Jag snubblade av en händlse över Daniel Quinns bok Tales of Adam när jag handlade höstens kurslitteratur och köpte den på ren impuls. Nu har jag äntligen tagit mig tiden att läsa igenom den. Det tog faktiskt ingen jättelång tid eftersom den bara består av 91 sidor med stor text och många Drooker-liknande illustrationer.Texten består av sju berättelser som ingick i The Book of Nahash, en föregångare till Ishmael som Quinn fann för viktiga för att inte publicera. Berättelserna spinner vidare på de idéer som Quinn lägger fram i Ishmael men har inte en styrka som räcker för att bära upp en egen berättelse utan får sin vikt när man läser den utifrån den större bilden som ges i Ishmael. Att berättelserna främst är jakthistorier kan ses som naturligt då boken utspelar sig i ett jägar- samlarsamhälle, men gör ändå att jag som vegan får svårt att känna starkt för berättelserna, även om jag förstår vikten i deras bakomliggande budskap.Quinns idéer är rätt omfattande och svåra att sammanfatta kort, men man skulle kunna säga at det i grunden är ett budskap att människan tappat kontakten med sin rätta plats i naturen. Grunden i detta är den agrara revolutionen och människans behov av att kontrollera sin omvärld för att känna sig trygg. Genom att ackumelera värde istället för att leva "i guds händer" på det överflöd som naturen ger människan om hon bara låter sina liv formas av naturens väv av sammanhang. Det är allt väldigt tilltalande men när Quinn skriver det som ett rent faktum att människan är ett rovdjur i bokens sista kapitel (som på sina ställen verkar vara en ren rip-off på Lejonkungen) så får jag instinktiva repulsioner. Det är dock intressant att tänka kring männskligt liv i ett jägar- och samlarsamhälle.Mitt tips är helt enkelt att om du ska läsa en bok av Daniel Quinn så läs hellre Ishmael eller The Story About B. Det här kanske är en bok man skaffar om man är en Quinn-fantast och vill läsa absolut allt. Men i sig själv är den inte så intressant.
