Ansvar och skuld

Någonting som återkommit flera gånger när jag pratat med kurratorer och liknande är att livet automatiskt blir svårt om man ständigt tar på sig vikten av alla världens problem. En annan aktivist jag nyligen träffade kallade samma fenomen för "jesuskomplex". Man vill helt enkelt kunna rädda hela världen, hela tiden. Vid en första anblick låter det kanske nobelt men det krävs inte så mycket inlevelse för att inse hur utmattande och deprimerande det är i längden att ta på sig allt lidande man ser i världen.

Så man försöker göra som de säger och gör sitt bästa för att inte ta så hårt på all skit i vardagen. Man läser tidningen med en nypa salt och lyssnar på Derrick Jensen när han säger att vi inte är lika ansvariga som de multinationella företagens direktörer för avskogningen. Men sen kommer den andra biten. Vi är fortfarande ansvariga för vår naturresursbas och dess bevarande. Vi har ett ansvar mot de system som ser till att vi överhuvudtaget kan överleva.

Jag läste en bok för ett tag sedan om 1900-talets moraliska historia av Jonathan Glover. Han resonerar där kring hur människor överhuvudtaget kan utföra de hemska gärningar som begicks under förra århundradet. Det handlar främst om folkmord, men även om flygbombardemang av städer, en otroligt grym taktik som britterna anammade under andra världskriget. En genomgående tes som Glover driver är att den som förtrycks måste avhumaniseras så att det våld som brukas kan rationaliseras, hutuer benämnde tutsier som ohyra precis som nazisterna gjorde med judar och andra oönskade grupper. Detta är nödvändigt eftersom människor generellt inte ser sig själva som dåliga människor, alla besitter en moralisk identitet som dikterar vilka handlingar vi har möjlighet att genomföra och inte, rent moraliskt. Vi vill inte se oss själva som den som mördar tusentals oskyldiga och gör många gånger fler hemlösa i en bombräd. Det avstånd som skapades mellan piloten och dennes offer underlättade för gärningsmannen att genomföra sitt extremt våldsamma dåd utan att förlora förståndet. Våldet abstraherades och rationaliserades. Det var krig helt enkelt. Man är ju tvungen att knäcka några ägg för att göra sig en omelett.


Så om vi tänker på våld mot naturen, mot ekosystem och fattiga människor i avlägsna länder, kan vi då inte se exakt samma struktur? Extrema våldshandlingar utförs från ett stort avstånd och abstraheras och rationaliseras. Det är ekonomisk tillväxt helt enkelt, det är våra vardagliga liv. Om vi tvingades att se vad vi på en global skala gör mot denna planet skulle vi bli tvugna att ändra vår självbild. Samma sak återkommer när man talar med köttätare om deras konsumtions inverkan på djuren. Ingen vill se sig själv som den som bidrar till att grisar lever på kala betonggolv och drivs till kanibalism. Trots att vi på samma sätt inte ser oss själva som människor som förstör planeten för de fattiga, för djuren och för kommande generationer så ingår vi i ett system som varje dag utövar våld mot vårt eget livsuppehållande system. Vårt enda hem.

Även om vi vägrar se oss själva som en del av problemet, som en som förstör, kan vi klara av att se oss som den sortens människa som passivt tittar på? Är det kompatibelt med vår moraliska identitet? Kan vi se vad som pågår utan att ingripa? Och om vi ingriper, vilka gränser kan vi tillåta oss själva att sätta för vårt engagemang och våra metoder? Kan vi låta oss själva ta en paus för att vila? För att låta magsåret dra sig tillbaka? För att försöka dämpa ångesten?

Jag har inga svar på den här punkten, bara frågor som jag brottas med varje dag.

Zeitgeist om religion

Som så många andra populärkulturella fenomen som kommer från det stora landet i väst bör Zeitgeist tas med en smula salt. Dock är det riktigt att se kristendomen som en religion som uppkom i en kontext av andra religioner som var orienterade kring soldyrkan. Kristendomen bygger bara vidare på dessa grunder och uppför sitt eget skal och övertar de gamla traditionerna i ny form. Vad vi egentligen firar i dessa dagar är solens återkomst, vilket för mig känns oändligt mycket relevantare än mycket annat man kan fira i dessa dagar.

Stöd Jonatan genom tiden i finkan!

Runt jul är det extra viktigt att tänka på alla de som riskerat sin frihet i kampen för något större och som därför sitter i fängelse. Livet i fängelset är isolerande och det är lätt att känna sig övergiven. Som en rörelse måste vi ta hand om varandra för att kunna fortsätta växa och det är därför det är så viktigt med fångstöd.

I Sverige har vi sedan i höstas en fånge som heter Jonatan som vi tidigare skrivit om här på bloggen. Han sitter just nu av ett 18 månader långt fängelsestraff för aktioner mot urban utbredning. Du kan läsa mer om Jonatan i vår intervju med honom: Del 1 Del 2 Del 3.

