När målen helgar medlen

Det har under den gågna veckan uppdagats att vi har en grupp i Sverige som anser sig ha rätt att bryta mot lagen för att gagna sina egna intressen. En stor skandal har prånglats ut framför allmänheten ögon och julskinkan själv är i fara. Som aktiv i kampanjen Ett liv som gris så har jag uppfattat att människors reaktioner över lag har varit oerhört positiva till den utredning som Djurrättsalliansen genomfört. Men ändå kan jag inte räkna hur många gånger representanter från kampanjen av media fått frågan: tycker ni att målen helgar medlen? Man refererar då till att Djurrättsalliansen har gått in genom öppna dörrar för att dokumentera grisarnas situation. Jag hörde detta senast igår på Aktuellt då Svenska Veterinärförbundets informationschef fullständigt gjorde bort sig genom att beskylla Djurrättsalliansen för att vara lika skyldiga till missförhållandena på farmerna som farmarna själva.

Det som gör mig så förbannad med denna fråga är att det ständigt är vi som måste svara på den. Det skulle inte falla någon in att ställa samma fråga till en grisbonde. "Du har ju brutit mot djurskyddslagen på åtta punkter här i din produktion, tycker du att målen helgar medlen?" Aldrig hört det och jag kommer nog tyvärr hellre aldrig få höra det. Varför? På grund av målen.


En grisfarmares mål är att tjäna pengar på sina djur vilket generar billiga varor och ekonomisk tillväxt i samhället. Djurrättsallainsens mål är att försvara individer som inte kan föra sin egen talan och därigenom sätta käppar i hjulen för en produktion som kortsiktigt ses som samhällsnyttig eftersom den generar pengar.

Detta är det mesta dagsfärska exemplet på hur maktstrukturer används för att maskera våld och ursäkta överträdelser mot regler. När Djurrättsalliansen gör sig skyldiga till olaga intrång så använder vi "olagliga metoder" men när en bonde fixerar sina suggor eller inte strör båsen tillräckligt så bedriver han/hon en "rationaliserad produktion" och hans/hennes tillkortakommanden ursäktas med att det minsann inte alltid är så lätt att hinna med att ströa och rengöra spiltor med en så stor gård, speciellt inte när det är varmt. Våldet mot grisarna som befinner sig i en lägre ställning än farmarna har på så sätt rationaliserats medan Djurrättsalliansens lagöverträdelse upprör. Aldrig får man höra att om det nu är så svårt att följa djursskyddslagen så kanske man inte ska hålla 1.400 suggor i sin drift...


Vi måste erkänna för oss själva att vi alla brukar olika metoder för att nå våra mål, även om vissas metoder och mål sticker ut lite extra. Tyvärr så är det ganska ovanligt att ha som mål att föra en talan för oskyldiga varelser utsatta för ett fötryck. Så nästa gång någon i din närhet referar till Djurrättsalliansens metoder som oetiska eller olagliga, fråga dig själv vilka medel det är som helgar vilka mål och tänk därefter till vilka du känner mest tilltro till: företagaren med ett vinstintresse i att få fortsätta rationalisera sin produktion i brott med djurskyddslagen eller med ungdomar som jobbat dag och natt helt ideellt i två år för att föra någon annans talan.

Ett liv som gris

Ett liv som gris from Djurrättsalliansen on Vimeo.

Läs mer om Djurrättsalliansens nya kampanj på www.ettlivsomgris.se

Våld är våld även när det inte syns

Jag tänkte utveckla ett resonemang som jag dels berörde under söndagens föreläsning och som dels behandlades i Tors senaste inlägg nämligen de punkter där primitivismen kritiserar djurrättsrörelsen och manar till ett breddat perspektiv.

Vi lever i ett samhälle där våld är väldigt relativt och flyktigt. Vissa former av våld är mer påtagliga än andra. Våld som strömmar från högre nivåer i samhällets hierarki mot de lägre nivåerna är mycket lättare att rationalisera inom samhällets ramar. Det är därför vi kan spärra in djur under vidriga omstämdigheter för att kunna tjäna mer pengar på dem. Detta är i sig ingen kritik mot djurrättsrörelsen. Djurrätt är ett utmärkt sätt att belysa denna situation och visa upp våldet för vad det faktiskt är.

Men ibland är våldet inte lika uppenbart som när en slakterianställd driver på en gris med hjälp av elstötar och ibland inträffar våldet ännu längre bort och är mer dålt än bakom slakteriernas väggar.

Även miljöpåverkan är en form av våld som strömmar nedåt i samhället. Även om man inte anser att naturen i sig själv är ett subjekt som förtjänar hänsyn eller som kan förtryckas så kommer detta våld att påverka de som lever allra närmast naturen vilket i de allra flesta fall är de som befinner sig längst ner på samhällsstegen. Det är oftast kvinnor som tvingas gå den extra milen till nästa brunn när byns egen torkat ut. Det är oftare ekosystem i utvecklingsländer och de som är beroende av dem som drabbas när vår ekonomi expanderar än Stockholm skärgård. Och de som drabbas allra hårdast av människans miljöpåverkan än djuren som på ett mer påtagligt sätt än människor är beroende av den natur som vi förstör. De lever i skogarna som vi skövlar och vattnet som vi förorenar. Vår fortsatta expansion tränger undan dem och driver dem till utrotningens brant.

