Ansvar och skuld

Någonting som återkommit flera gånger när jag pratat med kurratorer och liknande är att livet automatiskt blir svårt om man ständigt tar på sig vikten av alla världens problem. En annan aktivist jag nyligen träffade kallade samma fenomen för "jesuskomplex". Man vill helt enkelt kunna rädda hela världen, hela tiden. Vid en första anblick låter det kanske nobelt men det krävs inte så mycket inlevelse för att inse hur utmattande och deprimerande det är i längden att ta på sig allt lidande man ser i världen.

Så man försöker göra som de säger och gör sitt bästa för att inte ta så hårt på all skit i vardagen. Man läser tidningen med en nypa salt och lyssnar på Derrick Jensen när han säger att vi inte är lika ansvariga som de multinationella företagens direktörer för avskogningen. Men sen kommer den andra biten. Vi är fortfarande ansvariga för vår naturresursbas och dess bevarande. Vi har ett ansvar mot de system som ser till att vi överhuvudtaget kan överleva.

Jag läste en bok för ett tag sedan om 1900-talets moraliska historia av Jonathan Glover. Han resonerar där kring hur människor överhuvudtaget kan utföra de hemska gärningar som begicks under förra århundradet. Det handlar främst om folkmord, men även om flygbombardemang av städer, en otroligt grym taktik som britterna anammade under andra världskriget. En genomgående tes som Glover driver är att den som förtrycks måste avhumaniseras så att det våld som brukas kan rationaliseras, hutuer benämnde tutsier som ohyra precis som nazisterna gjorde med judar och andra oönskade grupper. Detta är nödvändigt eftersom människor generellt inte ser sig själva som dåliga människor, alla besitter en moralisk identitet som dikterar vilka handlingar vi har möjlighet att genomföra och inte, rent moraliskt. Vi vill inte se oss själva som den som mördar tusentals oskyldiga och gör många gånger fler hemlösa i en bombräd. Det avstånd som skapades mellan piloten och dennes offer underlättade för gärningsmannen att genomföra sitt extremt våldsamma dåd utan att förlora förståndet. Våldet abstraherades och rationaliserades. Det var krig helt enkelt. Man är ju tvungen att knäcka några ägg för att göra sig en omelett.


Så om vi tänker på våld mot naturen, mot ekosystem och fattiga människor i avlägsna länder, kan vi då inte se exakt samma struktur? Extrema våldshandlingar utförs från ett stort avstånd och abstraheras och rationaliseras. Det är ekonomisk tillväxt helt enkelt, det är våra vardagliga liv. Om vi tvingades att se vad vi på en global skala gör mot denna planet skulle vi bli tvugna att ändra vår självbild. Samma sak återkommer när man talar med köttätare om deras konsumtions inverkan på djuren. Ingen vill se sig själv som den som bidrar till att grisar lever på kala betonggolv och drivs till kanibalism. Trots att vi på samma sätt inte ser oss själva som människor som förstör planeten för de fattiga, för djuren och för kommande generationer så ingår vi i ett system som varje dag utövar våld mot vårt eget livsuppehållande system. Vårt enda hem.

Även om vi vägrar se oss själva som en del av problemet, som en som förstör, kan vi klara av att se oss som den sortens människa som passivt tittar på? Är det kompatibelt med vår moraliska identitet? Kan vi se vad som pågår utan att ingripa? Och om vi ingriper, vilka gränser kan vi tillåta oss själva att sätta för vårt engagemang och våra metoder? Kan vi låta oss själva ta en paus för att vila? För att låta magsåret dra sig tillbaka? För att försöka dämpa ångesten?

Jag har inga svar på den här punkten, bara frågor som jag brottas med varje dag.

Zeitgeist om religion

Som så många andra populärkulturella fenomen som kommer från det stora landet i väst bör Zeitgeist tas med en smula salt. Dock är det riktigt att se kristendomen som en religion som uppkom i en kontext av andra religioner som var orienterade kring soldyrkan. Kristendomen bygger bara vidare på dessa grunder och uppför sitt eget skal och övertar de gamla traditionerna i ny form. Vad vi egentligen firar i dessa dagar är solens återkomst, vilket för mig känns oändligt mycket relevantare än mycket annat man kan fira i dessa dagar.

Stöd Jonatan genom tiden i finkan!


Runt jul är det extra viktigt att tänka på alla de som riskerat sin frihet i kampen för något större och som därför sitter i fängelse. Livet i fängelset är isolerande och det är lätt att känna sig övergiven. Som en rörelse måste vi ta hand om varandra för att kunna fortsätta växa och det är därför det är så viktigt med fångstöd.

I Sverige har vi sedan i höstas en fånge som heter Jonatan som vi tidigare skrivit om här på bloggen. Han sitter just nu av ett 18 månader långt fängelsestraff för aktioner mot urban utbredning. Du kan läsa mer om Jonatan i vår intervju med honom: Del 1 Del 2 Del 3.

Jonatan har en svår tid i fängelse just nu och skulle uppskatta stöd i form kort, brev, musik, litteratur, flygblad etc. Han vill gärna veta vad som händer på utsidan. Om du vill bidra till en julklapp åt Jonatan så maila oss så ordnar vi det. Annars, skicka hälsningar och kärlek till:

Jonatan Strandberg
BOX 248
593 23 Västervik

Hälsningar kan även skickas till: freejonatan@yahoo.se

You suck

Det finns gott om råpuckon därute. Om man tänker sig att livet är ett mellanstadiedisko där alla vettiga människor redan har haft den goda smaken att gå hem och börja lyssna på punk istället och alla puckon står och hoppar i en klunga i mitten så kan man mitt i publikhavet se en kille crowdsurfa på de andras uppsträckta armar. Det är Stefan Jensen.

Stefan Jensen vill i en artikel i Slitz upplysa alla törstande män därute om hur man får ligga med feminister. Artikeln öppnar han upp med att kalla genusvetenskap för en pseudovetenskap att jämföra med alkemi och frenologi eftersom den följer hans egen definition av vetenskap som något som producerar "bevis, mätbarhet och tydlighet". Jag vill därför upplysa Stefan för ett nytt spännande forskningsfält: samhällsvetenskap. Samhällsvetenskaperna, däribland genusvetenskapen, har inte naturvetenskapens mätbara metoder och sanningsanspråk. Samhällsvetenskapen sysslar med att analysera sociala strukturer och relationer med hjälp av begrepp och modeller. Detta för att förstå hur mänskliga samhällen fungerar i all sin analoga komplexitet.

Ett av de begrepp som genusvetenskapen, som samhällsvetenskaplig diciplin, använder sig av är de så kallade härskarteknikerna. Med dessa kan man analysera agerandet hos personer som syftar att sätta sig i en maktställning gentemot andra. Härskartekniker används av de flesta människor, både män och kvinnor i situationer där man vill utöva makt över någon annan. Genom att genomskåda dessa tekniker kan man blottlägga "härskarnas" fula knep som används i handlande och retorik. Kan man få sin motpart att inse att han/hon/dem använder härskartekniker kan man arbeta mot en omotiverad ojämlikhet i en relation mellan människor.

Låt mig ge exempel på dessa härskartekniker:

- Osynliggörande
Precis som hos andra självpåtaget frigida kvinnominoriteter – frikyrkliga, till exempel – finns en utsvulten libido inom varje feminist som fullständigt exploderar när den väl släppts lös.

Genom att göra en annan människa till ett medel mot sitt mål (i detta fall att lägra en feminist) osynliggörs dennas männsklighet och rätt till respekt. Individens identitet tillintetgörs vilket öppnar upp för vidare exploatering.

- Förlöjligande
Efter att din utvalda feminist fått uppleva den fullständiga sexuella tillfredsställelsens njutning kommer hon förmodligen att inse att livet är på tok för kort för att sitta på dunkelt upplysta kaféer och vara arg för saker saker hon inbillat sig.

Att kvinnor skulle ha inbillat sig den struktur som gets namnet patriarkat är ju en bahändigt sätt att bortse från deras åsikter om man är snubbe och tycker att det verkar jobbigt att ändra sitt beteende mot brudar.

- Undanhållande av information
Vägra att spela på hennes planhalva. Håll henne osäker på vad du egentligen tycker, och låt henne på inga villkor lura dig till att tala allvar. Detta desarmerar hennes bitska, radikala grundinställning, och gör henne motvilligt intresserad och nyfiken.

Jag antar att "jag skriver för Slitz, vill du knulla" inte går hem i feministkretsar...

- Dubbelbestraffning
Varje feminist har ett undermedvetet som inte gjort annat än att tänka på sex ända sedan hon svärtade håret och klippte luggen efter linjal, och det har bara legat och längtat efter att få ta full kontroll under några passionerade timmar.

Detta är en riktig going, först anklagas feminister för att förtrycka sin egen sexualitet för att sedan förlöjligas när de väl har "frälsts" av Jensen.

- Påförande av skuld och skam
Påförande av skuld och skam sker när dubbelbestraffning används i kombination med förlöjligande och i stort sett hela artikeln är ett exempel på hur feminister förlöjligas och beskylls för att föra fram manshatande, irrationella och förvirrade idéer.

Tills sist har jag ett tips för alla er därute som fortfarande vill ligga med feminister men som insett att Stefan Jensen snackar skit. Det är dessutom ett mycket bättre tips eftersom det ger vinst varje gång: bli feminist själv! På så sätt kan du ligga med en feminist även om du är den enda personen i rummet.

Det är krig.


Igår diskuterade jag COP15 med en vän och fick frågan om jag tycker att det ger någonting att folk startar upplopp på stora toppmöten. Just då tyckte jag väl att det kändes sisådär nödvändigt men drog en analys lånad av Zerzan och drog lite parelleller till den uppmärksamhet som djurrättsaktivister på 90-talet fick av att bränna Scan-lastbilar: tillsynes missriktade handlingar som får sin enda konsekvens genom att skapa publicitet och debatt. En debatt som tyvärr alltid blir snedvriden på grund av samhällets syn på vad våld egentligen innebär.

