Mikroekonomier

När jag imorse satt och läste UN-Habitats rapport State of the world om vår urbana framtid (för det är sånt som jag brukar göra innan klockan åtta på lördagmorgnar), så fick följande stycke mig att tänka till lite extra. Efter att ha berättat om Wal-marts ökade (och nästan imponerande) arbete för att framstå som ett miljövänligt och ansvarstagande företag tar författaren ett steg tillbaka och frågar sig:
If global forces such as Wal-Mart are signing on to save the planet by supplying organic produce and lobbying for carbon caps, why bother trying to strengthen local economies?
There are several critical reasons to pursue such a strategy. First, economic development rooted in local ownership and import substitution has clear benefits in terms of stopping economic leakage, a term that refers to community income that is spent outside the local economy. For example, each time a resident shops in a different town or larger center, the amount spent represents dollars and income lost to the home community. There are two basic forms of leakage: immediate and secondary. Immediate leakage occurs when members of a community travel to another center and use their locally generated incomes to make non-local purchases. Secondary leakages occur when a resident makes a purchase in the community but the product was purchased or manufactured outside the community. Money spent outside the community represents a loss to the local economy.

Anledningen till att jag fastnade för detta stycke var att det fick mig att tänka på något som Immortal Technique skriver en hel del om och som jag tidigare delvis kopplat till DIY. Om "vi" (dvs vår kulturella enhet t.ex. den autonoma vänstern, punkscenen eller en blandning däremellan) vill se oss själva som ett hot mot det omgivande samhället så måste vi i största möjliga mån göra oss självständiga från det omgivande samhällets stöttepelar. Detta är vad som menas med ett systems resiliens. Om det kapitalistiska samhället krisar och kraschar så kraschar vi med det så länge vi håller fast vid ett beroande av denna struktur. För att stärka vår egen rörelse måste vi därför tänka på vart våra pengar tar vägen och undvika "ekonomiskt läckage". Detta är självklart svårt så länge vårt "community" inte erbjuder alternativ till mat-, klädproduktion etc. UN-Habitat igen:
Two alternatives for development without growth are supporting existing
businesses and increasing the number of times a dollar is spent in the community.
Local purchasing is the primary means both of supporting existing businesses and of increasing the economic multiplier, resulting in a more efficient, self-reliant, economically resilient community.

Så länge vi tänker på DIY som något som är isolerat till musik eller kultur så kan inte begreppet bli särskilt revolutionerande annat än på en kulturell nivå. Men även produktion måste läggas om och omfattas av DIY-begreppet. Genom att organisera produktionen genom självstyrande arbetarkollektiv kan man uppnå en småskalig och hållbar produktion med bättre arbetsvillkor högre löner för arbetarna. Även detta är något som UN-Habitat tar upp och lobbar för även om man inte gör den koppling till anarkism som jag direkt tänker på när jag läser rapporten.

Slutligen kopplar UN-Habitat lokalisering av ekonomin till hållbar utveckling, något som känns relevant för eventuella alternativa sociala rörelser som vill frigöra sig från massamhällets oljeberoende:
cities need to reduce their dependence on outside markets and fossil-fuel-dependent transportation systems. What is needed are more localized systems of production, distribution, and consumption.
Local trading systems not only allow cities to increase self-sufficiency, they also contribute to strengthening local economies by giving communities the ability and resources to meet their own needs.