För ett tag sedan kom vi fram till att vi skulle intervjua varandra i det 101:a och 102:a inlägget i den här bloggen. Jag var snabbast efterson Jens jobbar så därför är det JensVSE som svarar på frågor i det 101a inlägget. Enjoy
Är det viktigt att vara VSE eller har hela prylen spårat ur till ett livsstilspaket istället för ett ställningstagande?
Det är viktigt att tydligt ta ställning för det som man tycker är rätt, speciellt om det man tycker är långt ifrån självklart i ens sammanhang. Både veganism och straight edge är ideal som befinner sig långt ifrån mittfåran av åsikter i vårt samhälle. Man ska dock tänka på att VSE bara är tre bokstäver och att man kan knyta många ideal till veganism och straight edge, detta är något som vi skrivit en hel del om på bloggen. Även om det är självklart för oss att se VSE som en del av en samhällskritisk ideologi så är det inte självklart för alla som är veganer och straight edge och därför måste vi som gör en politsk tolkning av VSE fortsätta att hävda denna tolkning. Precis som Gather kritiserar straight edge som gemenskap i låten Escalate behöver vi kritisera (eller kanske snarare undgå att låta oss begränsas av) begreppet VSE som gemenskap. Det finns många VSe-kids som är mycket snack och lite hockey på samma sätt som det finns folk som är engagerade och effektiva aktivister trots att de inte är VSE. Jag kallar mig VSE av samma anledning som jag kallar mig straight edge: inom hardcore-scenen skickar det ett tydligt budskap om vad jag står för och jag hoppas att det är ett budskap som fler kan ta till sig och jag fortsätter hålla de frågor som jag tycker är viktiga aktuella. Det är sedan upp till alla oss som kallar oss VSE att fastställa vilka övriga värden som ska förknippas med de tre bokstäverna.
Kan det räknas som aktivism att spela i ett politiskt band?
Det finns inga effektiva aktivister som bara affsicherar eller bara skriver insändare. Det krävs att man kombinerar olika metoder för att föra en så effektiv aktivism som möjligt. Att spela i ett politiskt band kan räknas som en form av opinionsbildande aktivism då man sprider sina idéer och förhoppningsvis inspirerar andra till handling, men att enbart använda sig av detta medel är inte effektivt eller önskvärt. För det första blir man inte trovärdig som person om man t. ex. står och snackar om rasism på varje spelning men aldrig dyker upp på antirasistiska demos. För det andra finns det ingen kvot av aktivism som man ska genomföra innan man kan tillåta sig själv att luta sig tillbaka och låta saker ha sin gång. Att du pratar om aktivism på spelningar förhindrar inte att du tar dig tiden att dela ut flygblad på stan eller går på en demo. Vi får aldrig låta våra övertygelser stanna vid snack. För att använda en välkänd catchphrase: words are nothing, action is everything.
Varför är det alltid du som åker dit?
För att jag står kvar när alla andra springer.
Hur känns det att leva som frilandsaktivist på heltid?
Det är det absolut bästa som finns. Alla männsikor borde under någon period i sitt liv få chansen att göra något som de verkligen brinner för. Jag vill påverka och förändra och när jag kan slippa undan lönearbete för att ägna mig åt aktivism på heltid är jag som allra nöjdast. Det finns en missuppfattning om att man inte utvecklas om man inte jobbar. Jag anser att jag utvecklas mycket mer utanför jobbet, grejen är bara att jag utvecklas på ett sätt som inte gynnar mig på arbetsmarknaden. Man inser att det finns saker som är mycket mer givande än att sitta på ett call-center hela dagarna och om man sedan tvingas tillbaka in i arbetet så kommer man känna en saknad av det liv man funnit och sedan blivit av med. Men förhoppningsvis har den erfaranheten gett en nya idéer som ligger utanför den så kallade lådan... långt utanför.
Plate 11
The ancient Poets animated all sensible objects with Gods or Geniuses, calling them by the names and adorning them with the properties of woods, rivers, mountains, lakes, cities, nations, and whatever their enlarged & numerous senses could percieve.
And particularly they studied the genius of each city & country, placing it under its mental deity;
Till a system was formed, which some took advantage of & enslav'd the vulgar by attempting to realize or abstract the mental deities from their objects: thus began Priesthood;
Choosing forms of worship from poetic tales.