Jag åkte aldrig till Köpenhamn (men det kanske iofs inte är försent). Det kändes som att den nytta jag skulle kunna göra där vägde så pass mycket lättare än den tid och kostnad som resan skulle utkräva mitt i en intensiv kurs på universitetet. Men när jag nu ikväll satt här hemma och läste liveupdateringarna om vad som pågår där nere och reflekterade över gårdagens diskussion så kom jag att tänka på en annan sida av det hela. Den sida som jag lyckas skjuta undan så ofta i vardagen och sällan verkligen tänker på.

För även om jag sitter här hemma, långt från sirener och hundskall, helt isolerad från vad som händer i Köpenhamn, i Antarktis valreservat eller på andra platser på jorden så är jag, som en levande varelse involverad i en ständig konflikt. En konflikt med ett system som förgör samhällen och krossar människor, som mördar djur och skogar. Fan, konflikt är ett för litet ord för vad som pågår. Det är krig det handlar om och varje dag som jag sitter här och låtsas som ingenting så ljuger jag för mig själv och för min omvärld. För det finns ingen fred mellan mig och de multinationella företagen, ingen fred mellan mig och den västerländska imperialismen, ingen fred mellan mig och snuten.

Våra motståndare för sitt krig varje dag, på alla fronter. Genom att förgifta vårt språk och våra kroppar, genom att stjäla våra resurser och vår tid. De slutar inte bara för att vi inte slåss tillbaka, de slutar inte för att vi ber snällt, de slutar inte, någonsin. Och visst, jag kan inte stoppa dem. Även om jag ansträngde mig till min fullständiga förmåga skulle jag inte kunna störta templets pelare över de som stuckit ut mina ögon. Men det betyder inte att jag ska sitta här och ljuga och låtsas som att allt är ok. Det är inte ok. Det är så jävla långt ifrån ok.

Life after people

Jag fortsätter dagens muntra humör med att återposta denna film. Den är lite väl amerikansk men innehåller en hel del peppande scener. Det känns lättande att tänka på hur snabbt jorden kan komma att återhämta sig efter människans dominans.

Det är inte varje dag...

som man faktiskt blir glad när man läser Dagens nyheter.

Stadsodling


Sedan jag började studera humanekologi har jag blivit allt mer peppad på stadsodlingar. Vid en första anblick kan det tyckas smått naivt och romantiserande. Men matproduktion är en fråga av allra största vikt och hur vi får tag på vår mat formar i stor utsträckning vår världsbild. Självklart vet vi alla innerst inne att maten inte tillverkas i mataffären och att någon faktiskt har producerat den och tranporterat den till affären men det är ändå inte en process som vi är särskilt medvetna om och inte ett dugg deltagande i. Detta innebär att vi alieneras från de processer som vi är beroende av för att överleva. Detta i sin tur leder dels till att vi underskattar värdet av vår mat och att vi är fullständigt boeroende av det samhällssystem som producerar vår mat. Vi är beroende av att skaffa fram de små papperslappar som vi byter mot mat. För att få papperslappar behöver man sälja sin tid eller råna värdetransporter och båda två alternativen är både jobbigare och mer osäkra än att själv odla sin mat.

Bor man på landet i en fin liten villa är det kanske ingen svårighet att plantera lite buskar, träd och ett land som förser en med delar av ens kost. Men bor man i en stad så minskar ens chanser att odla sin egen mat betydligt. Anledningen till detta är självklart att all mark inne i staden ägs av någon annan som antagligen har mer pengar än dig. Men precis som det finns tomma hus som borde anses vara allas hus så finns det stora oanvända markytor som används föga eller på ett dumt sätt (som parkeringsplatser tillexempel). Att helt enkelt ta sig rätten att se efter sin egen försörjning borde inte vara något kontroversiellt. Om jag nu inte vill ha ett jobb så borde jag väl få lov att odla min egen mat, på en bit mark som inte används, för att försörja mig själv?

Tyvärr är det inte alls självklart, precis som det inte är självklart att tomma hus är allas hus. Guerilla-gardening som det har kommit att kallas är nämligen en form av direkt aktion som stärker självständigheten hos de som utöver den och som utmanar hur vi ser på ägande och rättigheter. Att anlägga en stadsodling är därför en revolutionär handling så god som någon, oändligt mer konstruktiv än att kasta sten och förhoppningsvis minst lika själsligt belönande. Samtidigt bildas en gemenskap kring den konstruktiva verksamheten och om skörden är god kan även mycket av avkastningen skänkas till de som inte har råd att köpa mat.

Det är därför som vi med stor glädje välkomnar att Mykorrhiza startar upp en odling i Göteborg! Håll er uppdaterade på det här projektet så att du inte missar en chans till fina erfarenheter och inspererande arbete!

För er stackare som inte bor i Göteborg så har även Klimax ett projekt som heter Tillväxt som kan vara värt att kolla upp.

Klimat, konsumtion och teknologi

Nu är COP15-mötet igång och jag är mer inställd på apokalyps än någonsin. EU skjuter till pengar och visst är det bra, men långt ifrån nog. Kina utvecklas mot grön kapitalism och visst kan man se fördelar med det, men inte tillräckligt. En rad viktiga frågor kommer att behandlas på toppmötet, men trots det saknas de initiativ som verkligen krävs. Vi har ännu inte insett vilken knipa vi är i och kanske är det just för att ingen vill ta konsekvenserna av vad ett sådant erkännande skulle innebära.

Att tobaksindustrin ljuger om skaderiskerna med cigaretter är gammalt. Att LRF försökte tysta ner och ignorera Djurrättsalliansens avslöjanden om missförhållanden på svenska grisfarmer har de själva erkänt. De gör inte detta för att de är övermänskligt onda utan för att det som de tjänar pengar på hotas. En del av deras värdsbild, att deras produkt är värd att köpa, riskerar att rasera.

Men vad händer när hela världssystemet hotas av sin egen omfattning och sitt eget drivmedel? Förnekelse såklart. Som humanekologistudent vet jag att det inte finns något som helst underlag för vad klimatförnekarna kallar "skepticism". Om du tvekar så rekommenderar jag bloggen Biology and Politics.

Det finns dock olika grader av förnekelse. De mest tokiga är de köpta lobbyister som menar att klimatförändringarna är påhittade, deras motiv är lika tydliga som OPECS när de påstår att Peak Oil aldrig kommer att inträffa. Men vi lever alla i någon grad av förnekelse inför vad vår civilisation gör med planeten, vårt enda hem.

Vissa vågar kritisera överkonsumtionen och västvärldens slit-och-släng-kapitalism. Dessa kritiska röster kommer oftast från vänster då liberaler och ekonomer fortfarande tänker i samma gamla banor: konsumtion ger ekonomisk tillväxt som ger utveckling. Man stannar inte upp för att kritisera vad utveckling egentligen innebär eller om ekonomisk tillväxt överhuvudtaget är hållbart. Det står klart för de allra flesta att obegränsad tillväxt i ett begränsat system är omöjligt. Tillväxt måste alltid representera ett värde som extraheras från en naturresursbas och när vissa blir rika innbär det att de lägger vantarna på värde som andra hade kunnat ha bättre nytta av. Rikedom kan inte existera utan fattigdom. Men fortfarande letar liberalerna gratisluncher på miljöns och de fattigas bekostnad.

Jag har även hört vissa kritiska röster till överbefolkningen på sista tiden och det är ett gott tecken. Själva tanken på att vi på något sätt skulle behöva reglera antalet människor verkar strida mot grundläggande humanistiska värderingar som vill upphöja människan till skapelsens höjdpunkt. Höjdpunkt eller inte så konsumerar mänsklig aktivitet idag en alldeles för stor andel av jordens resurser vilket är ett av de mest centrala problemen kring klimatförändringar. Det är mycket snack om kol och olja och de är väl de mest uppenbara bovarna men för att uppnå hållbar utveckling krävs så mycket mer än bara att fasa ut de fossila bränslena. Världens grönska erbjuder oss enorma tjänster genom att binda koldioxid och det är därför viktigt att se även till andra delar av vår livsstil än bara oljan. Vi måste verka för en grönare planet totalt sett.

Så egentligen utgör inte överbefolkningen ett fundamentalt problem, problemet är istället den konsumtion som stora mängder av människor bidrar till. Befolkningsökningen är därför en slags mellanhand mellan två andra faktorer. För den befolkningsökning som vi har idag hade inte varit möjlig utan vissa former av teknologi. Teknologier inom jordbruk och medicin ökar möjligheten till stora männskliga befolkningar. Det låter ju bra, alla vill vi väl vara friska och mätta? Men teknologin gör oss inte friska och mätta, det är naturen som håller oss friska och mätta. Om vi lever med naturen kommer vi att vara minst lika friska och mätta som idag men inte alls lika många. Sedan jordbrukets uppkomst har vi däremot försökt leva i motstånd till naturen, med jordbruk, medicin och fossila bränslen försöker vi kringgå den biologiska regimens begränsningar på oss som art.

För att en teknologisk utveckling ska vara hållbar krävs det att den utvecklas i samklang med den lokala ekologin. När teknologin utvecklas så pass snabbt att vi inte hinner observera dess påverkan på oss och vår naturgivna omgivning utsätter vi oss och vår omgivning för enorma risker. Det var genom denna långsamma trail-and-error som hållbara kulturer utvecklades över hela världen tills en kultur gjorde storartat intåg på världshistoriens scen och började utrota de övriga med sin överlägsna krigsteknologi och sina stora antal.


Det intressanta med "klimatkrisen" är att den för första gången på århundraden sätter oss på pottan och visar för oss att vår teknologiska utveckling har lett till skador på naturresursbasen som på sikt kommer tvinga oss att överge teknologin. Tidigare i historien har den teknikdominerade västkulturen hela tiden haft någon annan stans att exportera sina problem genom expansion och kolonisation, men nu är det slut med det. Nu sitter vi där med hela världen som spelplan. Hade vi stannat upp för att begrunda teknologins påverkan på våra omgivningar för tvåhundra år sedan kanske problemet bara hade gällt Europa och bristen på bränsle innan den industriella revolutionen, ett problem som globaliserades och knuffades längre in i framtiden med hjälp av fossila bränslen.

