiskt placera människan över djuren blir därför lika felaktiga som rasistiska eller sexistiska teorier. En individs rättigheter baserar sig på dess intressen och alla djur kan ha intressen även om de är så basala som att få leva en dag till. Det finns ingenting som ger en människa rätten att kränka dessa intressen för att skaffa sig fördelar som mat, kläder eller underhållning (speciellt inte om man har andra utmärkta och mer etiska val).
Det handlar absolut inte om att skriva ner människan utan om att uppvärdera ickemänskliga djur. Även människor har starka rättigheter men dessa rättigheter tar slut där en annan individs rättigheter börjar. Människan har därför ingen rätt att äta animaliska produkter eller använda djur för forskning. Så bli vegan då för helvete. Annars lappar ja te dä.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
