Man ska väl inte klaga antar jag...

För några dagar sedan gav jag masage åt en kompis som jobbar som servitris, eller jag tror det heter så om man joobbar på fik. Jag är inte utbildad massör eller något sådan så jag visste inte riktigt vad jag gjorde men jag lärde mig i alla fall känna igen muskelknutar. Jag kunde lika gärna maserat grustaget som ligger på andra sidan skogen från där jag bor nu. Över huvud taget verkar hon ha en rätt trasig kropp på grund av sitt jobb, eller kanske inte så mycket på gund av jobbet i sig som att jobba mede det 6-7 dagar i veckan.
själv har jag ett jobb som jag tycker rätt bra om. jag har inga knutar i ryggen. Gissa varför. jag gör ett rätt hårt jobb när jag jobbar. Jag bygger scener, river scener och jobbar på evenemang. Jag hade en bättre arbetsgivare med samma arbetsuppgifter förut men det är ok nu också. Anledningen till att jag inte har några knutar är för att jag jobbar rätt sällan, och jag har egentligen ingen lust at jobba mer. Jag klarar mig på pengarna jag får. Idag har jag bestämt mig för att jag ska försöka undvika jobba svart. Inte för att jag är orolig för finanserna i borgarnas sverige utan för att det blir mycket sämre för mig, speciellt med det jobb jag har nu. Jag har ingen lust att gå runt och lyfta tung skit utan försäkring till ett jävla rövarpris.Som vanligt finns det en konflikt här och inget samarbete. det är jag mot chefen som vanligt. Precis som på mitt förra jobb som fortfarande inte gett mig mina sista två löner. Jag har inget problem med att jobba men då kräver jag att den som köper mitt arbete ska sköta sina uppdrag. Jag vill inte vara någon
slit-och-släng arbetskraft som mina vänner på fiken som kommer bli tvugna att sluta för att deras kroppar kommer paja.
Jag vaknade tidigt och han äta frukost med mamma och pappa imorse. jag var lite bitter på löneslaveriet som sådant och pratade med pappa arbetsmarknaden. Han sa att den finns där och det är inte så mycket at göra åt. Jag sa att den hunde dra åt helvete. Jag tror att det är jävligt mycketatt göra åt arbetsmarknaden för den skiten funkar inte alls och någon måste göra någonting åt den. tyvärr verkar det inte vara någon i min ålder som är speciellt intresserad av att ta tag i det. Jag förstår inte varför. Om du tänker på kortsiktig vinning på det så är det jävligt kortsiktigt och det är alltid en arbetsköpare som kommer att tjäna mer på ditt arbete än vad du gör. Det är våra kroppar som går sönder och det är vår tid som säljs, våra relationer som blir lidande, vår migrän, våra magsår. Det finns ingen som kommer att ändra på det här om vi inte gör det själva. Tänk på det.