Forward to... eden?

Jag har alltid kännt att det är en smula verklighetsfrånvänt att diskutera utopier. Det kan ju bero på att jag aldrig anslutit mig till en utopi som jag trott kan realiseras under min egen livstid, men på det stora hela så känner jag att det inte ger något att peta i saker som vi antagligen aldrig kommer att uppnå. Ska vi skjuta kapitalisterna eller inrätta proletariatets diktatur för att förhindra de mäktiga att återta makten efter revolutionen? Ska vi ägna oss åt jakt eller småskaligt jordbruk när civilisationen har fallit? Dessa frågor kan vara intressanta att tänka kring men chansen är tyvärr rätt stor att ingen av oss kommer att få leva för att göra dessa beslut. Därför får vi absolut inte låta dessa frågor komma emellan oss så länge vi strävar mot samma mål.

Vad som är viktigt är det som vi ser här och nu. Jag ser lidande och förstörelse och jag tänker bekämpa det. Djurrätt är viktigt dels för att det syftar till att bekämpa ett enormt lidande som individer utsätts för här och nu, men också eftersom frågan om djurens frigörelse är så tätt förknippad med människans dominans över naturen (läs tex. inlägget Domesticering och biologisk mångfald). Djuren har helt enkelt ingen plats att bli befriade på så länge vår totalitära jordbrukskultur finns kvar.

Så vad vill du? Vill du arbeta för skitlöner under taskiga omständigheter eftersom "det ändå inte spelar någon roll i längden" eller tänker du slåss för dina rättigheter som arbetare? Tänker du se på medan djur plågas för att stärka den mänskliga dominansen över naturen? Tänker du acceptera att allt liv på planeten hotas av undergång på grund av en klimatförändring framkallad av vårt eget storhetsvansinne? Tänker du acceptera all skit eller tänker du stå upp och slåss för nuet? För att göra slut på det lidande som finns istället för att fokusera på det som förhoppningsvis inte ska finnas i framtiden.

Som anarkoprimitivist har jag en viss uppfattning av hur ett mänskligt samhälle bör vara. Men jag kan inte skapa det samhället här och nu. Vi är för långt bort. Den viktigaste aspekten av primitivismen är därför civilisationskritiken. Att vi inser civilisationens problem och gör oss redo att ta tag i dem. Vi kan inte föreställa oss världen som kommer efter civilisationen, så det känns inte som att tiden är rätt för att göra några planer än. Istället måste vi skapa motkulturer, verkliga gemenskaper grundade på gemensamma intressen. Motkulturer mot kulturen som förstör allt liv på planeten.

"If you're down with what I fight for, I roll with you to the fucking end, but if not - then FUCK you!"

XXX

När man har sett folk som inspirerade en själv att leva ett drogfritt liv sälja ut sina ideal så känner man en viss bitterhet men samtidigt en viss stolthet, förutsatt att det inte får en själva att sälja ut. När man sett folk som man själv inspirerade till att välja bort droger eller kött sälja ut så känner man ytterligare bitterhet men av en mer förhärdande sort. När man sett båda inser man att man är en hardcoregubbe. Så 22 år gammal och 6 år efter att jag gav drogerna och köttet fingret är jag redan en gubbe i det här spelet, jag har sett folk både komma och gå. I egenskap av gubbe anser jag mig därför ha rätt att berätta sägnen om vart X-symbolen kom ifrån. Det är som sagt en sägen så jag har inga som helst källor att backa upp detta med, men precis som med sägner så är det inte det relevanta. Det relevanta är vad vi får ut av berättelsen.

För länge, länge sen, i ett land på andra sidan atlanten bildades det en ungdomskultur inom punkscenen som tog avstånd från droger. Man döpte denna nya ungdomskultur till Straight Edge, enligt legenden efter någon slags obskyr jämförelse med en linjal. I detta land brukade punk och hardcorespelningar på den här tiden hållas på barer och andra ställen där det serverades alkohol. Till skillnad från vad vi är vana vid så innebar inte detta att minderåriga var uteslutna från dessa tillställningar utan man löste det hela genom att måla ett stort, tydligt, svart kryss på deras händer när de gick in i lokalen. En symbol som näppeligen gick att tvätta bort tillräckligt bra under kvällens gång för att man skulle kunna tjuva åt sig sprit. Den nya drogfria ungdomskulturen snappade upp denna praxis och började att självmant måla kryss på sina händer, dels i solidaritet med de yngre och dels för att visa att man själv minsann inte skulle ha nån sprit ikväll heller.