Det finns inte längre varken tid eller plats att fly den teknologiska utvecklingens negativa konsekvenser, vi kan inte längre blunda för att vi i tusentals år har levt i en kamp mot naturen istället för i samspel med densamma. Det finns inga andra lösningar än att hejda det som liberalerna kallar för ekonomisk utveckling och ställa om till en annan livsstil. Vi har sedan länge passerat den punkt där vi kan fråga oss själva om vi behöver ändra livsstil, frågan borde istället vara: kan vi ändra livstil tillräckligt fort?

Vit Jul


Idag läste jag en metrokolumn om att ett ev fyra barn oroar sig inför jul på grund av vuxnas alkoholvanor. Det var en bra kolumn som behandlade något som bör föras fram just såhär års. När jag läste kommenterarna till kolumnen däremot så sjönk humöret rejält och jag blev påmind om att jag hört den här debatt förrut och fått höra de skraltiga motargumenten mot en vit jul. Lite sprit har ju aldrig skadat någon eller hur?

Det som det hela kommer ner till och som så många vägrar se är att alkoholkonsumtion inte enbart är ett personligt val. Det handlar inte bara om din egen rätt att koppla av på jul. Det handlar också om personer i ens omgivning och hur dessa påverkas av att du dricker alkohol. Det handlar om hur man bygger en kultur där alkoholen har en central roll, att vuxna människor accepterar att alkohol ska ska finnas till som en del av umgänget.

Jag tycker att det är självklart att inget barn ska behöva vara orolig inför jul för nått så pissigt som alkohol. IOGT håller med mig och du kan läsa mer om varför en nykter jul är bäst för alla på deras kampanjsida Vit Jul.

Fredens man


Kom och se, nu gör fredens man entré
och en pålitlig livvakt har han me!
Han kan känna sig hemmastadd och trygg
helikoptrarna surrar kring som mygg.
Se nu sträcker han fram sin mjuka hand
emot priset för freden i sitt land.
På hans kind väller fram en liten tår,
låt oss hurra för fredens man i år!

Och så stämmer vi alla upp en sång
som är värdig och fosterländsk och lång
för hans frihet, hans mod och för hans fred.
Låt oss hoppas att offren sjunger med!

Hör nu säger han några valda ord
om den fred som han skapat på sin jord
medelst fasthet, beslutsamhet och makt,
lite terror och någon liten slakt.

Och så stämmer vi alla upp en sång etc.

Sen nu gångar sig fredens duva ut
till kanonernas brakande salut.
Hans gorillor med vaksamhet och kraft
följer efter med ögona på skaft.

Och så stämmer vi alla upp en sång etc.

Se nu flyger sig fredens duva hem
låt oss bedja en bön för alla dem
som försmäktar och lever i panik
innan freden förvandlar dem till lik.

Och så stämmer vi alla upp en sång etc.

- Allan Edwall

Konsumera mera!

Lagom till jul skulle jag vilja lobba lite extra för VSE Medias distro som ser dagens ljus alldeles för sällan. Eftersom du läser den här bloggen så betyder det säkert att du inte är jätteintresserad av att handla julklappar men du har säkert en lillebror som kan behöva lite vett inbankat i huvudet eller en mormor som skulle vara asfräsch i en av våra djurrättströjor. Dessutom så borde du läsa inlägget Mikroekonomier igen och inse att du egentligen gör dig själv en tjänst genom att ge oss dina pengar.

Nej, men ärligt talat. Följande grejer finns och om du bor i Göteborgstrakten kommer du utan problem att kunna lägga rabarber på dem innan jul. Jag vet inte hur det funkar med frakt i juletider för att vara helt ärlig. Om du ska ha någon form av tillställning i Göteborg och vill att vi ska komma dit med distron så maila oss!


1. "If you love someone set them free" rättvismärkt t-shirt i ekologiskt bomull från Aslan Distro 150kr inkl. frakt 2. "We are not superior, We are all earthlings" rättvismärkt t-shirt i ekologiskt bomull från Aslan Distro 150kr inkl. frakt 3. "Silence is violence..." Aslan Distro 100kr inkl. frakt 4. "How about I eat you fucker?" rättvismärkt t-shirt i ekologiskt bomull från Roots of Compassion 150kr inkl. frakt.

Förutom nummer två av vårt eminenta fanzine Linköping Vegan Straight Edge så har vi också en hel del böcker till försäljning. Tänk på att om du inte bor i Göteborg så är det både billigare och smidigare att beställa dessa böcker direkt från t.ex. Adlibris.

COYNE, KELLY:URBAN HOMESTEAD 135 kr
CRIMETHINC WORKERS:DAYS OF WAR... 89 kr
CRIMETHINC:EXPECT RESISTANCE 101 kr
DIAMOND, JARED:VETE, VAPEN OCH VIRUS 125 kr
DIAMOND, JARED:UNDERGÅNG 83 kr
GOLDMAN, EMMA:ANARCHISM & OTHER ESSAYS 71 kr
GOLDMAN, EMMA:LIVING MY LIFE 142 kr
HAMILTON, ANDY:SELF SUFFICIENT... 256 kr
JENSEN, DERRICK:ENDGAME V01 162 kr
JENSEN, DERRICK:ENDGAME V02 162 kr
JENSEN, DERRICK:AS THE WORLD BURNS 119 kr
JENSEN, DERRICK:WHAT WE LEAVE BEHIND 189 kr
JENSEN, DERRICK:LANGUAGE OLDER... 156 kr
JENSEN, DERRICK:LISTENING TO THE LAND 162 kr
JENSEN, DERRICK:CULTURE OF MAKE BELIEVE 190 kr
JENSEN, DERRICK:WALKING ON WATER 122 kr
JENSEN, DERRICK:HOW SHALL I LIVE MY... 162 kr
QUINN, DANIEL:ISHMAEL 142 kr
QUINN, DANIEL:STORY OF B 142 kr
QUINN, DANIEL:MY ISHMAEL 142 kr
QUINN, DANIEL:BEYOND CIVILIZATION 109 kr
QUINN, DANIEL:TALES OF ADAM 109 kr
ROSEBRAUGH, CRAIG:BURNING RAGE OF... 239 kr
ROSEBRAUGH, CRAIG:LOGIC OF POLITICAL... 142 kr
SEYMOUR, JOHN:NEW COMPLETE BOOK OF SELF-294 kr
TOBIAS, MICHAEL:RAGE AND REASON 89 kr
WHITEFIELD, PATRICK:PERMACULTURE 87 kr
ZERZAN, JOHN:AGAINST CIVILIZATION 115 kr
ZERZAN, JOHN:TWILIGHT OF THE MACHINES 102 kr
ZINN, HOWARD:TERRORISM & WAR 88 kr

Problemet bakom problemen

Det faktum att vårt ekonomiska system idag är globalt framstår som ett tveeggat svärd. Då vi delar information och idéer över hela jorden uppstår nya möjligheter men även våra problem är idag globala. Denna problematik aktuelliseras denna vecka i och med COP-15 mötet i Köpenhamn.

Vi kan inte blunda för att det finns starka ekonomiska intressen bakom en ojämlik globalisering av ekonomin. Stora klyftor mellan rika och fattiga är oerhört lönsamt för multinationella företag som kan producera varor i länder med låga löner för att sedan sälja till köpstarka, rika länder. Inte bara företagen tjänar på detta utan även de rika länderna som kan hålla en konsumtionsekonomi i flöde med hjälp av billiga produkter från fattiga länder. Denna ojämlikhet utgör ett grundläggande hinder för hållbar utveckling och man fråga sig om en utveckling mot en värld med enorma klyftor mellan rika och fattiga verkligen kan rymmas inom begreppet ”hållbar utveckling” eller om det inte ligger mer i begreppet än så.


De problem som vi ställs inför i den postindustriella världen handlar dels om grova orättvisor och om förstörda naturresursbaser i fjärran länder vilket kommer att påverka områdets invånare i många generationer framöver, men det handlar även om globala problem som påverkar oss direkt som individer och detta är en allvarlig aspekt av globaliseringen: även våra problem har blivit globala samtidigt som de har konkreta konsekvenser lokalt.

Sociala klyftor och maktcentralisering på en global nivå ställer oss inför helt nya problem som också kräver nya lösningar. Jag tror att de flesta av oss anser att ett så pass omfattande hot som klimatförändringar inte kan bekämpas på enbart lokal nivå utan att den form av maktcentralisering som COP-15 representerar har blivit ett nödvändigt ont för att hantera en situation som hotar att raskt slippa oss ur händerna. Med föroreningar och klimatförändringar som sprider sig över hela världen blir det uppenbart att våra tidigare former att organisera våra samhällen och dess sätt att bemöta problem inte räcker till. 

De globala problemen ställs i relation till deras påverkan på individen genom modern informationsteknik. Individen kan i sin tur inte på något avgörande sätt påverka de problem som han eller hon ställs inför. Inte heller nationalstater kan tackla de enorma problem som närmar sig i form av Peak Oil och global uppvärmning. Varken individens möjlighet att påverka sin konsumtion eller sina närmsta politiker eller nationalstaternas suveränitet spelar någon större roll med problem som ignorerar alla mänskligt skapade gränser. Dessa problem är globala och kräver därför globala lösningar. Det spelar ingen roll om Sverige sänker sina koldioxidutsläpp betydligt så länge andra länder ökar sina utsläpp, internationellt samarbete är nödvändigt och detta sker på en nivå som är långt över vad en enskild individ kan hoppas påverka. Globaliseringen av ekonomin gör oss därför beroende av en globalisering av politiken och en centralisering av makten.

