Veganism är inte en bojkott

När man vill förändra saker inom det kapitalistiska samhället så är bojkott ett av de medel som står till hands. Som alla säkert vet så är tanken att om tillräckligt många konsumenter tar avstånd från en vara av ett speciellt skäl så kommer förhoppningsvis producenter att se över det skälet förr eller senare.

Problemet med detta är att om en bojkott inte är välorganiserad eller extremt utbredd så kommer den inte ha någon större effekt. Det kan få dig att må bättre över att du agerar korrekt och att dina pengar inte går till ett gäng as som uppför sig illa, men problemet och det som du reagerat mot kommer att bestå. Missförstå mig inte här. Att bojkotta ett oetiskt företag som är det etiskt korrekta att göra, men med tanke på alla företag som beter sig illa i dagsläget så måste man vara nästintill ett helgon för att lyckas i en så fullständig bojkott. Jag känner en enda människa som nästan lyckats bojkotta allt, men alla kan inte sy sina egna kläder och odla sin egen mat som hon. Det är självklart eftersträvansvärt och något vi alla borde sikta på. Ett ideal, men inte något som alla kan förväntas leva upp till över en natt.

Så när man känner att ens insats inte gjort någon större skillnad och att det trassel som det ställer till för en själv är större en den nytta man gör så är det lätt att man glömmer bort sina högt satta mål. I dagens läge så är det t.o.m. inom större delar av vänstern ansett töntigt att tro att man kan bojkotta allting som är dåligt och detta har slagit över i att man bortsett helt och hållet från bojkotten.

Men veganism är inte en bojkott. Veganism är en livsstil.

I ett klasslöst samhälle så kommer vi fortfarande kunna producera dyra skor, cocacola och alla annan skit som är så viktigt för för dagens vänsterkids. Det hela är en fråga om produktionsförhållanden och jämlikhet. Men i ett samhälle utan djurförtryck så kan vi inte äta kött eller dricka mjölk. Aldrig, lika lite som vi kan våldta kvinnor om vi strävar efter ett feministiskt samhälle. Att avstå från att våldta kvinnor är inte en bojkott, det är en moralisk övertygelse. Att vara vegan är även det en moralisk övertygelse.

När man blir vegan så visar man vägen åt det håll man vill att samhället ska utvecklas. Man inte bara förespråkar förändring utan man är förändring. På samma sätt så är men inte bara en passiv åskådare till djurförtrycket när man äter kött, utan man är djurförtrycket. Att veganism är det enda rätta borde ha framgått tydligt tidigare i bloggen och frågan nu är: vad gör vi åt saken? Det är inte alltid vi gör det rätta i våra val. Men att bli vegan är inte krävande i jämförelse med den förändring man genomdriver. Det är inte längre möjligt för någon att påstå att det inte går att överleva som vegan, eller att man inte kan vara elitidrottare eller eu-parlamentariker som vegan. Det har vi visat med våra egna kroppar. Med våra egna kroppar så är vi förändringen.

Häng på oss, vi har kakor.

Icke-handlande

De senaste dagarna har jag börjat se om alla Hayao Miyazakis filmer. Hans filmer har starka naturromantiska teman och hans huvudkaraktärer är ofta starka kvinnor. För er som inte vet något om Miyazaki så tipsar jag om Princess Mononoke eller Pom Poko, mer civilisationskritik än så blir det inte i tecknade filmer. Han är före detta marxist också, det gillar jag. Före detta alltså...

Men varför skriver jag om filmer och böcker och band som behandlar dessa frågor hela tiden? Jag antar att jag gillar att omge mig med kultur som uttrycker och förstärker mina egna ideal. Det är ju ingen annan som håller med mig (förutom Tor då) så jag söker all uppmuntran jag kan få i filmer och böcker. Jag tycker också om när jag får lite kreativ input i mina egna tankegångar och får nya saker att fundera kring... och på sista tiden så har det varit detta med att påverka.

Jag skrev ju om Quinns idéer om visioner kontra program. Det är en idealistisk inställning som är tilltalande men svår att omsätta i verkliga livet. Inget kommer bli bättre av att jag står här och tänker en massa positiva tankar. Men kanske finns det ändå en poäng att om de här frågorna om djur, natur och människans plats på jorden är något som vi talar om, skriver om, sjunger om och skriver böcker om så är det något som i allt större grad blir verkligt. Det blir i alla fall mer verkligt för mig och den främsta handling som jag känner att jag kan bidra med är tillbakadragande och icke-handlande.

