Jag tror att den anarkoprimitivism som förespråkas av denna blogg och Derrick Jensen har väldigt mycket att erbjuda den autonoma vänstern. Autonom marxism (kommunism, anarkism eller vad man nu vill kalla det) har några inbyggda ideologiska problem som anarkoprimitivismen erbjuder lösningar på.
För det första är det svårfrånkomligt att den marxistiska historiesynen är eurocentrisk. Idén om att samhällen går från lägre till högre stadier är tätt knuten till kolonialismens kulturevolutionism. Detta innebär att kulturer som inte följer ett europeiskt mönster ses som lägre stående och måste därför "hjälpas upp till vår nivå". Ett sådant tänkande är enbart en förlängning av idén om den vite mannens börda och inte heller ett hållbart tänkande. Jag tror att tillochmed den industrikåtaste statskommunist inser att om hela världen befann sig på samma teknologiska nivå som väst så skulle ekosystemet kollapsa (ännu fortare än vad det gör idag när bara västvärlden lever efter denna standard). Primitivismen kan här erbjuda en djupare respekt för andra kulturer än den europeiska. För att läsa mer om olika historiesyner/tidsuppfattningar rekommenderar jag det här gamla inlägget.
För det andra har den autonoma marxismen och då främst syndikalismen (som vi gett en hel del utrymme i denna blogg och tillochmed menat på är den rimligaste vägen till revolution) ett starkt fokus på arbete. Det krävs dock en problematisering av arbete och en större fokus på frihet från arbete som primitivismen kan erbjuda. Målet med vår kamp bör inte vara ett samhälle där vi jobbar ihjäl oss med våra egna produktionsmedel utan ett samhålle där vi enbart jobbar så mycket som krävs. Man tror att människan på stenåldern jobba ca tre timmar om dagen med något som vi skulle kunna definera som arbete. Jag är övertygad om att arbete och fritid inte var begrepp som fanns i dessa människors begreppsvärld, bara saker som var olika viktiga. Arbete är ett nödvändigt ont lär vi oss genom anarkoprimitivismen.
För det tredje problematiserar anarkismen makt på ett sätt som många andra vänsterideologier inte gör (detta har vi skrivit om tidigare och jag vill inte upprepa mig). Anarkoprimitivismen erjuder en logisk följdtanke: det lättaste sättet att anhilera maktförhållanden är om det int finns något kapital. Civilisationen är själva grunden till kapitalismen, utan möjligheten att lägga värden på hög kan det inte uppstå klassklyftor (även detta har vi skrivit om tidigare).
För det fjärde kan primitivismen erbjuda den autonoma vänstern ett sunt förhållningssätt till djur och natur, något som fan kan behövas.
Gott och ont och andra sagor
När man börjar identifiera sig själv med skurkarna i de filmer man ser så är det ju ofrånkomligt att det börjar ringa varningsklockor i huvudet. Men så här långt in i den postmodernistiska eran måste vi väl kunna enas om att det inte finns någon objektiv ondska utan att vad som ses som gott och ont är socialt konstruerat. Så hur kommer det sig då att det är just skurkarna som är de onda? Att studera konstnärliga uttryck kan vara ett bra sätt att närma sig en förståelse kring hur en särskild kultur tänker kring ett visst fenomen (i det här fallet ondska) och därför tänkte jag göra en kort analys av hur ondska porträtteras i västerländsk film.
Typexemplet på en skurk är egoisten. Karaktären som vill ha mer makt för sig själv, vilket i många fall betyder mer pengar. Men även karaktärer som strävar efter mer för sig själva kan klara sig undan skurkstämpeln och istället hamna i det goda laget. Den främsta anledningen till detta tror jag har att göra med de medel som brukas. Om Jönssonligan hade skjutit, hotat och rånat folk hade de inte varit samma glada gäng alls och ingen sitter väl och hoppas att George Cloney ska torska i Oceans Eleven? Vilka medel man brukar för sin strävan är därför högst relevant. Att spränga planeter och vara en allmän taskmört som Darth Vader är ju typiskt inte OK, medan Robin Hood är en solklar hjälte.