Man kan här dra den något pessimistiska slutsatsen att så länge de stater och andra makter som har mest att säga till om är de som är rikast så kommer de med makt ha ett intresse av att upprätthålla den rådande ordningen där multinationella företag fortsätter att exploatera människor och ekosystem i perifera områden samtidigt som de håller sin egen konsumtion i rörelse. Deras ekonomi är byggd på detta ohållbara system och de kommer därför att fortsätta försvara det tills de blir tvingade att ändra kurs av en utomstående kraft som till exempel en kris. Maktcentraliseringen gäller inte bara politiker utan även företag och internationella institutioner som IMF och WTO som även bidrar i att sprida den västerländska ekonomimodellen till nya områden.

Samtidigt så är denna globalisering av politiken det ända sättet för oss att tackla kommande miljöproblem. Globaliseringen i sig är därför inte problemet på denna punkt utan snarare de maktrelationer och ideologier som behöver överkommas för att uppnå verklig hållbar utveckling. Maktcentralisering kan ge makthavare möjligheten att ta de radikala beslut som krävs för att bemöta kommande kriser, men som även kan missbrukas för att upprätthålla rådande ohållbara samhällssystem.

För att komma ner till pudelns kärna så vill jag påstå att varken globalisering eller klimatförändringar är det huvudsakliga problemet, de är båda två symtom på ett mer grundläggande fel. Ojämlikhet är ett problem som funnits i mänskliga samhällen sedan civilisationens uppkomst och som ständigt bidragit till sociala och ekologiska problem. Utan de sociala hierarkier som tillåter ett fåtal att ackumulera mycker medan andra lever i armod. Vidare är det en ohämmad teknologisk utveckling, inte minst sedan industrialiseringens dagar, som gett upphov till de klimatförändringar som min generation kommer att tvingas hantera.

Den anarkoprimitivistiska analysen är tydlig: maktcentralisering och ojämlikhet är roten och det är denna som bör angripas för att komma till rätta med de problem som vi står inför i det långa loppet.

Mikroekonomier

När jag imorse satt och läste UN-Habitats rapport State of the world om vår urbana framtid (för det är sånt som jag brukar göra innan klockan åtta på lördagmorgnar), så fick följande stycke mig att tänka till lite extra. Efter att ha berättat om Wal-marts ökade (och nästan imponerande) arbete för att framstå som ett miljövänligt och ansvarstagande företag tar författaren ett steg tillbaka och frågar sig:
If global forces such as Wal-Mart are signing on to save the planet by supplying organic produce and lobbying for carbon caps, why bother trying to strengthen local economies?
There are several critical reasons to pursue such a strategy. First, economic development rooted in local ownership and import substitution has clear benefits in terms of stopping economic leakage, a term that refers to community income that is spent outside the local economy. For example, each time a resident shops in a different town or larger center, the amount spent represents dollars and income lost to the home community. There are two basic forms of leakage: immediate and secondary. Immediate leakage occurs when members of a community travel to another center and use their locally generated incomes to make non-local purchases. Secondary leakages occur when a resident makes a purchase in the community but the product was purchased or manufactured outside the community. Money spent outside the community represents a loss to the local economy.

Anledningen till att jag fastnade för detta stycke var att det fick mig att tänka på något som Immortal Technique skriver en hel del om och som jag tidigare delvis kopplat till DIY. Om "vi" (dvs vår kulturella enhet t.ex. den autonoma vänstern, punkscenen eller en blandning däremellan) vill se oss själva som ett hot mot det omgivande samhället så måste vi i största möjliga mån göra oss självständiga från det omgivande samhällets stöttepelar. Detta är vad som menas med ett systems resiliens. Om det kapitalistiska samhället krisar och kraschar så kraschar vi med det så länge vi håller fast vid ett beroande av denna struktur. För att stärka vår egen rörelse måste vi därför tänka på vart våra pengar tar vägen och undvika "ekonomiskt läckage". Detta är självklart svårt så länge vårt "community" inte erbjuder alternativ till mat-, klädproduktion etc. UN-Habitat igen:
Two alternatives for development without growth are supporting existing
businesses and increasing the number of times a dollar is spent in the community.
Local purchasing is the primary means both of supporting existing businesses and of increasing the economic multiplier, resulting in a more efficient, self-reliant, economically resilient community.

Så länge vi tänker på DIY som något som är isolerat till musik eller kultur så kan inte begreppet bli särskilt revolutionerande annat än på en kulturell nivå. Men även produktion måste läggas om och omfattas av DIY-begreppet. Genom att organisera produktionen genom självstyrande arbetarkollektiv kan man uppnå en småskalig och hållbar produktion med bättre arbetsvillkor högre löner för arbetarna. Även detta är något som UN-Habitat tar upp och lobbar för även om man inte gör den koppling till anarkism som jag direkt tänker på när jag läser rapporten.

Slutligen kopplar UN-Habitat lokalisering av ekonomin till hållbar utveckling, något som känns relevant för eventuella alternativa sociala rörelser som vill frigöra sig från massamhällets oljeberoende:
cities need to reduce their dependence on outside markets and fossil-fuel-dependent transportation systems. What is needed are more localized systems of production, distribution, and consumption.
Local trading systems not only allow cities to increase self-sufficiency, they also contribute to strengthening local economies by giving communities the ability and resources to meet their own needs.

Natursyn och människosyn

Ett av de viktigaste elementet som spelar in när det gäller vår syn på naturen är vad man inom Humanekologi kallar för "adaptive development", det vill säga att ett samhälle genom trail-and-error utvecklar en relation till naturen och därigenom skapar tabun och traditioner kring nyttjandet av naturresurser. Detta ger en natursyn som är anpassad till ens naturliga omgivningar och som ser till att ekosystemet som man lever av inte överexploateras. När folkförflyttningar eller teknologisk utveckling sker i ett tempo som omöjliggör "adaptive development" så uppstår det ofrånkomligen problem.

Med andra ord får vi problem när vi inte betraktar naturen som någonting att inträda i en relation med utan som en samling resurser som är till för att exploateras. Med en sådan syn på naturen kommer vi inte att sträva efter att förstå naturliga begränsningar och arbeta utifrån dessa i samarbete med naturen utan istället kommer vi att söka vägar för att arbeta mot naturen och överstiga de begränsningar som våra samhällen utsätts för. Varje steg bort från ”den biologiska regimen” innebär därför ett steg bort från ett samarbete med naturen mot ett rent utnyttjande.

Denna utnyttjande natursyn är även lätt överförbar till djur och människor då även dessa går att utnyttja för egen vinning istället för att söka någon form av symbiotiskt förhållande eller relation. Det hela handlar om att genom språk och handling tilldela vissa människor en lägre status. I ett samhälle där vissa människor betraktas som mindre värda blir det också lätt att rationalisera ett orättvist utnyttjande av dessa personer. Ofta tillskriver man dessa individer egenskaper som förenar dem med deras låga status. Om man ser till kön blir detta tydligt när man betraktar den uråldriga uppfattningen av kvinnan som mer nära naturen än mannen. Detta kan vid en första anblick verka romantiskt eller värdefullt och är även något som har plockats upp av eko-feminismen. Men istället för att fungera som en form av privilegium blir denna syn på kvinnan ett stigma som för henne närmare djuren samtidigt som mannen ses som mer mänsklig, mer kultiverad och mer värdefull. På grund av denna inneboende determinism har eko-feminismen fått en hel del kritik men i ett samhälle som inte har en nedlåtande syn på naturen skulle kanske denna tanke kunna stärka kvinnors ställning. I dagsläget innebär detta dock att bidra till ett subtilt förakt som vårt samhälle hyser för kvinnan så väl som naturen, de är båda två krafter som behöver stävjas och tämjas av det mänskliga (läs manliga) intellektet.

På så sätt länkas kvinnans underordnade ställning i samhället samman med det förtryck som även riktas mot djur och ekosystem i ett samhällssystem som utvecklats så fort att man inte har kunnat bevara en livsstil som utgår ifrån den biologiska regimen. Att vända denna trend är ett första steg mot en hållbar utveckling. Genom att ta del av kvinnors erfarenhet som på grund av deras marginaliserade ställning många gånger har inneburit ett naturnära arbete, främst i fattigare länder, kan vi få en uppfattning om hur vår livsstil påverkar de av oss som får ta de mest direkta konsekvenserna av vårt oansvariga förhållningssätt till de ekosystem som vi är beroende av för vår egen överlevnad. Genom att värdera kvinnors intressen och erfarenheter lika högt som mäns blir det nödvändigt för oss att ta större hänsyn till dem som arbetar allra mest i direkt kontakt med naturen. Det gäller att genom "adaptive development" lyssna och vara beredd på att omforma sitt samhälle för att kunna leva på ett hållbart sätt. Gemenskap och samarbete är värden som inte bara bör gälla mellan människor utan även mellan människan och ekosystemen.

Dance monkey, dance

I ett klassiskt djurförsök som jag tror att jag läste om i Djurens Frigörelse av Peter Singer för en herrans massa år sedan så gav man apor fri tillgång till heroin. Med en simpel knapptryckning kunde apan omedelbart få sig en dos och uppleva ett rus som de flesta av oss knappt ens kan drömma om. Självklart tryckte aporna i försöket på knappen igen och igen tills drogen tog livet av dem. Utan att se vad som höll på att hända orsakade de sin egen död.

Ibland glömmer även jag att vi alla bara är apor.

Herr December

Den moderna staden är ohållbart konstruerad och har gjort sig själv beroende av biltransporter! Vem ska vi skylla på? Herr December!

Inte bara var Henry Ford en av de allra första löpande bands-kapitalisterna som över allt annat prioriterade effektivitet i produktionen. Han var också så pass förutseende att han köpte upp hela system spårvagnstrafik i amerikanska städer och ersatte dem med bussar från hans egen fabrik vilket banade väg för privatbilismen när produktionen till slut hade blivit så effektiv att alla arbetare hade råd att köpa en Ford. Herr December var därmed en aktiv del i processen att förvandla arbetaren från en producent till en konsument. Han motsatte sig starkt fackföreningar och övervakade sina arbetare noggrant för att förhindra organisering mot den ökande produktionstakten vid fabrikens löpande band.

