Punksvin och högerkukar

Jag lyssnar mycket på p1 i mitt jobb när inte cd-spelaren funkar. Idag hörde jag en borgelig kulturskribent vid namn Per Gudmundson som vill avpolitisera kulturen. Per skriver för SvD och har skrivit en artickel
(http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_790529.svd)
som väckt stor debatt om borgelig kulturpolitik.
Hans uttalanden i P1 fick mig att börja tänka på vad det är han vill egentligen. Kulturen och då kanske främst motkulturen är ett av mina viktigaste vapen för att skydda mig mot de krav som samhället ställer på mig. Enligt Per Gudmundson låg det tunga socialdemokratiska kedjor över det svenska kulturlivet efter sossarnas långa regerande av sverige. Han ansåg att det här behövde brytas och att kulturen skulle slita sig från vad han menade var sina socialistiska fjättrar. Vad han dock glömde bort är att den allmänna kultur som möter mig varje dag, inte de skivor jag väljer att lyssna på eller den konst jag uppskattar utan de allra flesta syn och hörselintryck jag mörts av, inte på något vis är socialistisk. Det är en kapitalistisk rovdrift på min sexualitet, mitt känsloliv och min självbild som hela tiden försöker trasformera mig från en levande kännande, tänkande människa till en konsument. Genom att "avpolitisera" kulturen försöker Per Gudmundson vrida ett av mina starkaste redskap för att stå emot de här ekonomiska krafterna som vill förändara mig ur mina händer. Som punkare är det självklart för mig att kulturen är politisk, och att politiken är kultur. Alla beslut som tas, all reklam som produceras, alla fackföreningar som motarbetas, alla hus som byggs, all skog som skövlas är kulturyttringar. De påverkar mitt sätt att se på världen och på mina medmänniskor. Men alla gånger som jag kan komma till en fristad, en HC-spelning där ingen försöker få mig att passa in i samhället eller köpa en massa skit som jag inte behöver så är det politik.
Det finns konservativ överhetskultur och revolutionär kultur (och då menar jag kultur i mer klassisk bemärkelse). Att komma till en punkspelningt och slippa oroa sig för tävlan och ekoniomiska krafter är det fetaste jag vet och jag tror även att Per Gudmundson vet vad det innebär och ogillar det skaprt. Det sätter ju hela hans världsbild ur spel, marknaden är inte fri på en punkspelning, marknaden kan dra åt helvete.
Man skulle kunna tänka sig att det här är en generationsgrej. Att det är de ungas kultur med rock, pop och punk på ena sidan mot vuxenvärldens kultur med teater, opera, och konstgalerier på den andra sidan. Visst finns det revolutioänar ungdomskultur, jag behöver väl knappast gå in på vad rocken spelade för roll för ungdomar på 50, 60 och 70-talen och visst finns det konservativ vuxenkultur med det fascistiska futuristerna. Men hur revolutionära är Back yard baybes? Vart tog Dregens jävla uppror vägen? Rock n Roll är död och begraven, mördad av ekonomiska intressen, idoldyrkan och elitism.
Testa å andra sidan att kolla på spelman på tak, en pjäs om hur unga judiska flickor bryter sig ur den judiksa moraltraditionen och om hur judar och socialister förföljs i det sena 1800-talets tsarryssland.
En avpolitisering av kulturen skulle leda till en avpolitisering av samhället i stort och det är precis det borgarsvinen vill. De vill lura oss att borgelig politik egentligen inte är politik och att marknaden är neutral på något sätt. Motkulturen är ett sätt för mig att skydda sig mot marknaden och den inverkan den har på oss. Ett redskap som vi måste vara medvetna om och lära oss att utnytja bättre.