Våld är någonting väldigt fundamentalt i vår kultur, från slavsamhället och framåt. Självklart upprepar samhället hela tiden att våld inte löser någonting, det är bara ord, det har ingenting med verkligheten att göra. Men för att samhället ska tolerera ett våld och fördöma ett annat har man löst det så att våld som kommer uppifrån en hierarki och träffar någon längre ner i hierarkin så är det osynligt eller berättigat. Om någon längre ner i hierarkin riktar våld mot de högre upp är våldet väldigt uppmärksammat och det finns ingen förståelse för det. Vi kan ta några exempel:
För några år sedan hörde jag på radion att Ericsson skulle spara och varslade 10 000 anställda om uppsägning. 10 000 personer som skulle mista sin inkomst och tyvärr i många fall sin identitet och plats i samhället. Det vad ett kort reportage om det här innan nyheterna gick vidare till något annat. Jag skulle velat se hur de anställda på Ericsson skulle promenera upp till ägaren och säga att nu äger vi företaget och eftersom du inte längre fyller någon funktion kommer vi inte betala ut din lön längre.
En man som föder upp minkar för att vid några månaders ålder gasa ihjäl dem för pälsens skull driver en helt legitim rörelse. När det kommer aktivister som känner igen våldet mot minkarna som våld och släpper ut dem och förstör farmen är dessa våldsamma terrorister som förstör farmarens verksamhet och djurplågare som släppt ut djur i naturen som inte kan klara sig och kommer dö.
En snut slår dig på en demonstration upprätthåller ordningen, när du kastar sten på snuten som slagit dig så är du terrorist och hamnar i finkan.
Det våld som vi inte ser och inte talar om är alltid mycket grövre och mer storskaligt en det våld vi ser. Några anlagda bränder och förstörda fordon kontra ödeläggelsen av skogar som är hemvist och försörjning åt miljontals vilda arter som inte kommer klara sig utan skogen.
Vissa ägnar sig åt ickevåld. De kanske känner igen en del av det våld som slår ner över dem och runt omkring dem, speciellt när deras blockader och manifestationer drabbas av ett oproportionerligt våld från ordningsmakten, och vill genom att visa att de är bättre genom att uppmärksamma våldet som riktas mot dem och mot andra med juridiska processer och insändare. Vad de inte förstår är att det våld som riktas mot dem är helt legitimt i samhällets ögon eftersom det kommer uppifrån och riktas neråt.
Andra sätter hårt mot hårt och försvarar sig, de möts ofta med ett större våld för att de riktat våld uppåt i hierarkin. Exempel på det är zapatisterna i Mexiko, djurrättare i österrike eller indianer i USA. Även om inte aktivisterna i österrike tagit upp vapen så sätter de press på företag som förtrycker djur och tvingar dem att sluta med sitt våld emot djuren och kastas i fängelse på skrattretande grunder. 1967 tog en grupp nordamerikanska indianer upp vapen för att försvara sig mot det förtryck de utsatts för i hundratals år. De blev mördade av FBI.
Zapatisterna i Mexiko kämpar fortfarande mot den mexikanska regeringen som tagit det land och de resurser som de är beroende av och givit dem piss tillbaka.
Men någon stans måste man bestämma sig för hur mycket våld man kan klara av innan man får nog, vissa väljer att blunda för det våld som samhället utövar över oss och köper lydigt en massa skit, går till sitt jobb och ställer inga frågor, de som tycker att om man inte är kriminell har man inget att dölja och därför är FRA-lagen inget problem. Andra sätter sig emot och förstör reklamskyltar, sätter press på företag som mördar djur för profitens skull, stör eller stoppar nazistiska och kapitalistiska möten, slår tillbaka mot polisen som försöker hindra dem, organiserar fångar på fängelser eller arbetare på arbetsplatser. Det finns de som bekämpar ockupationer och fascistiska regeringar, andra som ockuperar hus för att kunna ha någon stans att ta vägen. Vissa tar till och med upp vapen för att deras land blir förstört av företag som är ute efter betesmark eller timmer, guld eller olja.
En annan intressant aspekt på det hela är hur ickevåldsaktivister glorifieras både som personer och idé. Jag ska ge ett exempel på det här också.
Medborgarrättsrörelsen i USA på 60-talet var en väldigt dynamisk rörelse som bestod av många olika grupper med olika medel och lite olika krav. Ändå har Martin Luther King Jr fått vara förgrundsfigur för hela kalaset med sitt tal om I have a dream och massmöten i Washington. Man sysslade med sit-ins och försökte bryta segregationen genom att inte gå med på den. Men det fanns även en militant del, vi kan ta de svarta pantrarna som exempel men det fanns även andra. Pantrarna hade som grundinställning att vi kommer att försvara oss. Och snutarna kommer till våra områden och trakaserar oss så kommer vi driva ut dem med våld om det behövs. Det här var ingen liten extremistgrupp utan en stor rörelse. De hade även betydligt hårdare krav än King. De svarta pantrarna ville bland annat dela USA i två för att de inte trodde på att det vita samhället skulle släppa ifrån sig makt eller produktionsmedel. Vi kan ju se hur det ser ut idag, ghettona bebos fortfarande av svarta och fängelserna är fortfarande fulla av dem, armén också. Är det någon som tror att det har med något annat än klasstillhörighet att göra? Att dela USA var förstås inte vad den Amerika regeringen ville så genom att ge efter för Kings krav om minskad segregation kunde man lugna tillräckligt många för att försvaga black power rörelsen, sen för att göra slut på den dumpade man extrema mängder knark i rörelsen för att oskadliggöra människor och de som inte ville gå på det slog man helt enkelt ihjäl, i fängelser eller på gatan.
”If anything happens to dr. King or any other black person in Alabama you are going to receive maximum retaliation by those of us who are not handcuffed by this nonviolent felosofie.” –Malcom X