Icke-handlande är en central idé inom Taoismen, en filosofi vars tankar om Tao (dvs. Vägen) har inspererat mig mycket. Om det är på något sätt som jag vill interagera med samhället omkring mig så är det med icke-handlande. Att inte delta i deras masshysteri, deras tävlingar eller deras traditioner. Jag vill inte köpa deras skit och jag vill inte spela deras spel. Jag vill inte dricka deras sprit och jag vill inte äta deras lik. Världen framstår som galen och människorna som bor i den minst lika galna. Om vi kan hitta en annan väg som leder bort från detta och till något bättre så har vi börjat på vad Quinn skulle kalla för en ny vision.

Det är vårt ständiga handlande och vår ovilja placera våra liv i ödet/guds/taos händer som leder oss ner i skiten. Medan samhället snurrar fortare och fortare så nöts både vi som är en del av det och jorden som hela karusellen livnär sig på långsamt ner. Vi måste ta ett steg ur och minska takten.

Icke-handlande är inte enligt mig passivitet, det är inte ens pacifism. Det är att skita fullständigt i deras idéer, hitta våra egna och leva efter dem.

Avveckling och fred.

The Story of B

Precis som Tales of Adam så är det här en bok som jag haft tillgång till länge men inte tagit mig tid att läsa. Nu har jag äntligen avslutat den.

The Story of B är en mäktig bok full av aha-upplevelser av den typ som man får när man läser Ishmael (vilket alla borde göra). Första halvan av boken fick mig i stort sätt att vilja lägga ner den här bloggen eftersom jag får känslan av att allt som jag vill säga här har redan Daniel Quinn skrivit. Nu när jag plöjt hela boken så är jag på det klara med att jag kanske ändå har något att tillföra. Quinns teorier rör sig på en hög nivå i den bemärkningen att den behandlar hundratusentals år av männsklig historia. Det är detta som gör hans budskap så kraftigt men samtidigt gör att man lätt tappar bort sig själv efter en stund. Jag tänker därför fortsätta skriva här och syftet med den här bloggen var ju ändå något helt annat...

Precis som i Ishmael så grundar sig boken i ett resonemang mellan en lärare och en elev, denna gång har dock Quinn lyckats något bättre med ramberättelsen: Den misslyckade prästen Jared Osborne skickas till europa av sina överordnade för att ta reda på om en man som turnerat centraleuropa med ett nytt och svårbegripligt budskap i själva verket är antikrist eller inte. Mannen kallad B av sina följeslagare och Jared blir snabbt indragen i hans lärdom.

Några av de mer intressanta bitarna av boken är Quinns tankar om hur man uppnår förändring där han ställer upp visioner mot program. Att återvinna papper är ett exempel på ett program, men att leva i en civilisation är en vision. Program kan inte göra mycket för att hindra en vision, Quinn liknar programmen med störar som man försöker använda för att ändra riktning på en flod (som då representerar visionen). Vad som istället behövs för att ändra riktning på vår vision, som idag håller på att leda oss i ekologiskt fördärv, är en ändrad vision, en helt ny riktning. Det faktum att människor som var precis lika utvecklade och intellektuella som vi är idag levde (i brukbara områden) i hundratusentals år innan man slog sig ner i fasta bosättningar för att odla marken pekar på att det sätt vi lever idag inte är det enda sättet att leva och att en annan väg är möjlig. Historien kommer att förändras av människor med förändrade sinnen, med helt andra visioner än vad vi har idag, inte av folk med nya program.

Quinns tolkning av vad som hänt med den männskliga kulturen under de senaste 5000 åren går som sagt inte att rättvist återberätta i det här inlägget. Han väver in element av biologi, arkeologi, religionshistoria och antropologi m.m. i sin berättelse och skapar en bindande argumentation.

LÄS.

Video

Kontrarevolution

Ni kanske inte har märkt det men det pågår en ständig revolution runtomkring oss. Den började för mer än femtusen år sedan men den verkar fortfarande outtröttlig. Det är människans revolt mot sin tilldelade plats i naturen. Den agrara revolutionen. Detta är vad vi menar när vi använder uttrycket kultur. Odlandet av mark och domesticering av människa och djur.

När jordbruket uppstod i flodkulturerna i främre asien för flera tusen år sedan så hade det flera konsekvenser. För det första så blev det möjligt att ackumulera värde på ett sätt som inte är möjligt för nomader. Skörden kunde lagras, odlingsmarken kunde utökas och på så sätt uppstår strikt arbetsfördelning och klasser.