I väst är vi rika nog att slippa den miljöpåverkan som vi själva orsakar. Vi kan köpa oss fria genom att låta andra odla vår mat när våra jordar är för värdefulla för oss. Men det finns inga gratisluncher som Milton Friedman ironiskt nog en gång sa, även om det inte går att se. Precis som det enda sättet att bli rik är att se till att någon annan blir fattig så är det enda sättet att överexploatera naturresursbasen men samtidigt kunna njuta av sköna söndagar ute i det fria att exportera miljöpåverkan och produktion till platser och individer som befinner sig längre ner i hierarkin.

Alla pengar vi tjänar representerar ett värde som har extraherats ur naturresursbasen. Även om vi själva inte jobbar med något som vi anser vara skadligt för miljön så är det ofrånkomligt att vårt enorma välstånd i väst är byggt på andras armod, ju längre ner i hierarkin desto mer påverkan.

Vårt samhälle är på så sätt baserat på våld. Högintensivt jordbruk är en form av våld som vi gärna exporterar till ekosystem i periferin där de påverkar djur som trängs undan och dödas för att bereda plats för ytterligare mänsklig tillväxt. Köttindustrins våld är enorm, det är blodigt och uppenbart, men jordbrukets våld verkar i det dolda mot individer som vi aldrig ser och som vi därför aldrig riktigt lyckas ta parti för.


För att djurens frigörelse ska bli en verklighet så krävs det mer än veganism och effektiva kampanjer. Det krävs att den konflikt som finns mellan människans arealanspråk och djurens naturliga habitat upphör. Det krävs ett slut på civilisationen.

Till alla veganer, såhär ligger det till

Om ni verkligen tror på djurens befrielse, om ni verkligen strävar efter ett samhälle där människor inte exploaterar, fördriver och förtrycker djur. Om veganismen inte bara är en cool pryl som ni sysslar med för att känna er lite alternativa och bättre än alla andra. Men om ni verkligen tror på det så måste ni ta ställning mot civilisationen och för att bryta ner industrin och städerna. människor kan inte leva civilicerat utan att förtrycka djur. Industri och djurs rättigheter kan inte samexistera. Det är så enkelt.
Djur är beroende av sina naturliga habitat för att överleva och kunna fungera harmoniskt. Industrin å andra sidan är beroende av att förstöra sagda habitat för att komma åt resurser som antingen är habitaten i sig själva eller malm olja och mineraler som finns under de platser där djur och växter lever.

Oavsett om det är köttindustri, pälsindustri, bommuls- eller stålindustri så blir djur lidande av det.

Djurens befrielse är synonymt med civilisationens kollaps!

Ang. julskinka

Har du någonsin sett in i ögonen på en gris? Har du gjort det och samtidigt tänkt att "den där feta fan ska jag ha till middag imorgon"? Djurrätt är egentligen så simpelt, allt etik-tjaffs kan minimeras ner till vanlig enkel empati. Kan du ta ett oskyldigt liv bara för att du är för bekväm för att äta soja istället för skinka i jul? Skulle du kunna äta upp din hund istället och om inte, varför då?

Grisar är så vackra och intelligenta djur att det svider i hjärtat att behöva se den ovärdighet som de utsätts för bara för att lata och fega människor inte vill lyssna på solida resonemang. Med vilken rätt gör ni det valet? Vilken rätt har ni att ta livet av en annan varelse som har känslor och förhoppningar?

Mördare är vad ni är. Fega och okunniga mördare.


För en mer ingående diskussion se denna artikel.

Näringsfrihet struntar väl vi i

Först tänkte jag döpa inlägget till Det äckligaste som finns, och skriva om nyliberaler. Men sen ändrade jag mig och kom fram till att jag istället faktiskt borde förklara varför vi skiter fullständigt i näringsfrihet. Återigen kommer jag att beröra saker som tagits upp i tidigare inlägg men som förtjänar att sägas igen.

Vad som fick mig att reagera var Maria Abrahamssons ledare i SVD. Där påstår hon att näringsfrihet är "[e]n rättighet som bara får begränsas för att skydda angelägna allmänna intressen. Dit hör inte djurrättsaktivisters intresse av att utrota pälshandlare." För det första ignorerar Abrahamsson fullständigt djur som moraliska subjekt, vilket är illa nog i sig. Vi som djurrättsaktivister är inte per se itresserade av utrota pälshandlare. Vi vill förhindra lidande och ge djur rättigheter. Anledningen till att jag och Maria har så extremt olika åsikter kring vad som är rätt och fel har därför sin grund våra olika åsikter kring i vad ett moraliskt subjekt är. Med andra ord: vem eller vad förtjänar moralisk hänsyn? Vad är värdefullt?