Som sagt så är det helt och hållet ointressant för mig om detta är sant eller inte. Vad som är intressant är snarare att Xet blev en symbol för Straight Edge och att måla kryss på händerna sänder än idag en tydlig signal till omgivningen. Det är också relevant att vi än idag kan använda den här symbolen för att uttrycka solidaritet med de yngre i scenen. Om inte vi gubbar Xar upp, vem ska då visa för kidsen att det är ok att fortfarande hålla fast vid "naiva" idéer som drogfrihet även efter att man fyllt 20? Jag har sett alldeles för många kids och gubbar ge upp sina ideal för att bli (i mina ögon) så mycket mer ointressanta och gråa. Man kan bygga ett helt liv kring droger, det märkte jag mycket väl när mina kompisar under gymnasiets sista år började planera helgens fylla in i minsta detalj redan på tisdagarna. Man kan inte bygga ett liv kring drogfrihet, men drogfrihet ger dig utrymmet att bygga något helt eget.

He couldn't get the ideals to match
And his unity was just out on loan
You see, the edges aren't straight from scratch
That's why you gotta make your own
Cause if you think the edge will set you free
You got another thing coming
The edge won't set you free
You better get yourself a life

Gammal är äldst mutherfucker!

Jag har just varit på min mesta hardcorespelning på år och dag. Notera "mesta" inte bästa.

Hardcore började tilltala mig när jag upptäckte dess verkliga hemlighet. Något som man inte finner på en skiva eller dvd, eller i en klädstil. Det var första gången jag gick på en lokalbandsspelning som jag förstod var hardcore verkligen var. Hardcore var renodlad energi, en ilska som den blodiga metal inte kunde uppbringa. Hardcore skapades i mötet mellan band och publik. Hardcore var att se ut som en skitförbannad idiot och inte bry sig ett skit. Det var hardcore när jag var 15.

Idag är hardcore något annat. På i stort sett alla spelningar jag går på fattas det som attraherade mig för alla de där åren sedan. Det finns en distans mellan band och publik som förintar allt vad hardcore handlar om för mig. I min naiva föreställning av hardcore fanns det ingen tydlig gräns mellan de som arrade spelningar, de som spelade och de som kom och dansade. Vi var alla scenen och vi hjälptes alla åt att återskapa hardcore genom att markera detta. Ingen som spelar hardcore kan eller bör vara en rockstjärna. Det är därför det är så jävla viktigt att skrika åt bandet att spela snabbare mellan varenda jävla låt. Det är därför det är viktigt att dansa som en jävla idiot och inte bry sig om vad någon annan tycker. För när vi tänker på vad andra vill och förväntar sig av oss så är vi inte hardcore längre.

Tack till Attack Position från Jönköping som visade vart skåpet ska stå.

Det ska vara snabbt
Det ska vara hårt
Jag gillar inte när det blir för svårt

Tunga vapen behöver inget sikte
Hardcore är smockan i ditt ansikte

Jag växte upp
Det är trist men sant
Tråkig gubbe
Grinig tant

Fuck pigs!

Jag hoppas att någon snut som undrar varför folk hatar snutar läser det här inlägget, för nu sk jag förklara varför, eller i alla fall varför jag hatar snutar.

Såhär ligger det till, egentligen hatar jag inte snutar som så, eller man måste ju vara dum i huvudet för att vilja ha ett jobb som går ut på att man ska kunna leka pappa åt alla i samhället. Fy fan. Den här tanken delar jag bland annat med Jens pappa.
Men egentligen är det ju samhället jag hatar, inte så mycket snutarna. Men eftersom snuten är samhällets beskyddare åker dom med som på ett bananskal.

Samhället är uppbyggt på att vissa ska äga mycket saker och andra inte ska ha några saker alls. Så när NK skyltar för ghettokidsen vad som skulle kunnat köpa om dom fötts på en annan plats och i en annan social kontext så är det klart att kidsen blir sura och vill ha det de rika kidsen kan få. Så vad gör man om man inte kan köpa det man vill ha? Jo, då tar man det istället. Det här går emot tanken om samhällets uppbyggnad och då kommer snuten in i bilden för att ta fast regelbrytarna.
Eller om vi ser det här senariot: man vill ha ett ställe att sätta upp spelningar på och helst då utan att det ska komma någon viktigpetter och säga åt en hur man får, och inte får göra. Om du provat att få tag i ett sånt ställe så vet du att det ingalunda är lätt, speciellt inte om man inte sitter inne på de ekonomiska medlen för att köpa ett ställe, så vad gör man då? Jo man ockuperar, och som ett brev på posten kommer då snuten att dyka upp, mer eller mindre tungt beväpnade för att köra ut en. Då är det klart att man kan bli sur och då får man mer med snuten att göra fastän man egentligen ville prata med någon annan.