Ett agrart samhälle är ett samhälle där ägodelar blir en nödvändighet för att överleva. Man måste äga mark och andra produktionsmedel för att kunna producera och därmed ackumulera värde. Det är också nödvändigt att skydda sina ägodelar från utomstånde, t.ex. fientliga grupper eller tjuvar. Eventuella tidigare intressekonflikter växer sig betydligt starkare med de nya rikedomar som ligger i potten. Statsstater och polisväsenden uppstår. Vilda djur som inkräktar på männsikans territorium genom att äta deras mat eller jaga deras boskap utrotas. Från att ha levt på jordens överskott av mat och boyta under naturens ordning så skapar istället männsikan sin egen ordning. Genom kulturen tämjer hon naturen. Den teknologiska utvecklingen bereder väg för bofolkningsökning. Jordbruket expanderar och det blir nödvändigt att erövra mark från andra stammar för att ens egen ska kunna fortsätta expandera. Kriget blir något fullt resonabelt och nödvändigt för att skydda expensionen av ens stam eller folk.

Idag är revolutionen nästintill fulländad. Människan besitter i stort sett hela planeten. Inom några år så beräknas vi vara nio miljarder. Trots att vi ser hur jorden bågnar under vår vikt så kan vi inte se roten till problemet: kulturen, den bosatta livsstilen och ackumulerandet av värde. När vi agerar på detta sätt så kliver vi bort från naturens ordning, omfamnar Promethues eld och låter alla Pandoras förbannelser flyga ut över världen.

Det är inte naturligt att en art ska utgöra en så stor del av ett ekosystem. Och jorden är ett enda stort ekosystem. En entitet där alla delar av systemet krävs för att allt annat ska hållas uppe och det är här den agrara revolutionen går bet. Människan kan inte skapa sitt eget ekosystem utan är helt och hållet beroende av naturens nåd. Det är detta som vi inte insett under de tusentals år som revolutionen pågått. Att vi är dömda att förlora.

Igår presenterade IPCC sin nya rapport som slår fast att "nu är det kört" (http://www.ipcc.ch/). Media och företagsvärlden älskar att spela på vår rädsla. Det säljer som skit men de gör ingen egentlig ansträgning för samtidigt som de rapporterar hur vi sakta men säkert sjunker ner i skiten så propsar de samma konsumtionsgalna kultur som de alltid gjort. Världen är en vidrig, snurrig plats och jag hoppas att det hela snart går över.

Religion, agnosticism och primitvism

Vad är religion och vad behöver vi det till egentligen?

Religion är en förklaringsmodell för verkligheten. Det är människans sätt att ordna naturens kaos och alla frågor som vi inte kan få svar på i ett lättbegripligt system. På detta sätt skapas det som man brukar kalla kultur. Uppfattningar om rent och orent, rätt och fel och förklaringar till de stora livsfrågorna som var vi kommer ifrån och vad vårt syfte är har oftast sitt ursprung i religiösa uppfattningar.

Man kan tänka sig att det som skiljer religionen från vetenskapen är att den är irrationell och grundad på tro (det vill säga antaganden). Men denna åtskillnad är inte så lätt att göra som man först vill tro. Grunden till all vetenskap är nämligen antaganden. Om du släpper en penna så kommer den antagligen att falla till marken tio gånger av tio. Men du besitter ingen absolut kunskap som gör att du kan utfärda en regel att pennor alltid faller till marken när man släpper dem, du baserar din världsbild på antaganden även om du använder dig av emperi.

Så länge de förklaringar vi tar fram genom våra antaganden (som t.ex gravitationslagen) känns relevanta för oss och förklarar det vi vill ha förklarat spelar det egentligen ingen roll om vårt svar är rätt eller inte. Vad som istället spelar roll är hur vi använder våra idéer och antaganden.

Om ditt antagande är att gud hatar bögar och du använder detta som ett argument för att homosexuella inte ska få gifta sig så är du uppenbart en idiot. Du har ingen kunskap om guds existens eller hans/hennes åsikter om homosexuella. Så lägg ner.

Ett exempel på kunkapens relevans: Idag säger vi oss veta att stjärnorna är bollar med gas som befinner sig... sjukt långt bort. Är det en relevant kunskap? Vore det inte mer relevant att kunna navigera efter stjärnorna även om man tror att dessa är gudar, eldflugor eller vadsomhelst egentligen? Om man sedan till hjälp för att minnas stjärnbildernas förflyttningar och relationer till varandra bygger upp myter kring dessa så är detta relevant kunskap. Mer relevant än deras exakta avstånd till jorden eller hur lång tid det tar för deras ljus att ta sig hit.