Den andra, mer intressanta, sortens skurk är den antihumanitära skurken eller kaos-skurken. Det är en karaktär som inte gör det han gör för att vinna något utan för att förverkliga sina idéer. Här får vi en tydlig lektion i vad som ses som normalt och inte i samhället. Liam Neesons karraktär i Batman Begins och Bartelby i Dogma är utmärkta exempel på denna karaktär. De vill inte ha något. De tycker bara att människor är en jävla ohyra som bara förstör allt de kommer i kontakt med. Här spelar det alltså ingen större roll vilka medel som används då själva målet går emot vad som uppfattas som gott i vårt samhälle. Att vilja utplåna hela existensen är aldrig ok oavsett hur smärtfritt det genomförs.
Här hittar vi en intressant joker i leken, nämligen V från V för Vendetta, en karaktär som dödar folk och spränger saker i luften för en idé som skiljer sig radikalt från det övriga samhället. Det är inte konstigt att denna film sticker ut med tanke på att orginalserien som filmen grundar sig på är skriven av anarkister och att den utspelar sig i ett fascistiskt samhälle.
Men för att återvända till saken. Kaos-skurken har en radikal idé som utmanar samhället. Han rubbar ordningen och går utanför lagen för det han tror på. Han är oftast en mer skrämmande karaktär än egoist-skurken då denna egentligen enbart använder sig av fel medel och inte ifrågasätter samhällets grundvalar på något sätt. Egoism är ju något som uppmuntras i samhället så konflikten handlar i grunden om taskiga tillvägagångssätt. Men en karaktär som avskyr städer eller som hatar människor, vad gör man med en sån? Ofta erbjuds dessa skurkar någon form av försvarstal under filmens slutskede där de förklarar sin ideologi, hur kaoset de skapar i slutändan ska leda till något bättre än det som var innan eller hur kaos i själva verket är skapelsens egen natur. Om du har läst 1984 av George Orwell kanske du minns en scen i början där de anställda på ministeriet ägnar sig åt "2minuters-hatet" där samhällets fiende får lägga fram sina genomskinliga argument för att kunna bli hånad, hatad och nergjord. Han är ond och hans argument behöver inte ens bemötas, han måste bara bekämpas.
Människans eviga kamp mot kaoset fortsätter. Kulturens och ordningens väktare gör en ny insats för att befästa de värden som vår civilisation står för och stävjer det vansinniga kaoset som ständigt hotar att krossa det mänskliga projektet. Det slingrande kaos av död, födelse, eld och vatten som vi nästan lyckats glömma att vi själva en gång kom ifrån.
Därför är vi skurkarna i det spektakel som samhället målar upp för era ögon. Vi vill rubba ordningen. Vi gör det inte för att vi kommer att bli måttlöst rika på det utan för att vi tror på att det är rätt. Oavsett om "vi" är djurrättsaktivister, arga danska invandrarungdomar eller muslimska "terrorister" så kommer vi att bli dragna över samma kam och bli behandlade på samma sätt: först hånade och sedan bekämpade innan vi till slut kan bli accepterade. Kulturen kommer att fortsätta att reproducera bilder av ondskan som något skrämmande annorlunda och kaotiskt och de människor som kan knytas till dessa attribut kommer att ses som onda. En enkel Hollywoodrulle har ju egentligen inget att vinna på att problematisera begrepp som ondska. Kanske suddar man lite kring linjerna, men att angripa själva kategorin är inte tänkbart.
Jag skulle återigen vilja tipsa om Hiayo Miyazakis filmer, t.ex. Det levande slottet, Princess Mononoke eller Spirited Away. Helt underbara skapelser som kan hylla kaos och där karaktärer kan vandra oberört mellan gott och ont eller där ondska ibland inte existerar överhuvudtaget. Annars så skulle jag vilja se mer skurkar i stil med Krambjörnarnas nemesis som bara vill täcka skogen med betong. Det är fan ondska om nått.
