Sharkwater

Jag har precis sett Sharkwater som f.ö hade biopremiär idag. Jag måste säga att jag är ganska så äcklad, inte för att det var med en massa äckel i filmen med blod och tarmar överallt utan för den likgiltighet som människor visar i sin relation till i princip alla andra levande varelser på planeten. Filmen som är väl värd att se visar inte bara på det bizarra i att jaga eller vara rädd förhajar utan på det bizarra i vår syn på jorden i allmänhet och haven i synnerhet som ekosystem och bostad för oss och allt annat liv vi känner till.
Filmen handlar om hajfiske och reaktioner på det. Min absoluta favoritorganisation, Sea Shepherd spelar en stor roll i filmen men den handlar också om så mycket mer som rör våra hav. Utfiske och föroreningar till exempel och det här är ingenting som händer långt borta där folk är fattiga och måste tjuvjaga för att kunna försörja sig, det händer i kattigatt och östersjön, samma sak. utfiske och förororeningar som tar kol på våra hav synnerligen effektivt. Norge har börjat jaga val igen trotts internationella regler, island också. Trålare åker varje dag fram och tillbaka och damsuger bokstavligen våra (alla djur i haven och alla djur på land, alla växter i haven och alla växter på land) hav på allt liv.

Se sharkwater på bio, hyr den eller ladda helt sonika ner den, jag tror att Paul Watsonoch alla fiskar skiter i vilket så länge du kan bli lite förbannad på att stora fiskeföretag håller på att ta död på hela planeten för sin kortsiktiga profits skull.

Peregrine

We likes the primitivistmetal, yes!

http://www.myspace.com/peregrinemeta

Vi ska inte ta makten...

Makt är ett begrepp som är centralt inom all politik, men kanske allra mest central inom anarkismen eftersom anarkismen är den enda ideologi som vågar ifrågasätta makten som fenomen. Medan samtliga andra ideologier strävar efter makt för att utöva sina idéer är anarkismens huvudsakliga mål att krossa makten för att lämna väg åt mångfald och autonomi. Detta slår mig när jag läser Strangely Like War av Derrick Jensen där han behandlar den globala skogsjövlingen och dess konsekvenser. Utan en ideologi som utövar makt för att tvinga på hela världen sin livsstil så hade urbefolkningar sluppit deporteras från de skogar som varit deras hem i årtusenden för att lämna plats åt kalhyggen.

Om du tänker dig en klassisk serietidningsonding. Vad är det som gör honom eller henne ond? Jo, oftast är det ett hänsynslöst maktbegär. Vad var det som gjorde att Titos Jugoslavien och Stalins Sovjet gick åt helvete trots en till synes vettig ideologi? Maktmissbruk. Att kommunismen misslyckats att kritisera makten som sådan är dess största miss.

Och hur ser vi till att det inte finns någon makt? Det är svårt självklart, kanske tillochmed omöjligt. Men ett bra sätt att börja är att eliminera möjligheten att ackumulera enorma mängder värde genom att tillintetgöra det ekonomiska system som driver på civilisationen. Vips! Anarkoprimitivism, min favoritideologi, en ideologi som inte vill ta makten... utan krossa den.

