Sedan jag började studera humanekologi har jag blivit allt mer peppad på stadsodlingar. Vid en första anblick kan det tyckas smått naivt och romantiserande. Men matproduktion är en fråga av allra största vikt och hur vi får tag på vår mat formar i stor utsträckning vår världsbild. Självklart vet vi alla innerst inne att maten inte tillverkas i mataffären och att någon faktiskt har producerat den och tranporterat den till affären men det är ändå inte en process som vi är särskilt medvetna om och inte ett dugg deltagande i. Detta innebär att vi alieneras från de processer som vi är beroende av för att överleva. Detta i sin tur leder dels till att vi underskattar värdet av vår mat och att vi är fullständigt boeroende av det samhällssystem som producerar vår mat. Vi är beroende av att skaffa fram de små papperslappar som vi byter mot mat. För att få papperslappar behöver man sälja sin tid eller råna värdetransporter och båda två alternativen är både jobbigare och mer osäkra än att själv odla sin mat.
Bor man på landet i en fin liten villa är det kanske ingen svårighet att plantera lite buskar, träd och ett land som förser en med delar av ens kost. Men bor man i en stad så minskar ens chanser att odla sin egen mat betydligt. Anledningen till detta är självklart att all mark inne i staden ägs av någon annan som antagligen har mer pengar än dig. Men precis som det finns tomma hus som borde anses vara allas hus så finns det stora oanvända markytor som används föga eller på ett dumt sätt (som parkeringsplatser tillexempel). Att helt enkelt ta sig rätten att se efter sin egen försörjning borde inte vara något kontroversiellt. Om jag nu inte vill ha ett jobb så borde jag väl få lov att odla min egen mat, på en bit mark som inte används, för att försörja mig själv?
Tyvärr är det inte alls självklart, precis som det inte är självklart att tomma hus är allas hus. Guerilla-gardening som det har kommit att kallas är nämligen en form av direkt aktion som stärker självständigheten hos de som utöver den och som utmanar hur vi ser på ägande och rättigheter. Att anlägga en stadsodling är därför en revolutionär handling så god som någon, oändligt mer konstruktiv än att kasta sten och förhoppningsvis minst lika själsligt belönande. Samtidigt bildas en gemenskap kring den konstruktiva verksamheten och om skörden är god kan även mycket av avkastningen skänkas till de som inte har råd att köpa mat.
Det är därför som vi med stor glädje välkomnar att Mykorrhiza startar upp en odling i Göteborg! Håll er uppdaterade på det här projektet så att du inte missar en chans till fina erfarenheter och inspererande arbete!
För er stackare som inte bor i Göteborg så har även Klimax ett projekt som heter Tillväxt som kan vara värt att kolla upp.