And at length they pronounc'd that the Gods had order'd such things.
Thus men forgot that All deities reside in the human breast.
- William Blake, The Marriage of Heaven and Hell
Turism
När jag grävde igenom mitt förråd i morse så hittade jag en gammal anteckningsbok från min andra resa till Sri Lanka. I den finns en text om turism som är inspirerad av texter som jag läste när jag pluggade socialantropologi. Jag tänkte se om den fortfarande håller måttet.
Turism - att upptäcka nya, spännande människor, kulturer och platser för att sedan långsamt ta livet av dem.
Jag har under de senaste åren blivit mer och mer kritisk gentemot företeelsen turism. Till en början var det bara min egen olust inför att vara så distinkt skilld från det man försöker uppleva. Det är alltid något, en hotellmur, ett bussfönster eller min plånbok som skiljer mig från det som är tänkt att jag skulle betrakta. Jag lärde mig inget om Jamaica i baksätet av en taxi. Ingenting om Kina fanns att lära sig i hotell-lobbyn. Turismens tanke verkar vara att livet bäst betraktas på lite avstånd, man letar upp sitt mål, fotograferar det och sen sätter man sig i bussen och drar på AC:n igen.
För livet för en turist ska varken vara farligt eller jobbigt. Att livet faktiskt är farligt och jobbigt är inget som spelar någon roll om man sitter inne på tillräckligt mycket pengar.
Och där har vi ytterligare en stöttesten. Jag har alltid hatat att bli särbehandlad på grund av min hudfärg eller på grund av att det på grund av den antas att jag har pengar. Pengar som man kan klämma ur mig om man smörar lite. Köp min skit, bwana.
Det leder mig in på ytterligare en punkt som jag skrev om när jag studerade Socialantropologi. Det antas nämligen att man genom sin turism bidrar till landets och folkets ekonomi genom att pumpa in pengar. Frågan är dock vilka industrier man göder och vad som händer när turismen försvinner. För så länge turismen ser till att det finns gott om hotell, souvenir-affärer och prostituerade så kan man säkert hålla ett land flytande på så sätt. Men vad finns kvar när turisterna dragit vidare till nästa exotiska resmål?
Det finns också en aspekt av vad som händer med självakulturen och dess mening när den plötsligt blir ett objekt för turism. Det som händer då är att kulturen/naturen slutar existera för sin egen del och istället har syftet att dra i pengar från turisterna. Det betyder också att man kan ändra på företeelsen hur mycket man vill för att glädja turisterna. En ritual som genomfördes en gång om året kanske börjar genomföras en gång i veckan för att stammens överlevnad beror på turisternas finansiering. När dessa sen försvinner så finns det bara ett tomt skal kvar. Turismen förvandlar på så sätt natur och kultur till handelsvaror som förlorar sin mening om de inte längre drar in pengar. Man har trots sina goda intentioner ändrat företeelsens essens i grunden.
Turism är offensiv konsumtion och går därför tvärt emot alla de ideal som jag vanligen står för. Om jag vägrar kompromissa med mina ideal hemma, varför skulle jag då göra det när jag befinner mig på resande fot? För att jag är mer utsatt när allt är främmande? Är det för att jag söker bekvämlighet då hemmet är långt borta? Är jag så rädd för att lägga mitt liv i gudarnas händer? Är jag så skygg inför något så naturligt som fara?
Tursim återskapar den ordning av rik - fattig och vitt - svart som är ett arv från imperialismen. Och egentligen så har inte mycket förändrats. Den välfärd som eventuellt skapas i svallvågorna av turismen sker på rika, vita turisternas villkor och alla dessa investeringar har som huvudsakligt syfte att tjäna deras egna höga nöje. Ett land med tillräcklig välfärd skulle inte ha något intresse av att locka turister som skräpar ner stränder och fotograferar ritualer och andra kulturella företeelser. Och vad är inte mer nedvärderande för människor än att bli objekt för andra människors turism? När turistbussen stannar och du ställer upp din familj som du klätt i traditionella kläder för att hoppas på almosa ifrån de rika.
Turism - att upptäcka nya, spännande människor, kulturer och platser för att sedan långsamt ta livet av dem.