Trubbel på jobbet del 6
Det var ett bra tag sen jag skrev om min fackliga konflikt senast. Det beror inte på att det inte har hänt någonting utan det beror på att jag inte vill ge min före detta chef, nuvarande svarande i det här faller, några ledtrådar om vad han har att vänta sig. Jag vill ha det här så vattentätt som möjligt. Därför kommer jag fatta mig rätt kort här också och jag kommer inte skriva någonting som jag inte är säker på att han redan vet.
såhär har det gått: vi (SAC) gick till kronofogden för att få in mina slutlöner. Kronofogden skickade ett krav till Göda som de bestred. Min föra chef ringde upp mig och var hotfull i telefonenn och sa att jag inte viste vem det var jag bråkade med och att det var många som var "jävligt förbannade på dig."
Kronofogden skickade tillbaka vårt krav till oss och frågade om vi ville driva det vidare. det ville vi och vipps så är hela affären i tingsrätten.
en dag damp det ner ett brev till mig från ett aniara ekonomikonsult som hänvisade till tidigare kravbrev och en skuld som jag skulle ha till Göda. Brevet var stavat åt helvete och företaget som hade skickat brevet var jävligt svårt att hitta. tills lut hittade vi ett telefonnummer som ingen svarade på. På adressen som de angivit fanns det inget aniara ekonomikonsult. De skrev att de drivit min skuld till Göda (som inte finns) vidare till kronofogden. Jag synade och ringde kronofogden och det fanns ingenting på mig där.
Kort därefter ringde min förra chefs mamma till mig för att försöka få till en lösning på den här konflikten. Vi pratade en stund och kom överens om att höras i slutet på samma vecka. När hon ringde upp mig i början av veckan därpå ville hon att vi skulle komma fram tillen lösning. När jag uttryckte att det inte var en lösning att jag bara skulle få mina slutlöner föreslog hon att jag skulle lämna facket och lösa det här på egen hand.
Jag ska göra det här väldigt klart. Det ligger inte i mitt personliga, moraliska, ekonomiska eller principiella intresse att lämna facket och gå med på skitkrav. för det är precis vad det skulle leda till. om Göda vill förhandla så är jag öppen för det men det finns inte att lägger mig med att bara få mina slutlöner.
såhär har det gått: vi (SAC) gick till kronofogden för att få in mina slutlöner. Kronofogden skickade ett krav till Göda som de bestred. Min föra chef ringde upp mig och var hotfull i telefonenn och sa att jag inte viste vem det var jag bråkade med och att det var många som var "jävligt förbannade på dig."
Kronofogden skickade tillbaka vårt krav till oss och frågade om vi ville driva det vidare. det ville vi och vipps så är hela affären i tingsrätten.
en dag damp det ner ett brev till mig från ett aniara ekonomikonsult som hänvisade till tidigare kravbrev och en skuld som jag skulle ha till Göda. Brevet var stavat åt helvete och företaget som hade skickat brevet var jävligt svårt att hitta. tills lut hittade vi ett telefonnummer som ingen svarade på. På adressen som de angivit fanns det inget aniara ekonomikonsult. De skrev att de drivit min skuld till Göda (som inte finns) vidare till kronofogden. Jag synade och ringde kronofogden och det fanns ingenting på mig där.
Kort därefter ringde min förra chefs mamma till mig för att försöka få till en lösning på den här konflikten. Vi pratade en stund och kom överens om att höras i slutet på samma vecka. När hon ringde upp mig i början av veckan därpå ville hon att vi skulle komma fram tillen lösning. När jag uttryckte att det inte var en lösning att jag bara skulle få mina slutlöner föreslog hon att jag skulle lämna facket och lösa det här på egen hand.
