Jag har ingen tävlingsgen

Här är en gammal klassiker: konflikter föder förändring. I ojämlika samhällen finns en konflikt mellan förtryckare och förtryckt som leder till en oro. När denna oro blivit så stor att det är säkrare för alla inblandade att ändra på den förtryckande strukturen istället för behålla den så äger förändring rum. Ju fler som tjänar på ett förtryck och ju större övertag denna härskande grupp har ju svårare kommer ordningen vara att omkullkasta. Djur som inte har någon makt eller röst har därför ingen som helst möjlighet att kasta omkull det system som förtrycker dem medan t.ex. förtryckta arbetare mycket väl kan ta makten på sina arbetsplatser.

Om vi tar för givet att gruppen män mer eller mindre medvetet förtrycker gruppen kvinnor och även har en hel del att tjäna på detta så befinner sig den feministiska rörelsen i en knivig sits eftersom (vilket nämndes tidigare) en härskande grupp knappast ger ifrån sig sin fördelaktiga plats frivilligt. Så om hälften av befolkningen ska nedgöra den andra "mäktigare" hälften av befolkningen så kommer förändringen att vara marginell eller helt frånvarande. Detta förutsätter dock att alla män faktiskt tjänar på ett patriarkalt samhälle.

Att inte tjäna på att befinna sig i en maktposition i samhället kanske verkar som en knasig idé. Men det är inte så enkelt att alla män är medfött onda snubbar som njuter av makt. Alla män passar inte in på den mall som det patriarkala samhället förmedlar. Alla män vill inte slåss och tävla om allting. Alla män tycker inte om att utmärka sig individuellt. Alla män är inte starka och heroiska. Alla män längtar inte efter att få ge sitt liv för sitt land. Alla män vill inte associeras med ett patriarkalt samhälle. Genom uppfostran formas vi efter andras förväntningar på oss enligt samma princip som kvinnor formas. Vi förväntas också att i enlighet med den patriarkala ordningen omforma oss för att passa in i könsrollernas mallar. Vi måste ställa nya frågor för att män ska kunna relatera till feminism och kanske är det upp till oss män som inte trivs i patriarkatet att göra detta.

Feminismen behöver mogna tillräckligt för att göra en vidgning i sin teori som skapar en öppning för män. Manshat i all ära, alla förtryckta grupper kan känna ett behov att lösa sin konflikt genom att konfrontativt nedgöra sin förtryckare, men när vi vill se verklig förändring så måste vi sträva efter en förändring i majoritetens mentalitet. Det är därför vi tyvärr måste fortsätta försöka övertala folk på stan om att de ska bli veganer trots att man egentligen bara vill skrika åt dem att de skärpa sig och sluta vara så dumma i huvudet.