Jag har under de senaste åren blivit mer och mer kritisk gentemot företeelsen turism. Till en början var det bara min egen olust inför att vara så distinkt skilld från det man försöker uppleva. Det är alltid något, en hotellmur, ett bussfönster eller min plånbok som skiljer mig från det som är tänkt att jag skulle betrakta. Jag lärde mig inget om Jamaica i baksätet av en taxi. Ingenting om Kina fanns att lära sig i hotell-lobbyn. Turismens tanke verkar vara att livet bäst betraktas på lite avstånd, man letar upp sitt mål, fotograferar det och sen sätter man sig i bussen och drar på AC:n igen.
För livet för en turist ska varken vara farligt eller jobbigt. Att livet faktiskt är farligt och jobbigt är inget som spelar någon roll om man sitter inne på tillräckligt mycket pengar.
Och där har vi ytterligare en stöttesten. Jag har alltid hatat att bli särbehandlad på grund av min hudfärg eller på grund av att det på grund av den antas att jag har pengar. Pengar som man kan klämma ur mig om man smörar lite. Köp min skit, bwana.
Det leder mig in på ytterligare en punkt som jag skrev om när jag studerade Socialantropologi. Det antas nämligen att man genom sin turism bidrar till landets och folkets ekonomi genom att pumpa in pengar. Frågan är dock vilka industrier man göder och vad som händer när turismen försvinner. För så länge turismen ser till att det finns gott om hotell, souvenir-affärer och prostituerade så kan man säkert hålla ett land flytande på så sätt. Men vad finns kvar när turisterna dragit vidare till nästa exotiska resmål?
Det finns också en aspekt av vad som händer med självakulturen och dess mening när den plötsligt blir ett objekt för turism. Det som händer då är att kulturen/naturen slutar existera för sin egen del och istället har syftet att dra i pengar från turisterna. Det betyder också att man kan ändra på företeelsen hur mycket man vill för att glädja turisterna. En ritual som genomfördes en gång om året kanske börjar genomföras en gång i veckan för att stammens överlevnad beror på turisternas finansiering. När dessa sen försvinner så finns det bara ett tomt skal kvar. Turismen förvandlar på så sätt natur och kultur till handelsvaror som förlorar sin mening om de inte längre drar in pengar. Man har trots sina goda intentioner ändrat företeelsens essens i grunden.
Turism är offensiv konsumtion och går därför tvärt emot alla de ideal som jag vanligen står för. Om jag vägrar kompromissa med mina ideal hemma, varför skulle jag då göra det när jag befinner mig på resande fot? För att jag är mer utsatt när allt är främmande? Är det för att jag söker bekvämlighet då hemmet är långt borta? Är jag så rädd för att lägga mitt liv i gudarnas händer? Är jag så skygg inför något så naturligt som fara?
Tursim återskapar den ordning av rik - fattig och vitt - svart som är ett arv från imperialismen. Och egentligen så har inte mycket förändrats. Den välfärd som eventuellt skapas i svallvågorna av turismen sker på rika, vita turisternas villkor och alla dessa investeringar har som huvudsakligt syfte att tjäna deras egna höga nöje. Ett land med tillräcklig välfärd skulle inte ha något intresse av att locka turister som skräpar ner stränder och fotograferar ritualer och andra kulturella företeelser. Och vad är inte mer nedvärderande för människor än att bli objekt för andra människors turism? När turistbussen stannar och du ställer upp din familj som du klätt i traditionella kläder för att hoppas på almosa ifrån de rika.
Man ska väl inte klaga antar jag...
För några dagar sedan gav jag masage åt en kompis som jobbar som servitris, eller jag tror det heter så om man joobbar på fik. Jag är inte utbildad massör eller något sådan så jag visste inte riktigt vad jag gjorde men jag lärde mig i alla fall känna igen muskelknutar. Jag kunde lika gärna maserat grustaget som ligger på andra sidan skogen från där jag bor nu. Över huvud taget verkar hon ha en rätt trasig kropp på grund av sitt jobb, eller kanske inte så mycket på gund av jobbet i sig som att jobba mede det 6-7 dagar i veckan.