Det är uppenbart att Abrahamsson uppfattar näring och handel som något av stort värde. Varför är inte klart men jag antar att hon tror att ekonomi är något som kan bringa människor lycka. Även om detta var sant (vilket det självklart inte är) så kvartstår frågan: är detta verkligen den enda måttstock vi har? Det finns ett flertal andra värden som bör tas inom beräkning, t.ex. värdet av en hållbar framtid värdet i djurs välbefinnande eller det negativa värdet i deras lidande. Världen är helt enkelt full med olika sorters individer med olika sorters rättigheter. Kan vi verkligen förvägra kommande generationer en levande planet att bo på? Kan vi förvägra en mink dess rätt till frihet och liv? Jämfört med dessa rättigheter skrumpnar rätten till näringsfrihet ihop i mina ögon.

Att enbart fokusera på sina egna rättigheter och ständigt trampa ner andra hänger starkt ihop med vår syn på naturen och den civilisation vi lever i. När vi ser människor som individer så behandlar vi dem oftast med respekt, när vi ser människor som arbetskraft kommer vi (har historien gett oss för handen) att vårdslöst suga ut dem och profitera på deras arbete. Ser vi djur som biomaskiner, skapade för att producera kött åt oss kommer vi att behandla dem som vi gör idag och underordna deras rättigheter vår egna "rätt" att idka näring, men ser vi dem som individer kommer vi att behandla även dessa med respekt även om de har päls över hela kroppen och inte talar vårt språk. Med andra ord lever vi i ett samhälle som uppmuntrar oss att se allt omkring oss som resurser och detta är grunden i samhällets ohållbarhet. För om vi även ser vår omvärld som en plats fylld med resurser och inget annat så kommer vi att behandla den på det avskyvärda sätt som vi har gjort de senaste sextusen åren. Om vi istället kan se den naturliga världen som vårt hem, den plats som ger oss liv och som hela vår existens är beroende av så kommer vi att behandla den på ett annat sätt. Och när vi befinner oss där så finns det inte någon näringsfrihet utan bara verklig frihet, friheten att leva sitt liv på det sätt människan var ämnad. Utan att objektifiera och förstöra vår omgivning, vilket näringsfriheten i grund och botten går ut på.

Därför ger jag blanka fan i näringsfrihet Maria Abrahamsson

Manifestation mot tidelag

Vikten av fångstöd

I en rörelse med många olika grenar är det viktigt att vi alla håller fokus mot samma mål och att även de som arbetar med olika metoder eller olika frågor ser till att stötta varandra i svåra tider. Det är därför som det är viktigt för den öppna rörelsen att stötta den del som inte jobbar öppet och som ständigt sätter sin egen frihet på spel för djuren, miljön eller den sak man kämpar för. Om du tror på det dem tror på så har du allt intresse i världen att stödja deras kamp.

Det finns gott om folk som går runt med ALF-tröjor och som snackar om en jävla massa hårda grejer på spelningar och möten. Det finns en hel del folk som stöttar den underjordiska djurrättsrörelsen ideologiskt. Men tyvärr så räcker inte enbart detta. Det är när tiderna är som hårdast som vi måste visa vårt stöd för direkt aktion allra mest.

Just nu sitter tre personer häktade i Stockholm misstänkta för skadegörelse och förberedelse till skadegörelse mot en pälsaffär. Om du är en av alla de som snackat snacket, burit tröjorna, sjungit med i låtarna och läst nyhetsbreven så är det här din tid! De behöver ditt stöd nu!

Skriv till de häktade på sthlm3@gmail.com eller sätt in en slant till fångstödsarbetet på DBF SG's konto. Kom ihåg att inte skriva något som skadar dig själv eller de häktade.

Internationell aktionsvecka mot HLS!

Den sista veckan i oktober har utlysts till internationell aktionsvecka mot Huntingdon Life Sciences. HLS är Europas största kontraktslaboratorium vilket betyder att de testar produkter som andra företag vill ha ut på marknaden. HLS testar vad som helst på vem som helst och labbet dödar omkring 500 djur varje dag, året om. De har avslöjats flera gånger för grova brott mot brittiska djurskyddslagar och deras anställda har fångats på film då de misshandlat hundvalpar med knytnävsslag. De har avslöjats av undercover-journalister då de dissekerat apor som varit vid liv och de förfalskar regelbundet data för att försöken ska visa resultat som gynnar företagens produktutveckling.

Sedan slutet av 1999 har brittiska djurrättsaktivister kämpat för att stänga ner labbet och kampanjen har utvecklats till en global kampanj där aktivister från Mexiko till Ryssland demonstrerar och utför andra aktioner för djuren. Kampanjen har varit lång och intensiv och HLS har flera gånger varit nära ekonomisk kollaps. De har blivit av med sitt försäkringsbolag och sin bank, de har blivit utsparkade från börsen och de har tvingats dra egna gasledningar och får nu tvätta sina egna kläder, för tvätteriet och gasleverantören har dragit sig ur. Över 300 företag har dumpat HLS listan växer hela tiden... Men än är labbet inte stängt och kampanjen fortsätter!