Vi vill gärna tro att vi idag inte behöver använda oss av religion eller religionsliknande föreställningar för att forma en uppfattning av världen. Men vetenskapen kan omöjligt svara på några av de största frågorna människor har ställt sig i alla tider. Om vi tar exemplet med männsikans ursprung och antar att det är ett vetenskapligt faktum att människan utvecklats från apor så är det egentligen inte mycket till hjälp för den människa som försöker förstå sig själv och sin plats i världen. Man kan tolka evolutionismen som att människan kom från djurriket och därmed är en del av dem men man kan lika gärna anse att människan utvecklats över djurens nivå och därför står över andra varelser.

Vi vet så fruktansvärt mycket idag. I skrivande stund så står jag i ett bibliotek fullproppat med vetenskapliga böcker men ändå så känner jag inte att människan än besitter den mest grundläggande kunskapen som finns: hur ska vi leva? Det är uppenbart att vårt sätt att leva inte befinner sig i harmoni med varken vår egen natur eller vår plats i ekosystemet. Vi är ute och simmar på så djupt vatten att vi själva inte inser det, och det kommer ingen empirisk vetenskap i hela världen kunna ändra på.

Gerilja

We likes the vegan metal yes!

http://www.myspace.com/xgeriljax

Pythagoras

Jag håller på att skriva uppsats om religiös vegetarianism och har inte så mycket tid att skriva grejer just nu. Däremot så snubblar man över en massa bra grejer som andra sagt:

"O mortals do not pollute your bodies with a food so impious! You have the fruits of the earth, you have apples, bending down the branches with their weight, and grapes swlling to ripeness on the vines; you have also herbs and vegetables which can be mellowed and softened by the help of fire...
Oh, how criminal it is for flesh to be stored away in flesh, for one greedy body to grow fat with food gained from another living thing! And so in the midst of the wealth of food which Earth, the best of mothers, has produced, it is your pleasure to chew the piteous flesh of slaughtered animals with your savage teeth, and thus to repeat the Cyclops' horrid manners! And you cannot without destroying other life, appease the cravings of your greedy and insatiable maw!"

- Pythagoras

Människovärdesprincipen

Jag har läst en del etik på senaste tiden och ett centralt begrepp i många etiska debatter är människovärdesprincipen. Människovärdesprincipen är enligt mig höjden av speciesism. Den innebär nämligen att en individ av arten homosapiens tillskrivs ett automatiskt värde som individer av andra arter inte kan att förvärva. Ett embryo bestående av bara några få celler har enligt många människor mer värde än en fullvuxen gris enligt denna etik och man försöker motivera denna skillnad med att embryot har en potentialitet att bli en fullväxt människa och bör därför få en del av det moraliska skydd som en fullvuxen männsika har. Ett embryo växer dock inte till en människa av sig själv. Det krävs precis rätt omständigheter för att just detta embryo ska växa upp och bli en vuxen människa. Om embryot befinner sig utanför livmodern så har det i stort sett ingen chans att nå vuxen ålder. Man skulle kunna tillskriva en sädescell och ett ägg samma potentialitet att utvecklas till en vuxen människa, men så vidt jag vet är det i stort sätt bara romerska katoliker som tänker i dessa banor. Frågan är också vad för värde en född människa som inte har potentialitet att uppnå en vuxen människas intellekt eller mognad (för det är alltsom oftast det männskliga intellektet som man framhäver som det som skiljer oss från andra arter). Har utvecklingsstörda i så fall mindre potentialitet än ett foster och därför mindre värde?
Potentialitetsargumentet är inte hållbart och är heller inget som ingår i en allmän uppfattning om moral. Vissa vuxna människor har mindre värde än andra vuxna människor t.ex. på grund av handlingar de begått. Potentialitetsargumentet vill på ett sekulärt sätt berättiga människovärdesprincipen och föra den bort från dess religiösa ursprung. Det finns dock inga sekulära eller resonabla sätt att försvara människovärdesprincipen eftersom det inte finns någon egenskap som alla mänskliga djur innehar i större utsträckning än alla ickemänskliga djur. Intellekt, förmåga att uppleva ett jag, eller att kunna känna smärta är alla exempel på egenskaper som innehas av både människor och djur. Alla försök att systematiskt placera människan över djuren blir därför lika felaktiga som rasistiska eller sexistiska teorier. En individs rättigheter baserar sig på dess intressen och alla djur kan ha intressen även om de är så basala som att få leva en dag till. Det finns ingenting som ger en människa rätten att kränka dessa intressen för att skaffa sig fördelar som mat, kläder eller underhållning (speciellt inte om man har andra utmärkta och mer etiska val).
Det handlar absolut inte om att skriva ner människan utan om att uppvärdera ickemänskliga djur. Även människor har starka rättigheter men dessa rättigheter tar slut där en annan individs rättigheter börjar. Människan har därför ingen rätt att äta animaliska produkter eller använda djur för forskning. Så bli vegan då för helvete. Annars lappar ja te dä.