själv har jag ett jobb som jag tycker rätt bra om. jag har inga knutar i ryggen. Gissa varför. jag gör ett rätt hårt jobb när jag jobbar. Jag bygger scener, river scener och jobbar på evenemang. Jag hade en bättre arbetsgivare med samma arbetsuppgifter förut men det är ok nu också. Anledningen till att jag inte har några knutar är för att jag jobbar rätt sällan, och jag har egentligen ingen lust at jobba mer. Jag klarar mig på pengarna jag får. Idag har jag bestämt mig för att jag ska försöka undvika jobba svart. Inte för att jag är orolig för finanserna i borgarnas sverige utan för att det blir mycket sämre för mig, speciellt med det jobb jag har nu. Jag har ingen lust att gå runt och lyfta tung skit utan försäkring till ett jävla rövarpris.Som vanligt finns det en konflikt här och inget samarbete. det är jag mot chefen som vanligt. Precis som på mitt förra jobb som fortfarande inte gett mig mina sista två löner. Jag har inget problem med att jobba men då kräver jag att den som köper mitt arbete ska sköta sina uppdrag. Jag vill inte vara någon
slit-och-släng arbetskraft som mina vänner på fiken som kommer bli tvugna att sluta för att deras kroppar kommer paja.
Jag vaknade tidigt och han äta frukost med mamma och pappa imorse. jag var lite bitter på löneslaveriet som sådant och pratade med pappa arbetsmarknaden. Han sa att den finns där och det är inte så mycket at göra åt. Jag sa att den hunde dra åt helvete. Jag tror att det är jävligt mycketatt göra åt arbetsmarknaden för den skiten funkar inte alls och någon måste göra någonting åt den. tyvärr verkar det inte vara någon i min ålder som är speciellt intresserad av att ta tag i det. Jag förstår inte varför. Om du tänker på kortsiktig vinning på det så är det jävligt kortsiktigt och det är alltid en arbetsköpare som kommer att tjäna mer på ditt arbete än vad du gör. Det är våra kroppar som går sönder och det är vår tid som säljs, våra relationer som blir lidande, vår migrän, våra magsår. Det finns ingen som kommer att ändra på det här om vi inte gör det själva. Tänk på det.
själv har jag ett jobb som jag tycker rätt bra om. jag har inga knutar i ryggen. Gissa varför. jag gör ett rätt hårt jobb när jag jobbar. Jag bygger scener, river scener och jobbar på evenemang. Jag hade en bättre arbetsgivare med samma arbetsuppgifter förut men det är ok nu också. Anledningen till att jag inte har några knutar är för att jag jobbar rätt sällan, och jag har egentligen ingen lust at jobba mer. Jag klarar mig på pengarna jag får. Idag har jag bestämt mig för att jag ska försöka undvika jobba svart. Inte för att jag är orolig för finanserna i borgarnas sverige utan för att det blir mycket sämre för mig, speciellt med det jobb jag har nu. Jag har ingen lust att gå runt och lyfta tung skit utan försäkring till ett jävla rövarpris.Som vanligt finns det en konflikt här och inget samarbete. det är jag mot chefen som vanligt. Precis som på mitt förra jobb som fortfarande inte gett mig mina sista två löner. Jag har inget problem med att jobba men då kräver jag att den som köper mitt arbete ska sköta sina uppdrag. Jag vill inte vara någon
slit-och-släng arbetskraft som mina vänner på fiken som kommer bli tvugna att sluta för att deras kroppar kommer paja.
Jag vaknade tidigt och han äta frukost med mamma och pappa imorse. jag var lite bitter på löneslaveriet som sådant och pratade med pappa arbetsmarknaden. Han sa att den finns där och det är inte så mycket at göra åt. Jag sa att den hunde dra åt helvete. Jag tror att det är jävligt mycketatt göra åt arbetsmarknaden för den skiten funkar inte alls och någon måste göra någonting åt den. tyvärr verkar det inte vara någon i min ålder som är speciellt intresserad av att ta tag i det. Jag förstår inte varför. Om du tänker på kortsiktig vinning på det så är det jävligt kortsiktigt och det är alltid en arbetsköpare som kommer att tjäna mer på ditt arbete än vad du gör. Det är våra kroppar som går sönder och det är vår tid som säljs, våra relationer som blir lidande, vår migrän, våra magsår. Det finns ingen som kommer att ändra på det här om vi inte gör det själva. Tänk på det.
