Läs mer om den nya lagen på www.drinfo.se
Cats and dogs
Regeringen lämnar i dagarna in ett förslag om att det ska bli straffbart att sälja hund- och kattpäls eftersom denna produktion anses vara för grym. Det är såklart skitbra, det är bara tråkigt att denna omtanke inte sträcker sig till djur som inte är lika "gulliga" eller vanliga i våra hem. Jag utmanar vem som helst i regeringen att följa med till en svensk pälsfarm så kommer han eller hon att få se på grymhet i sin egen bakgård. Det är inte bara kinser som behandlar djur som skit.
Läs mer om den nya lagen på www.drinfo.se
Läs mer om den nya lagen på www.drinfo.se
Bitterhet
Min flickvän sa en gång att alla måste förändra sig innan de kommer fram till den ståndpunkt som man till slut fäster sig vid. Det är nog sant. Men jag förstår inte varför det måste vara min åsikt som alla i slutändan förkastar. Att ha en extrem åsikt kan vara påfrestande och att kämpa för medkänsla och allas rätt till sitt eget liv är extremt i vårt giriga och egoistiska samhälle. Men det är just därför som det är så viktigt att vi håller fast vid vad vi tror på. Vi kan inte kasta omkull hela samhället på en gång men vi kan visa att vi menar allvar och att vi inte tänker bli skrämda av så simpla saker som folks attityder mot oss eller vår egen bekvämlighet. På så sätt kan vi föra samhällets diskurs åt vårt håll och vinna mark för vår sak. Vi måste dock räkna med att våra valmöjligheter begränsas i ett samhälle som är så genomsyrat av grymhet. Det obehaget är ett billigt pris för rättfärdigheten som ligger i att representera det man själv ser som sant och rätt. Och om du inte känner den övertygelsen så kom inte och vifta med några flaggor, för systemet kommer inte falla imorgon eller i år. Revolutionen kommer inte vara en glammoröst slag som slutar på Rosenbads trappor. Det kommer vara ett outhärdligt maraton genom regn, snö, spott och spe.
Jag borde lärt mig vid det här laget att det är de tomma burkarna som skramlar mest...
Jag blir faktiskt mer upprörd när jag hör att folk har droppat veganismen än när jag möter folk som aldrig ens tänkt tanken att bli vegan. Det är inte så mycket för att personen i fråga är en extra besvikelse då hon tidigare visat sig "upplyst nog att ta till sig sanningen". Det handlar mer om signalerna som det skickar. Jag har tagit upp det här en del vad det gäller straight edge också. När en person ändrar sig och vänder ryggen åt vad hon tidigare sagt så blir allt som sagts tidigare värdelöst och lika så all tid och alla förhoppningar som jag lagt på den personen. Stereotypen att veganism bara är en ungdomsrevolt stärks för varje människa som "växer ur" veganismen. Min mor frågade mig för några veckor sen lite försiktigt om det sågs som vuxet i min miljö att frånsäga sig veganismen och börja äta "riktig mat" igen. Jag svarade att bara för att man blir vuxen behöver man inte bli dum i huvet.
Jag blir ledsen och trött och bitter. Och sen blir jag arg. Och sen blir jag aktiv igen.
Jag borde lärt mig vid det här laget att det är de tomma burkarna som skramlar mest...
Jag blir faktiskt mer upprörd när jag hör att folk har droppat veganismen än när jag möter folk som aldrig ens tänkt tanken att bli vegan. Det är inte så mycket för att personen i fråga är en extra besvikelse då hon tidigare visat sig "upplyst nog att ta till sig sanningen". Det handlar mer om signalerna som det skickar. Jag har tagit upp det här en del vad det gäller straight edge också. När en person ändrar sig och vänder ryggen åt vad hon tidigare sagt så blir allt som sagts tidigare värdelöst och lika så all tid och alla förhoppningar som jag lagt på den personen. Stereotypen att veganism bara är en ungdomsrevolt stärks för varje människa som "växer ur" veganismen. Min mor frågade mig för några veckor sen lite försiktigt om det sågs som vuxet i min miljö att frånsäga sig veganismen och börja äta "riktig mat" igen. Jag svarade att bara för att man blir vuxen behöver man inte bli dum i huvet.