Det är Fords dröm om att göra bilen till något i var mans ägo som idag är en av de största orsakerna till koldioxidutsläpp, urban sprawl, bilolyckor etc etc.

Som om det inte räcker så var han aktiv nazist och skrev förordet till den amerikanska upplagan av Mein Kampf. Under andra världskriget spydde Fords tyska fabriker ut krigsmaterial till den tyska krigsmakten.

En Köpfri Dag

Igår samlades vi över hela landet för att protestera mot djurindustrins grymheter på "pälsfria fredagen". Idag firar vi en annan högtid i Sverige. Lördagen den 28 november är nämligen utnämnt till En Köpfri Dag, den svenska motsvarigheten till Buy Nothing Day.
När nära nog varenda dag i almanackan har utropats till högtid av någon kommersiellt driven branschorganisation – ta till exempel kanelbullens dag, eller varför inte köttbullens – har konceptet En Köpfri Dag ett helt annat, viktigare uppdrag. Att medvetet och symboliskt avhålla sig från konsumtion under 24 timmar, något som instinktivt kan kännas onödigt eller till och med omöjligt för många, tjänar till att uppmärksamma oss på det ohållbara och oacceptabla i våra konsumtionsvanor. Problemet är inte att vi konsumerar, det är vad vi konsumerar och hur vi gör det. Och våra västerländska konsumtionsvanor är ohållbara och oacceptabla ur både etisk, demokratisk och miljömässig synpunkt.

Det kan inte sägas för många gånger: för den överväldigande majoriteten av människor är kapitalismen ett fruktansvärt misslyckande. Enligt Världsbanken konsumerar mänsklighetens rikaste femtedel minst 75% av våra gemensamma resurser, och även inom denna privilegierade elit blir de ekonomiska klyftorna allt djupare. Samtidigt präglas de bestucknas relation till mänsklighetens kvarvarande fyra femtedelar av av en djup dubbelmoral. Vårt koloniala arv medför ett dåligt samvete som påbjuder oss att sprida den västerländska livsstilens materiella välstånd som en universell rättighet till alla människor: alla ska ha rätt att konsumera sig lyckliga! Och den rättigheten kommer aldrig utan prislapp; en prislapp i form av avreglerade ekonomier där kontrollen över kapital och produktionsmedel koncentreras till ett minskande antal individer.

Utan att moralisera över vad som rätteligen tillhör vem, kan vi också konstatera följande: Vi vet ju så klart att vårt eget materiella välstånd bygger just på det faktum att det är vårt, och inte deras. Att vi är en minoritet som skiljer oss från majoriteten just i egenskap av vårt materiella överflöd. Därför skruvar vi, de bestuckna, på oss inför påståendet att alla människor i världen en dag skulle få möjlighet att åtnjuta ett materiellt välstånd av jämförelsebar nivå. Tanken att varenda människa i hela världen inom en överskådlig framtid skulle kunna åtnjuta samma ekonomiskt privilegierade livsstil som oss, ter sig kanske till och med löjeväckande för många: föreställ dig t.ex. att alla mänskliga individer, utan undantag, en vanlig dag skulle ta tjänstebilen till kontorsjobbet, slösurfa på arbetstid och ta en tidig fredag för att handla lite julklappar.

Kanske behöver man inte fantisera så långt för att inse att vårt materiella överflöd har en direkt koppling till den stora majoritetens kamp för brödfödan. Att vår egen konsumtion inte är någon konsekvens av, utan en aktiv del i ett system av ekonomisk orättvisa. Ett system där allt som kan förpackas och säljas som en vara produceras, inte för dess användbarhet, utan för dess lönsamhet. Ett system där alla individer, allt liv, alla ting, underordnas marknadens, varans och profitens logik. En Köpfri Dag uppmärksammar oss, om vi så vill, på allt detta.

Initiativet En Köpfri Dag bygger på ett grundläggande antagande att våra handlingar får konsekvenser för vår omgivning, och att insikten om detta medför ett ansvar hos individen för dennes handlingar. Samma positiva grundtanke driver individuella ställningstaganden som veganism och straight edge. Den är grundbulten i en aktiv livsstil som strävar efter att återta kontrollen över våra handlingar och deras konsekvenser – den är nyckeln till en positiv förändring inom och runt oss själva, och det är vad vi borde begära av varandra, utan undantag.

Därför vill jag uppmana alla att ta tillfället i akt att vara en del av En Köpfri Dag i år. Vi kan se det som en chans att bli medvetna om våra egna konsumtionsvanor – det minsta vi kan göra är att tänka en extra gång på var vi investerar våra tillgångar, och var de hamnar. Om våra handlingar på samma gång skulle bira till en positiv förändring för vår omgivning, får i det fallet ses som en positiv bieffekt.

Konceptet En Köpfri Dag började som en kampanj av organisationen Adbusters, och har sedan utvecklats till en internationell högtid. Istället för att helt avhålla sig från konsumtion uppmanar många till att avstå från energiintensiva produkter och istället handla lokalt och hållbart producerad frukt och grönsaker. Mer info finns på http://www.bnd.nu/ och http://www.buynothingday.co.uk/.

VSE Media i primitivismen


Utan att ha läst ett enda ord om hur sociala rörelser organiserats så ser jag följande steg på vägen mot en primitivistisk folkrörelse:

1. Väcka intresse och sprida information
2. Nätverkande
3. Aktivering på lokal nivå

Jag kommer därför att se till att denna blogg på bästa sätt täcker punkt ett. Vi ska tillhandahålla lättillgängliga texter, filmer och ljudböcker om primitivism och civilisationskritik på både svenska och engelska samtidigt som vi fortsätter att skriva egna texter om ämnet. Vi ska föra ut primitivismen som idé till nya grupper och etablera våra tankar i det offentliga medvetandet och det offentliga rummet.

Vi behövs. Samhället befinner sig i en skenande situation och radikala tankar behövs för att ta med allmänna debatten i nya riktningar. Som Daniel Quinn skreiver i The Story of B så behöver vi människor med nya idéer, nya sätt att göra saker på. Tillsammans kan vi hitta på något riktigt dumt, men vi måste bli fler, vi har en lång väg framför oss.

När målen helgar medlen

Det har under den gågna veckan uppdagats att vi har en grupp i Sverige som anser sig ha rätt att bryta mot lagen för att gagna sina egna intressen. En stor skandal har prånglats ut framför allmänheten ögon och julskinkan själv är i fara. Som aktiv i kampanjen Ett liv som gris så har jag uppfattat att människors reaktioner över lag har varit oerhört positiva till den utredning som Djurrättsalliansen genomfört. Men ändå kan jag inte räkna hur många gånger representanter från kampanjen av media fått frågan: tycker ni att målen helgar medlen? Man refererar då till att Djurrättsalliansen har gått in genom öppna dörrar för att dokumentera grisarnas situation. Jag hörde detta senast igår på Aktuellt då Svenska Veterinärförbundets informationschef fullständigt gjorde bort sig genom att beskylla Djurrättsalliansen för att vara lika skyldiga till missförhållandena på farmerna som farmarna själva.

Det som gör mig så förbannad med denna fråga är att det ständigt är vi som måste svara på den. Det skulle inte falla någon in att ställa samma fråga till en grisbonde. "Du har ju brutit mot djurskyddslagen på åtta punkter här i din produktion, tycker du att målen helgar medlen?" Aldrig hört det och jag kommer nog tyvärr hellre aldrig få höra det. Varför? På grund av målen.


En grisfarmares mål är att tjäna pengar på sina djur vilket generar billiga varor och ekonomisk tillväxt i samhället. Djurrättsallainsens mål är att försvara individer som inte kan föra sin egen talan och därigenom sätta käppar i hjulen för en produktion som kortsiktigt ses som samhällsnyttig eftersom den generar pengar.

Detta är det mesta dagsfärska exemplet på hur maktstrukturer används för att maskera våld och ursäkta överträdelser mot regler. När Djurrättsalliansen gör sig skyldiga till olaga intrång så använder vi "olagliga metoder" men när en bonde fixerar sina suggor eller inte strör båsen tillräckligt så bedriver han/hon en "rationaliserad produktion" och hans/hennes tillkortakommanden ursäktas med att det minsann inte alltid är så lätt att hinna med att ströa och rengöra spiltor med en så stor gård, speciellt inte när det är varmt. Våldet mot grisarna som befinner sig i en lägre ställning än farmarna har på så sätt rationaliserats medan Djurrättsalliansens lagöverträdelse upprör. Aldrig får man höra att om det nu är så svårt att följa djursskyddslagen så kanske man inte ska hålla 1.400 suggor i sin drift...


Vi måste erkänna för oss själva att vi alla brukar olika metoder för att nå våra mål, även om vissas metoder och mål sticker ut lite extra. Tyvärr så är det ganska ovanligt att ha som mål att föra en talan för oskyldiga varelser utsatta för ett fötryck. Så nästa gång någon i din närhet referar till Djurrättsalliansens metoder som oetiska eller olagliga, fråga dig själv vilka medel det är som helgar vilka mål och tänk därefter till vilka du känner mest tilltro till: företagaren med ett vinstintresse i att få fortsätta rationalisera sin produktion i brott med djurskyddslagen eller med ungdomar som jobbat dag och natt helt ideellt i två år för att föra någon annans talan.

Ett liv som gris

Ett liv som gris from Djurrättsalliansen on Vimeo.


