D.I.Y. or die

Jag insåg essensen i anarkismen genom ett litet häfte som jag hittade i en distrolåda på Skylten för många år sedan. Essensen är att vi inte behöver någon stat eftersom vi kan styra över oss själva. Vi behöver ingen som äger våra arbetsplatser för vi kan göra det själva. Jag är övertygad att punken föddes ur den progressiva rocken med samma essens: vi behöver inte er musikaliska skolning, era enorma arrangemang och era managers, vi kan göra det själva.

DIY, den politiska punkens heliga mantra innebär att skapa sin egen kultur på egna villkor utan att dra in ekonomiska intressen, företag, sponsorer och annan skit. DIY är tanken att vi alla kan spela roll även om vi inte har en dyr utbildning och feta resurser.

Vårt samhälle är uppbyggt på arbetsfördelning och specialisering. Ju mer vi specialiserat oss på ett område ju mer vilsna kommer vi vara på alla andra områden och därför desto mer benägna att betala för tjänster som vi lika gärna skulle kunna göra själva.

Med DIY-kulturen är vi fria att göra vad vi vill utan att behöva tänka på marknadskrafter eller profitjakt. Det vi vill uppnå uppnår vi i själva handlingen. Vi skapar det vi vill se och tar på så sätt direkt kontroll över våra egna liv. DIY kan innefatta allt från pärlplattekonst till ockuperade hus och den ekonomi som byggdes upp i Argentina av folket som jag skrev om i mitt förra inlägg.

DIY är att ta makten över sitt liv och forma det som man vill utan att vänta på grönt ljus från någon överhet. DIY är direkt aktion. DIY är direktdemokrati. DIY är anarkism.

För en längre text om DIY i hardcorescenen klicka här.

"Don´t tell me what to say, don´t tell me what to do."