Jag blir ledsen och trött och bitter. Och sen blir jag arg. Och sen blir jag aktiv igen.
This is the forth generation of kids that I see turning their back on me and just fall into confort and social acceptance. We give no trust for free anymore. People once swore eternal jihad and all out war to oppression and injustice but here they come, in their weakest, mild, submissive and yet arrogant lifestyle to just represent everything I hate. Where the fuck are all these mindless zombie motherfuckers now? ... We have to be the living examples that compassion and justice can still have a strong voice against Mother Culture. I don't care if you see violence. I don't care if you see radical visions. Every other try has failed. As warriors before us stated: get free or die trying.
- Destroy Babylon
Timvikariens arbetsmoral
Många företag lägger till sig med en ful ovana att inte ge sina arbetare riktiga anställningar. Jag har faktiskt aldrig haft en fast anställning utan har hankat mig fram på ströjobb de senaste åren. Igår jobbade jag på ett ställe där jag haft ett heltidsvikariat under sommaren men det var en stor skillnad. Igår var jag nämligen inringd som timvikarie. Jag vet att företaget i fråga har ett behov av folk men de verkar inte intresserade av att erbjuda säkra anställningar. Istället kommer de ringa upp mig varje vecka och fråga om jag vill vikariera några dagar. Ingen säkerhet för mig. Inget ansvar för dem.
Vad som behöver bli tydligt för företag som använder sig av denna form av personalpolitik är att en timvikarie är en tillfällig lösning och inget annat. Timvikarien kommer till arbetsplatsen och genomför den uppgift som han eller hon blir betald för att göra under en begränsad tid. Med andra ord betyder det att skiter blankt i om det är kaos på jobbet idag för att jag missade något igår. Ge mig en anledning att bry mig hur det går för ert företag så kan jag göra ett hyffsat jobb med långsiktig kontinuitet, ge mig en deltidsanställning, ett schema eller vad som helst. Att inte veta från vecka till vecka hur mycket man kommer kunna jobba är sjukt otryggt och om du förväntar dig att arbetare som du enbart erbjuder ett otryggt arbete ska visa dig någon form av lojalitet så är du helt ute och simmar gosse. Uj uj uj...
Gå med i facket. Det riktiga facket.
Vad som behöver bli tydligt för företag som använder sig av denna form av personalpolitik är att en timvikarie är en tillfällig lösning och inget annat. Timvikarien kommer till arbetsplatsen och genomför den uppgift som han eller hon blir betald för att göra under en begränsad tid. Med andra ord betyder det att skiter blankt i om det är kaos på jobbet idag för att jag missade något igår. Ge mig en anledning att bry mig hur det går för ert företag så kan jag göra ett hyffsat jobb med långsiktig kontinuitet, ge mig en deltidsanställning, ett schema eller vad som helst. Att inte veta från vecka till vecka hur mycket man kommer kunna jobba är sjukt otryggt och om du förväntar dig att arbetare som du enbart erbjuder ett otryggt arbete ska visa dig någon form av lojalitet så är du helt ute och simmar gosse. Uj uj uj...
Gå med i facket. Det riktiga facket.
Nu är zinet här!
Det tog en sin lilla tid men nu är zinet äntligen här! Vi har redan sålt en bunt så tveka inte, maila oss på lkpgvse@gmail.com så skickar vi ett ex för 15 spänn + porto. Utöver zinet så kan vi även erbjuda häftet Beasts of Burden, ett häfte om kopplingarna mellan djurrätt och autonom marxism samt Animal Liberation, Social Revolution på samma tema. Vi har även lite tröjor, pins, patchar och tidningar som vi tillhandahåller genom Djurrättsalliansens Linköpingsdistro. Om du är intresserad av något så är det bara att höra av sig. Vi kommer annars att närvara på söndagens spelning i Jönköping, fredagen på Deadfest, Vegomässan samt många andra tillställningar framöver...
Vi vill framföra ett stort tack till vår alldeles egen tryckerist som ställt upp för oss och hjälp till med layout och tryckning av zinet.