Språkfascist

Jag vet att jag är en jävla språkfascist iband, det är lite lustigt eftersom jag inte stavar särskilt bra men ändå. Nu skulle jag vilja påpeka ett fel som väldigt, väldigt många svenskar gör. Det är det här med "arbetsgivare" och "arbetstagare" som jag stört mig på ett tag nu. Det heter ARBETSKÖPARE och ARBETSSÄLJARE och ingenting annat, och jag ska förklara varför.
Någon gång för långe sedan började människor lönearbeta, de började sälja sin tid och sitt arbete för pengar istället för att producera sin egen mat. Eller strängt taget så jobade de flesta inte helt för sig själva då heller efterson de flesta var tvugna att betala till någon jävla härtig eller baron eller någon annan lat jävel som inte kunde producera sin egen mat men i gengäld hade en massa råa typer till sin hjälp som tvingade folk att ge honom mat. Man skulle kunna säga att det var en klass av tjuvar rätt och slätt.
Men i sinom tid så ändrade den här tjuvklassen lite på sig och blev kapitalägare istället. Det var de som ägde productionsmedlen och då så fick de som producerat mat åt dem tidigare vackert ändra på mitt arbete och börja jobba i fabriker istället. Det gjorde de.
Istället för att behålla en del av det dom producerade fick dom lön i pengar istället vilket visserligen inte var något nytt, hantverkare och soldater hade fått det under lång tid. För pengarna kunde man som alla vet köpa vad som producerades på landet och i fabrikerna.
Det vanligaste ordet för att någon får pengar för att göra eller ge någonting till någon är att den personen säljer detta nånågonting, och det vanligaste ordet att betala för något är att man köper samma något. Undantaget i det svenska språket är arbete, arbete får man, som en påse godis av sin mamma, det är alltså någon som ger dig arbete. Är det någon mer än jag som tycker att det hela är lite bakvänt. Vi får betalt för att utföra saker och vi är alltså säljare av arbete, det är ingenting vi får som vi ska tacka och bocka för. Dessutom är det alltid så med lönearbete att det arbete man utför är värt mindre än vad arbetsköparen kan få ut av det. Det är hela poängen.
Meningen med denna språkförvanskning är rätt tydlig. Att skapa en tacksamhet till de som köper arbete istället för till dom som utför det. Det får vara slut på det nu. Jag tänker inte vara tacksam mot någon som producerar all skit som håller den stora skiten uppe.
språk är ett maktmedel och det måste vi vara på det klara med. Det gäller inte bara arbete utan har med allt förtrck att göra, specisism, sexism, kapitalism, fascism. Så nästa gång jag hör ordet arbetsgivare tar det hus i helvete.

Trubbel på jobbet del 5

Nu har vvi fått ett svar på förhandlingsframställan. Lite ljug och lite förhalning men vad kunde man vänta sig. Förhandlingen är den 1a september. Då jävlar

skit som inte finns

för några dagar sedan gick den svenska börsen ner med en jävla massa. 2,6% tror jag det var. Det betyer att alla börsnoterade svenska föredag förlorade i snitt 2,6% av sitt värde och att miljoners, miljarders med kronor gick upp i rök. Jag märkte ingenting av det. Stor skräll.
De pengar som försvann fanns inte och har aldrig funnits, det är ett jävla hittepå alltihop, en handel med luft och fantasifoster som kalls aktier ch som bara fått ett värde för att vi vanliga dödliga accepterat att det finns ett värde i det. Men så är det väl egentligen med det mesta. Om alla skulle sluta gå med på så jävla mycket så skulle mycket grejer inte fungera. Jag vill ta MOVE some ett exempel. även om det exemplet är ett exempel på ett uppror och en ovilja att böja sig än på en efektiv kamp.
Medlemmar ur move hamnade i domstol titt som tätt vilket är ett vanligt förekommande tema hos folk som vägrar böja sig för överheten. Men istället för att visa ånger så avkrävde dom dmmaren på med vilken arktoritet som han kunde döma ut fängelsestraff åt dom. När han sa att han var dommare och att det var därför han kunde göra det vägrade dom acceptera han arktoritet och sina domar. Deras uppförande gjorde hela det amerikanske rättsväsendet stummt av förvåning och sedn rött i ansiktt av ilska. Det betyder att det hade effekt.
När en av mina vänner låg på sjukhus med svåra lungproblem för ett gäng år sedan så berättade hon om en en överläkare som kommit in i hennes rum samtidigt som han skällde ut en sköterska och betedde sig som en riktig jävla gris. Han fortsatte med det även en stund inne i rummet innan han tog någon notis om Caroline som bodde där.
hon ville inte vara beroende av något jävla as till snubbe utan sa att "jag vill inte att du rör mig, jag dör hellre". Utan läkarhjälp skulle hon dö bra mycket fortare än hon faktiskt gjorde. Läkaren kunde inte hantera att det fanns någon som inte betraktade honom som en arktoritet och stormade ut och sa något om att "han faktiskt skulle säga till överläkaren!"
Det är så mycket skit som kan hålla på och hålla på för att vissa tar för givet att dom har arktoritet och att alla andra tar för givet att dom ska bekräfta detta. sluta med det.

jag saknar fortfarande Caroline.

All I want to do is BAM BAM BAM BAM!

