Djurrätt kan för många människor verka främmande. Jag själv blev djurrättsaktivist främst på det teoretiska planet genom att läsa böcker, flygblad och hemsidor. Det verkade rätt och riktigt så jag hängde på. Jag hade inga argument för att skyla mig från sannningen om djurens lidande.
Men om du aldrig haft en relation med ett djur eller sett ner i ögonen på ett djur som lider så är konceptet med djurförtryck oftast ett abstrakt förtryck som drabbar någon annan. Någon som du inte ser och som inte talar samma språk som du, som inte ser ut som du och som du aldrig uppnått en känsla av samhörighet med.
Speciesismen vill säga oss att de inte är som oss. Att vi är något avskilt från allting annat och att det ger oss rätt att se andra individer som resurser. De är djur, en del av naturen (även kallad vår resursbas), vi är människor, kulturens skapare och upprätthållare. Det är denna syn som kommer kosta oss livet. Genom att inte se oss själva som en del av det biologiska kollektivet har vi dömt oss själva till fångenskap i en civilisation som vi inte kan fly. Vi kan inte fly den för att det verkar så normal för oss att vi inte kan tänka oss någon annan väg. Vi lever i en drömvärld, där animaliska produkter matrialiseras i en industrialiserad process som de allra flesta av oss varken vill eller behöver ta del av. Vi tror att vi behöver det här maskineriet för att överleva. Vi tror att vi aldrig har varit en del av dem.
Men vi har fel och det kommer stå oss dyrt.
Vi är dem, deras lidande är lika verkligt som vårt. Smärta kommer alltid vara smärta oavsett vem som upplever den. Att djur kan lida är uppenbart för alla som någon gång haft ett husdjur eller skaffat en jämförlig relation med ett djur. Att inte göra kopplingen mellan djur och kött är något som vi desperat försöker hålla oss fast vid för att slippa inse det lidande som vi själva är skyldiga till. Hur många gånger har jag inte visat alla de vidriga bilder som är en del av min vardag och som driver mig till vanvett för vanliga människor som helt enkelt vägrat titta på dem. Det jag lever med varje dag finns inte i deras värld. Jag vet inte hur deras värld ser ut för jag kan inte se den. Jag ser bara en sjabbig fasad uppsliten ur marken och uppställd precis framför våra ögon, så nära att vi inte kan se något annat än normalitet.
Jag tycker inte om att hata, men jag hatar trots allt väldigt mycket väldigt väldigt starkt. Något som alltid väckt min avsky är när personer med makt sätter sig över en svagare individ och missbrukar sin maktposition. Tyvärr så är detta applicerbart på hela vårt samhälle som suger sig fast på jordens yta. Jag hatar det här samhället och det mesta i det. Som tur är älskar jag trots allt vissa saker. Om jag inte gjorde det skulle jag gå under totalt.
Men jag är fast övertygad om att jag inte är en extremist. Samhället vi lever i är extremt däremot. Det är en konstruerad värld som ger skenet av att ha allt under kontroll medan vi egentligen varken har karta eller kompass eller ens kunskapen om hur sådana verktyg ska användas. Det blev smärtsamt uppenbart för mig när jag såg uppdrag gransknings reportage om köttindustrin och klimathotet. Saker som forskare vetat i evigheter är politikerna (även de allra högst uppsatta i EU) fortfarande fullständigt ovetande om. Så nu undrar jag: vem kör egentligen? Är det nån här som kan ställa sig upp och ta ansvar?
Nej, vi måste inse att hur många titlar,ämbeten och proffesurer vi än inrättar så kommer vi aldrig vara något annat än uppvuxna barn. Beviskna, osäkra och rädda barn som blivit gamla nog att anse sig kunna göra vuxna beslut. Men ingen människa kan greppa storheten i en hel planets ekosystem, ingen människa kan utforma en allmängiltig etik. Därför är det ett hot när en allt mindre grupp människor ges allt större makt över vad som händer i världen. Det är ett recept på undergång.
Family and friends
It's for the meek we fight
The oppressed we defend
In this time of deception
In this time of decay
Open your heart
Let love rule
Compassion lights our way
You can live a life of lies
You can disregard the proof
You can even kill your own conscience
But you can't stop the truth