Vi vill framföra ett stort tack till vår alldeles egen tryckerist som ställt upp för oss och hjälp till med layout och tryckning av zinet.
You beleve in violence, well...
När jag var 15 år var jag på ett konfirmationsläger precis på gränsen till lappland, 10 mil norr om Vilhelmina. Det var fyra fina veckor även om jag aldrig konfirmerade mig. Min präst sa bland mycket annat det här: ”Det där som Jesus sa om andra kinden till, det ska ni inte lyssna på så mycket. För om någon slår er på vänster kind och ni vänder den högra till så kommer han slå er på dem högra kinden också. Ni ska slå tillbaka, sen ska ni förlåta den som slagit er.”
Våld är någonting väldigt fundamentalt i vår kultur, från slavsamhället och framåt. Självklart upprepar samhället hela tiden att våld inte löser någonting, det är bara ord, det har ingenting med verkligheten att göra. Men för att samhället ska tolerera ett våld och fördöma ett annat har man löst det så att våld som kommer uppifrån en hierarki och träffar någon längre ner i hierarkin så är det osynligt eller berättigat. Om någon längre ner i hierarkin riktar våld mot de högre upp är våldet väldigt uppmärksammat och det finns ingen förståelse för det. Vi kan ta några exempel:
För några år sedan hörde jag på radion att Ericsson skulle spara och varslade 10 000 anställda om uppsägning. 10 000 personer som skulle mista sin inkomst och tyvärr i många fall sin identitet och plats i samhället. Det vad ett kort reportage om det här innan nyheterna gick vidare till något annat. Jag skulle velat se hur de anställda på Ericsson skulle promenera upp till ägaren och säga att nu äger vi företaget och eftersom du inte längre fyller någon funktion kommer vi inte betala ut din lön längre.
En man som föder upp minkar för att vid några månaders ålder gasa ihjäl dem för pälsens skull driver en helt legitim rörelse. När det kommer aktivister som känner igen våldet mot minkarna som våld och släpper ut dem och förstör farmen är dessa våldsamma terrorister som förstör farmarens verksamhet och djurplågare som släppt ut djur i naturen som inte kan klara sig och kommer dö.
En snut slår dig på en demonstration upprätthåller ordningen, när du kastar sten på snuten som slagit dig så är du terrorist och hamnar i finkan.
Det våld som vi inte ser och inte talar om är alltid mycket grövre och mer storskaligt en det våld vi ser. Några anlagda bränder och förstörda fordon kontra ödeläggelsen av skogar som är hemvist och försörjning åt miljontals vilda arter som inte kommer klara sig utan skogen.
Vissa ägnar sig åt ickevåld. De kanske känner igen en del av det våld som slår ner över dem och runt omkring dem, speciellt när deras blockader och manifestationer drabbas av ett oproportionerligt våld från ordningsmakten, och vill genom att visa att de är bättre genom att uppmärksamma våldet som riktas mot dem och mot andra med juridiska processer och insändare. Vad de inte förstår är att det våld som riktas mot dem är helt legitimt i samhällets ögon eftersom det kommer uppifrån och riktas neråt.
Andra sätter hårt mot hårt och försvarar sig, de möts ofta med ett större våld för att de riktat våld uppåt i hierarkin. Exempel på det är zapatisterna i Mexiko, djurrättare i österrike eller indianer i USA. Även om inte aktivisterna i österrike tagit upp vapen så sätter de press på företag som förtrycker djur och tvingar dem att sluta med sitt våld emot djuren och kastas i fängelse på skrattretande grunder. 1967 tog en grupp nordamerikanska indianer upp vapen för att försvara sig mot det förtryck de utsatts för i hundratals år. De blev mördade av FBI.
Zapatisterna i Mexiko kämpar fortfarande mot den mexikanska regeringen som tagit det land och de resurser som de är beroende av och givit dem piss tillbaka.