The all singing all dancing crap of the world
Ett i-landsproblem: stora delar av befolkningen är verkar meningslös. Genom att exploatera djur, natur och den så kallade tredje världen har "väst" byggt upp ett enormt välstånd som saknar motstycke i världshistorien. En stor del av befolkningen i väst arbetar därför inte längre med att producera nödvändiga varor eller tjänster utan arbetar istället enbart för att det överskott som redan finns ska bli ännu större. Detta kallas ekonomisk utveckling. Det faktum att dessa personer inte behöver och kanske inte vill jobba är inget man tänker på då tankar kring arbete i väst domineras av vårt lutherska tankegods med dess arbetsmoral. Kan man arbeta så ska man arbeta oavsett om man vill eller inte. Men tro inte att du behövs, för så fort du sagt upp dig så kan de rekrytera nån ny. Du är inte oubärlig, du är bara en siffra.
Så vad får det här för konsekvens för den uppväxande generationen som går långa, ambitiösa utbildningar för att sedan inse att det bästa jobb de kan få är på ett callcenter där de ska sitta och sälja meningslös skit eller göra marknadsundersökningar? Förutsatt att man inte svalt den nyliberala lögnen om att kontinuerlig ekonomisk utveckling är nödvändig så kommer man nog att känna sig en smula meningslös när man inser att samhället inte har plats för en. Man förvandlas till billig arbetskraft i ett samhälle som man inte ser meningen med eller kanske tillochmed avskyr. Att arbeta eller hysa ambitioner som spelar samhället i händerna börjar kännas lönlöst och självförödmjukande. Man blir en del av den disillusionerade och förbittrade massan som bara försöker fly på olika sätt. Genom prylhysteri eller drogmissbruk vill vi döva smärtan av att vara meningslös i kollektivets ögon. Att känna ångest över något sådant är inte konstigt, i ett mer naturligt samhälle hade samma situation varit likställt med döden. Men oavsett om vi väljer att arbeta eller inte så överlever vi. Välståndet är så stort att man kan avvara ett litet stycke för att hålla dig vid liv. Nedkletad av avundsjuka och bitterhet hamnar man så på botten. Men man är fortfarande en del av deras plan. Med hög arbetslöshet kan man hålla lönerna nere, främst lönerna på de meningslösa jobb som du skulle kunna få.
Men du är inte värdelös. Du är fortfarande en del av det ekologiska kollektivet, en levande varelse med känslor, tankar och ett okränkbart egenvärde. Det är bara deras samhälle som förpassat dig till rollen av pariah. Den verkliga meningen och den verkliga lyckan ligger inte i att uppnå sin idealvikt eller äga en äkta rolex utan i att finna ett sammanhang och en plats där man hör hemma. Så om du känner att du är på den plats som jag beskrivit, utanför, nedanför eller kanske över samhället så är du förhoppningsvis på god väg att finna något annat. Något som är ditt och som är mer äkta än den berikade, modifierade skit de säljer. Folk runt dig kommer inte förstå men det spelar ingen roll så länge du har hittat rätt. Du har uppnått en punkt där det inte längre spelar någon roll vad de säger om dig och dina val. Du har inget att förlora för allt du har finns bortom deras värld.
Deras värld. Vilket jävla skämt.
Last of the sane
För tre och ett halvt år sedan skrev jag ett ganska förtvivlat brev till en vän och djurrättsaktivist i Jönköping. Jag skrev om hur jag kände att alla andras hängivenhet sviktade och att jag fruktade för djurrättsgruppens överlevnad på grund av det låga deltagandet. Jag avslutade mailet med att lova att det alltid skulle finnas åtminstone en djurrättsaktivist i Linköping så länge jag bodde där.
Jag bor fortfarande i Linköping och vi har fortfarande en liten grupp med dåligt deltagande som lägger allt för mycket tid på att försöka värva nya medlemar som i slutändan tappar intresset och vänder oss ryggen. Men de senaste dagarna har min pepp på djurrättsarbetet varait större än på länge. Så när jag träffade min vän från Jönköping igår kväll kände jag mig en smula stolt över att jag stått fast vid mitt ord.
Det är väldigt mycket som blir finare med tiden. Vin brukar ofta nämnas men eftersom jag inte dricker sån skit kan jag inte uttala mig om det. Däremot så kan jag faktiskt vittna om att aktivism blir bättre och bättre med tiden, förutsatt att man fortsätter utvecklas, testar nya saker och lär sig av sina misstag.