Ofta när jag tänker på världen och sakers tillstånd blir jag lite ledsen, eller rätt mycket om sanningen ska fram, men ibland drar det i smilbanden på mig och jag får den där lite lömska, finurliga blicken som jag tror att jag har, jag har ju aldrig sett den själv men jag intalar mig at det är så.
Jag känner så när jag tänker på SHAC-kampanjen eller gravrån i Newcherch. Eller när jag läste om norska motståndsgrupper som kämpade mot tysklands ockupation och bröt med london för att dom tyckte att den brittiska motståndslinjen i Norge var på tok för jävla lam.
Militanta hippies till Animal Liberation Front till SAC till kravallerna i Köpenhamn, allt är kul!
Jag har gått i kedjor med fyllepunkare och gubbar, städat lokaler med tyska antifascister som peppade på Israel, hängt på Plaestinademos som absolut inte peppade på Israel och blivit jagad av nazister med ett kickersgäng. Det har kännts bra även om vi har haft stora skilnader i hur i ser på världen men vi har alltid haft någonting gemensamt och det har varit viktigare än skilnderna just då, som att stö ett G8-möte eller komma unden med huvet i behåll.
Jag vet att jag gnäller på tok för mycket över att jag inte tycker att folks motstånd är effektivt men jg ska fan sluta med det. Alla gör som dom vill och bara dom gör någonting så är det fina fisken. Jag skulle också uppskatta om folk slutar klaga på mig om att jag har en konstig och lite väl svartvit bild av samhället, för det har jag inte.
Det är klar jag tycker att alla ska vara veganer men jag har lite svårt att tycka att illa om italienska vettvillingar från 70-talet för att dom har skinn på sig när dom slåss med snuten. Det funkar inte så i min värld!
vad jag vill komma fram till är egentligen bara att det finns inte tillräckligt många av oss för att vi ska kunna bråka inbördes. Då går allt i kras.

Min fiendes fiende är min vän! Jag backar upp alla som kämpar mot förtryck och kapitalism. På dom så det blöder!

Vart har vi bott? Här har vi bott!

Efter att de sista bandet på den sista HC-festen hade gått av scenen föddes det en ny pepp hos många av de som varit med i Oljud. Vissa startade nya föreningar, andra nya band och Peter startade en blogg för att dokumentera HC-scenen i Linköping.
Det här är en miljö som jag har fostrats i under ett antal år och även om den inte var vad jag hade trott från början så har det varit en mycket viktig del av min personliga och politiska utveckling.
Jag tycker att det är ett bra initiativ och intressant läsning om man vill veta vad som varit för att kunna ha det lika fett igen.

http://vartegetpalats.blogspot.com/

Trubbel på jobbet del 4

Ok, förlåt. Jag sa i förra inlägget om mitt jobb att det var slut på trubbel men det visade sig inte vara riktigt sant. Igår skulle jag lämna tillbaka mina arbetskläder och få ett intyg på att jag jobbat där i tre månader samt ställe en liten fråga om vad som hänt med min lön och att det trots allt var den 6e och att länen skull kommit den 28e månaden innan. Jag kommer dit, får vänta i två timmar innan min underhuggarchef kommer tar emot mina arbetskläder. Men när det kommer till det jag vill ha från min arbetsplats: 12000:- samt ett intyg på att jag jobbat så blev det annat ljud i skällan.
Jag fick prata med n annan chef som skulle kunna fixa det och då fick jag veta att jag hade fått ett brev av dom (till det här bör sägas att jag inte alls fått något brev) och att de ville reda ut problemen de haft med mig på företaget innan jag kunde få min lön. Jag påpekade att jag inte fått något jävla brev och lämnade min mail för att få detta uteblivna brevet per mail istället. Jag fick ringa och påminna om det idag... det har fortfarande inte kommit. vidare sa de att jag gjorde fel när vi hotade med att strejka och att mitt fackliga ombud hade kränkt goda samt och varit allmänt ohyffsad och elak mot chefen. Det här kommer då från den man som ringde mig och sa att han skulle ringa sin moster (som känner mina föräldrar) och fråga vad det var för "jävla idiot han hade hjälpt med jobb?" Dom sa också att jag skulle ringa mitt fack igen.
Det hade dom inte behövt säga och jag fick tag i mitt fackliga ombud precis inann han skulle till jobbet. Så jag fick ringa tillbaka idag.
Jag åkte in till stan och köpte en tågbiljett till Jönköping för att gå på spelning. Jag var så jävla arg och ledsen så jag var inte riktigt upplagd för att lifta. Hela resan satt jag och hänkte på hur mycket chefen har ljugit och hållit käft för att få den här konflikten efter att jag slutat för att undvika strejk.
När jag ringde tillbaka till facket idag så blev jag lite lugnare, och att dom lyckades manuverera bort mig från strejk gör inte så mycket eftersom det finns andra stridsåtgärder som man kan ta till, så om chefen inte tar sitt förnuft till fånga snart och ger mig mina pengar så kommer det bli jättedålig stämning. Jag har inte blivit såhär pissad på sen någon gång i grundskolan och det tycker jag inte är roligt. Så nu är det krig. BRING IT!

fortsättning förljer...