Läs mer om Djurrättsalliansens nya kampanj på www.ettlivsomgris.se

Kategorin "Överskattade historiska personer"

Jag håller inte med om att den som missunnar andra vad han själv inte kan dra nytta av ska ha den slutliga rätten, även om han funnits på platsen mycket längre. Jag erkänner inte den rätten. Jag håller till exempel inte med om att det har begåtts en stor orätt mot Amerikas indianer eller de svarta i Australian. Jag går inte med på att en orätt har begåtts mot dessa folk genom att en starkare, högre stående, så att säga världserfarnare ras har kommit och tagit deras plats.
- Winston Churchill

Svettiga män gör saker tillsammans

Jag köper inte att hardcore är en extrem musikstil. Min morsa lyssnar på Millencolin och Hammerfall och redan för fyra år sedan kunde man ganska ofta se Hatebreed på ZTV, något som jag ser på ett tydligt tecken på en normförskjutning när det gäller vad som är extremt och inte. Även om vi inte kryper närmare mainstream-kulturen så breddas denna mainstream-fåra ständigt. Det som gör hardcore extremt är snarare kulturen runt omkring och budskapet. Jag tror att det är detta som tilltalat folk under de senaste decenniernaoch som tilltalar till en viss del än idag. När punk och hardcore kom var det nytt och spännande, en slags musik som aldrig hörts tidigare, i alla fall om man får tro de ungdomar som intervjuas i The Decline of Western Civilization.

Med detta vill jag alltså säga att det som verkligen gör hardcore lockande är någonting som ligger utanför musiken. En attityd, ett budskap eller ett sätt att göra saker. Jag tror därför att det är dessa saker som vi behöver titta på när vi frågar oss varför det fortfarande är så ont om tjejer inom hardcorescenen. Jag utger mig inte från att ha alla de rätta erfarenheterna i det här resonemanget och helst skulle jag därför vilja få kommentarer på denna analys av tjejer, personer involverade i andra scener än hardcorescenen, personer som var med i scenen på 90-talet etc. Mer debatt i harcorescenen är the way to go.

När jag i somras grävde ner mig i frågan om varför könsfördelningen ser ut som den gör i scenen så kom jag tillslut fram till en tes när jag vände på frågeställningen. Istället för att fråga mig varför hardcore inte verkar attrahera tjer så började fundera kring varför hardcore egentligen attraherar killar? Jag tror att svaret finns inom våra tillämpningar av maskulinitet.

Det finns få arenor för män att på ett accepterat sätt leva ut sina känslor, vilka känslor det än må vara. Visst har det hänt saker som fört oss bort från ett stoiskt manligt ideal under de senaste decenierna men vi är ännu långt ifrån att ha en syn på manlighet som tillåter en man att visa sig sårbar. Jag tror att vi alla bär på säckvis av uppdämd skit; ilska, sorg, smärta. Hardcore är vårt sätt att kanalisera de uppdämda känslorna och den frustration som vi som ungdomar upplever. Jag tycker att det lyser igenom rätt starkt att många killar inom scenen upplever en osäkerhet och bär på saker som de inte tillåts prata om eller inte har verktyg att hantera. Istället släpper vi ut vår frustration till tonerna av en musik som specialiserat sig på att gestalta utanförskap genom en virvelvind av musikalisk energi.

Var annars skulle detta beteende mellan män vara allmänt accepterat?

Det var det som jag som tonåring såg fram emot allra mest när det vankades hardcorespelning på Skylten. Det var energin i musiken och upplevelsen kombinerat med den utmanande motkulturen. Zines med konstiga idéer, infobord med konstiga grejer som man inte ens kunde köpa på Blue Fox. Sånt som idag reducerats till att band säljer sin merch. Snacket på scen går inte djupare än att uppmana oss att köpa denna merch. Allt för ofta får man gå hem med ett tomt bröst och sätta sig och lyssna på H20 för att få upp peppen på hardcore igen.

Med andra ord: hardcore är en sjukt tråkig scen och det är bara vi känslosuktande, testosteronstinna och i det fördålda sårade killar som fortfarande kan få ut något meningsfult av musiken. Detta tror jag också kan påverka till vilken grad tjejer väljer att engagera sig. Det förvånar mig inte det minsta att tjejer inte finner någon mening i hardcorescenen så som den ser ut idag. Och om man inte finner en djupare mening så kommer man inte heller att engagera sig i de instutitioner som driver hardcorescenens utveckling allra tydligast: band, arrangörsföreningar, skivbolag etc. Detta tjänar till att återföda det manliga tolkningsföreträdet inom scenen och skapar en ond cirkel där vi skapar en form av hardcore som är homogen och ganska tråkig. Tjejer som söker hård musik kan lika gärna lyssna på Bring Me the Horizon eller andra band som finns lättare tillgängliga så länge hardcore återskapas som en scen för och av killar.

Missförstå mig rätt: hardcore är en sjuk pepp och utgör fortfarande en höjdpunkt i vardagen av plugg, jobb och måsten. Men jag undrar lite vad vi egentligen har att erbjuda i dagens enorma informationsflöde och globaliserade ungdomskultur. Är vi fortfarande utmanande och extrema eller är vi bara en i mängden av subkulturer?

COP15-mötet närmar sig!

COP15 är en stor händelse. Det är det största toppmöte som någonsin hållts i Skandinavien. Det handlar kort och gott om hur klimathotet ska tacklas. Ett gäng viktiga jävlar ska träffas och prata över våra huvuden om hur de menar att denna kris ska hanteras. Oavsett om du anser att du vill demonstrera mot den maktkoncentration som globaliseringen innebär och som yttrar sig i den här typen av möten eller om du vill ge politikerna ditt stöd för att genomföra radikala förändringar och ta drastiska beslut så åk dit! Klimatfrågan handlar om vår framtid och om inte rejäla krafttag tas nu på stört så kommer vår framtid att påverkas nämnvärt.

Så om du inte bestämt dig än, ta några minuter att läsa på vad det handlar om och styr upp en resa för det här mötet är oerhört viktigt.

Info från Miljöaktuellt
Autonoma Rötter

Anarkisterna mobiliserar

Herr November

Milton Friedman skrev boken Capitalism and Freedom (bara en sån sak!) och grundade den så kallade Chicago-skolan som förespråkade en korporativistisk form av kapitalism. Chicago-skolan fick stort inflytande hos Sydamerikanska fasciststater under 70-talet. I Chile fick Chicago-skolans ekonomi katastrofala följder under Pinochet-regimen. När man släppte marknaden helt fri uppstod inte den magiska balans som Friedman hade förutspått utan istället följde inflation och arbetslöshet. Detta fick inte Friedman att tänka om, utan hans slutsats var att Chiles ekonomi inte släppts tillräckligt fri.
På det hela taget var Friedmans teorier så extremt korporativistiska att de krävde fasciststater för att överhuvudtaget testas i verkligheten. Inget demokratiskt land skulle frivilligt genomgå den ekonomiska plan som Friedman lagt fram.
Friedman är ett utmärkt exempel på vad som händer när man låter ekonomer få något att säga till om hur ett samhälle ska skötas.

Du kan läsa mer om Friedman och hans ekonomiska politik i Naomi Kleins bok "Chockdoktrinen".

Ansvarsfrihet är nyliberalismens största frihet

Vattenfall vill satsa på en ny klimatsmart energibas. I klarspråk: mer kärnkraft. Trots att en folkomröstning fastställt att Sverige på sikt ska avveckla kärnkraften. I den pågående klimatdebatten hamnar klimathänsyn ofta på kollisionskurs med miljöhänsyn. Alternativ till smutsiga energikällor som kol och olja söks i biomassa producerad på mark som tidigare hyst regnskog eller i just kärnkraft.

Och vad är då problemet med kärnkraft? Jo, problemet är att det är en teknologi som vi ännu inte helt förstått oss på, precis som så många andra former av teknologi som vi idag använder oss av. Hållbara samhällen har låtit sitt resursbruk och sin teknologi att växa fram i samklang med sin naturliga omgivning. När det skett stora folkförflyttningar eller stora framsteg inom teknologisk utveckling så har detta kortsiktigt lett till en ekologisk kris innan systemet har stabiliserats och samhällets normer har utformats för att följa den biologiska regimen.

Den tidpunkt som vi befinner oss i just nu i historien är en tid av kollosal teknologisk utveckling där det inte finns någon möjlighet för oss att utveckla normer inför vårt sätt att interagera med naturen. På så sätt alienerar vi oss också från de regler som avgör vår överlevnad. Med andra ord: ingen vet vad som kommer hända med vårt radioaktiva avfall i framtiden. Datorsimuleringar och vetenskap kan påstå att vi kan bygga säkra slutförvaringar men vem tar egentligen smällen om vi har fel? Det är framtida generationer som i så fall kan komma att få betala dyrt för vår billiga och rena energi. Det är oansvarigt, sjukligt oansvarigt.

Men miljö och klimat behöver inte alls kollidera med varandra. Det gör de bara i nuläget eftersom vi utgår från ett antagande att vi inte ska behöva andra vår livsstil märkvärt. Men det absolut bästa sättet att lösa både klimat- och miljöproblem är en minskning i vad vissa kallar "det mänskliga företaget" (the human enterprise). Att helt enkelt sträva efter att förbruka mindre energi, spara på resurser och dra ner på takten är en taktik som kan leda till en hållbarare utveckling för miljö, klimat och människa.

Problemet är självklart att detta scenario inte överhuvudtaget får finnas i en marknadsekonomi. När hörde du senast någon politiker propagera för nolltillväxt? Vilket parti skulle gå till val med parollen "Avveckling och fred"? Det skulle innebära slutet för kapitalismen att bromsa in den ekonomiska tillväxten och det är därför liberaler som Jan Björklund glädjs när Vattenfall bygger ut kärnkraften medan jag undrar om mina barn, om jag mot all förmodan skulle få några, kommer att kunna äta bären som växer i skogen och dricka vattnet som rinner i bäcken.

Om du inte insett hur förbannad detta gör mig så scrolla ner och läs "Öppet brev till den utgående generationen"

HC>DIY>DA>A

För de allra flesta människor kommer hardcorekulturen aldrig att få någon större betydelse. De allra flesta kommer överhuvudtaget aldrig höra talas om den, men det betyder inte att hardcore inte kan vara revolutionärt. Dels är det ett forum för radikala idéer som sedan förhoppningsvis kan spridas utanför scenen, lite som radikala djurrättstankar spreds utifrån hardcorekulturen på 90-talet. Men hardcore är också en arena där vi kan utforska nya förhållningssätt till varandra och prova nya organisationsformer. Det är ett utrymme som vi själva kontrollerar och på så sätt kan hardcore tjäna som en form av minirevolution. Precis som en liten strejk på ett visst företag inte omstörtar hela systemet men fortfarande är viktig för de inblandade individernas uppfattning om rådande maktförhållanden så kan hardcore hjälpa oss ändra vår egen världsbild och våra förhoppningar om vad vi tror är möjligt.


