Det det hela går ut på är att välja sina strider och välja sina vänner. Som djurrättare har jag sammarbetat med allting från folkpartister till föredetta hardline-kids. Man kommer aldrig att vinna några segrar genom att exkludera folk som inte håller med en på någon liten punkt. Vänstern tycker att problemet är kapitalismen. Jag tycker att kapitalismen är civilisationens renodlade essens och att det därför är civilisationen som är roten till det onda. Genom att vi åtminstone har gemensamma delmål så har vi en hel del att erbjuda varandra.
Halvarsson menar också att primitivismen förnekar effektiviteten i vänsterns kampmetoder och ingjuter en känsla av hopplöshet. Jag håller inte med om detta heller. Primitivismen erbjuder en radikalt annorlunda världsbild och andra medel blir därför aktuella. Även om arbetarna äger sin egen bur så kommer vi fortfarande sitta inburade i en civilisation som kräver hierarkier och frånskillnad från det ekologiska kollektivet (dvs de varelser som kan leva fritt i ett fungerande ekosystem utan att skapa makt och förtryck). Som jag skrev för några veckor sedan så ser jag icke-handlandet och motviljan att delta i ett samhälle byggt på våld som en preleminär arbetsform för primitivismen. Att kritisera och bilda motkultur medan vi distanserar oss själva från de värden som utgör den mänskliga civilisationens heliga kalvar dvs kapitalism, djurförtryck och mänsklig expansion. För att göra detta behöver vi nya idéer, inte bättre program.
Living out your very numbered days?
Don't settle for nothing-
Choose your heaven