Ett i-landsproblem: stora delar av befolkningen är verkar meningslös. Genom att exploatera djur, natur och den så kallade tredje världen har "väst" byggt upp ett enormt välstånd som saknar motstycke i världshistorien. En stor del av befolkningen i väst arbetar därför inte längre med att producera nödvändiga varor eller tjänster utan arbetar istället enbart för att det överskott som redan finns ska bli ännu större. Detta kallas ekonomisk utveckling. Det faktum att dessa personer inte behöver och kanske inte vill jobba är inget man tänker på då tankar kring arbete i väst domineras av vårt lutherska tankegods med dess arbetsmoral. Kan man arbeta så ska man arbeta oavsett om man vill eller inte. Men tro inte att du behövs, för så fort du sagt upp dig så kan de rekrytera nån ny. Du är inte oubärlig, du är bara en siffra.
Så vad får det här för konsekvens för den uppväxande generationen som går långa, ambitiösa utbildningar för att sedan inse att det bästa jobb de kan få är på ett callcenter där de ska sitta och sälja meningslös skit eller göra marknadsundersökningar? Förutsatt att man inte svalt den nyliberala lögnen om att kontinuerlig ekonomisk utveckling är nödvändig så kommer man nog att känna sig en smula meningslös när man inser att samhället inte har plats för en. Man förvandlas till billig arbetskraft i ett samhälle som man inte ser meningen med eller kanske tillochmed avskyr. Att arbeta eller hysa ambitioner som spelar samhället i händerna börjar kännas lönlöst och självförödmjukande. Man blir en del av den disillusionerade och förbittrade massan som bara försöker fly på olika sätt. Genom prylhysteri eller drogmissbruk vill vi döva smärtan av att vara meningslös i kollektivets ögon. Att känna ångest över något sådant är inte konstigt, i ett mer naturligt samhälle hade samma situation varit likställt med döden. Men oavsett om vi väljer att arbeta eller inte så överlever vi. Välståndet är så stort att man kan avvara ett litet stycke för att hålla dig vid liv. Nedkletad av avundsjuka och bitterhet hamnar man så på botten. Men man är fortfarande en del av deras plan. Med hög arbetslöshet kan man hålla lönerna nere, främst lönerna på de meningslösa jobb som du skulle kunna få.
Men du är inte värdelös. Du är fortfarande en del av det ekologiska kollektivet, en levande varelse med känslor, tankar och ett okränkbart egenvärde. Det är bara deras samhälle som förpassat dig till rollen av pariah. Den verkliga meningen och den verkliga lyckan ligger inte i att uppnå sin idealvikt eller äga en äkta rolex utan i att finna ett sammanhang och en plats där man hör hemma. Så om du känner att du är på den plats som jag beskrivit, utanför, nedanför eller kanske över samhället så är du förhoppningsvis på god väg att finna något annat. Något som är ditt och som är mer äkta än den berikade, modifierade skit de säljer. Folk runt dig kommer inte förstå men det spelar ingen roll så länge du har hittat rätt. Du har uppnått en punkt där det inte längre spelar någon roll vad de säger om dig och dina val. Du har inget att förlora för allt du har finns bortom deras värld.
Deras värld. Vilket jävla skämt.