Utmaningen för dagens hardcorerörelse ligger tyvärr ett steg längre bak eftersom vi idag överhuvudtaget verkar sakna en ambition att vara ett alternativ till konsumtionssamhällets kulturformer. Vi verkar nöja oss helt och fult med att vara passiva konsumenter av en subkultur istället för att vara deltagande individer i något som ständigt skapas och återskapas.

Deltagandet på gräsrotsnivå är det som gör hardcorescenen speciell. Så länge det är vi som hardcorekids som bestämmer vad som är bra och inte, vad som är hardcore och inte så har vi makten att påverka vår scen. Vi väljer vilka band vi stöttar och inte, men det handlar inte bara om en liten egen minimarknad. Det handlar om det aktiva deltagandet i att skapa den kulturupplevelse som man "konsumerar". Som jag ser det är hardcore bara hardcore så länge vi själva har detta handlingsutrymme och inte låter företag eller medier diktera för oss vad hardcore innebär eller vad vi bör lyssna på. Detta handlingsutrymme som DIY-kulturen erbjuder oss ser jag som en form av direkt aktion. Direkt aktion förknippas ofta med att hitta på något olagligt men i själva verket handlar direkt aktion om att handla utan ombud vilket är vad DIY handlar om. Direkt aktion kan vara att anlägga en grönsaksodling på hyreshusets tak eller skapa en subkultur lika väl som att bränna nån idiots bil eller krossa en fönsterruta. I det långa loppet kan även dessa "icke våldsamma" former av direkt aktion vara en större känga mot samhället än de former som betraktas som "våldsamma". Genom att anlägga en odling på sitt tak kan man lära fler människor att odla sin egen mat vilket i längden kan göra dem mindre beroende av att löneslava för sin överlevnad. I sig självt kommer detta inte att leda till någon "revolution" men det innebär att förändra någons världsbild. Mat går från att vara något man betalar för i affären till något som växer ur jorden.

Den hardcorekultur jag vill se bygger med andra ord på ett medvetet tänkande kring direkt aktion och vill utmana det övriga kulturetablisemangets upplägg. Det är en kultur som vill förändra människors världsbild och visa på att det är möjligt att tillsammans åstakomma saker som man inte trodde var möjligt.

Slutligen så menar jag att vi, om vi organiserade oss på ett sånt här sätt, oavsett om vi ville det eller inte, skulle organisera oss anarkistiskt. En platt rörelse som arbetar utifrån direkt aktion för att utmana samhället är enligt mig så anarkistiskt som det går att bli.

Men frågan är ju: vill vi verkligen förändra? Har vi ambitionen att hardcore ska vara något mer än ännu en subkultur med en viss klädstil och en egen liten marknad där pengar cirkulerar fram och tillbaka för att skapa demos, zines och t-shirts som slutprodukter? Eller vill vi ha en annan slutprodukt? Kan vi tänka så långt? Vill vi tänka så långt i dagsläget?

Öppet brev till Timbro

Hej Timbro!

När jag läste Jonas Frycklunds bok "Yppighetens Nytta" om konsumtionens roll i samhället så var det med stor glädje som jag konstaterade att Frycklund nämner primitivismen som den enda konsekventa formen av kritik mot konsumtionssamhället. Tyvärr så bemöter han aldrig primitivismens konsumtionskritik och därmed känns det som att han lite lägger sig platt och erkänner sitt nederlag utan en ärlig kamp. Inte för att jag skulle oroa mig allt för mycket. Ur en ekologisk synvinkel är Frycklunds resonemang infantilt på sin höjd och skrattretande i sina dalar. Jag har däremot som ni kanske kan misstänka ett och annat att säga om Frycklunds syn på konsumtionssamhället.

Konsumtion är en naturgiven förutsättning för liv, alla varelser måste konsumera näring för att överleva. Konsumtion som företeelse kan därför inte kritiseras, men de uttryck och konsekvenser som konsumtionen får i vårt post-industriella samhälle kan vara en nyckel till vårt vara eller icke vara i framtiden.

Som Frycklund betonar spelar konsumtionen en viktig roll i det kapitalistiska samhället. Konsumtion är en förutsättning för den ekonomiska tillväxt som även leder till teknologisk utveckling. Frycklunds argument är att denna teknologiska utveckling är bra för miljön då den leder till allt miljövänligare alternativ. Som exempel pekar han bland annat på kylskåp och bilar som med fördel kan bytas ut med jämna mellanrum för att effektivisera deras energiförbrukning och minska deras miljövådliga effekter. Frycklund skriver också att lyx är någonting relativt, något som ständigt flyttas fram med ekonomisk utveckling, han verkar också medge att behov är något som kan skapas utifrån en ny produkt.

[se inlägget Teknologi och ekonomi]

Inte heller kommenterar Frycklund att den generella trenden globalt går mot en ökad konsumtion som leder till ökad miljöpåverkan, även om varje enskild enhet som konsumeras är mer miljövänlig än tidigare. Energieffektiva apparater är bra, men det är fortfarande apparater som genom sin produktion, sin transport och sitt bruk orsakar skada på miljön. Inga apparater är därför bättre.

Det samhälle som Frycklund förespråkar bygger i mångt och mycket på alienation: Arbetarens alienation från sitt arbete, konsumentens alienation från sin miljöpåverkan och osynliggörandet av produktionens verkliga konsekvenser. Det är just det perspektiv som man kan förvänta sig från en vit, välbärgad man, med en trygg anställning hos Svenskt Näringsliv som gått den enkla vägen och inte ifrågasatt sitt eget samhälles mörkare sidor.

Vårt samhälle är i nuläget en boll som kastats rakt upp i luften med hjälp av fossila bränslen och hänger stilla i väntan på ett oundvikligt fall. Den befolkningsminskning som Frycklund menar att primitivismen förespråkar är oundviklig, men det är kapitalismen som kommer att orsaka den. Ju längre vi kämpar med att försöka suga den sista saften ur vår planet innan fallet ju fulare och våldsammare kommer denna populationsminskning att bli och ju fler människor kommer att behöva stryka med innan vi återigen anpassat oss till jordens naturliga bärkraft.

För att komma tillrätta med de problem det kapitalistiska samhället orsakar oss behövs ett nytt ekonomiskt system som inte är lika slösaktigt som kapitalismen. Det behövs en mentalitet av sparsamhet och respekt inför naturens begränsningar från de människor som har allra störst möjlighet att påverka. Vi behöver inte bara sluta konsumera i onödan utan även sluta producera i onödan. Den konsumtion som vi väljer att hålla fast vid behöver genomsyras av ett hållbarhetstänkande. Både ekonomisk tillväxt och teknologisk utveckling behöver ge efter för hållbarhet. Marknadens utsvävningar måste begränsas för att hushålla med resurser och energi.

Normerna för vad välfärd innebär idag är tätt sammankopplade med vårt materiella välstånd och även om välfärd lika gärna kan innebära tillgång till ren luft, vatten och omgivning, trygga anställningar och en närhet till naturen så kommer denna normförändring inte att kunna inträffa över natt. Ett sätt att påverka människors handlingar vilket på sikt kan leda till ändrade vanor och attityder är genom ekonomiska incitament. Här har politiker ett ansvar att påverka. Om priset av en vara skulle reflektera dess miljöpåverkan så skulle det med all säkerhet påverka vårt konsumtionsmönster. Olika former av klimat- eller miljöskatter måste därför införas som ett första steg mot en hållbar ekonomi.

Frycklund förkastar Christer Sannes idéer om att vi bör minska takten på ekonomin genom att arbeta mindre, med hänvisning till att de representerar en icke existerande drömvärld som aldrig kommer att fungera. Han använder sig i sitt avslutande kapitel av en klassisk nyliberal strategi nämligen att försöka maskera sin egen politik som normalitet, som det enda sättet samhället kan fungera på. Jag skulle vilja påstå att den miljömässigt hållbara kapitalistiska framtid av fortsatt ekonomisk tillväxt och teknologisk utveckling som Frycklund förordar är den mest orimliga av alla utopier jag läst om. "Det är en vacker tanke Jonas”, som äldre alltid brukar säga till oss unga idealister "men det kommer ju aldrig fungera i verkligheten."

Med en nedlåtande klapp på huvudet
/Jens, VSE Media

Öppet brev till den utgående generationen

Här har ni ett påstående att bita i: Miljöpåverkan reflekteras inte bara inom rum utom även inom tid. Att överexploatera förnyelsebara resurser är ett bra exempel på något som tillfälligt kan bidra till ett välstånd inom ett samhälle för att senare leda till undergång när skogarna som man förlitat sig på för bränsle avverkats så hårt att de inte växer upp igen. Erosion kommer som en följd av överexploatering av jordbruksmarker och kan bringa hela imperium till undergång. Det var en jävla massa snack om att lära sig från historien när jag gick i skolan men när det kommer till kritan så verkar det som att vi inte har tagit mycket lärdom.

Det post-imperialistiska kapitalistiska system av konstant tillväxt som byggde er välfärd har som följd att miljöpåverkan har exporterats till utvecklingsländer och pressats på framtiden. Med kärnkraft lyckades man skapa billig energi för att göda tillväxten i mitten av förra århundradet men samtidigt skapade man avfall som kommer att utgöra en fara för allt levande under tusentals år fram i tiden. Lösningen? Vi gräver ner skiten i marken! JA!