Novartis är huvudmålet för aktionsveckan och de är ett av de viktigaste företagen som måste bryta med HLS. De är för närvarande rätt vacklande och de påverkas mycket av kampanjen men lagarna har ändrats i England vilket gör att de inte kan vara lika effektiva där. Det är med andra ord upp till oss i resten av världen att vinna den här kampen...

Hör av dig till Novartis och säg vad du tycker!

NOVARTIS

CIBA Vision Nordic AB
Datavägen 24
S-436 32 Askim / Göteborg
SWEDEN
Phone: +46 31 722 6600
Fax: +46 31 286 843

Sandoz AB
Berga Allé 1E
S-254 52 Helsingborg
SWEDEN
Phone: +46 4215 2065
Fax: +46 4215 4101

Kemistvägen 1B
S-183 34 Täby / Stockholm
Phone: +46 8 732 3200
Fax: +46 8 732 3201

Respektlösheten kommer att stå oss dyrt

Corren skriver glatt att älgjakten börjar på måndag och efterlyser bilder från blodsporten. Den enda jag känner är att alla former av respekt för dessa majestätiska djur är som bortflugen. Vi behöver dem inte och därför respekterar vi dem inte längre, precis som vi inte respekterar några djur som vi inte får en personlig relation till. Och knappt ens då kan man räkna med någon form av respekt.

Jägarna pratar om viltvård och försöker få jakten att framstå som ett nödvändigt ont. Vi måste mörda älgarna, annars kommer de dö. Men det förstår ju inte jag mig på som är så liten och naiv att jag tror att det går att lösa eventuella populationsproblem* på något annat sätt än att mörda oskyldiga varelser. Nej, det handlar fan inte om något nödvändigt ont. Det är helt uppenbart att detta är något som många går och längtar efter. Att få komma ut i skogen och döda något levande. Jag hoppas de får som de vill, jag hoppas att de skjuter ihjäl varandra. Varenda jävla en.

Samma respektlöshet för livet som visas upp under jakten i sverige syns tydlig i djurfabriker över hela världen, i fiskeindustrin och på alla andra plan där människor interagerar med djur. Det var det som upprörde mig mest med filmen Sharkwater, att vi har mage att bete oss på detta sätt är förbluffande men samtidigt inte helt överraskande.

Vår mat kommer från plåtburkar och plastförpackningar som vi köper i en mataffär. Detta gäller även för folk som jagar eller föder upp egna djur. Den allra största andelen av den mat de äter har någon annan producerat och sålt till dem. Det är inte konstigt att människor som lever på detta sätt förlorar respekten för det ekosystem och de djur som förser dem med denna föda. Det finns ingen riktig kontakt mellan maten vi äter och den som odlas eller jagas.

Vi är vilse. jag har hävdat det tidigare och jag säger det igen. Vi vet verkligen inte vad det är vi pysslar med längre...

*Är det någon art som har populationsproblem och borde jagas för att inte förstöra ekosystemet så är det människor. Själva tanken att djurstammarna inte skulle klara sig om vi inte sköt av dem är det mest antropocentriska skitsnack jag någonsin hört. Vi är högfärdiga, respektlösa apor som tror att naturen inte har mekanismer för att hantera populationsförändringar. Men det kommer vi få känna på snart nog.

Cats and dogs

Regeringen lämnar i dagarna in ett förslag om att det ska bli straffbart att sälja hund- och kattpäls eftersom denna produktion anses vara för grym. Det är såklart skitbra, det är bara tråkigt att denna omtanke inte sträcker sig till djur som inte är lika "gulliga" eller vanliga i våra hem. Jag utmanar vem som helst i regeringen att följa med till en svensk pälsfarm så kommer han eller hon att få se på grymhet i sin egen bakgård. Det är inte bara kinser som behandlar djur som skit.

Läs mer om den nya lagen på www.drinfo.se

Last of the sane

För tre och ett halvt år sedan skrev jag ett ganska förtvivlat brev till en vän och djurrättsaktivist i Jönköping. Jag skrev om hur jag kände att alla andras hängivenhet sviktade och att jag fruktade för djurrättsgruppens överlevnad på grund av det låga deltagandet. Jag avslutade mailet med att lova att det alltid skulle finnas åtminstone en djurrättsaktivist i Linköping så länge jag bodde där.

Jag bor fortfarande i Linköping och vi har fortfarande en liten grupp med dåligt deltagande som lägger allt för mycket tid på att försöka värva nya medlemar som i slutändan tappar intresset och vänder oss ryggen. Men de senaste dagarna har min pepp på djurrättsarbetet varait större än på länge. Så när jag träffade min vän från Jönköping igår kväll kände jag mig en smula stolt över att jag stått fast vid mitt ord.

Det är väldigt mycket som blir finare med tiden. Vin brukar ofta nämnas men eftersom jag inte dricker sån skit kan jag inte uttala mig om det. Däremot så kan jag faktiskt vittna om att aktivism blir bättre och bättre med tiden, förutsatt att man fortsätter utvecklas, testar nya saker och lär sig av sina misstag.