Jonatan har en svår tid i fängelse just nu och skulle uppskatta stöd i form kort, brev, musik, litteratur, flygblad etc. Han vill gärna veta vad som händer på utsidan. Om du vill bidra till en julklapp åt Jonatan så maila oss så ordnar vi det. Annars, skicka hälsningar och kärlek till:

Jonatan Strandberg
BOX 248
593 23 Västervik

Hälsningar kan även skickas till: freejonatan@yahoo.se

You suck

Det finns gott om råpuckon därute. Om man tänker sig att livet är ett mellanstadiedisko där alla vettiga människor redan har haft den goda smaken att gå hem och börja lyssna på punk istället och alla puckon står och hoppar i en klunga i mitten så kan man mitt i publikhavet se en kille crowdsurfa på de andras uppsträckta armar. Det är Stefan Jensen.

Stefan Jensen vill i en artikel i Slitz upplysa alla törstande män därute om hur man får ligga med feminister. Artikeln öppnar han upp med att kalla genusvetenskap för en pseudovetenskap att jämföra med alkemi och frenologi eftersom den följer hans egen definition av vetenskap som något som producerar "bevis, mätbarhet och tydlighet". Jag vill därför upplysa Stefan för ett nytt spännande forskningsfält: samhällsvetenskap. Samhällsvetenskaperna, däribland genusvetenskapen, har inte naturvetenskapens mätbara metoder och sanningsanspråk. Samhällsvetenskapen sysslar med att analysera sociala strukturer och relationer med hjälp av begrepp och modeller. Detta för att förstå hur mänskliga samhällen fungerar i all sin analoga komplexitet.

Ett av de begrepp som genusvetenskapen, som samhällsvetenskaplig diciplin, använder sig av är de så kallade härskarteknikerna. Med dessa kan man analysera agerandet hos personer som syftar att sätta sig i en maktställning gentemot andra. Härskartekniker används av de flesta människor, både män och kvinnor i situationer där man vill utöva makt över någon annan. Genom att genomskåda dessa tekniker kan man blottlägga "härskarnas" fula knep som används i handlande och retorik. Kan man få sin motpart att inse att han/hon/dem använder härskartekniker kan man arbeta mot en omotiverad ojämlikhet i en relation mellan människor.

Låt mig ge exempel på dessa härskartekniker:

- Osynliggörande

Precis som hos andra självpåtaget frigida kvinnominoriteter – frikyrkliga, till exempel – finns en utsvulten libido inom varje feminist som fullständigt exploderar när den väl släppts lös.

Genom att göra en annan människa till ett medel mot sitt mål (i detta fall att lägra en feminist) osynliggörs dennas männsklighet och rätt till respekt. Individens identitet tillintetgörs vilket öppnar upp för vidare exploatering.

- Förlöjligande

Efter att din utvalda feminist fått uppleva den fullständiga sexuella tillfredsställelsens njutning kommer hon förmodligen att inse att livet är på tok för kort för att sitta på dunkelt upplysta kaféer och vara arg för saker saker hon inbillat sig.

Att kvinnor skulle ha inbillat sig den struktur som gets namnet patriarkat är ju en bahändigt sätt att bortse från deras åsikter om man är snubbe och tycker att det verkar jobbigt att ändra sitt beteende mot brudar.

- Undanhållande av information

Vägra att spela på hennes planhalva. Håll henne osäker på vad du egentligen tycker, och låt henne på inga villkor lura dig till att tala allvar. Detta desarmerar hennes bitska, radikala grundinställning, och gör henne motvilligt intresserad och nyfiken.

Jag antar att "jag skriver för Slitz, vill du knulla" inte går hem i feministkretsar...

- Dubbelbestraffning

Varje feminist har ett undermedvetet som inte gjort annat än att tänka på sex ända sedan hon svärtade håret och klippte luggen efter linjal, och det har bara legat och längtat efter att få ta full kontroll under några passionerade timmar.

Detta är en riktig going, först anklagas feminister för att förtrycka sin egen sexualitet för att sedan förlöjligas när de väl har "frälsts" av Jensen.

- Påförande av skuld och skam
Påförande av skuld och skam sker när dubbelbestraffning används i kombination med förlöjligande och i stort sett hela artikeln är ett exempel på hur feminister förlöjligas och beskylls för att föra fram manshatande, irrationella och förvirrade idéer.

Tills sist har jag ett tips för alla er därute som fortfarande vill ligga med feminister men som insett att Stefan Jensen snackar skit. Det är dessutom ett mycket bättre tips eftersom det ger vinst varje gång: bli feminist själv! På så sätt kan du ligga med en feminist även om du är den enda personen i rummet.

Det är krig.

Igår diskuterade jag COP15 med en vän och fick frågan om jag tycker att det ger någonting att folk startar upplopp på stora toppmöten. Just då tyckte jag väl att det kändes sisådär nödvändigt men drog en analys lånad av Zerzan och drog lite parelleller till den uppmärksamhet som djurrättsaktivister på 90-talet fick av att bränna Scan-lastbilar: tillsynes missriktade handlingar som får sin enda konsekvens genom att skapa publicitet och debatt. En debatt som tyvärr alltid blir snedvriden på grund av samhällets syn på vad våld egentligen innebär.