Eller om vi ponerar att det finns en massa jävla rika typer som vill cementera en nyliberal politik i hela världen så att vissa kan få ännu mer och andra ännu mindre. Om man inte tycker att det här är helt ok så kommer man få prata med snuten även om de inte har så mycket med själva den nyliberala politiken att göra, de kan ju lika gärna vara fascister.

Till och med när man måste ta sig från punkt A till punkt B hemma i sin stad och inte har råd att betala det jävla överpriset för att träffa sina vänner och få lite social kontakt, till och med då finns det risk att det dyker upp någon jävla låtsanssnut som inte ens fått bli väktare och ska kolla på ens biljett. Det är klart man blir förbannad. Dessutom är de dryga som slan.
Det finns alltså en speciell grupp arbetare som har till uppgift att fjäska för de rika och sätta käppar i hjulen för andra arbetare. Det finns till och med högskolor specialicerade på att lära ut hur man blir en sån. Det är som om det fanns en speciell kurs i skolan om hur man blir mobbare. Och det där "jag gör bara mitt jobb"-skiten funkar inte längre, det var aldrig någon om trodde på det från början.

Scensnutar, gängsnutar och låtsassnutar. Alla kan dra åt helvete.

Bryt ihop då för fan!

Återigen är det radio som gör mig förbannad.. eller inte radio som media utan vad folk säger på radion? Om jag hade stått ut med det monotona motorljudet från bilen jag kör omkring i på jobbet så kanske jag bara hade stängt av min radio men nu är det tyvärr ännu värre än att sitta och lyssna på vad nyliberaler och okritiska låtsasbuddhister har att säga.

Igår på studio 1 i P1 så var det en debatt om "kaoskompetens", det vill säga hur man ska klara av stressen och kaoset i sitt liv. Det talades om meditation och att vara i nuet, om att äta, sova och motionera bra och att kunna stänga av. Men det sas inte ett knyst om att det är något i samhället som gör att vi är så stressade. Folk kanske inte hade behövt meditera för att klara av sitt liv om det inte var så att reklamen hela tiden pressar oss till att vilja handla mer och mer och mer och arbeta mer och mer och mer. Om vi inte behövde vara så förbannat urbana och mångsysslande och karriärsinriktade och snygga och fixade så kanske inte ens den här debatten behövt hållas. Men som sagt, inte ett ljud om det.

Men det är inte så konstigt, det presenteras aldrig något alternativ till ett liv där man ska slå sig fram till lycka och framgång, och det sägs inte så mycket om hur det har varit tidigare i historien.

Det här är ett relaivt nytt fenomen och jag tror att det är ett fenomen som bygger på att grupper/personer/företag vill tjäna grova pengar och som därför har skapat en kultur som handlar om att tjäna och spendera pengar. Det är så vår ekonomi fungerar, att tjäna och spendera pengar, att sälja sin tid och köpa skit för sina pengar.

Jag har många gånger hört folk säga att socialismen är en fin tanke men den funkar inte i verkligheten, men kapitalismen är ju inte ens en fin tanke och fungrerar uppenbarligen inte i verkligheten. Ta bara 40 000 döda barn varje dag på grund av brist på vatten mat och medicin, att 20% av jordens (mänskliga) invånare förbrukar 80% av jordens resurser, ta bara att jag måste jobba på mitt tråkiga jävla jobb 8 timmar om dagen för att mat och bostäder inte produceras för att användas utan för att folk ska tjäna sina smuttsiga pengar på det.

Diktaturen finns hela tiden runt omkring oss. Marknadens diktatur, teknikens diktatur, hierarkiernas diktatur, kukens diktatur. Ett jättelikt fiasko till socialt experement där allt liv hamnar i kläm när marknaden spelar ut alla mot alla.
Men nu ska jag alltså kunna träna bort min kännsla av att allt är skit genom att meditera hit och dit och stänga av och sattsa på mig själv... jippi!... eller?

Ska det vara så jävla svårt att lugna ner sig lite och bara vara hygglig?

Pest eller kolera?

Valfrihet inom det kapitalistiska samhället är något som jag skrivit om tidigare (bland annat i inlägget "Friheten är inte fri" och jag ska försöka att inte upprepa mig.

Idag kände jag mig enormt maktlös. Det kan delvis ha att göra med att jag är matt och magsjuk men vi ska bortse från detta förutom att mitt tillstånd var det som fick iväg mig till närbutiken för att köpa blåbärssoppa. När jag hittat soppan fanns det två varianter. En med mer socker än blåbär och en sockerfri med aspartam. Jag är inte så förtjust i att sätta i mig stora mängder socker men aspartam är jag ännu mer skeptiskt inför. Mitt fria val där i butiken blev alltså ett val mellan pest eller kolera. Till slut fann jag en svindyr pulverblandning som inte innehöll varken socker eller aspartam.