I fredags satte sig redaktionen förr denna blogg i en bil och pep ner till Tranås pälsmuséum. Där la vi upp två flådda minkar på ett skynke och ställde oss med en banderoll. Muséet stängde en halvtimme tidigare på grund av våra protester och vi lyckades helt uppenbart reta upp dem som jobbade där. Vi fick även en artikel i Tranås tidningar. Med en självsäker inställning, kunskap om våra demonstrationsrättigheter, sakkunskap om pälsfrågan och en stark övertygelse kom vi väldigt långt trots att vi bara var två personer. Peppade av framgången i Tranås fortsatte vi till Jönköping där vi gjorde samma sak på ett centralt torg och fick två tidningsartiklar skrivna om oss. Sedan höll vi infobord på Grand Fest Auto och på stan i Jönköping.

Så trots att vi bara var två stycken har vi den här helgen lyckats få tre artiklar skrivna om pälsindustrin, vi har sålt och delat ut massor av djurrättsmaterial i Jönköping, skramlat in pengar till dömda djurrättsaktivister och samlat ett hundratal namnunderskrifter mot sexuella övergrepp på djur. Detta främst för att vi var dedikerade och erfarna nog. I bilen på vägen hem eldade vi upp oss över nya idéer på effektiva protester som vi skulle kunna genomföra på två personer. Så misströsta inte om ni är få eller ens om ni är oerfarna på din ort eller i din grupp. Med tiden kommer erfarenhet och med tillfäckligt mycket erfarenhet och hängivenhet kommer du långt. Fortsätt läsa på, fortsätt peppa och kämpa så kommer du få ovärderliga erfarenheter och rutin som kommer göra att kampen till slut känns mycket lättare och mycket roligare. Lär dig knepen för att vinna och vara effektiv. Organisera dig men lita inte på att någon annan ska göra jobbet åt dig eller tänk att du behöver andra för att göra något överhuvudtaget. Tänk istället vad du skulle kunna göra på egen hand, eller med de resurser som står till buds. Gör det bästa av det och fortsätt kämpa så är det bara en tidsfråga tills du känner att du börjar vinna!

Stöd våra österrikiska kamrater!

Den 21 maj arresterades 25 österrikiska djurrättsaktivister misstänkta för att ha deltagit i bildandet av en "olaglig organisation". 10 personer hålls fortfarande kvar i häkten och trots det har inga bevis förts fram mot de häktade i den 2500 sidor långa förundersökning som presenterats. Räderna kom dagen innan man skulle starta en ny kampanj för att ge djur konstitionella rättigheter, en kampanj som enat flera grenar av den österrikiska rörelsen under samma paroll. Detta ledde till att hundratals poliser bröt sig in hos flera aktivister, deras kontor, förråd och även hemma hos deras familj, trots att dessa inte hade något med djurrätt att göra.

Stötta våra orättfärdigt fängslade kamrater! Skicka ett protestmail till Österrikes myndigheter.

Den österrikiska djurrättsrörelsen har under de senaste åren blivit allt effektivare och det är därför de nu möts av statlig repression på samma sätt som SHAC-kampanjen och alla andra försök till verklig förändring. Österrikes myndigheter vill få hela ärendet till att handla om en ökad frekvens av ALF-aktioner men sanningen är att de olagliga aktionerna för djuren är mycket färre i Österrike än flera andra länder där den öppna rörelsen inte drabbats av samma repression.

Vi kan visa dem att deras repression inte betyder ett skit! Om de fängslar våra kamrater så tar vi deras plats! Imorgon inleds tre dagar av mail- och telefonaktioner mot det österrikiska klädföretaget Kleider-Bauer som varit mål för en intensiv kampanj från österrikiska djurrättsaktivister. Visa ditt stöd och att djurens röster inte kan tystas med hot om repression! Maila Kleider-Bauer åt helvete!

info@kleiderbauer.at, office@kleiderbauer.at, wg@kleiderbauer.at, pg@kleiderbauer.at, eb@kleiderbauer.at, peter_graf@kleiderbauer.at, werner_graf@kleiderbauer.at, peter@kleiderbauer.at, marjan_firouz@kleiderbauer.at, joana_bogdanova@kleiderbauer.at, ernst_legat@kleiderbauer.at, michael_stocker@kleiderbauer.at, sehriban_akyapu@kleiderbauer.at, filiale@fil38.kleiderbauer.at, filiale734@kleiderbauer.at, filiale781@kleiderbauer.at, filiale13@kleiderbauer.at

Sharkwater

Jag har precis sett Sharkwater som f.ö hade biopremiär idag. Jag måste säga att jag är ganska så äcklad, inte för att det var med en massa äckel i filmen med blod och tarmar överallt utan för den likgiltighet som människor visar i sin relation till i princip alla andra levande varelser på planeten. Filmen som är väl värd att se visar inte bara på det bizarra i att jaga eller vara rädd förhajar utan på det bizarra i vår syn på jorden i allmänhet och haven i synnerhet som ekosystem och bostad för oss och allt annat liv vi känner till.
Filmen handlar om hajfiske och reaktioner på det. Min absoluta favoritorganisation, Sea Shepherd spelar en stor roll i filmen men den handlar också om så mycket mer som rör våra hav. Utfiske och föroreningar till exempel och det här är ingenting som händer långt borta där folk är fattiga och måste tjuvjaga för att kunna försörja sig, det händer i kattigatt och östersjön, samma sak. utfiske och förororeningar som tar kol på våra hav synnerligen effektivt. Norge har börjat jaga val igen trotts internationella regler, island också. Trålare åker varje dag fram och tillbaka och damsuger bokstavligen våra (alla djur i haven och alla djur på land, alla växter i haven och alla växter på land) hav på allt liv.