Jag åkte aldrig till Köpenhamn (men det kanske iofs inte är försent). Det kändes som att den nytta jag skulle kunna göra där vägde så pass mycket lättare än den tid och kostnad som resan skulle utkräva mitt i en intensiv kurs på universitetet. Men när jag nu ikväll satt här hemma och läste liveupdateringarna om vad som pågår där nere och reflekterade över gårdagens diskussion så kom jag att tänka på en annan sida av det hela. Den sida som jag lyckas skjuta undan så ofta i vardagen och sällan verkligen tänker på.

För även om jag sitter här hemma, långt från sirener och hundskall, helt isolerad från vad som händer i Köpenhamn, i Antarktis valreservat eller på andra platser på jorden så är jag, som en levande varelse involverad i en ständig konflikt. En konflikt med ett system som förgör samhällen och krossar människor, som mördar djur och skogar. Fan, konflikt är ett för litet ord för vad som pågår. Det är krig det handlar om och varje dag som jag sitter här och låtsas som ingenting så ljuger jag för mig själv och för min omvärld. För det finns ingen fred mellan mig och de multinationella företagen, ingen fred mellan mig och den västerländska imperialismen, ingen fred mellan mig och snuten.

Våra motståndare för sitt krig varje dag, på alla fronter. Genom att förgifta vårt språk och våra kroppar, genom att stjäla våra resurser och vår tid. De slutar inte bara för att vi inte slåss tillbaka, de slutar inte för att vi ber snällt, de slutar inte, någonsin. Och visst, jag kan inte stoppa dem. Även om jag ansträngde mig till min fullständiga förmåga skulle jag inte kunna störta templets pelare över de som stuckit ut mina ögon. Men det betyder inte att jag ska sitta här och ljuga och låtsas som att allt är ok. Det är inte ok. Det är så jävla långt ifrån ok.

Life after people

Jag fortsätter dagens muntra humör med att återposta denna film. Den är lite väl amerikansk men innehåller en hel del peppande scener. Det känns lättande att tänka på hur snabbt jorden kan komma att återhämta sig efter människans dominans.

Det är inte varje dag...

som man faktiskt blir glad när man läser Dagens nyheter.

Stadsodling

Sedan jag började studera humanekologi har jag blivit allt mer peppad på stadsodlingar. Vid en första anblick kan det tyckas smått naivt och romantiserande. Men matproduktion är en fråga av allra största vikt och hur vi får tag på vår mat formar i stor utsträckning vår världsbild. Självklart vet vi alla innerst inne att maten inte tillverkas i mataffären och att någon faktiskt har producerat den och tranporterat den till affären men det är ändå inte en process som vi är särskilt medvetna om och inte ett dugg deltagande i. Detta innebär att vi alieneras från de processer som vi är beroende av för att överleva. Detta i sin tur leder dels till att vi underskattar värdet av vår mat och att vi är fullständigt boeroende av det samhällssystem som producerar vår mat. Vi är beroende av att skaffa fram de små papperslappar som vi byter mot mat. För att få papperslappar behöver man sälja sin tid eller råna värdetransporter och båda två alternativen är både jobbigare och mer osäkra än att själv odla sin mat.

Bor man på landet i en fin liten villa är det kanske ingen svårighet att plantera lite buskar, träd och ett land som förser en med delar av ens kost. Men bor man i en stad så minskar ens chanser att odla sin egen mat betydligt. Anledningen till detta är självklart att all mark inne i staden ägs av någon annan som antagligen har mer pengar än dig. Men precis som det finns tomma hus som borde anses vara allas hus så finns det stora oanvända markytor som används föga eller på ett dumt sätt (som parkeringsplatser tillexempel). Att helt enkelt ta sig rätten att se efter sin egen försörjning borde inte vara något kontroversiellt. Om jag nu inte vill ha ett jobb så borde jag väl få lov att odla min egen mat, på en bit mark som inte används, för att försörja mig själv?

Tyvärr är det inte alls självklart, precis som det inte är självklart att tomma hus är allas hus. Guerilla-gardening som det har kommit att kallas är nämligen en form av direkt aktion som stärker självständigheten hos de som utöver den och som utmanar hur vi ser på ägande och rättigheter. Att anlägga en stadsodling är därför en revolutionär handling så god som någon, oändligt mer konstruktiv än att kasta sten och förhoppningsvis minst lika själsligt belönande. Samtidigt bildas en gemenskap kring den konstruktiva verksamheten och om skörden är god kan även mycket av avkastningen skänkas till de som inte har råd att köpa mat.

Det är därför som vi med stor glädje välkomnar att Mykorrhiza startar upp en odling i Göteborg! Håll er uppdaterade på det här projektet så att du inte missar en chans till fina erfarenheter och inspererande arbete!

För er stackare som inte bor i Göteborg så har även Klimax ett projekt som heter Tillväxt som kan vara värt att kolla upp.

Klimat, konsumtion och teknologi

Nu är COP15-mötet igång och jag är mer inställd på apokalyps än någonsin. EU skjuter till pengar och visst är det bra, men långt ifrån nog. Kina utvecklas mot grön kapitalism och visst kan man se fördelar med det, men inte tillräckligt. En rad viktiga frågor kommer att behandlas på toppmötet, men trots det saknas de initiativ som verkligen krävs. Vi har ännu inte insett vilken knipa vi är i och kanske är det just för att ingen vill ta konsekvenserna av vad ett sådant erkännande skulle innebära.

