När jordbruket uppstod i flodkulturerna i främre asien för flera tusen år sedan så hade det flera konsekvenser. För det första så blev det möjligt att ackumulera värde på ett sätt som inte är möjligt för nomader. Skörden kunde lagras, odlingsmarken kunde utökas och på så sätt uppstår strikt arbetsfördelning och klasser.

Idag är revolutionen nästintill fulländad. Människan besitter i stort sett hela planeten. Inom några år så beräknas vi vara nio miljarder. Trots att vi ser hur jorden bågnar under vår vikt så kan vi inte se roten till problemet: kulturen, den bosatta livsstilen och ackumulerandet av värde. När vi agerar på detta sätt så kliver vi bort från naturens ordning, omfamnar Promethues eld och låter alla Pandoras förbannelser flyga ut över världen.
Det är inte naturligt att en art ska utgöra en så stor del av ett ekosystem. Och jorden är ett enda stort ekosystem. En entitet där alla delar av systemet krävs för att allt annat ska hållas uppe och det är här den agrara revolutionen går bet. Människan kan inte skapa sitt eget ekosystem utan är helt och hållet beroende av naturens nåd. Det är detta som vi inte insett under de tusentals år som revolutionen pågått. Att vi är dömda att förlora.
Igår presenterade IPCC sin nya rapport som slår fast att "nu är det kört" (http://www.ipcc.ch/). Media och företagsvärlden älskar att spela på vår rädsla. Det säljer som skit men de gör ingen egentlig ansträgning för samtidigt som de rapporterar hur vi sakta men säkert sjunker ner i skiten så propsar de samma konsumtionsgalna kultur som de alltid gjort. Världen är en vidrig, snurrig plats och jag hoppas att det hela snart går över.