Jag har alltid kännt att det är en smula verklighetsfrånvänt att diskutera utopier. Det kan ju bero på att jag aldrig anslutit mig till en utopi som jag trott kan realiseras under min egen livstid, men på det stora hela så känner jag att det inte ger något att peta i saker som vi antagligen aldrig kommer att uppnå. Ska vi skjuta kapitalisterna eller inrätta proletariatets diktatur för att förhindra de mäktiga att återta makten efter revolutionen? Ska vi ägna oss åt jakt eller småskaligt jordbruk när civilisationen har fallit? Dessa frågor kan vara intressanta att tänka kring men chansen är tyvärr rätt stor att ingen av oss kommer att få leva för att göra dessa beslut. Därför får vi absolut inte låta dessa frågor komma emellan oss så länge vi strävar mot samma mål.
Vad som är viktigt är det som vi ser här och nu. Jag ser lidande och förstörelse och jag tänker bekämpa det. Djurrätt är viktigt dels för att det syftar till att bekämpa ett enormt lidande som individer utsätts för här och nu, men också eftersom frågan om djurens frigörelse är så tätt förknippad med människans dominans över naturen (läs tex. inlägget Domesticering och biologisk mångfald). Djuren har helt enkelt ingen plats att bli befriade på så länge vår totalitära jordbrukskultur finns kvar.
Så vad vill du? Vill du arbeta för skitlöner under taskiga omständigheter eftersom "det ändå inte spelar någon roll i längden" eller tänker du slåss för dina rättigheter som arbetare? Tänker du se på medan djur plågas för att stärka den mänskliga dominansen över naturen? Tänker du acceptera att allt liv på planeten hotas av undergång på grund av en klimatförändring framkallad av vårt eget storhetsvansinne? Tänker du acceptera all skit eller tänker du stå upp och slåss för nuet? För att göra slut på det lidande som finns istället för att fokusera på det som förhoppningsvis inte ska finnas i framtiden.
Som anarkoprimitivist har jag en viss uppfattning av hur ett mänskligt samhälle bör vara. Men jag kan inte skapa det samhället här och nu. Vi är för långt bort. Den viktigaste aspekten av primitivismen är därför civilisationskritiken. Att vi inser civilisationens problem och gör oss redo att ta tag i dem. Vi kan inte föreställa oss världen som kommer efter civilisationen, så det känns inte som att tiden är rätt för att göra några planer än. Istället måste vi skapa motkulturer, verkliga gemenskaper grundade på gemensamma intressen. Motkulturer mot kulturen som förstör allt liv på planeten.
"If you're down with what I fight for, I roll with you to the fucking end, but if not - then FUCK you!"