Allt är skit

Jag rivstartade den här bloggen lite utan att förklara något grundläggande om vad det hela handlar om. Det tänker jag fortfarande inte göra men jag grävde hur som helst fram ett gammalt flygblad som jag tyckte skulle passa bra här. Enjoy!




Blunda för att försäkra dig om att ljuset inte ska sippra in, håll för näsan och ignorera stanken så länge du kan och stoppa fingrarna i öronen för att slippa höra. Gräv ner dig i ovisshetens svala sandbad.

För om du inte gjorde allt detta finns risken att du skulle inse att lidandet som vi omgärdas av beror på det system som du aktivt deltar i. Den kultur av överkonsumtion och bekvämlighet som du ser omkring dig och har lärt dig att tycka om är det som håller på att slita sönder planeten du bor på. Du kanske skulle komma att inse att du lever i en värld som kontrolleras av storföretag som inte hyser någon skam i sin jakt på ekonomisk vinst. Och det hemskaste av allt skulle väl ändå vara om du helt plötsligt kände dig skyldig att göra någonting åt allt detta?

För vem är det som har sytt sina skor? Vem är det som har dött för att du ska få din middag? Och vart tog pengarna vägen som du köpte läsk för?

Det må låta skitnödigt PK men det är omöjligt att bortse från sambandet mellan din konsumtion och barnarbete, exploatering av tredje världen och naturen, djurplågeriet som pågår i djurfabriker världen över m.m. m.m. För faktum är att de pengar du spenderar förr eller senare hamnar i händerna på de personer som sitter högst upp i maktpyramiden och som inte bryr sig ett skit om dessa problem så länge deras företag fortsätter expandera, som upprätthåller det system av lidande och ojämlikhet som vi hålls smärtfritt ovetande om.

Men de är ju bra för ekonomin, eller? Vi måste ju värna om den ekonomiska tillväxten och vårt välstånd eller hur?Frågan är bara vad vi gör när vi växt till oss så mycket ekonomiskt att vi kvävt den planet vi lever på. Det kapitalistiska masskonsumtions-samhället är helt enkelt inte hållbart inför framtiden. Vi generar så enorma mängder avfall och förbrukar så mycket naturresurser just nu att vi inte kan ses som något annat än en varböld på den här planeten.

Och det absolut hemskaste är att det här är ett globalt problem som berör oss alla som invånare på planeten jorden. Vi är alla en del det här samhället, vi har alla ett ansvar för att det ändrar riktning mot en hållbar framtid med resursbesparingar och miljö- och rättvise-tänkande prioriterade över ekonomisk tillväxt och ökad konsumtion och vi kommer alla att få ta smällen om vi inte förmår oss att ändra riktning. De fattigaste står först i kön. Men din tid kommer. Lita på det.

Så kanske är det dags att ta ett litet steg i en ny riktning? Läsa en ny bok kanske? Eller köpa rättvisemärkt eller ekologiskt nästa gång du handlar? Sluta stödja multinationella företag med dina pengar? Bli vegan kanske?Det är ditt ansvar, ditt liv och framför allt ditt problem. Låtsas inte som om det inte vore det.

Tales of Adam

Jag snubblade av en händlse över Daniel Quinns bok Tales of Adam när jag handlade höstens kurslitteratur och köpte den på ren impuls. Nu har jag äntligen tagit mig tiden att läsa igenom den. Det tog faktiskt ingen jättelång tid eftersom den bara består av 91 sidor med stor text och många Drooker-liknande illustrationer.Texten består av sju berättelser som ingick i The Book of Nahash, en föregångare till Ishmael som Quinn fann för viktiga för att inte publicera. Berättelserna spinner vidare på de idéer som Quinn lägger fram i Ishmael men har inte en styrka som räcker för att bära upp en egen berättelse utan får sin vikt när man läser den utifrån den större bilden som ges i Ishmael. Att berättelserna främst är jakthistorier kan ses som naturligt då boken utspelar sig i ett jägar- samlarsamhälle, men gör ändå att jag som vegan får svårt att känna starkt för berättelserna, även om jag förstår vikten i deras bakomliggande budskap.