Se sharkwater på bio, hyr den eller ladda helt sonika ner den, jag tror att Paul Watsonoch alla fiskar skiter i vilket så länge du kan bli lite förbannad på att stora fiskeföretag håller på att ta död på hela planeten för sin kortsiktiga profits skull.

Stolthet

Man möter ofta människor som tycker att det verkar jobbigt att vara vegan och tänker kring det som att det skulle vara en uppoffring. Jag har något att säga dessa människor.



Det här är en av alla de miljontals individer som i Sverige hålls fågna och mördas för att du inte är vegan. Vetskapen att jag genom min djurrättsaktivism och veganism utgör en motpol till den generella uppfattningen att individer som den på bilden ovan kan betraktas som vandrande matmaskiner och kan behandlas lite hur som helst gör mig oerhört stolt. Det är ett privilegium att vara vegan, att med sin egen kropp skapa ett alternativ till det apatiska, passiva våld som köttätande och mjölkdrickande innebär.

Det är inte ärofyllt att beröva en mor sina nyfödda barn, stjäla hennes modersmjölk och sedan tvångsinseminera henne för att upprepa cykeln. Eller tycker du det? Om du dricker mjölk (som produceras genom denna serie av övergrepp) så lever du som om du tyckte att det var ok, för det finns inget "etiskt korrekt" sätt att producera mjölk. En ko måste bli gravid för att producera mjölk. Kalven får inte dricka mjölken utan måste generera värde för att hållas vid liv vilket i praktiken innebär att den utnyttjas för kött/mjölk eller mördas. De enda pauser som kon ges i denna process (som upprepas tills hon inte är tillräckligt produktiv för att hållas vid liv) görs fört att maximera hennes mjölkproduktion. Det spelar ingen roll hur stora burar de hålls i så länge de berövas av sina barn, sin frihet och sina liv.

Så om du är ute på landsbyggden nu i sommar och får syn på några av dessa individer medan de får några av sina få stunder utanför ladans fångenskap, tänk efter vilken rätt du har att ta livet av denna varelse bara för att du föredrar biff framför bönor. Hon kommer dö om du inte ändrar ditt sätt att leva och jobbar för att stoppa det. Är du stolt över att din livsstil kostar vackra, oskyldiga och intelligenta djur deras liv?

You can't stop the truth

Djurrätt kan för många människor verka främmande. Jag själv blev djurrättsaktivist främst på det teoretiska planet genom att läsa böcker, flygblad och hemsidor. Det verkade rätt och riktigt så jag hängde på. Jag hade inga argument för att skyla mig från sannningen om djurens lidande.

Men om du aldrig haft en relation med ett djur eller sett ner i ögonen på ett djur som lider så är konceptet med djurförtryck oftast ett abstrakt förtryck som drabbar någon annan. Någon som du inte ser och som inte talar samma språk som du, som inte ser ut som du och som du aldrig uppnått en känsla av samhörighet med.

Speciesismen vill säga oss att de inte är som oss. Att vi är något avskilt från allting annat och att det ger oss rätt att se andra individer som resurser. De är djur, en del av naturen (även kallad vår resursbas), vi är människor, kulturens skapare och upprätthållare. Det är denna syn som kommer kosta oss livet. Genom att inte se oss själva som en del av det biologiska kollektivet har vi dömt oss själva till fångenskap i en civilisation som vi inte kan fly. Vi kan inte fly den för att det verkar så normal för oss att vi inte kan tänka oss någon annan väg. Vi lever i en drömvärld, där animaliska produkter matrialiseras i en industrialiserad process som de allra flesta av oss varken vill eller behöver ta del av. Vi tror att vi behöver det här maskineriet för att överleva. Vi tror att vi aldrig har varit en del av dem.

Men vi har fel och det kommer stå oss dyrt.

Vi är dem, deras lidande är lika verkligt som vårt. Smärta kommer alltid vara smärta oavsett vem som upplever den. Att djur kan lida är uppenbart för alla som någon gång haft ett husdjur eller skaffat en jämförlig relation med ett djur. Att inte göra kopplingen mellan djur och kött är något som vi desperat försöker hålla oss fast vid för att slippa inse det lidande som vi själva är skyldiga till. Hur många gånger har jag inte visat alla de vidriga bilder som är en del av min vardag och som driver mig till vanvett för vanliga människor som helt enkelt vägrat titta på dem. Det jag lever med varje dag finns inte i deras värld. Jag vet inte hur deras värld ser ut för jag kan inte se den. Jag ser bara en sjabbig fasad uppsliten ur marken och uppställd precis framför våra ögon, så nära att vi inte kan se något annat än normalitet.