Men någon stans måste man bestämma sig för hur mycket våld man kan klara av innan man får nog, vissa väljer att blunda för det våld som samhället utövar över oss och köper lydigt en massa skit, går till sitt jobb och ställer inga frågor, de som tycker att om man inte är kriminell har man inget att dölja och därför är FRA-lagen inget problem. Andra sätter sig emot och förstör reklamskyltar, sätter press på företag som mördar djur för profitens skull, stör eller stoppar nazistiska och kapitalistiska möten, slår tillbaka mot polisen som försöker hindra dem, organiserar fångar på fängelser eller arbetare på arbetsplatser. Det finns de som bekämpar ockupationer och fascistiska regeringar, andra som ockuperar hus för att kunna ha någon stans att ta vägen. Vissa tar till och med upp vapen för att deras land blir förstört av företag som är ute efter betesmark eller timmer, guld eller olja.
En annan intressant aspekt på det hela är hur ickevåldsaktivister glorifieras både som personer och idé. Jag ska ge ett exempel på det här också.
Medborgarrättsrörelsen i USA på 60-talet var en väldigt dynamisk rörelse som bestod av många olika grupper med olika medel och lite olika krav. Ändå har Martin Luther King Jr fått vara förgrundsfigur för hela kalaset med sitt tal om I have a dream och massmöten i Washington. Man sysslade med sit-ins och försökte bryta segregationen genom att inte gå med på den. Men det fanns även en militant del, vi kan ta de svarta pantrarna som exempel men det fanns även andra. Pantrarna hade som grundinställning att vi kommer att försvara oss. Och snutarna kommer till våra områden och trakaserar oss så kommer vi driva ut dem med våld om det behövs. Det här var ingen liten extremistgrupp utan en stor rörelse. De hade även betydligt hårdare krav än King. De svarta pantrarna ville bland annat dela USA i två för att de inte trodde på att det vita samhället skulle släppa ifrån sig makt eller produktionsmedel. Vi kan ju se hur det ser ut idag, ghettona bebos fortfarande av svarta och fängelserna är fortfarande fulla av dem, armén också. Är det någon som tror att det har med något annat än klasstillhörighet att göra? Att dela USA var förstås inte vad den Amerika regeringen ville så genom att ge efter för Kings krav om minskad segregation kunde man lugna tillräckligt många för att försvaga black power rörelsen, sen för att göra slut på den dumpade man extrema mängder knark i rörelsen för att oskadliggöra människor och de som inte ville gå på det slog man helt enkelt ihjäl, i fängelser eller på gatan.
Våld är någonting väldigt fundamentalt i vår kultur, från slavsamhället och framåt. Självklart upprepar samhället hela tiden att våld inte löser någonting, det är bara ord, det har ingenting med verkligheten att göra. Men för att samhället ska tolerera ett våld och fördöma ett annat har man löst det så att våld som kommer uppifrån en hierarki och träffar någon längre ner i hierarkin så är det osynligt eller berättigat. Om någon längre ner i hierarkin riktar våld mot de högre upp är våldet väldigt uppmärksammat och det finns ingen förståelse för det. Vi kan ta några exempel:
För några år sedan hörde jag på radion att Ericsson skulle spara och varslade 10 000 anställda om uppsägning. 10 000 personer som skulle mista sin inkomst och tyvärr i många fall sin identitet och plats i samhället. Det vad ett kort reportage om det här innan nyheterna gick vidare till något annat. Jag skulle velat se hur de anställda på Ericsson skulle promenera upp till ägaren och säga att nu äger vi företaget och eftersom du inte längre fyller någon funktion kommer vi inte betala ut din lön längre.
En man som föder upp minkar för att vid några månaders ålder gasa ihjäl dem för pälsens skull driver en helt legitim rörelse. När det kommer aktivister som känner igen våldet mot minkarna som våld och släpper ut dem och förstör farmen är dessa våldsamma terrorister som förstör farmarens verksamhet och djurplågare som släppt ut djur i naturen som inte kan klara sig och kommer dö.
En snut slår dig på en demonstration upprätthåller ordningen, när du kastar sten på snuten som slagit dig så är du terrorist och hamnar i finkan.