Vart ska vi bo?

När vi tidigare diskuterat exempel på kapitalismens totalitära natur har vi ofta nämnt lönearbete kontra matsamlande som ett exempel. Du kan i det kapitalistiska samhället inte på ett lagligt sätt tillförskansa dig det som du behöver för att överleva utan att få tag på de små papperslapparna som man vanligtvis får genom lönearbete, bidrag eller bankrån.

Ett annat exempel som är ytterst tydligt är bostadsmarknaden. Vi kan stanna upp direkt och betänka ordet "bostadsmarknaden". Det innebär kort sagt att det finns en marknad där man säljer och köper bostäder. Där det finns en marknad brukar det finnas pengar och där det finns pengar kan man ge sig fan på att det finns makt. Skitstora lass med makt. Så om man inte kunde tjäna pengar på att köpa och sälja bostäder skulle ju självklart allt gå åt helvete eller hur? Det är därför makt alltid går hand i hand med sin följeslagare kontroll.

Om man ska ha en bostadsmarknad så funkar det ju självklart inte om ett gäng ungdomar tycker att det suger att behöva betala och be om lov bara för att ha någonstans och bo och därför helt sonika tar sig ett ödehus och gör det till sitt hem. Det raserar ju hela idén med att en bostad måste ägas av någon och att det ska gå en massa pengar fram och tillbaka så att någon blir rik. Även om huset ifråga inte bebotts på flera årtionden så kan man räkna med att direkt få snuten på nacken om man skulle förvandla rucklet till sitt hem. Hur fruktansvärt ett sådant övertramp är kunde vi tydligt se när exakt detta hände här i Linköping för åtta år sedan. Det blev kort sagt ett himmla liv och rätt vad det var så står insatsstyrkan och knackar på dörren.

Det hela är en uråldrig konflikt: landägarna mot de landlösa. De som måste arbeta för att betala sin hyra mot de som hyr ut sina fastigheter. Den anarkistiska infallsvinkeln till denna konflikt är glasklar - vi vill inte böna och be för att ha någonstans att bo. Vi vill inte betala bara för att överleva. Vi vill inte lyda en överhet utan vi vill styra vår egen skit på vårt eget sätt.

Vi ockuperar skiten.

Pushkick-camp 200H8!

Från att ha varit en intern diskussion har den här bloggen vuxit till ett utåtriktat fenomen med en helt ny målsättning, nämligen att indoktrinera så många som möjligt med våra egna dumma idéer. Därför kommer vi att styra mer och mer aktivitet även utanför internet. Vårt zine Linköping Vegan Straight Edge, som sammanfattar våra grundläggande åsikter på ett samlat och lättillgängligt sätt är nu på tryck och om du är intresserad av att förhandsboka ett exemplar så är det bara att kommentera på detta inlägg. Vi kommer även att sammanställa en DVD med bra och tänkvärda filmer, samt arrangera en föreläsningsturné med en besättningsmedlem från Sea Shepherd, en av våra absoluta favoritorganisationer.

Men det kanske allra mest peppande projektet just nu är Pushkick-Camp. Andra helgen i juli satsar vi på att arrangera ett läger på östgötska landsbyggden med närhet till bad, grillplatser etc etc. Under helgen vill vi ge likasinnade tillfälle att lära känna varandra och knyta kontakter. Vi vill också diskutera de frågor som berörts av den här bloggen och se om det finns möjligheter att starta ännu fler projekt runtom i Sverige. Utöver detta blir det självklart bra mat, fint häng, filmvisningar etc.

Det här kommer inte vara ett jättestort läger utan se det mer som en kompisträff. Kanske med kompisar som du inte lärt känna än. Antalet platser är begränsat så hör av dig snarast om du är intresserad av att delta. Det finns också gott om utrymme för att komma med förslag om vilken sorts aktiviteter som ska finnas med under helgen.

Nu styr vi upp det här!

Educate! Organize! Activate!