En av de värsta handlingarna som en människa kan begå är ett godtyckligt mord på en individ som ingår i den egna gruppen. Om man sedan rör sig utifrån den egna gruppen mot allt mer perifera grupper så blir dödandet av dess medlemmar mer och mer tänkbart. Detta är viktigt inom t.ex. krigföring eller folkmord då den egna gruppen blir starkare och viktigare än tidigare samtidigt som andra grupper aktivt nedvärderas. Folkmordet i Rwanda är ett utmärkt exempel på vad människor kan vara kapabla av när deras grupptillhörighet är starkt avgränsad och satt i polemik mot en annan grupp.
Samma tankar spelar in när människor agerar mot djur. De djur som vi har en nära koppling till och får en relation med, som t.ex. sällskapsdjur kan vi inte i samma utsträckning tänka oss att döda för att få mat medan djur som vi aldrig sett däremot inte ger oss några samvetskval. Carol J. Adams (som bland annat skrivit "The Sexual Politics of Meat") betonar detta när hon ger exempel på sätt som djuruppfödare försöker att distansera sig själva från sina slaktdjur de föder upp genom att medvetet undvika att ge dem personliga namn eller utveckla relationer med dem. Hon skriver också att många uppfödare föredrar att skicka sina djur till slakt framför att slakta dem på gården för att slippa de samvetskval som det innebär att ta livet av djuren själva. Här visar hon tydligt på hur mötet kan skapa förståelse för "den andra". De mänskliga sfärerna hålls separerade från djurens och detta upprätthåller det institutionaliserade våld vi begår mot dem, genom att t.ex. äta deras kött.
Tankar om själavandring kan även de bidra till att minska människors våld mot djur eftersom utbytet av själar mellan olika sorters kroppar gör att kategorierna ”människa” och ”djur” blir mindre stela och man får inte samma grupptillhörighet som nämndes i första stycket. När väl denna tanke finns så kommer ofta andra, rent etiska argument in i bilden, som att det är fel att orsaka lidande till dessa varelser.
Jag tror inte att någon religiös tradition är ”bättre” på att motivera vegetarianism än någon annan, även om vegetarianism och veganism verkar vara mer vanligt förekommande i indiska än i västerländska traditioner. Det som i huvudsak spelar roll är de föreställningar om ansvar och grupptillhörighet som jag nämnt ovan. Så länge det finns en förståelse för djurs lidande och en respekt för dem som individer (oavsett hur detta är motiverat) så kommer detta att ge upphov till vegetarianism och veganism. Om motivationen till denna medkänsla är sekulär eller spirituell spelar ingen större roll. När väl respekten för andra levande varelser än mänskliga finns så är vegetarianism en helt logisk följd.
Om jag skulle säga att jag funnit en allmänmänsklig inställning eller trend som löper igenom världens religioner vad gäller vegetarianism kontra köttätande under mina religionsstudier så är det följande: Ätandet av kött är i allra högsta grad problematiskt för världens religioner och bör regleras av stränga restriktioner för att undvika orenhet. Om orenheten sedan ligger i vissa djur, eller särskilda kontexter där konsumtion av kött är fel varierar beroende på bakomliggande motivation till orenheten. Alla de religioner jag studerat har regler som gäller konsumtion av kött, men få reglerar ätandet av växter (inom de indiska traditionerna finns det grenar som undviker lök, svamp och vitlök), jag ser detta som ett tecken på att de flesta religiösa traditioner har uppfattat en spirituell fara med köttätande.
Själva studiet av religioner i det här syftet är intressant eftersom religion, som jag skrivit i ett tidigare inlägg, är en reflektion av vår vårdsuppfattning och kan berätta en hel del om människans känslor och behov. jag skulle vilja påstå att det är rent ut sagt onaturligt att äta kött. Om det enligt världens religioner föreligger en spirituell risk med att äta kött så kan man även pstå att det rent sekulär föreligger stora hälsorisker med att äta kött. Speciellt om man tänker sig in i en situation likt den människan hade i sin utveckling då man var en asätare utan tillgång till eld.
Trikiner någon?