I fredags satte sig redaktionen förr denna blogg i en bil och pep ner till Tranås pälsmuséum. Där la vi upp två flådda minkar på ett skynke och ställde oss med en banderoll. Muséet stängde en halvtimme tidigare på grund av våra protester och vi lyckades helt uppenbart reta upp dem som jobbade där. Vi fick även en artikel i Tranås tidningar. Med en självsäker inställning, kunskap om våra demonstrationsrättigheter, sakkunskap om pälsfrågan och en stark övertygelse kom vi väldigt långt trots att vi bara var två personer. Peppade av framgången i Tranås fortsatte vi till Jönköping där vi gjorde samma sak på ett centralt torg och fick två tidningsartiklar skrivna om oss. Sedan höll vi infobord på Grand Fest Auto och på stan i Jönköping.
Så trots att vi bara var två stycken har vi den här helgen lyckats få tre artiklar skrivna om pälsindustrin, vi har sålt och delat ut massor av djurrättsmaterial i Jönköping, skramlat in pengar till dömda djurrättsaktivister och samlat ett hundratal namnunderskrifter mot sexuella övergrepp på djur. Detta främst för att vi var dedikerade och erfarna nog. I bilen på vägen hem eldade vi upp oss över nya idéer på effektiva protester som vi skulle kunna genomföra på två personer. Så misströsta inte om ni är få eller ens om ni är oerfarna på din ort eller i din grupp. Med tiden kommer erfarenhet och med tillfäckligt mycket erfarenhet och hängivenhet kommer du långt. Fortsätt läsa på, fortsätt peppa och kämpa så kommer du få ovärderliga erfarenheter och rutin som kommer göra att kampen till slut känns mycket lättare och mycket roligare. Lär dig knepen för att vinna och vara effektiv. Organisera dig men lita inte på att någon annan ska göra jobbet åt dig eller tänk att du behöver andra för att göra något överhuvudtaget. Tänk istället vad du skulle kunna göra på egen hand, eller med de resurser som står till buds. Gör det bästa av det och fortsätt kämpa så är det bara en tidsfråga tills du känner att du börjar vinna!
Jag bor fortfarande i Linköping och vi har fortfarande en liten grupp med dåligt deltagande som lägger allt för mycket tid på att försöka värva nya medlemar som i slutändan tappar intresset och vänder oss ryggen. Men de senaste dagarna har min pepp på djurrättsarbetet varait större än på länge. Så när jag träffade min vän från Jönköping igår kväll kände jag mig en smula stolt över att jag stått fast vid mitt ord.
Det är väldigt mycket som blir finare med tiden. Vin brukar ofta nämnas men eftersom jag inte dricker sån skit kan jag inte uttala mig om det. Däremot så kan jag faktiskt vittna om att aktivism blir bättre och bättre med tiden, förutsatt att man fortsätter utvecklas, testar nya saker och lär sig av sina misstag.
I fredags satte sig redaktionen förr denna blogg i en bil och pep ner till Tranås pälsmuséum. Där la vi upp två flådda minkar på ett skynke och ställde oss med en banderoll. Muséet stängde en halvtimme tidigare på grund av våra protester och vi lyckades helt uppenbart reta upp dem som jobbade där. Vi fick även en artikel i Tranås tidningar. Med en självsäker inställning, kunskap om våra demonstrationsrättigheter, sakkunskap om pälsfrågan och en stark övertygelse kom vi väldigt långt trots att vi bara var två personer. Peppade av framgången i Tranås fortsatte vi till Jönköping där vi gjorde samma sak på ett centralt torg och fick två tidningsartiklar skrivna om oss. Sedan höll vi infobord på Grand Fest Auto och på stan i Jönköping.
Så trots att vi bara var två stycken har vi den här helgen lyckats få tre artiklar skrivna om pälsindustrin, vi har sålt och delat ut massor av djurrättsmaterial i Jönköping, skramlat in pengar till dömda djurrättsaktivister och samlat ett hundratal namnunderskrifter mot sexuella övergrepp på djur. Detta främst för att vi var dedikerade och erfarna nog. I bilen på vägen hem eldade vi upp oss över nya idéer på effektiva protester som vi skulle kunna genomföra på två personer. Så misströsta inte om ni är få eller ens om ni är oerfarna på din ort eller i din grupp. Med tiden kommer erfarenhet och med tillfäckligt mycket erfarenhet och hängivenhet kommer du långt. Fortsätt läsa på, fortsätt peppa och kämpa så kommer du få ovärderliga erfarenheter och rutin som kommer göra att kampen till slut känns mycket lättare och mycket roligare. Lär dig knepen för att vinna och vara effektiv. Organisera dig men lita inte på att någon annan ska göra jobbet åt dig eller tänk att du behöver andra för att göra något överhuvudtaget. Tänk istället vad du skulle kunna göra på egen hand, eller med de resurser som står till buds. Gör det bästa av det och fortsätt kämpa så är det bara en tidsfråga tills du känner att du börjar vinna!