Quinns idéer är rätt omfattande och svåra att sammanfatta kort, men man skulle kunna säga at det i grunden är ett budskap att människan tappat kontakten med sin rätta plats i naturen. Grunden i detta är den agrara revolutionen och människans behov av att kontrollera sin omvärld för att känna sig trygg. Genom att ackumelera värde istället för att leva "i guds händer" på det överflöd som naturen ger människan om hon bara låter sina liv formas av naturens väv av sammanhang. Det är allt väldigt tilltalande men när Quinn skriver det som ett rent faktum att människan är ett rovdjur i bokens sista kapitel (som på sina ställen verkar vara en ren rip-off på Lejonkungen) så får jag instinktiva repulsioner. Det är dock intressant att tänka kring männskligt liv i ett jägar- och samlarsamhälle.Mitt tips är helt enkelt att om du ska läsa en bok av Daniel Quinn så läs hellre Ishmael eller The Story About B. Det här kanske är en bok man skaffar om man är en Quinn-fantast och vill läsa absolut allt. Men i sig själv är den inte så intressant.

Snorungar

Ibland slår det mig tydligare än annars att vi alla i grunden bara är förvuxna barn. Barn som växt upp och blivit tillräckligt stora för att lura andra att vi inte längre är barnsliga, egocentriska, inkonsekventa snorungar. Vi odlar skägg, gör varandra på smällen och hittar på regler för varandra och försöker övertyga oss själva och de omkring oss att vi inte har något att göra med den osäkra, sköra, okunniga varelse vi en gång kom ifrån. Som om blotta egenskapen av att ha levt längre automatiskt gjorde oss klokare, mer genomtänkta, mer rättfärdiga och vid någon punkt gett oss absolut konskap om hur det gentligen ligger till med allt och alla här i världen. Bara för att vi inte längre slåss om leksakerna i sandlådan eller av misstag (trots goda intentioner) råkar ha sönder våra dockor. Vi har istället gått vidare till att slåss över landområden och naturresurser och skaffa oss den tråkiga ovanan att trots våra goda intentioner förstöra planeten vi bor på. Och vi är fullt övertygade om att vi är skapelsens underbara klimax. Evolutionens höjdpunkt och syfte.
Men jag har nyheter för er. Sett ur den här planetens synvinkel är vi inte vuxna eller ens tonåringar. Och vi beter oss inte heller som om vi vore äldre än så. Vi är den här planetens barnsliga, egocentriska, inkonsekventa snorungar som agerar utan respekt eller aktsamhet för vad våra handlingar får för konsekvenser på lång sikt. När jag var liten (i början av nittiotalet) var den ultimata mucka-gräl-frasen på dagis: tror du att du är nått eller? Det var mest något man skulle ryta till med för att visa att man minsann var alfa-hane och huruvida den andre faktiskt "var nått" eller inte spelade inte så stor roll.
Men jag har en seriöst menad fråga till moder jords allra störigaste, uppkäftigaste ungjävlar: Tror ni att ni är nått? Era feta, bortskämda små ynkryggar! Kom då!

Prometheus

Prometheus var den titan i grekisk mytologi som stal elden från gudarna och gav den till människorna. Det var nämligen så att hans bror Epimetheus uppgifter att ge positiva egenskaper åt alla skapelsens djur men när man kom till människan så fanns det inga egenskaper kvar. Prometheus som tyckte att människan var överlägsen alla andra djur gav dem därför elden som antagligen ska ses som en symbol för kultur, teknologi och makt över naturens vilda krafter. Detta såg grekerna som ursprunget till all konst och vetenskap. För sitt illdåd blev Prometheus fastbunden vid en klippa där en örn ständigt hackade på hans lever.

Som om detta inte var nog så var det i samma sväng som gudarna skapade Pandora med den berömda asken och skickade ner henne på jorden. Sen blev det mest trisst och tråkigt hela tiden.

Jag hörde på TV att idag så experimenterar man med att föda upp genmanipulerad lax i stora fiskodlingar trots att det antagligen skulle leda till ekologisk katastrof om en enda av dem hamnade i vilt vatten.

Vissa lär sig då aldrig.