Jag ska göra det här väldigt klart. Det ligger inte i mitt personliga, moraliska, ekonomiska eller principiella intresse att lämna facket och gå med på skitkrav. för det är precis vad det skulle leda till. om Göda vill förhandla så är jag öppen för det men det finns inte att lägger mig med att bara få mina slutlöner.
terrorism
Jag tror och hoppas att det här är lite fel forum för den här texten men efter alls skit jag sett på sjuårsdagen av 11 september 2001tänkte jag att det ändå var viktigt att reda ut några saker.
Jag gick i 1an på gymnasiet 2001 och på hösten så hade vi en del om terrorism, vi fick en defenition: "terroris är att med våld eller hot om våld uppnå politiska eller religoiösa mål." det är en rätt dålig defenition, eller det beror på hur man ser det.
Att använda våld i politiska samanhang är mer regel än unmdantag i dagens värld. "Nähä, ni vill inte låta oss bygga vår ledning genom ert land?Men då skjuter vi er till skit och sen bygger vi vår ledning ändå." var det någon som kommer ihåg det från 2002?
Alla krig går ut på att uppnå politiska eller religiösa mål. och kanske inte bara krig fö den delen utan alla som får göra folk illa utan att åka dit på det, poliser, väktare, soldater.
Att chockhöja A-kasseavgiften och därmed göra det för dyrt för folk att vara med i a-kassan kvalar in som våld i mion bok. varför gjorde man det? jo för att tvinga folk till skitdåliga jobb och göra situationen för arbetssäljare mycket osäkrare. Politiska mål med våld = terrorism, eller?
Björn Kumm ger i sin bok "Terrorismens historia" utgiven på historiska medier 1998 en annan defenition: Terrorism är den svages krig mot den starke.
Det är en mycket bättre defenition som säger mer om ordet terrorism, dess innebörd och hur det annvänds.
Vad är den svags krig mot den starke? Bara att det finns en som är svag och en spom är stark tyder ju på att det finns en hirarki, antingen politisk eller militär. som vi vet sen tidihare så får man inte utöva våld åt fel håll (uppåt) i hirarkier.
Jag ska presentera en sista defenition av terrorism: Ordet terrorism eller terrorist är den starkes sätt att orättfärdiga den svages kamp.
Att kallas terrorist är att likställas med allt från militanta muslimer till högermiliser i USA till IRA och ETA och andra väpnate nationella projekt till UNAbombaren/F.C till röda brigaderna och RAF. Egentligen skulle man kunna räkna in alla regeringar och stater som någonsin krigat och det är nog alla.
Jag gick i 1an på gymnasiet 2001 och på hösten så hade vi en del om terrorism, vi fick en defenition: "terroris är att med våld eller hot om våld uppnå politiska eller religoiösa mål." det är en rätt dålig defenition, eller det beror på hur man ser det.
Att använda våld i politiska samanhang är mer regel än unmdantag i dagens värld. "Nähä, ni vill inte låta oss bygga vår ledning genom ert land?Men då skjuter vi er till skit och sen bygger vi vår ledning ändå." var det någon som kommer ihåg det från 2002?
Alla krig går ut på att uppnå politiska eller religiösa mål. och kanske inte bara krig fö den delen utan alla som får göra folk illa utan att åka dit på det, poliser, väktare, soldater.
Att chockhöja A-kasseavgiften och därmed göra det för dyrt för folk att vara med i a-kassan kvalar in som våld i mion bok. varför gjorde man det? jo för att tvinga folk till skitdåliga jobb och göra situationen för arbetssäljare mycket osäkrare. Politiska mål med våld = terrorism, eller?
Björn Kumm ger i sin bok "Terrorismens historia" utgiven på historiska medier 1998 en annan defenition: Terrorism är den svages krig mot den starke.
Det är en mycket bättre defenition som säger mer om ordet terrorism, dess innebörd och hur det annvänds.
Vad är den svags krig mot den starke? Bara att det finns en som är svag och en spom är stark tyder ju på att det finns en hirarki, antingen politisk eller militär. som vi vet sen tidihare så får man inte utöva våld åt fel håll (uppåt) i hirarkier.