Att tobaksindustrin ljuger om skaderiskerna med cigaretter är gammalt. Att LRF försökte tysta ner och ignorera Djurrättsalliansens avslöjanden om missförhållanden på svenska grisfarmer har de själva erkänt. De gör inte detta för att de är övermänskligt onda utan för att det som de tjänar pengar på hotas. En del av deras värdsbild, att deras produkt är värd att köpa, riskerar att rasera.

Men vad händer när hela världssystemet hotas av sin egen omfattning och sitt eget drivmedel? Förnekelse såklart. Som humanekologistudent vet jag att det inte finns något som helst underlag för vad klimatförnekarna kallar "skepticism". Om du tvekar så rekommenderar jag bloggen Biology and Politics.

Det finns dock olika grader av förnekelse. De mest tokiga är de köpta lobbyister som menar att klimatförändringarna är påhittade, deras motiv är lika tydliga som OPECS när de påstår att Peak Oil aldrig kommer att inträffa. Men vi lever alla i någon grad av förnekelse inför vad vår civilisation gör med planeten, vårt enda hem.

Vissa vågar kritisera överkonsumtionen och västvärldens slit-och-släng-kapitalism. Dessa kritiska röster kommer oftast från vänster då liberaler och ekonomer fortfarande tänker i samma gamla banor: konsumtion ger ekonomisk tillväxt som ger utveckling. Man stannar inte upp för att kritisera vad utveckling egentligen innebär eller om ekonomisk tillväxt överhuvudtaget är hållbart. Det står klart för de allra flesta att obegränsad tillväxt i ett begränsat system är omöjligt. Tillväxt måste alltid representera ett värde som extraheras från en naturresursbas och när vissa blir rika innbär det att de lägger vantarna på värde som andra hade kunnat ha bättre nytta av. Rikedom kan inte existera utan fattigdom. Men fortfarande letar liberalerna gratisluncher på miljöns och de fattigas bekostnad.

Jag har även hört vissa kritiska röster till överbefolkningen på sista tiden och det är ett gott tecken. Själva tanken på att vi på något sätt skulle behöva reglera antalet människor verkar strida mot grundläggande humanistiska värderingar som vill upphöja människan till skapelsens höjdpunkt. Höjdpunkt eller inte så konsumerar mänsklig aktivitet idag en alldeles för stor andel av jordens resurser vilket är ett av de mest centrala problemen kring klimatförändringar. Det är mycket snack om kol och olja och de är väl de mest uppenbara bovarna men för att uppnå hållbar utveckling krävs så mycket mer än bara att fasa ut de fossila bränslena. Världens grönska erbjuder oss enorma tjänster genom att binda koldioxid och det är därför viktigt att se även till andra delar av vår livsstil än bara oljan. Vi måste verka för en grönare planet totalt sett.

Så egentligen utgör inte överbefolkningen ett fundamentalt problem, problemet är istället den konsumtion som stora mängder av människor bidrar till. Befolkningsökningen är därför en slags mellanhand mellan två andra faktorer. För den befolkningsökning som vi har idag hade inte varit möjlig utan vissa former av teknologi. Teknologier inom jordbruk och medicin ökar möjligheten till stora männskliga befolkningar. Det låter ju bra, alla vill vi väl vara friska och mätta? Men teknologin gör oss inte friska och mätta, det är naturen som håller oss friska och mätta. Om vi lever med naturen kommer vi att vara minst lika friska och mätta som idag men inte alls lika många. Sedan jordbrukets uppkomst har vi däremot försökt leva i motstånd till naturen, med jordbruk, medicin och fossila bränslen försöker vi kringgå den biologiska regimens begränsningar på oss som art.

För att en teknologisk utveckling ska vara hållbar krävs det att den utvecklas i samklang med den lokala ekologin. När teknologin utvecklas så pass snabbt att vi inte hinner observera dess påverkan på oss och vår naturgivna omgivning utsätter vi oss och vår omgivning för enorma risker. Det var genom denna långsamma trail-and-error som hållbara kulturer utvecklades över hela världen tills en kultur gjorde storartat intåg på världshistoriens scen och började utrota de övriga med sin överlägsna krigsteknologi och sina stora antal.


Det intressanta med "klimatkrisen" är att den för första gången på århundraden sätter oss på pottan och visar för oss att vår teknologiska utveckling har lett till skador på naturresursbasen som på sikt kommer tvinga oss att överge teknologin. Tidigare i historien har den teknikdominerade västkulturen hela tiden haft någon annan stans att exportera sina problem genom expansion och kolonisation, men nu är det slut med det. Nu sitter vi där med hela världen som spelplan. Hade vi stannat upp för att begrunda teknologins påverkan på våra omgivningar för tvåhundra år sedan kanske problemet bara hade gällt Europa och bristen på bränsle innan den industriella revolutionen, ett problem som globaliserades och knuffades längre in i framtiden med hjälp av fossila bränslen.