Det våld som vi inte ser och inte talar om är alltid mycket grövre och mer storskaligt en det våld vi ser. Några anlagda bränder och förstörda fordon kontra ödeläggelsen av skogar som är hemvist och försörjning åt miljontals vilda arter som inte kommer klara sig utan skogen.
Vissa ägnar sig åt ickevåld. De kanske känner igen en del av det våld som slår ner över dem och runt omkring dem, speciellt när deras blockader och manifestationer drabbas av ett oproportionerligt våld från ordningsmakten, och vill genom att visa att de är bättre genom att uppmärksamma våldet som riktas mot dem och mot andra med juridiska processer och insändare. Vad de inte förstår är att det våld som riktas mot dem är helt legitimt i samhällets ögon eftersom det kommer uppifrån och riktas neråt.
Andra sätter hårt mot hårt och försvarar sig, de möts ofta med ett större våld för att de riktat våld uppåt i hierarkin. Exempel på det är zapatisterna i Mexiko, djurrättare i österrike eller indianer i USA. Även om inte aktivisterna i österrike tagit upp vapen så sätter de press på företag som förtrycker djur och tvingar dem att sluta med sitt våld emot djuren och kastas i fängelse på skrattretande grunder. 1967 tog en grupp nordamerikanska indianer upp vapen för att försvara sig mot det förtryck de utsatts för i hundratals år. De blev mördade av FBI.
Zapatisterna i Mexiko kämpar fortfarande mot den mexikanska regeringen som tagit det land och de resurser som de är beroende av och givit dem piss tillbaka.
Men någon stans måste man bestämma sig för hur mycket våld man kan klara av innan man får nog, vissa väljer att blunda för det våld som samhället utövar över oss och köper lydigt en massa skit, går till sitt jobb och ställer inga frågor, de som tycker att om man inte är kriminell har man inget att dölja och därför är FRA-lagen inget problem. Andra sätter sig emot och förstör reklamskyltar, sätter press på företag som mördar djur för profitens skull, stör eller stoppar nazistiska och kapitalistiska möten, slår tillbaka mot polisen som försöker hindra dem, organiserar fångar på fängelser eller arbetare på arbetsplatser. Det finns de som bekämpar ockupationer och fascistiska regeringar, andra som ockuperar hus för att kunna ha någon stans att ta vägen. Vissa tar till och med upp vapen för att deras land blir förstört av företag som är ute efter betesmark eller timmer, guld eller olja.
En annan intressant aspekt på det hela är hur ickevåldsaktivister glorifieras både som personer och idé. Jag ska ge ett exempel på det här också.
Medborgarrättsrörelsen i USA på 60-talet var en väldigt dynamisk rörelse som bestod av många olika grupper med olika medel och lite olika krav. Ändå har Martin Luther King Jr fått vara förgrundsfigur för hela kalaset med sitt tal om I have a dream och massmöten i Washington. Man sysslade med sit-ins och försökte bryta segregationen genom att inte gå med på den. Men det fanns även en militant del, vi kan ta de svarta pantrarna som exempel men det fanns även andra. Pantrarna hade som grundinställning att vi kommer att försvara oss. Och snutarna kommer till våra områden och trakaserar oss så kommer vi driva ut dem med våld om det behövs. Det här var ingen liten extremistgrupp utan en stor rörelse. De hade även betydligt hårdare krav än King. De svarta pantrarna ville bland annat dela USA i två för att de inte trodde på att det vita samhället skulle släppa ifrån sig makt eller produktionsmedel. Vi kan ju se hur det ser ut idag, ghettona bebos fortfarande av svarta och fängelserna är fortfarande fulla av dem, armén också. Är det någon som tror att det har med något annat än klasstillhörighet att göra? Att dela USA var förstås inte vad den Amerika regeringen ville så genom att ge efter för Kings krav om minskad segregation kunde man lugna tillräckligt många för att försvaga black power rörelsen, sen för att göra slut på den dumpade man extrema mängder knark i rörelsen för att oskadliggöra människor och de som inte ville gå på det slog man helt enkelt ihjäl, i fängelser eller på gatan.
”If anything happens to dr. King or any other black person in Alabama you are going to receive maximum retaliation by those of us who are not handcuffed by this nonviolent felosofie.” –Malcom X
Inlägg 102
Del två. Jens intervjuar Tor.