För några månader sedan läste min flickvän Den Hemlige Kocken, en bok som tar upp tillsatser i mat och hur dessa används för att dölja hur utarmade och smaklösa råvaror som används i den mat vi äter. En vanlig tillsats är bland annat E621, även kallat natriumglutamat, en smakförstärkare som används i många kryddor och andra varor. Med tillräckligt mycket natriumglutamat kan i stort sett vad som helst smaka mumma. Vad som helst. Det innebär även att kvaliteten på de grundläggande råvarorna, de vi ska få vår näring av inte spelar så stor roll. Kontentan av boken är i stort sett (vad jag förtstått, jag läste den aldrig själv) att det mesta du äter är skräp sån nån har mage att ta ruskigt bra betalt för. Tillsatser och socker används för att trycka på rätt knappar så att vi uppfattar det vi äter som välsmakande vad det än är vi egentligen äter. Glutamat gör dig också som vi brukar säga "dum i huvet", man kan drabbas av personlighetsförändringar, aggressivitet och problem med minne, koncentration och inlärning samt migrän eller annan huvudvärk. Det finns också en risk att man genom att konsumera för mycket socker, salt och tillsatsämnen förstör sina smaklökar och därmed ger upphov till en ond cirkel.

Men boken framhäver också att det finns val. Man kan leta upp mat som är mer reko och naturlig. Vad jag tänker på i relation till detta är att jag själv och antagligen också många andra med mig varken har tid eller pengar att lägga på den sortens mat som rekommenderas. Jag är väl verkligen inte värst ute men jag har ändå en känsla av att jag inte har mycket till val annat än att köpa skiten de säljer för att överleva.
Och för att köpa deras skitmat måste jag jobba på deras skitjobb.
Och för att få ett av deras skitjobb så måste jag följa deras jävla normer.

Och sen är vi tillbaka igen.

You can't stop the truth

Djurrätt kan för många människor verka främmande. Jag själv blev djurrättsaktivist främst på det teoretiska planet genom att läsa böcker, flygblad och hemsidor. Det verkade rätt och riktigt så jag hängde på. Jag hade inga argument för att skyla mig från sannningen om djurens lidande.

Men om du aldrig haft en relation med ett djur eller sett ner i ögonen på ett djur som lider så är konceptet med djurförtryck oftast ett abstrakt förtryck som drabbar någon annan. Någon som du inte ser och som inte talar samma språk som du, som inte ser ut som du och som du aldrig uppnått en känsla av samhörighet med.

Speciesismen vill säga oss att de inte är som oss. Att vi är något avskilt från allting annat och att det ger oss rätt att se andra individer som resurser. De är djur, en del av naturen (även kallad vår resursbas), vi är människor, kulturens skapare och upprätthållare. Det är denna syn som kommer kosta oss livet. Genom att inte se oss själva som en del av det biologiska kollektivet har vi dömt oss själva till fångenskap i en civilisation som vi inte kan fly. Vi kan inte fly den för att det verkar så normal för oss att vi inte kan tänka oss någon annan väg. Vi lever i en drömvärld, där animaliska produkter matrialiseras i en industrialiserad process som de allra flesta av oss varken vill eller behöver ta del av. Vi tror att vi behöver det här maskineriet för att överleva. Vi tror att vi aldrig har varit en del av dem.

Men vi har fel och det kommer stå oss dyrt.

Vi är dem, deras lidande är lika verkligt som vårt. Smärta kommer alltid vara smärta oavsett vem som upplever den. Att djur kan lida är uppenbart för alla som någon gång haft ett husdjur eller skaffat en jämförlig relation med ett djur. Att inte göra kopplingen mellan djur och kött är något som vi desperat försöker hålla oss fast vid för att slippa inse det lidande som vi själva är skyldiga till. Hur många gånger har jag inte visat alla de vidriga bilder som är en del av min vardag och som driver mig till vanvett för vanliga människor som helt enkelt vägrat titta på dem. Det jag lever med varje dag finns inte i deras värld. Jag vet inte hur deras värld ser ut för jag kan inte se den. Jag ser bara en sjabbig fasad uppsliten ur marken och uppställd precis framför våra ögon, så nära att vi inte kan se något annat än normalitet.