Det finns inte längre varken tid eller plats att fly den teknologiska utvecklingens negativa konsekvenser, vi kan inte längre blunda för att vi i tusentals år har levt i en kamp mot naturen istället för i samspel med densamma. Det finns inga andra lösningar än att hejda det som liberalerna kallar för ekonomisk utveckling och ställa om till en annan livsstil. Vi har sedan länge passerat den punkt där vi kan fråga oss själva om vi behöver ändra livsstil, frågan borde istället vara: kan vi ändra livstil tillräckligt fort?

Vit Jul

Idag läste jag en metrokolumn om att ett ev fyra barn oroar sig inför jul på grund av vuxnas alkoholvanor. Det var en bra kolumn som behandlade något som bör föras fram just såhär års. När jag läste kommenterarna till kolumnen däremot så sjönk humöret rejält och jag blev påmind om att jag hört den här debatt förrut och fått höra de skraltiga motargumenten mot en vit jul. Lite sprit har ju aldrig skadat någon eller hur?

Det som det hela kommer ner till och som så många vägrar se är att alkoholkonsumtion inte enbart är ett personligt val. Det handlar inte bara om din egen rätt att koppla av på jul. Det handlar också om personer i ens omgivning och hur dessa påverkas av att du dricker alkohol. Det handlar om hur man bygger en kultur där alkoholen har en central roll, att vuxna människor accepterar att alkohol ska ska finnas till som en del av umgänget.

Jag tycker att det är självklart att inget barn ska behöva vara orolig inför jul för nått så pissigt som alkohol. IOGT håller med mig och du kan läsa mer om varför en nykter jul är bäst för alla på deras kampanjsida Vit Jul.

Fredens man

Kom och se, nu gör fredens man entré
och en pålitlig livvakt har han me!
Han kan känna sig hemmastadd och trygg
helikoptrarna surrar kring som mygg.
Se nu sträcker han fram sin mjuka hand
emot priset för freden i sitt land.
På hans kind väller fram en liten tår,
låt oss hurra för fredens man i år!

Och så stämmer vi alla upp en sång
som är värdig och fosterländsk och lång
för hans frihet, hans mod och för hans fred.
Låt oss hoppas att offren sjunger med!

Hör nu säger han några valda ord
om den fred som han skapat på sin jord
medelst fasthet, beslutsamhet och makt,
lite terror och någon liten slakt.

Och så stämmer vi alla upp en sång etc.

Sen nu gångar sig fredens duva ut
till kanonernas brakande salut.
Hans gorillor med vaksamhet och kraft
följer efter med ögona på skaft.

Och så stämmer vi alla upp en sång etc.

Se nu flyger sig fredens duva hem
låt oss bedja en bön för alla dem
som försmäktar och lever i panik
innan freden förvandlar dem till lik.

Och så stämmer vi alla upp en sång etc.

- Allan Edwall

Konsumera mera!

Lagom till jul skulle jag vilja lobba lite extra för VSE Medias distro som ser dagens ljus alldeles för sällan. Eftersom du läser den här bloggen så betyder det säkert att du inte är jätteintresserad av att handla julklappar men du har säkert en lillebror som kan behöva lite vett inbankat i huvudet eller en mormor som skulle vara asfräsch i en av våra djurrättströjor. Dessutom så borde du läsa inlägget Mikroekonomier igen och inse att du egentligen gör dig själv en tjänst genom att ge oss dina pengar.

Nej, men ärligt talat. Följande grejer finns och om du bor i Göteborgstrakten kommer du utan problem att kunna lägga rabarber på dem innan jul. Jag vet inte hur det funkar med frakt i juletider för att vara helt ärlig. Om du ska ha någon form av tillställning i Göteborg och vill att vi ska komma dit med distron så maila oss!


1. "If you love someone set them free" rättvismärkt t-shirt i ekologiskt bomull från Aslan Distro 150kr inkl. frakt 2. "We are not superior, We are all earthlings" rättvismärkt t-shirt i ekologiskt bomull från Aslan Distro 150kr inkl. frakt 3. "Silence is violence..." Aslan Distro 100kr inkl. frakt 4. "How about I eat you fucker?" rättvismärkt t-shirt i ekologiskt bomull från Roots of Compassion 150kr inkl. frakt.

Förutom nummer två av vårt eminenta fanzine Linköping Vegan Straight Edge så har vi också en hel del böcker till försäljning. Tänk på att om du inte bor i Göteborg så är det både billigare och smidigare att beställa dessa böcker direkt från t.ex. Adlibris.