Jag ska presentera en sista defenition av terrorism: Ordet terrorism eller terrorist är den starkes sätt att orättfärdiga den svages kamp.
Att kallas terrorist är att likställas med allt från militanta muslimer till högermiliser i USA till IRA och ETA och andra väpnate nationella projekt till UNAbombaren/F.C till röda brigaderna och RAF. Egentligen skulle man kunna räkna in alla regeringar och stater som någonsin krigat och det är nog alla.
Endgame
Endgame är en sjukt bra bok av Derrick Jensen. Tyvärr så är den tjock, dyr och svår att få tag på i Sverige. Därför har vi bränt ett gäng CD-ROM-skivor med en föreläsning där Jensen berättar om sin bok och vad de grundläggande premisserna är i den. Maila oss så skickar vi ett ex. Om du vill spara tid och pengar kan du såklart också se filmen på nätet.
Låt oss minnas...
Den elfte september var en stor tragedi. Till följd av terrorkomplotter från onda makter tvingades tusentals människor sätta livet till. Händelserna ledde fram till en ny fascistisk ordning som innebar inskränkningar i friheten för alla som inte följde makthavarnas linje. Ekonomisk depression och massflykt följde. Sammanlagt tror man att cirka 35 000 människor torterats till följd av terrorkuppen.
Låt oss därför minnas händelserna den 11:e september 1973.
Låt oss därför minnas händelserna den 11:e september 1973.
Frihet i teori och praktik
Igår arrangerade Klimax sin första aktion i Linköping. Den bestod av att man ockuperade en central korsning under en halvtimme. Polisen stödde aktionen och dirrigerade om trafiken men trots det var aktionen lyckad. Själva syftet med en sk. klimatkrock är att få folk att tänka till och reflektera över hur man själv är involverad i den kultur som håller på att ta kol på vår planet. Cudos till Klimax Linköping.
Även lokalpressen var där och filmade lite så idag går debatten hög på deras forum. Tyvärr är debatten en smula ensidig då det bara är slan som uttalar sig om hur förskräckligt det är med dessa snorungar som inte har något vett och tror att gatan är till för att uttrycka sin åsikt. Med vilken rätt har dessa ungdomar stoppat trafiken i innerstaden?
Det är intressant hur de flesta människor verkar se yttrande- och demonstrationsfrihet som något ytterst symboliskt. Det är något som tydligen kan utnyttjas för att nazister ska få demonstrera i fyra timmar på Stora Torget men hur många har någonsin reflekterat över hur de själva skulle kunna uttrycka sina åsikter? Om den enda frihet vi har är friheten att välja vilka varor vi konsumerar och vilka politiker vi röstar på då ligger vi bra jävla brunt till. Dessa handlingar reflekterar bara i vilken mån man håller med någon annan och inte vad man själv tycker.
Så jag kommer att fortsätta tycka och göra så länge jag bara kan, även om det betyder att jag i de flestas ögon fortfarande är en snorunge när jag är 25. Det samhälle ni har skapat skrämmer skiten ur oss, fattar ni inte det? Är det konstigt att vi är desperata och försöker hitta vägar att förändra när den värld som vi ska ärva håller på att kollapsa under bördan av era misstag? Städa upp er skit innan ni går eller acceptera att den generation som idag växer upp kämpar för sitt eget vacklande framtidshopp, och de uttryck som denna process kommer att ta. För det här är bara början, det kan jag lova.
Även lokalpressen var där och filmade lite så idag går debatten hög på deras forum. Tyvärr är debatten en smula ensidig då det bara är slan som uttalar sig om hur förskräckligt det är med dessa snorungar som inte har något vett och tror att gatan är till för att uttrycka sin åsikt. Med vilken rätt har dessa ungdomar stoppat trafiken i innerstaden?