Jag tycker inte om att hata, men jag hatar trots allt väldigt mycket väldigt väldigt starkt. Något som alltid väckt min avsky är när personer med makt sätter sig över en svagare individ och missbrukar sin maktposition. Tyvärr så är detta applicerbart på hela vårt samhälle som suger sig fast på jordens yta. Jag hatar det här samhället och det mesta i det. Som tur är älskar jag trots allt vissa saker. Om jag inte gjorde det skulle jag gå under totalt.

Men jag är fast övertygad om att jag inte är en extremist. Samhället vi lever i är extremt däremot. Det är en konstruerad värld som ger skenet av att ha allt under kontroll medan vi egentligen varken har karta eller kompass eller ens kunskapen om hur sådana verktyg ska användas. Det blev smärtsamt uppenbart för mig när jag såg uppdrag gransknings reportage om köttindustrin och klimathotet. Saker som forskare vetat i evigheter är politikerna (även de allra högst uppsatta i EU) fortfarande fullständigt ovetande om. Så nu undrar jag: vem kör egentligen? Är det nån här som kan ställa sig upp och ta ansvar?

Nej, vi måste inse att hur många titlar,ämbeten och proffesurer vi än inrättar så kommer vi aldrig vara något annat än uppvuxna barn. Beviskna, osäkra och rädda barn som blivit gamla nog att anse sig kunna göra vuxna beslut. Men ingen människa kan greppa storheten i en hel planets ekosystem, ingen människa kan utforma en allmängiltig etik. Därför är det ett hot när en allt mindre grupp människor ges allt större makt över vad som händer i världen. Det är ett recept på undergång.

Brothers and sisters
Family and friends
It's for the meek we fight
The oppressed we defend
In this time of deception
In this time of decay
Open your heart
Let love rule
Compassion lights our way
You can live a life of lies
You can disregard the proof
You can even kill your own conscience
But you can't stop the truth

Historiesyner

En faktor som är relevant för vårt sätt att förstå vår omgivning och därmed också vårt samhälle är vårt sätt att uppfatta historien, eller tiden. Det finns olika teorier vad som för historiens händelseförlopp frammåt som tillexempel marxistiska idéer om konflikt och materiell utveckling eller idealistiska tolkningar där individer och idéer spelar större roll. Jag fascineras av båda tankesätten och det här inlägget handlar inte heller om historieutveckling utan om tidsuppfattning.

Här kan man säga att det finns två grundläggande sätt att uppfatta tiden, plus en del variationer. Man kan antingen se historien som en tidslinje som löper från skapelse till slut, detta sätt att tänka kring tiden är till exempel vanlig inom monoteistiska religioner där en skapande Gud har en plan med sin skapelse. Detta är alltså den uppfattning som präglar modernt tänkande kring historien, det är enkelt att se på vårt sätt att räkna år. Vi går från år noll då vår antagna frälsare föddes och frammåt. Det finns inget bakåt och ingen chans att vi helt plötsligt skulle finna oss själva tillbaka i skapelsens början. Det enda vi har att se fram emot är slutet, domedagen. Ja, och sen allt skoj som man kan ha på vägen dit förstås...

Denna syn resonerar med våra idéer om utveckling och teknologiska framsteg. Vi räknar kallt med att alla förändringar som sker och alla nya saker som uppfinns bygger mot ett mål. En del saker kanske är mindre bra än andra men i det stora hela så uttrycker denna teknologiska utveckling människans förverkligande, det är vägen fram till den slutgiltiga punkten för Guds plan, en plan där människan är skapelsens krona - skapad i Guds avbild som hon är. Men när tiden är slut så är den verkligen slut. Ingen mer existens på jorden.



Mot detta kan vi ställa den cirkulära tidsuppfattningen, en uppfattning som är vanlig i många polyteistiska religioner t.ex. asatron men kanske allra främst inom hinduism. Här saknar vi en definitiv tidpunkt för skapelsens uppkomst och även om det finns en domedag inplanerad så leder denna oftast till en ny början. När Shiva dansat sin sista dans kommer Vishnu att vakna där han vilar i världshavet och Brahma kommer födas ur hans navel och skapa en ny värld. Sen börjar vi om. Gudarna inblandade har ingen plan med det de gör utan det handlar mer om en lek, ett spex.

Man kan fråga sig vilken inverkan det skulle få att applicera denna tankegång på ett globalt plan på samma sätt som den monoteistiska historiesynen idag är inkorporerad i västerländskt tänkande. Kanske skulle vi finna oss mer ödmjuka inför skapelsen om vi inte ser oss som dess absoluta krona? När jag tittar på Life after people så är det hinduismens historiesyn som kommer till mig. Vi var inte först här, det har funnits liv under sånna enorma tidsrymder att vi inte kan greppa det, och livet kommer att fortsätta även när vi försvunnit. Så om du känner att hela klimatkrisen har en apokalyptisk prägel så är det egentligen bara för att du är fast i ett kristet tänkande. Jorden kommer att överleva, livet kommer fortsätta. Kanske inte för människan, men för planeten. Civilisationens undergång kommer inte vara början på slutet, utan början på nånting nytt.