COYNE, KELLY:URBAN HOMESTEAD 135 kr
CRIMETHINC WORKERS:DAYS OF WAR... 89 kr
CRIMETHINC:EXPECT RESISTANCE 101 kr
DIAMOND, JARED:VETE, VAPEN OCH VIRUS 125 kr
DIAMOND, JARED:UNDERGÅNG 83 kr
GOLDMAN, EMMA:ANARCHISM & OTHER ESSAYS 71 kr
GOLDMAN, EMMA:LIVING MY LIFE 142 kr
HAMILTON, ANDY:SELF SUFFICIENT... 256 kr
JENSEN, DERRICK:ENDGAME V01 162 kr
JENSEN, DERRICK:ENDGAME V02 162 kr
JENSEN, DERRICK:AS THE WORLD BURNS 119 kr
JENSEN, DERRICK:WHAT WE LEAVE BEHIND 189 kr
JENSEN, DERRICK:LANGUAGE OLDER... 156 kr
JENSEN, DERRICK:LISTENING TO THE LAND 162 kr
JENSEN, DERRICK:CULTURE OF MAKE BELIEVE 190 kr
JENSEN, DERRICK:WALKING ON WATER 122 kr
JENSEN, DERRICK:HOW SHALL I LIVE MY... 162 kr
QUINN, DANIEL:ISHMAEL 142 kr
QUINN, DANIEL:STORY OF B 142 kr
QUINN, DANIEL:MY ISHMAEL 142 kr
QUINN, DANIEL:BEYOND CIVILIZATION 109 kr
QUINN, DANIEL:TALES OF ADAM 109 kr
ROSEBRAUGH, CRAIG:BURNING RAGE OF... 239 kr
ROSEBRAUGH, CRAIG:LOGIC OF POLITICAL... 142 kr
SEYMOUR, JOHN:NEW COMPLETE BOOK OF SELF-294 kr
TOBIAS, MICHAEL:RAGE AND REASON 89 kr
WHITEFIELD, PATRICK:PERMACULTURE 87 kr
ZERZAN, JOHN:AGAINST CIVILIZATION 115 kr
ZERZAN, JOHN:TWILIGHT OF THE MACHINES 102 kr
ZINN, HOWARD:TERRORISM & WAR 88 kr

Problemet bakom problemen

Det faktum att vårt ekonomiska system idag är globalt framstår som ett tveeggat svärd. Då vi delar information och idéer över hela jorden uppstår nya möjligheter men även våra problem är idag globala. Denna problematik aktuelliseras denna vecka i och med COP-15 mötet i Köpenhamn.

Vi kan inte blunda för att det finns starka ekonomiska intressen bakom en ojämlik globalisering av ekonomin. Stora klyftor mellan rika och fattiga är oerhört lönsamt för multinationella företag som kan producera varor i länder med låga löner för att sedan sälja till köpstarka, rika länder. Inte bara företagen tjänar på detta utan även de rika länderna som kan hålla en konsumtionsekonomi i flöde med hjälp av billiga produkter från fattiga länder. Denna ojämlikhet utgör ett grundläggande hinder för hållbar utveckling och man fråga sig om en utveckling mot en värld med enorma klyftor mellan rika och fattiga verkligen kan rymmas inom begreppet ”hållbar utveckling” eller om det inte ligger mer i begreppet än så.


De problem som vi ställs inför i den postindustriella världen handlar dels om grova orättvisor och om förstörda naturresursbaser i fjärran länder vilket kommer att påverka områdets invånare i många generationer framöver, men det handlar även om globala problem som påverkar oss direkt som individer och detta är en allvarlig aspekt av globaliseringen: även våra problem har blivit globala samtidigt som de har konkreta konsekvenser lokalt.

Sociala klyftor och maktcentralisering på en global nivå ställer oss inför helt nya problem som också kräver nya lösningar. Jag tror att de flesta av oss anser att ett så pass omfattande hot som klimatförändringar inte kan bekämpas på enbart lokal nivå utan att den form av maktcentralisering som COP-15 representerar har blivit ett nödvändigt ont för att hantera en situation som hotar att raskt slippa oss ur händerna. Med föroreningar och klimatförändringar som sprider sig över hela världen blir det uppenbart att våra tidigare former att organisera våra samhällen och dess sätt att bemöta problem inte räcker till. 

De globala problemen ställs i relation till deras påverkan på individen genom modern informationsteknik. Individen kan i sin tur inte på något avgörande sätt påverka de problem som han eller hon ställs inför. Inte heller nationalstater kan tackla de enorma problem som närmar sig i form av Peak Oil och global uppvärmning. Varken individens möjlighet att påverka sin konsumtion eller sina närmsta politiker eller nationalstaternas suveränitet spelar någon större roll med problem som ignorerar alla mänskligt skapade gränser. Dessa problem är globala och kräver därför globala lösningar. Det spelar ingen roll om Sverige sänker sina koldioxidutsläpp betydligt så länge andra länder ökar sina utsläpp, internationellt samarbete är nödvändigt och detta sker på en nivå som är långt över vad en enskild individ kan hoppas påverka. Globaliseringen av ekonomin gör oss därför beroende av en globalisering av politiken och en centralisering av makten.

Man kan här dra den något pessimistiska slutsatsen att så länge de stater och andra makter som har mest att säga till om är de som är rikast så kommer de med makt ha ett intresse av att upprätthålla den rådande ordningen där multinationella företag fortsätter att exploatera människor och ekosystem i perifera områden samtidigt som de håller sin egen konsumtion i rörelse. Deras ekonomi är byggd på detta ohållbara system och de kommer därför att fortsätta försvara det tills de blir tvingade att ändra kurs av en utomstående kraft som till exempel en kris. Maktcentraliseringen gäller inte bara politiker utan även företag och internationella institutioner som IMF och WTO som även bidrar i att sprida den västerländska ekonomimodellen till nya områden.