Vi har pladdrat på om en väldans massa saker i över ett halvår nu. Vad skulle du säga är essensen av det vi vill få fram?
Jag vet inte riktigt hur man skulle kunna beskriva essensen av bloggen men jag skulle kunna gissa att det skulle vara "förbannad". För mig är det ett lite av sätt att få ut allt jag vill säga till folk som jag inte kan tjata på dagligen. Jag hoppas att folk läser det jag skrivit och tänker till lite på ett nytt sätt.
Hur ska vi göra revolution då?
Jag tror att revolutionen måste börja på arbetsplatserna. Att folk börjar organisera sig mot sina chefer och tar kontrollen över sina arbetsplatser. Slutar jobba så mycket och kommer överens om vad man egentligen behöver och vad som bara är onödig skit som borde bytas ut mot tid med andra människor.
Samtidigt måste man föra ett djurrättsabtete med alla medel för att folk ska få lite respekt för liv.
Så på jobbet, på gatan, i skogen, på havet. Överallt ska vi göra revolution.
Vad är det bästa och det sämsta med hardcorepunk?
Det bästa med hardecorepunk är den stora potential som finns i den. Att det finns en vilja att förändra och en ilska som finns inbyggd i själva musiken. Det sämsta är att det hela rätt lätt går förlorat i antigen en jävla stilhysteri eller alkoholism och apati. Hardcorekids som putsar sina skor efter att dom sparkat varandra i nyllet och punkare som bara sitter och super för det är minsann att vara vara utanför samhället.
Om vi bara kunde inse att det här är på riktigt och att vi måste sluta leva i våra små låtsasvärldar av nitar och d-takt, strykta bandtröjor och dyra dojor så kanske vi skulle kunna bli ett hot och en kraft att räkna med.
Det finns så jävla mycket som behövs göras och om vi vill komma någon stans så måste vi ta tag i det nu.
Vilket är ditt favoritdjur?
Som många redan vet så är igelkottar mitt favoritdjur för att dom har skitstora brallor.
Vi har pladdrat på om en väldans massa saker i över ett halvår nu. Vad skulle du säga är essensen av det vi vill få fram?
Jag vet inte riktigt hur man skulle kunna beskriva essensen av bloggen men jag skulle kunna gissa att det skulle vara "förbannad". För mig är det ett lite av sätt att få ut allt jag vill säga till folk som jag inte kan tjata på dagligen. Jag hoppas att folk läser det jag skrivit och tänker till lite på ett nytt sätt.
Hur ska vi göra revolution då?
Jag tror att revolutionen måste börja på arbetsplatserna. Att folk börjar organisera sig mot sina chefer och tar kontrollen över sina arbetsplatser. Slutar jobba så mycket och kommer överens om vad man egentligen behöver och vad som bara är onödig skit som borde bytas ut mot tid med andra människor.
Samtidigt måste man föra ett djurrättsabtete med alla medel för att folk ska få lite respekt för liv.
Så på jobbet, på gatan, i skogen, på havet. Överallt ska vi göra revolution.
Vad är det bästa och det sämsta med hardcorepunk?
Det bästa med hardecorepunk är den stora potential som finns i den. Att det finns en vilja att förändra och en ilska som finns inbyggd i själva musiken. Det sämsta är att det hela rätt lätt går förlorat i antigen en jävla stilhysteri eller alkoholism och apati. Hardcorekids som putsar sina skor efter att dom sparkat varandra i nyllet och punkare som bara sitter och super för det är minsann att vara vara utanför samhället.
Om vi bara kunde inse att det här är på riktigt och att vi måste sluta leva i våra små låtsasvärldar av nitar och d-takt, strykta bandtröjor och dyra dojor så kanske vi skulle kunna bli ett hot och en kraft att räkna med.
Det finns så jävla mycket som behövs göras och om vi vill komma någon stans så måste vi ta tag i det nu.
Vilket är ditt favoritdjur?
Som många redan vet så är igelkottar mitt favoritdjur för att dom har skitstora brallor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