Makt, manlighet och mördade djur

"Idag är det åttonde mars" brukar alla tal på internationella kvinnodagen börja med så därför börjar jag det här innlägget likadant. Jag har tidigare skrivit om hur vi måste bredda våra röresler och satsa på att hitta beröringspunkter snarare än punkter där vi inte kan enas. En av de saker som jag lärde mig av den "förhatliga" Hardlinerörelsen var att det är oerhört viktigt att ha en helhetssyn i sin kamp. Vi måste förstå att alla förtryck hänger ihop för att förstå att vi inte har något att vinna på att förkasta varandra för våra olikheter. Istället bör vi finna gemensamma vägar framåt mot frigörelse.

Vi tar alla olika vägar, alla är inte intresserade av samma saker i lika hög grad även om vi har samma eller liknande åsikter. Min niche här i världen är djurrätten. Jag kan inte för mitt liv prioritera något över den. Men jag har en helhetssyn och därför tycker jag att den 8:e mars är en jävligt bra grej som alla därute som tror på feminism och jämställdhet ska göra sitt bästa för att uppmärksamma.

Att äta kött ingår i den rådande bilden av maskulinitet. Jag har aldrig mötts av så oförstående attityder mot vegetarianism och veganism som i klassiskt manliga miljöer. Som ett exempel kan man också ta denna reklam för hamburgare som anspelar på det maskulina i köttätandet och därmed också det kvinnliga och mindervärdiga i vegetarisk mat. De enda kvinnor som skymtar är antingen jobbiga eller cheerleaders. Det främsta värdet som kopplas till köttet är styrka.

Denna syn går tillbaka på köttet och jaktens pristige, den tilltänkta ur-mansrollen. En sysselsättning som aldrig gav en säker avkastning men som ändå genom alla tider överkommunicerats i patriarkala samhällen av dess manliga representanter. Har du nån gång sätt en grottmålning av en kvinna som plockar bär tex?

Lisa Gålmark har även skrivit en mycket bra debattartikel om dessa frågor som jag VERKLIGEN vill rekommendera att du som främst är djurrattsaktivist läser idag. du som främst är feminist kan läsa den vilken dag på året som helst. Läs den här

Kvinnors reproduktionsförmåga är något som borde hyllas, men istället har den använts för att berättiga förtryck människor emellan. Möjligheten att föda barn har självklart inget att göra med ledaregenskaper, klädstil eller talanger. Ändå har vi kontruerat ett system där vi särskiljer kvinnor från män och tillskriver dem olika förväntningar i livet. De individer som inte passar in i mallen får leva med tadel och utanförskap. De som kategoriserats som kvinnor möts av sjuka skönhetsideal, slavhandel, våld och diskriminering.

Inom modern animalieproduktion spelar kön en avgörande roll för individens öde. En manlig kyckling är värdelös för en äggproducent av det enkla skälet att den inte lägger ägg. För varje höna som hålls fången i äggindustrin fanns det en gång en tuppkyckling som mördades och därmed undslapp det grymma öde som deras systrar uthärdar varje dag. Samma sak gäller självklart även i mjölkindustrin.

Den gemensamma faktorn för detta förtryck är kapitalismen och den oundvikliga profithysteri som den medför. Michel Focoult skrev en gång att förr i tiden förtrycktes människor av stater, nu mera förtrycks människor av sig själva. Det finns pengar att tjäna på ditt dåliga självförtroende, det finns pengar att tjäna på dålig djurhållning och mänsklig likgiltighet inför djurs lidande. Kapitalismen gör förtrycket logiskt. Den som inte är stark nog att sälja något blir själv såld.


it's time to deprogram ourselves
question stereotypes and traditions
follow no gods, no masters
look at the root of racism, sexism, speciesism
and you'll see, it's all been fabricated to keep us apart
BREAK DOWN
THE BARRIERS
THAT ENSLAVE US ALL

Life after people

Life after people är en dokumentär om hur världen skulle se ut om alla människor helt plötsligt skulle försvinna. En del bitar är lite amerikanska och antropocentriska men andra bitar är oerhört vackra.

"The default mode of nature is to heal"
- Derrick Jensen

Valfångst

The Daily Telegraph skriver om en av Sea Shepherds senaste konfrontationer med den japanska valfångstflottan. Tydligen så har de gamla piraterna kastat smörsyra ombord på valfångarnas fartyg och enligt japanerna så svider det litegrann.