Make love to the present
Hur många gånger har man inte fått höra romantiserande berättelser från förr? Hur jävla häftigt det var 88 eller 95 när dom och dom spelade där och där. Bra minnen varar länge och självklart får man som kid höra av de äldre om alla galna spelningar back in the days. När jag tänker på en levande hardcorescen försöker jag oftast föreställa mig Linköping och Skylten på nittiotalet och det verkar som att många andra gubbar som slutat gå på spelningar vill drömma sig tillbaka till den tiden de med.
Men jag måste bara säga något. Jag har ändå varit i scenen i sex år nu och har därför oundvikligen blivit lite av en gubbe själv och jag har inte sett hardcorescenen mer levande än vad den är nu. Visst, Skylten är heldött, senast jag satte upp en hardcorespelning där kom det 12 pers. Men om man bara har orken att sätta sig i en bil och åka några timmar så kommer man finna en jävla hardcoreskatt.
Glöm allt om Boston-88, det var för fan tjugo år sedan, nu är det 2008 och Jönköpings hardcorescen håller på att fullkomligt explodera av pepp. Alla som inte såg Hårda Tider på Grand Fest Auto i Jönköping i helgen missade ett stycke svensk hardcorehistoria. Aldrig tidigare har jag sett så mycket pepp klämmas in i ett så litet rum. Så ärligt talat är det inte intressant längre hur peppat det var att gå på spelning på Skylten för mer än tio år sedan. Jag tänker skapa egna minnen från en hardcorescen som jag själv upplevt och deltagit i och om du också känner något för hardcore så uppmuntrar jag dig att göra det samma. För om vi inte uppskattar och stöttar den scen som finns så är det bara en tidsfråga innan vi sitter där igen och gnäller om att allt var bättre förr.
Stötta: Sista Sekunden, Balance, Hårda Tider, Lions Den, Angers Curse, Let me out, Anchor, The Romance, Go For Broke, Dead Vows, , Jönköping Hardcore, Hemgården Hardcore, Linköping Hardcore, District 19, Bright Side, Monument, Dead Vibrations, Dead Fest, Treasure Fest
Men jag måste bara säga något. Jag har ändå varit i scenen i sex år nu och har därför oundvikligen blivit lite av en gubbe själv och jag har inte sett hardcorescenen mer levande än vad den är nu. Visst, Skylten är heldött, senast jag satte upp en hardcorespelning där kom det 12 pers. Men om man bara har orken att sätta sig i en bil och åka några timmar så kommer man finna en jävla hardcoreskatt.
Glöm allt om Boston-88, det var för fan tjugo år sedan, nu är det 2008 och Jönköpings hardcorescen håller på att fullkomligt explodera av pepp. Alla som inte såg Hårda Tider på Grand Fest Auto i Jönköping i helgen missade ett stycke svensk hardcorehistoria. Aldrig tidigare har jag sett så mycket pepp klämmas in i ett så litet rum. Så ärligt talat är det inte intressant längre hur peppat det var att gå på spelning på Skylten för mer än tio år sedan. Jag tänker skapa egna minnen från en hardcorescen som jag själv upplevt och deltagit i och om du också känner något för hardcore så uppmuntrar jag dig att göra det samma. För om vi inte uppskattar och stöttar den scen som finns så är det bara en tidsfråga innan vi sitter där igen och gnäller om att allt var bättre förr.
Stötta: Sista Sekunden, Balance, Hårda Tider, Lions Den, Angers Curse, Let me out, Anchor, The Romance, Go For Broke, Dead Vows, , Jönköping Hardcore, Hemgården Hardcore, Linköping Hardcore, District 19, Bright Side, Monument, Dead Vibrations, Dead Fest, Treasure Fest
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