Det är intressant hur de flesta människor verkar se yttrande- och demonstrationsfrihet som något ytterst symboliskt. Det är något som tydligen kan utnyttjas för att nazister ska få demonstrera i fyra timmar på Stora Torget men hur många har någonsin reflekterat över hur de själva skulle kunna uttrycka sina åsikter? Om den enda frihet vi har är friheten att välja vilka varor vi konsumerar och vilka politiker vi röstar på då ligger vi bra jävla brunt till. Dessa handlingar reflekterar bara i vilken mån man håller med någon annan och inte vad man själv tycker.
Så jag kommer att fortsätta tycka och göra så länge jag bara kan, även om det betyder att jag i de flestas ögon fortfarande är en snorunge när jag är 25. Det samhälle ni har skapat skrämmer skiten ur oss, fattar ni inte det? Är det konstigt att vi är desperata och försöker hitta vägar att förändra när den värld som vi ska ärva håller på att kollapsa under bördan av era misstag? Städa upp er skit innan ni går eller acceptera att den generation som idag växer upp kämpar för sitt eget vacklande framtidshopp, och de uttryck som denna process kommer att ta. För det här är bara början, det kan jag lova.
Skivtipset
Det finns hardcoreband som man blir lite skraj för. Man hör rykten om vilka hårda badass-snubbar de är men när man träffar dem är de riktiga slappon som bara vill röka gräs och lyssna på metal. Hip-hopare däremot vet man aldrig vart man har. Det kan vara en hel massa snack eller så kan det helt enkelt vara som de säger att de rakt upp och ner är hårda som granit.
Så när den hårdaste av de hårda och argaste av de arga kommer med en ny skiva får man allt ta och leta skyddsrum för fy fan vilket plöj det kan bli. Immortal Techniques nya skiva är hårdare och mer politisk än resten av min skivsamling mixad och destillerad. Att man som rappare vågar göra så djupt teoretiska och politiska låtar som t.ex. nya skivans Open Your Eyes är riktigt starkt och något som Immortal Technique klarar galant. Han för in sin tolkning subkulturen i sin kritik mot det kapitalistiska samhället på ett sätt som borde få de flesta crustare att blekna av avvund. Trots en hård image så tappar han aldrig kontakten med verkligheten. Man får en äkta känsla genom hela skivan.
Som vit medelklass svensk kan jag tycka att det ibland är svårt att relatera till revolutionär gangstahiphop (som t.ex. Dead Prez), men när Immortal Technique lägger fram sin ideologi så talar han till alla som är offer för det världsomspännande system av förtryck och korruption som vi lever under. Istället för att fokusera på hudfärg siktar han på en gemenskap som dras från klasstillhörighet och gemensamma intressen. När han på nya skivan, i låten "Harlem Renaissance" talar om hur vi måste se efter våra egna samhällen så tänker jag direkt på hur vi inom punk, hardcore eller vilken annan rörelse som helst måste vara nog med vart våra pengar tar vägen och se till att vi återinvesterar dem i vår egen kultur så att den kan överleva utan att bli en del den kommersialiserade mångkulturen och sakta urholkas.
Immortal Technique kommer till Lund den 25 september och om jag vågar ska jag ta mig dit.
Vi hatar borgarna!
Om du också hatar borgarna, anslut dig då till Septemberalliansen och demonstrera mot högerpolitik och övervakningssamhället den 16:e september!
Läs mer på Septemberalliansens blogg.
Läs mer på Septemberalliansens blogg.
Boktipset
Guns, Germs and Steel är namnet på än bok och även en dokumentär-miniserie baserad på boken. Boken är författad av Jared Diamond, en amerikansk biolog som gjort sig mest känd för sina geografiskt dominerade historietolkningar. Han har även skrivit boken Kollaps som handlar om varför vissa samhällen gör val som leder till deras undergång.
I Guns, Germs and Steel får vi en intressant tolkning av världshistorien där Diamond ständigt anknyter till människans förhållande till sin omgivande natur, på ett sätt som ofta saknas i vanliga historieskildringar.
Läs boken eller (om du läser långsamt - som jag) ladda hem den som ljudbok, eller (om du har fullt upp med kurslitteratur - som Tor) ladda ner dokumentärserien. Det är lätt värt det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