Japan dödar varje år 1000 valar i vad man hävdar är vetenskapliga syften eftersom kommersiell valfångst är förbjuden sedan 1986. Denna "vetenskap" går ut på att skära upp magen på valarna, konstatera att de fortfarande äter vad de alltid ätit för att sedan stycka dem och sälja köttet som lyxprodukter i Japan. Man påstår att detta är en del av japansk tradition och viktigt för deras kultur. Men betänk då att Japans 127 miljoner innevånare alltså ska dela på 1000 valar. Jag är medveten om att valar är stora, men på en befolkning som är så stor? Det är inte som att vi snackar surströmming och nubbe här. Trots detta menar man från japanskt håll att de som kritiserar denna viktiga del av den japanska kulturen är okänsliga...


Är jag okänslig om jag misstycker med detta?!

Åt helvete med alla som använder sin kultur eller sina traditioner som ett argument för att berättiga djurens lidande. Åt helvete med tjurfäkting, åt helvete med rituell slakt, åt helvete med cirkusar, åt helvete med jakt. Att använda sånna argument är bevis på en sån oerhörd speciesism att det inte finns ord för det. Skulle vi acceptera kvinnlig könsstympning bara för att det är en del av någons kultur? Nej, det gör vi självklart inte. Lidande är lidande och om en tradition är upphov till lidande så är det inget värt att bevara. Så kalla mig inte okänslig för att jag sörjer valarna som olagligt mördas för att bli lyxkäk och göra nåns feta plånbok ännu fetare.

Hatten av till Sea Shepherd som visar var skåpet ska stå och vågar riskera liv och frihet för att rädda valarna och driva valmördarna på flykt!

There's no excuse for violence against nature, or for the innocent to be killed

Friheten är inte fri

Som det framgår i inlägget "Inte bara ett personligt val" så kan man aldrig helt isolera val kring droger till den personliga sfären. Den sortens val är väldigt ofta en del av en bredare kontext där andra påverkas av dina val. Samma sak gäller med väldigt många andra val och det här är väl vad man skulle kunna kalla den allra mest grundläggande skillnaden i politisk höger och politisk vänster som jag ser det.

Anledningen till att jag inte kan förneka att jag fortfarande är vänster är att jag tycker att det är så väldigt viktigt att se människan som en del av en grupp. Det är så vi förstår hennes handlande och hennes val. Kontexten påverkar våra val och våra val påverkar kontexten, det är en cirkel som vi inte kommer ur. Detta är något som tas tillvara i socialistiska (kommunitaristiska) idéer. Det är därför som anarkismen inte bara är en extrem form av liberalism utan en frihetlig tolkning av socialismen. Vi behöver en kommunitaristisk (klass)analys för att uppnå verklig frihet och inte bara frihet åt de rika och starka.

Detta skiljer sig från högerns människosyn där alla borde få göra som de vill (fast ändå inte). Högerns valfrihet innebär att vi ingjuts känslan av att våra val inte påverkar andra människor. Du har rätt att välja vilka kläder du ska köpa, för ingen annan ska väl diktera det för dig? Men att dina kläder är sydda av barnarbetare i Bangladesh det är inte så viktigt. Det är mycket viktigare att du har en valfrihet vad du vill göra för dina pengar. Man spelar vidare på det klassiskt manliga tänkande som Virginia Held angriper i sin bok Feminist Morality. Man vill isolera etiska dilemman för att kunna göra generaliseringar som man kan bygga regler på. På detta sätt kommer man fram till regeln att man alltid bör ha rätt att göra vad man vill med sina pengar, men å andra sidan så är det fel med barnarbete. I högerns (liberalernas) världsbild så rangordnar man valfriheten över solidariteten. Solidaritet blir en s.k. prima facie-plikt som man kan följa när det inte finns andra värden som krockar med den. Om man värderar solidaritet överhuvudtaget dvs. Held förkastar detta värderande av plikter och rättigheter och menar att alla etiska dilemman måste ses i sin kontext. Precis som vi människor.

Liberalerna vill ingjuta en känsla av att deras frihet är fri. Att dina val inte påverkar någon annan. Man vill även få dig att tro att du har varit med och valt det samhälle som du lever i. Att du valt våra härskare och att du har ett val att välja bort dem. Men vi kan inte rösta bort företagsledare och kapitalister. Vi kan inte rösta bort lönearbete. Vi kan inte rösta bort global mänsklig dominans och djurförtryck. Deras val är tomma val. Vilket schampo ska du köpa? Vilken radiostation vill du lyssna på? Deras frihet är inte fri.