Samtidigt så är denna globalisering av politiken det ända sättet för oss att tackla kommande miljöproblem. Globaliseringen i sig är därför inte problemet på denna punkt utan snarare de maktrelationer och ideologier som behöver överkommas för att uppnå verklig hållbar utveckling. Maktcentralisering kan ge makthavare möjligheten att ta de radikala beslut som krävs för att bemöta kommande kriser, men som även kan missbrukas för att upprätthålla rådande ohållbara samhällssystem.

För att komma ner till pudelns kärna så vill jag påstå att varken globalisering eller klimatförändringar är det huvudsakliga problemet, de är båda två symtom på ett mer grundläggande fel. Ojämlikhet är ett problem som funnits i mänskliga samhällen sedan civilisationens uppkomst och som ständigt bidragit till sociala och ekologiska problem. Utan de sociala hierarkier som tillåter ett fåtal att ackumulera mycker medan andra lever i armod. Vidare är det en ohämmad teknologisk utveckling, inte minst sedan industrialiseringens dagar, som gett upphov till de klimatförändringar som min generation kommer att tvingas hantera.

Den anarkoprimitivistiska analysen är tydlig: maktcentralisering och ojämlikhet är roten och det är denna som bör angripas för att komma till rätta med de problem som vi står inför i det långa loppet.

Mikroekonomier

När jag imorse satt och läste UN-Habitats rapport State of the world om vår urbana framtid (för det är sånt som jag brukar göra innan klockan åtta på lördagmorgnar), så fick följande stycke mig att tänka till lite extra. Efter att ha berättat om Wal-marts ökade (och nästan imponerande) arbete för att framstå som ett miljövänligt och ansvarstagande företag tar författaren ett steg tillbaka och frågar sig:

If global forces such as Wal-Mart are signing on to save the planet by supplying organic produce and lobbying for carbon caps, why bother trying to strengthen local economies?
There are several critical reasons to pursue such a strategy. First, economic development rooted in local ownership and import substitution has clear benefits in terms of stopping economic leakage, a term that refers to community income that is spent outside the local economy. For example, each time a resident shops in a different town or larger center, the amount spent represents dollars and income lost to the home community. There are two basic forms of leakage: immediate and secondary. Immediate leakage occurs when members of a community travel to another center and use their locally generated incomes to make non-local purchases. Secondary leakages occur when a resident makes a purchase in the community but the product was purchased or manufactured outside the community. Money spent outside the community represents a loss to the local economy.

Anledningen till att jag fastnade för detta stycke var att det fick mig att tänka på något som Immortal Technique skriver en hel del om och som jag tidigare delvis kopplat till DIY. Om "vi" (dvs vår kulturella enhet t.ex. den autonoma vänstern, punkscenen eller en blandning däremellan) vill se oss själva som ett hot mot det omgivande samhället så måste vi i största möjliga mån göra oss självständiga från det omgivande samhällets stöttepelar. Detta är vad som menas med ett systems resiliens. Om det kapitalistiska samhället krisar och kraschar så kraschar vi med det så länge vi håller fast vid ett beroande av denna struktur. För att stärka vår egen rörelse måste vi därför tänka på vart våra pengar tar vägen och undvika "ekonomiskt läckage". Detta är självklart svårt så länge vårt "community" inte erbjuder alternativ till mat-, klädproduktion etc. UN-Habitat igen:

Two alternatives for development without growth are supporting existing
businesses and increasing the number of times a dollar is spent in the community.
Local purchasing is the primary means both of supporting existing businesses and of increasing the economic multiplier, resulting in a more efficient, self-reliant, economically resilient community.

Så länge vi tänker på DIY som något som är isolerat till musik eller kultur så kan inte begreppet bli särskilt revolutionerande annat än på en kulturell nivå. Men även produktion måste läggas om och omfattas av DIY-begreppet. Genom att organisera produktionen genom självstyrande arbetarkollektiv kan man uppnå en småskalig och hållbar produktion med bättre arbetsvillkor högre löner för arbetarna. Även detta är något som UN-Habitat tar upp och lobbar för även om man inte gör den koppling till anarkism som jag direkt tänker på när jag läser rapporten.

Slutligen kopplar UN-Habitat lokalisering av ekonomin till hållbar utveckling, något som känns relevant för eventuella alternativa sociala rörelser som vill frigöra sig från massamhällets oljeberoende:

cities need to reduce their dependence on outside markets and fossil-fuel-dependent transportation systems. What is needed are more localized systems of production, distribution, and consumption.
Local trading systems not only allow cities to increase self-sufficiency, they also contribute to strengthening local economies by giving communities the ability and resources to meet their own needs.