Jag tycker inte om att hata, men jag hatar trots allt väldigt mycket väldigt väldigt starkt. Något som alltid väckt min avsky är när personer med makt sätter sig över en svagare individ och missbrukar sin maktposition. Tyvärr så är detta applicerbart på hela vårt samhälle som suger sig fast på jordens yta. Jag hatar det här samhället och det mesta i det. Som tur är älskar jag trots allt vissa saker. Om jag inte gjorde det skulle jag gå under totalt.

Men jag är fast övertygad om att jag inte är en extremist. Samhället vi lever i är extremt däremot. Det är en konstruerad värld som ger skenet av att ha allt under kontroll medan vi egentligen varken har karta eller kompass eller ens kunskapen om hur sådana verktyg ska användas. Det blev smärtsamt uppenbart för mig när jag såg uppdrag gransknings reportage om köttindustrin och klimathotet. Saker som forskare vetat i evigheter är politikerna (även de allra högst uppsatta i EU) fortfarande fullständigt ovetande om. Så nu undrar jag: vem kör egentligen? Är det nån här som kan ställa sig upp och ta ansvar?

Nej, vi måste inse att hur många titlar,ämbeten och proffesurer vi än inrättar så kommer vi aldrig vara något annat än uppvuxna barn. Beviskna, osäkra och rädda barn som blivit gamla nog att anse sig kunna göra vuxna beslut. Men ingen människa kan greppa storheten i en hel planets ekosystem, ingen människa kan utforma en allmängiltig etik. Därför är det ett hot när en allt mindre grupp människor ges allt större makt över vad som händer i världen. Det är ett recept på undergång.

Brothers and sisters
Family and friends
It's for the meek we fight
The oppressed we defend
In this time of deception
In this time of decay
Open your heart
Let love rule
Compassion lights our way
You can live a life of lies
You can disregard the proof
You can even kill your own conscience
But you can't stop the truth

Makt, manlighet och mördade djur

"Idag är det åttonde mars" brukar alla tal på internationella kvinnodagen börja med så därför börjar jag det här innlägget likadant. Jag har tidigare skrivit om hur vi måste bredda våra röresler och satsa på att hitta beröringspunkter snarare än punkter där vi inte kan enas. En av de saker som jag lärde mig av den "förhatliga" Hardlinerörelsen var att det är oerhört viktigt att ha en helhetssyn i sin kamp. Vi måste förstå att alla förtryck hänger ihop för att förstå att vi inte har något att vinna på att förkasta varandra för våra olikheter. Istället bör vi finna gemensamma vägar framåt mot frigörelse.

Vi tar alla olika vägar, alla är inte intresserade av samma saker i lika hög grad även om vi har samma eller liknande åsikter. Min niche här i världen är djurrätten. Jag kan inte för mitt liv prioritera något över den. Men jag har en helhetssyn och därför tycker jag att den 8:e mars är en jävligt bra grej som alla därute som tror på feminism och jämställdhet ska göra sitt bästa för att uppmärksamma.

Att äta kött ingår i den rådande bilden av maskulinitet. Jag har aldrig mötts av så oförstående attityder mot vegetarianism och veganism som i klassiskt manliga miljöer. Som ett exempel kan man också ta denna reklam för hamburgare som anspelar på det maskulina i köttätandet och därmed också det kvinnliga och mindervärdiga i vegetarisk mat. De enda kvinnor som skymtar är antingen jobbiga eller cheerleaders. Det främsta värdet som kopplas till köttet är styrka.

Denna syn går tillbaka på köttet och jaktens pristige, den tilltänkta ur-mansrollen. En sysselsättning som aldrig gav en säker avkastning men som ändå genom alla tider överkommunicerats i patriarkala samhällen av dess manliga representanter. Har du nån gång sätt en grottmålning av en kvinna som plockar bär tex?

Lisa Gålmark har även skrivit en mycket bra debattartikel om dessa frågor som jag VERKLIGEN vill rekommendera att du som främst är djurrattsaktivist läser idag. du som främst är feminist kan läsa den vilken dag på året som helst. Läs den här

Kvinnors reproduktionsförmåga är något som borde hyllas, men istället har den använts för att berättiga förtryck människor emellan. Möjligheten att föda barn har självklart inget att göra med ledaregenskaper, klädstil eller talanger. Ändå har vi kontruerat ett system där vi särskiljer kvinnor från män och tillskriver dem olika förväntningar i livet. De individer som inte passar in i mallen får leva med tadel och utanförskap. De som kategoriserats som kvinnor möts av sjuka skönhetsideal, slavhandel, våld och diskriminering.

Inom modern animalieproduktion spelar kön en avgörande roll för individens öde. En manlig kyckling är värdelös för en äggproducent av det enkla skälet att den inte lägger ägg. För varje höna som hålls fången i äggindustrin fanns det en gång en tuppkyckling som mördades och därmed undslapp det grymma öde som deras systrar uthärdar varje dag. Samma sak gäller självklart även i mjölkindustrin.