Människan är ett flockdjur. I alla tider så har människor ingått i kollektiv där de tvingats samarbeta för att överleva. Det är det mänskliga djurets huvudsakliga styrka, samarbetet. Tar vi inte vara på det utan istället förvandlar den mänskliga existensen till ett lopp, en tävling, då hamnar vi här. I civilisationens sista dagar. Ruinens brant.

Bojkotta Peak Performance!

Idag startar Djurrättsalliansens kampanj mot Peak Performance som valt att börja sälja päls igen trots att de tidigare lovat att sluta. Det finns ingen ursäkt för att prioritera pengar och fåfänga framför oskyldiga liv!
Bojkotta Peak Performance!

Se kampanjsidan för mer info

Inte bara ett personligt val

I texten "Varför Straight Edge?" skrev jag om vad jag såg som positivt med att välja ett drogfritt liv. Den texten handlade om möjligheterna som drogfriheten ger. Den här texten ska istället handla om varför droger är sämst. Inte bara för dig själv, utan också för andra.

Alkohol
- Cirka 10% av Sveriges vuxna befolkning har missbruks- eller beroendeproblem.
- 200 000 barn i Sverige lever med minst en förälder som har alkohol- eller drogproblem.
- Var fjärde arbetsplatsolycka i världen kan härledas till alkohol- och drogmissbruk.
- Cirka 75 % av alla våldsbrott sker under påverkan av alkohol.
- Två tredjedelar av allt ”gatuvåld” sker inom en radie av fem meter från krogen.
- Mellan 5.000 och 7.000 svenskar dör varje år på grund av sjukdomar eller skador som har samband med alkoholdrickande.
- Varje år kostar alkoholen skattebetalarna 160 miljarder kronor netto (inkomsterna från alkoholskatten inräknade).

Alkohol är inte ett individuellt problem utan ett samhällsproblem. I ett samhällsklimat där det ses som norm att dricka kommer de som har en fallenhet för att bli beroende eller som av andra anledningar inte kan hejda sitt drickande att falla dit. Dessa personer påverkar i sin tur sin omgivning, sin familj, sina vänner. Jag har sett hela politiska organisationer falla på grund av drogmissbruk. Sett på individnivå så kan det verka som något naturligt att vem som helst borde få dricka om han eller hon vill, men som man kan utläsa av statistiken ovan så kan inte alkohol reduceras till något som bara påverkar den person som dricker.

Rökning
En fjärdedel av röken från en cigarett hamnar i rökaren. Resten hamnar i omgivningen och andas in av folk runtomkring. När en cigarett brinner sprider den omkring 5 000 kemiska ämnen. Ett 50-tal av dem är cancerframkallande eller misstänks framkalla cancer. Mängden partiklar och nikotin är dubbelt så stor per volymenhet i den passiva röken än den rök som rökaren drar i sig. Enligt Miljöhälsorapport 2001 från Socialstyrelsen orsakar passiv rökning drygt 1 000 hjärtinfarkter i Sverige varje år. Varje dag dör 11 500 människor av rökning världen över, hälften av dessa bor i utvecklingsländer.
För er som undrar över hur tobaksproduktionen går till så rekomenderar jag dokumentären Tobakens Barn. Om du vill fortsätta röka efter att ha sett den så är du fan sjuk i huvet. Straight up. Kolla gärna också på Thank you for smoking, en spelfilm om cigarettlobbyns cyniskhet.
Cigaretter djurtestas självklart också så när du röker tvingas hundar andas in cigarettrök för att forskare ska ta reda på hur mycket snabbare du kommer dö. Läs mer om Phillip Morris djurförsök här.



Narkotika
Behöver jag ens skriva något om det här? Om det är en industri som är "up there" med vapenindustrin och kämpar om att vara världens mest oetiska så är det väl narkotikan. Den olagliga narkotikaindustrin uppskattas omsätta över 400 miljarder dollar årligen. Här gäller precis samma sak som med alkoholen fast oändligt förstärkt. En missbrukare måste ses i sitt sammanhang, ingen människa är en ö utan alla personer i missbrukarens närhet kommer att påverkas av missbruket.
Korta beskrivningar av olika narkotiska preparats negativa effekter finns på Straight Edge Online och på UNF.

Andra droger m.m.
Utöver detta så finns det en uppsjö av medel som en del anhängare av straigh edge tar avstånd ifrån som tillexempel koffein och socker. Man kan också diskutera det beroendeframkallande i andra saker som spelande, fet mat etc. Men det ska jag skriva om nån annan gång, för nu vill jag ha frukost.