Turism

När jag grävde igenom mitt förråd i morse så hittade jag en gammal anteckningsbok från min andra resa till Sri Lanka. I den finns en text om turism som är inspirerad av texter som jag läste när jag pluggade socialantropologi. Jag tänkte se om den fortfarande håller måttet.

Turism - att upptäcka nya, spännande människor, kulturer och platser för att sedan långsamt ta livet av dem.

Jag har under de senaste åren blivit mer och mer kritisk gentemot företeelsen turism. Till en början var det bara min egen olust inför att vara så distinkt skilld från det man försöker uppleva. Det är alltid något, en hotellmur, ett bussfönster eller min plånbok som skiljer mig från det som är tänkt att jag skulle betrakta. Jag lärde mig inget om Jamaica i baksätet av en taxi. Ingenting om Kina fanns att lära sig i hotell-lobbyn. Turismens tanke verkar vara att livet bäst betraktas på lite avstånd, man letar upp sitt mål, fotograferar det och sen sätter man sig i bussen och drar på AC:n igen.

För livet för en turist ska varken vara farligt eller jobbigt. Att livet faktiskt är farligt och jobbigt är inget som spelar någon roll om man sitter inne på tillräckligt mycket pengar.

Och där har vi ytterligare en stöttesten. Jag har alltid hatat att bli särbehandlad på grund av min hudfärg eller på grund av att det på grund av den antas att jag har pengar. Pengar som man kan klämma ur mig om man smörar lite. Köp min skit, bwana.

Det leder mig in på ytterligare en punkt som jag skrev om när jag studerade Socialantropologi. Det antas nämligen att man genom sin turism bidrar till landets och folkets ekonomi genom att pumpa in pengar. Frågan är dock vilka industrier man göder och vad som händer när turismen försvinner. För så länge turismen ser till att det finns gott om hotell, souvenir-affärer och prostituerade så kan man säkert hålla ett land flytande på så sätt. Men vad finns kvar när turisterna dragit vidare till nästa exotiska resmål?

Det finns också en aspekt av vad som händer med självakulturen och dess mening när den plötsligt blir ett objekt för turism. Det som händer då är att kulturen/naturen slutar existera för sin egen del och istället har syftet att dra i pengar från turisterna. Det betyder också att man kan ändra på företeelsen hur mycket man vill för att glädja turisterna. En ritual som genomfördes en gång om året kanske börjar genomföras en gång i veckan för att stammens överlevnad beror på turisternas finansiering. När dessa sen försvinner så finns det bara ett tomt skal kvar. Turismen förvandlar på så sätt natur och kultur till handelsvaror som förlorar sin mening om de inte längre drar in pengar. Man har trots sina goda intentioner ändrat företeelsens essens i grunden.

Turism är offensiv konsumtion och går därför tvärt emot alla de ideal som jag vanligen står för. Om jag vägrar kompromissa med mina ideal hemma, varför skulle jag då göra det när jag befinner mig på resande fot? För att jag är mer utsatt när allt är främmande? Är det för att jag söker bekvämlighet då hemmet är långt borta? Är jag så rädd för att lägga mitt liv i gudarnas händer? Är jag så skygg inför något så naturligt som fara?

Tursim återskapar den ordning av rik - fattig och vitt - svart som är ett arv från imperialismen. Och egentligen så har inte mycket förändrats. Den välfärd som eventuellt skapas i svallvågorna av turismen sker på rika, vita turisternas villkor och alla dessa investeringar har som huvudsakligt syfte att tjäna deras egna höga nöje. Ett land med tillräcklig välfärd skulle inte ha något intresse av att locka turister som skräpar ner stränder och fotograferar ritualer och andra kulturella företeelser. Och vad är inte mer nedvärderande för människor än att bli objekt för andra människors turism? När turistbussen stannar och du ställer upp din familj som du klätt i traditionella kläder för att hoppas på almosa ifrån de rika.