mer tid

"and if we are born to fail then just slit your throat"

Jag satt i bilen och lyssnade på the spectacle när jag hörde den raden, jag tyckte det verkade som en konstig strof eftersom det inte direkt finns något mål med livet och alla ska ju dö på slutet, det skulle nog rätt många kunna kalla att förlora. Det är svårt att slå döden helt enkelt.
Jag har en teori:
Jag tror att det har mycket med media att göra och framför allt film, lite en manifestation av linjär tidsuppfattning. Film är ju som vi alla vet ett referat ur ett eller flera liv som man kan avnjuta på en två timmar eller så. De brukar i regel ha ett lyckligt slut och lite trubbel på vägen. Så när slutkyssen har tonat bort så börjar eftertexten rulla.
Ett riktit liv fungerar inte så. Ett riktigt liv slutar inte så. I ett riktigt liv avlöser pepp och opepp varandra hela tiden, Oavsett vilken väg du valt. För det mesta kan man göra om och göra rätt om någonting skulle bli fel, annars brukar det lösa sig efter ett tag.
Vad jag vill säga med det här inlägget är att synen på tid flåsar en i nacken hela tiden så att man blir helt förtvivlad om man inte hinner med allt det man "ska" hinna. Det finns ingenting som du "ska" hinna egentligen. Bara försöka födas och sen dö. Allt däremellan bestämmer du själv.