Lita aldrig på en marknadsekonom

Ekonomi och ekonomiska teorier är jävligt hett bland ledare i världen idag och den ledande teorin är att ekonomin, som tydligen numera är en levande, kännande varelse mår bäst om marknaden får sköta om den.

Vad den här mystiska ekonomin egentligen utgör är hur mycket pengar som staten, företagen och privatpersoner sitter inne på och hur mycket pengar som staten, företagen och privatpersonerna kan generera. Det handlar självklart inte om hur mycket pengar alla privatpersoner sitter inne på utan mest om hur mycket pengar de rikaste har.

Den likalede mystiska marknaden som ekonomin sköts om av lever av att alla som arbetar producerar ett mervärde genom sin produktion (produktion av bilar, kläder, stereoapparater och allsköns annan skit) eller sitt underhållningsarbete (vård av gamla och sjuka till exempel). Vad markanden vill är att få ut ett så stort mervärde ur varje enskild producent som möjligt och att vinsten ska kunna bli så stor som möjligt så att de som har företagen ska känna att det är värt det eftersom de tjänar ruskigt mycket pengar. Ruskigt mycket pengar tjänar man genom att effektivisera så att så få personer som möjligt ska producera ett så stort mervärde som möjligt eftersom man behöver betala ut mindre löner på det viset.

Det här är någonting som det talas jävligt tyst om när ekonomiska teoretiker håller låda. För ekonomi idag handlar om pengar och företag och inte om människor. Företag mår bra av att betala ut skitlöner till sina arbetare så länge det finns en köpstark grupp som kan konsumera skiten som produceras. Företag mår inte bra av starka fackföreningar eller en fungerande demokrati på arbetsplatsen. Företag mår bra av luddiga regelverk kring miljö, djur, och människors rättigheter.

Det här leder naturligtvis till att vissa, de som rationaliserades bort inte får någon inkomst och att de som inte rationaliserades bort får jobba livet ur sig för att tillgodose produktionskraven. Istället för att dela på arbetsbördan och tillgångarna så ska de allra flesta leva på nåder från ett litet fåtal som äger produktionen och som köper vår tid och vår arbetskraft till ett jävla underpris, sen får vi köpa tillbaka den skit som vi producerat till ett förbannat överpris.
Det är den här relationen mellan arbetsköpare och arbetssäljare som är marknadsekonomins motor och så länge det är marknadsekonomer som har sista ordet i mitt liv kommer jag aldrig kunna välja bort arbete och konsumtion för självförverkligande.

Så nästa gång någon jävla smilfink säger till dig att om du jobbar heltid så kommer du ha en massa pengar att göra vad du vill för så tycker jag att du ska fråga dig själv hur mycket tid du kommer ha kvar till att använda dina pengar till något vettigt och hur mycket pengar ditt arbete egentligen är värt. Jag tänker börja lämna min plånbok hemma och säga upp mig från jobbet istället. Det måste ju finnas ett annat sätt att sköta sin försörjning på.