Den gemensamma faktorn för detta förtryck är kapitalismen och den oundvikliga profithysteri som den medför. Michel Focoult skrev en gång att förr i tiden förtrycktes människor av stater, nu mera förtrycks människor av sig själva. Det finns pengar att tjäna på ditt dåliga självförtroende, det finns pengar att tjäna på dålig djurhållning och mänsklig likgiltighet inför djurs lidande. Kapitalismen gör förtrycket logiskt. Den som inte är stark nog att sälja något blir själv såld.


it's time to deprogram ourselves
question stereotypes and traditions
follow no gods, no masters
look at the root of racism, sexism, speciesism
and you'll see, it's all been fabricated to keep us apart
BREAK DOWN
THE BARRIERS
THAT ENSLAVE US ALL

Valfångst

The Daily Telegraph skriver om en av Sea Shepherds senaste konfrontationer med den japanska valfångstflottan. Tydligen så har de gamla piraterna kastat smörsyra ombord på valfångarnas fartyg och enligt japanerna så svider det litegrann.

Japan dödar varje år 1000 valar i vad man hävdar är vetenskapliga syften eftersom kommersiell valfångst är förbjuden sedan 1986. Denna "vetenskap" går ut på att skära upp magen på valarna, konstatera att de fortfarande äter vad de alltid ätit för att sedan stycka dem och sälja köttet som lyxprodukter i Japan. Man påstår att detta är en del av japansk tradition och viktigt för deras kultur. Men betänk då att Japans 127 miljoner innevånare alltså ska dela på 1000 valar. Jag är medveten om att valar är stora, men på en befolkning som är så stor? Det är inte som att vi snackar surströmming och nubbe här. Trots detta menar man från japanskt håll att de som kritiserar denna viktiga del av den japanska kulturen är okänsliga...


Är jag okänslig om jag misstycker med detta?!

Åt helvete med alla som använder sin kultur eller sina traditioner som ett argument för att berättiga djurens lidande. Åt helvete med tjurfäkting, åt helvete med rituell slakt, åt helvete med cirkusar, åt helvete med jakt. Att använda sånna argument är bevis på en sån oerhörd speciesism att det inte finns ord för det. Skulle vi acceptera kvinnlig könsstympning bara för att det är en del av någons kultur? Nej, det gör vi självklart inte. Lidande är lidande och om en tradition är upphov till lidande så är det inget värt att bevara. Så kalla mig inte okänslig för att jag sörjer valarna som olagligt mördas för att bli lyxkäk och göra nåns feta plånbok ännu fetare.

Hatten av till Sea Shepherd som visar var skåpet ska stå och vågar riskera liv och frihet för att rädda valarna och driva valmördarna på flykt!

There's no excuse for violence against nature, or for the innocent to be killed

Bojkotta Peak Performance!

Idag startar Djurrättsalliansens kampanj mot Peak Performance som valt att börja sälja päls igen trots att de tidigare lovat att sluta. Det finns ingen ursäkt för att prioritera pengar och fåfänga framför oskyldiga liv!
Bojkotta Peak Performance!

Se kampanjsidan för mer info

Nej, djurparker är inte pepp!

Det finns en vanföreställning att man som djurvän ska uppskatta djurparker. Detta är självklart fullständigt felaktigt. Själva poängen med en djurpark är inte som det påstås att bevara utrutningshotade arter, utan att visa upp exotiska djur för människor. Om man verkligen ville bevara en art skulle man se till att skydda artens naturliga habitat istället för att hålla individer från arten fångna i i-länder. Det finns inget värde att bevara en art så länge de inte har en möjlighet att överleva i det fria på grund av att deras naturliga habitat förstörts av mänsklig expansion.

Antalet individer som hålls i fångeskap i djurparker är oftast så pass få (eftersom en större grupp inte skulle vara ekonimskt lönsamt att hålla) att deras genpool inte motsvarar det som behövs för att hålla arten stark och undvika inavel. På detta sätt kan djurparkerna istället bidra till att försvaga arter. Detta samtidigt som de individer man håller vänjer sig vid ett liv i fångenskap och därför kräver träning innan de kan åter-introduceras i det vilda (om detta överhuvudtaget sker).

Man kan också ifrågasätta det etiska i att fängsla en viss konkret individ och hålla den under omständigheter som inte är gynsamma för denna individ (som i djurparken inte kan leva ut sina naturliga beteenden fullt ut) och berättiga detta med artens överlevnad. Ett sådant abstrakt mål är inte något som kommer trösta det individuella djur som hålls fången för att människor ska kunna titta på det.

Om vi ville rädda djurarter skulle vi inrätta naturreservat över stora delar av jordens yta och inte tillåta mänsklig inblandning på dessa områden. Men detta skulle ju inte vara ekonomiskt lönsamt och kommer därför aldrig hända så länge våra handlingar vägleds av profithysteri och antropocentrism. Djur som hålls i djurparker är där för att underhålla människor och inte av någon annan anledning. Om det var för artens skull så skulle de flesta inte hållas på våra breddgrader överhuvudtaget.