Natursyn och människosyn

Ett av de viktigaste elementet som spelar in när det gäller vår syn på naturen är vad man inom Humanekologi kallar för "adaptive development", det vill säga att ett samhälle genom trail-and-error utvecklar en relation till naturen och därigenom skapar tabun och traditioner kring nyttjandet av naturresurser. Detta ger en natursyn som är anpassad till ens naturliga omgivningar och som ser till att ekosystemet som man lever av inte överexploateras. När folkförflyttningar eller teknologisk utveckling sker i ett tempo som omöjliggör "adaptive development" så uppstår det ofrånkomligen problem.

Med andra ord får vi problem när vi inte betraktar naturen som någonting att inträda i en relation med utan som en samling resurser som är till för att exploateras. Med en sådan syn på naturen kommer vi inte att sträva efter att förstå naturliga begränsningar och arbeta utifrån dessa i samarbete med naturen utan istället kommer vi att söka vägar för att arbeta mot naturen och överstiga de begränsningar som våra samhällen utsätts för. Varje steg bort från ”den biologiska regimen” innebär därför ett steg bort från ett samarbete med naturen mot ett rent utnyttjande.

Denna utnyttjande natursyn är även lätt överförbar till djur och människor då även dessa går att utnyttja för egen vinning istället för att söka någon form av symbiotiskt förhållande eller relation. Det hela handlar om att genom språk och handling tilldela vissa människor en lägre status. I ett samhälle där vissa människor betraktas som mindre värda blir det också lätt att rationalisera ett orättvist utnyttjande av dessa personer. Ofta tillskriver man dessa individer egenskaper som förenar dem med deras låga status. Om man ser till kön blir detta tydligt när man betraktar den uråldriga uppfattningen av kvinnan som mer nära naturen än mannen. Detta kan vid en första anblick verka romantiskt eller värdefullt och är även något som har plockats upp av eko-feminismen. Men istället för att fungera som en form av privilegium blir denna syn på kvinnan ett stigma som för henne närmare djuren samtidigt som mannen ses som mer mänsklig, mer kultiverad och mer värdefull. På grund av denna inneboende determinism har eko-feminismen fått en hel del kritik men i ett samhälle som inte har en nedlåtande syn på naturen skulle kanske denna tanke kunna stärka kvinnors ställning. I dagsläget innebär detta dock att bidra till ett subtilt förakt som vårt samhälle hyser för kvinnan så väl som naturen, de är båda två krafter som behöver stävjas och tämjas av det mänskliga (läs manliga) intellektet.

På så sätt länkas kvinnans underordnade ställning i samhället samman med det förtryck som även riktas mot djur och ekosystem i ett samhällssystem som utvecklats så fort att man inte har kunnat bevara en livsstil som utgår ifrån den biologiska regimen. Att vända denna trend är ett första steg mot en hållbar utveckling. Genom att ta del av kvinnors erfarenhet som på grund av deras marginaliserade ställning många gånger har inneburit ett naturnära arbete, främst i fattigare länder, kan vi få en uppfattning om hur vår livsstil påverkar de av oss som får ta de mest direkta konsekvenserna av vårt oansvariga förhållningssätt till de ekosystem som vi är beroende av för vår egen överlevnad. Genom att värdera kvinnors intressen och erfarenheter lika högt som mäns blir det nödvändigt för oss att ta större hänsyn till dem som arbetar allra mest i direkt kontakt med naturen. Det gäller att genom "adaptive development" lyssna och vara beredd på att omforma sitt samhälle för att kunna leva på ett hållbart sätt. Gemenskap och samarbete är värden som inte bara bör gälla mellan människor utan även mellan människan och ekosystemen.

Dance monkey, dance

I ett klassiskt djurförsök som jag tror att jag läste om i Djurens Frigörelse av Peter Singer för en herrans massa år sedan så gav man apor fri tillgång till heroin. Med en simpel knapptryckning kunde apan omedelbart få sig en dos och uppleva ett rus som de flesta av oss knappt ens kan drömma om. Självklart tryckte aporna i försöket på knappen igen och igen tills drogen tog livet av dem. Utan att se vad som höll på att hända orsakade de sin egen död.

Ibland glömmer även jag att vi alla bara är apor.

Herr December

Den moderna staden är ohållbart konstruerad och har gjort sig själv beroende av biltransporter! Vem ska vi skylla på? Herr December!

Inte bara var Henry Ford en av de allra första löpande bands-kapitalisterna som över allt annat prioriterade effektivitet i produktionen. Han var också så pass förutseende att han köpte upp hela system spårvagnstrafik i amerikanska städer och ersatte dem med bussar från hans egen fabrik vilket banade väg för privatbilismen när produktionen till slut hade blivit så effektiv att alla arbetare hade råd att köpa en Ford. Herr December var därmed en aktiv del i processen att förvandla arbetaren från en producent till en konsument. Han motsatte sig starkt fackföreningar och övervakade sina arbetare noggrant för att förhindra organisering mot den ökande produktionstakten vid fabrikens löpande band.

Det är Fords dröm om att göra bilen till något i var mans ägo som idag är en av de största orsakerna till koldioxidutsläpp, urban sprawl, bilolyckor etc etc.

Som om det inte räcker så var han aktiv nazist och skrev förordet till den amerikanska upplagan av Mein Kampf. Under andra världskriget spydde Fords tyska fabriker ut krigsmaterial till den tyska krigsmakten.