Bruk av fossila bränslen har tillåtit den enorma tillväxt som såg till att ni alla hade jobb när ni växte upp (till skillnad från oss) men har också fört med sig koldioxidutsläpp som idag har fört med sig en global uppvärmning som vi inte vet om vi kan hindra. Än mindre verkar någon faktiskt på allvar vilja hindra den om det innebär att bromsa in den ekonomiska tillväxten. Det finns överhuvudtaget idag ingen diskussion rörande hur man ska nå en hållbar utveckling som sträcker sig mer än fem eller kanske på sin höjd tio år fram i tiden.

Så nu är min fråga till 40- och 50-talisterna: Förväntar ni er att vi ska nöja oss med detta? Ska vi 80- och 90-talister bara rycka på axlarna och glatt börja sopa upp er skit samtidigt som vi handskas med en skenande klimatförändring och torkar era nerskitna rövar eftersom ni alla tydligen tänker bli uppåt hundra år gamla?

På det hela taget ska ni vara sjukt nöjda med att vi inte är mer utspårade än vad vi redan är, vi har all anledning. Jag har aldrig haft ett fast jobb och tack vare det samhälle ni glassade på under er livstid så räknar jag inte med att någonsin fylla femtio. Lite brinnande bilar och civil olydnad är inget emot vad vi kommer få genomleva innan det här är över så sluta grina och städa upp er skit innan ni går.


Och kallar ni mig "lilla vän" igen så smäller det tamejfan!

Våld är våld även när det inte syns

Jag tänkte utveckla ett resonemang som jag dels berörde under söndagens föreläsning och som dels behandlades i Tors senaste inlägg nämligen de punkter där primitivismen kritiserar djurrättsrörelsen och manar till ett breddat perspektiv.

Vi lever i ett samhälle där våld är väldigt relativt och flyktigt. Vissa former av våld är mer påtagliga än andra. Våld som strömmar från högre nivåer i samhällets hierarki mot de lägre nivåerna är mycket lättare att rationalisera inom samhällets ramar. Det är därför vi kan spärra in djur under vidriga omstämdigheter för att kunna tjäna mer pengar på dem. Detta är i sig ingen kritik mot djurrättsrörelsen. Djurrätt är ett utmärkt sätt att belysa denna situation och visa upp våldet för vad det faktiskt är.

Men ibland är våldet inte lika uppenbart som när en slakterianställd driver på en gris med hjälp av elstötar och ibland inträffar våldet ännu längre bort och är mer dålt än bakom slakteriernas väggar.

Även miljöpåverkan är en form av våld som strömmar nedåt i samhället. Även om man inte anser att naturen i sig själv är ett subjekt som förtjänar hänsyn eller som kan förtryckas så kommer detta våld att påverka de som lever allra närmast naturen vilket i de allra flesta fall är de som befinner sig längst ner på samhällsstegen. Det är oftast kvinnor som tvingas gå den extra milen till nästa brunn när byns egen torkat ut. Det är oftare ekosystem i utvecklingsländer och de som är beroende av dem som drabbas när vår ekonomi expanderar än Stockholm skärgård. Och de som drabbas allra hårdast av människans miljöpåverkan än djuren som på ett mer påtagligt sätt än människor är beroende av den natur som vi förstör. De lever i skogarna som vi skövlar och vattnet som vi förorenar. Vår fortsatta expansion tränger undan dem och driver dem till utrotningens brant.

I väst är vi rika nog att slippa den miljöpåverkan som vi själva orsakar. Vi kan köpa oss fria genom att låta andra odla vår mat när våra jordar är för värdefulla för oss. Men det finns inga gratisluncher som Milton Friedman ironiskt nog en gång sa, även om det inte går att se. Precis som det enda sättet att bli rik är att se till att någon annan blir fattig så är det enda sättet att överexploatera naturresursbasen men samtidigt kunna njuta av sköna söndagar ute i det fria att exportera miljöpåverkan och produktion till platser och individer som befinner sig längre ner i hierarkin.

Alla pengar vi tjänar representerar ett värde som har extraherats ur naturresursbasen. Även om vi själva inte jobbar med något som vi anser vara skadligt för miljön så är det ofrånkomligt att vårt enorma välstånd i väst är byggt på andras armod, ju längre ner i hierarkin desto mer påverkan.

Vårt samhälle är på så sätt baserat på våld. Högintensivt jordbruk är en form av våld som vi gärna exporterar till ekosystem i periferin där de påverkar djur som trängs undan och dödas för att bereda plats för ytterligare mänsklig tillväxt. Köttindustrins våld är enorm, det är blodigt och uppenbart, men jordbrukets våld verkar i det dolda mot individer som vi aldrig ser och som vi därför aldrig riktigt lyckas ta parti för.


För att djurens frigörelse ska bli en verklighet så krävs det mer än veganism och effektiva kampanjer. Det krävs att den konflikt som finns mellan människans arealanspråk och djurens naturliga habitat upphör. Det krävs ett slut på civilisationen.

Teknologi och ekonomi

Idag föreläste jag om primitivism och djurrätt på underjorden i Göteborg. Förhoppningsvis kommer det att komma upp en ljudfil från föreläsningen om ett tag men tills dess lägger jag upp råmaterialet till ett litet stycke om primitivismens skepticism mot teknologi.


För tjugo år sedan hade vi inget behov av mobiltelefoner eftersom det inte fanns i vårt medvetande att man skulle kunna ha en telefon med sig överallt, inte heller hade vi behov av bilar för 150 år sedan. Om varken mobilen eller förbränningsmotorn hade uppfunnits hade människan fortfarande kunnat fortsätta existera, kanske till och med bättre än vad vi gör idag. Dessa uppfinningar svarade med andra ord inte mot ett verkligt behov på liv eller död utan tjänade främst till att ge uppfinnarens grupp vissa fördelar över andra grupper, sedan kapitalismens uppkomst har denna fördel oftast varit i form av ekonomisk tillväxt. Med hjälp av förbränningsmotorn kunde transporter utvecklas snabbare till favör för ökad handel över större områden och med mobiltelefonens hjälp kan vi idag vara tillgängliga för arbetsköpare dygnet runt med våra elektroniska kalendrar synkroniserade via portabla höghastighetsanslutningar till Internet. Den teknologiska utvecklingen har på så sätt skapat sin egen agenda där den, pådriven av ständig ekonomisk tillväxt, både skapar och utvecklar nya konsumtionsprodukter. Vissa av dem slår rot i allmänhetens världsbild och ett behov skapas. Infrastruktur bildas runt den nya tekniken och gör den till en självklar del av samhället. Den nya tekniken blir en norm när det anses självklart att en "riktig människa" ska ha tillgång till den. En person måste ha en riktigt bra anledning idag för att inte verka konstig om han eller hon inte äger en mobiltelefon.

Ekonomi och teknik verkar på så sätt i en växelverkan med varandra där den ena faktorn sporrar den andra och leder till tillväxt och utveckling inom det kapitalistiska samhället. Detta innebär att vi tjänar mer pengar för att i längden också kunna konsumera mer. Den summa vi tjänar måste dock alltid representera ett värde extraherat ur naturresursbasen. I dagens industrisamhälle sker dock inte denna extraktion särskilt ofta i vår närhet utan vi har exporterat vår miljöpåverkan utomlands till fattigare regioner och vår uppfattning om vart våra pengar kommer ifrån har därför blivit så abstraherad att vi inte ser den miljöpåverkan som varken vår produktion eller vår konsumtion har. Men ständig tillväxt är inte hållbart inom ett system med tydliga ramar. Sedan 1986 överskrider vårt ekologiska fotavtryck den maxgräns för vad jorden kan producera åt oss och med ökad produktion och konsumtion ökar även fotavtrycket. Att överskrida dessa gränser går att göra tillfälligt, så länge vi förlitar oss på fossila bränslen men förr eller senare kommer expansionen att komma till ett abrupt slut när vi nått gränserna för vad planeten klarar av.

Ska vi lämna det till kommande generationer att plocka upp skiten när den tiden kommer eller ska vi stoppa galenskapen innan dess?

Edgeday

Jag tänkte uppmärksamma Edgeday och återinviga bloggen genom att snickra ihop ett inlägg om varför det är så fint med Straight Edge såhär kvart i två på natten. Så med risk för att upprepa saker jag skrivit flera gånger tidigare, här kommer det:

Hardcore och punk är som allra bäst när den agerar motkultur och ifrågasätter normer, antingen andras eller sina egna. Det är så man utvecklas och hela tiden håller resten av samhället på behagligt avstånd, genom att ständigt vara redo att ge dem fingret. Det finns många saker som är sjukt dumma i vårt samhälle som verkligen förtjänar att ifrågasättas, droger är en av dessa mycket dumma saker.

Straight edge bör inte på något sätt vara en norm, snarare är det ifrågasättandet som bör vara grund för allt vi gör inom hardcore. Varför kallar vi oss överhuvudtaget straight edge när så mycket har hänt sedan begreppet myntades? kan det verkligen finnas en gemenskap mellan människor med så spretiga åsikter? Att vi fortsätter att ställa oss själva kritiska frågor är viktigt för att vi hela tiden ska kunna befästa vår ståndpunkt.

Jag blev straight edge när jag var 16 år mer som en kul grej än något annat. Under de år som passerat sedan dess har jag sett folk droppa ur och hamna i rejäl skit på grund av droger. Jag har sett folk göra sjukt dumma saker som de själva och många andra fått ångra senare. Jag har sett hur människors liv har gått i kras på grund av deras missbruk och jag har även själv gått igenom saker som fått mig att förstå att även jag bär på en beroendenatur som jag är oerhört glad över att jag aldrig har fått chans att utforska. Straight edge har utgjort en positiv norm som jag har kunnat hålla mig till.

Alkoholkulturen är så pass djupt förankrad i det här landet att det egentligen inte är mycket av ett aktivt val att dricka, snarare är det ett val att avstå. Genom straight edge kan vi visa att det alternativet fortfarande finns. Nyktra är vi förhoppningsvis mer på tårna, mer förbannade, mindre alienerade. Vi lever i kritiska tider och alla våra handlingar räknas.

Kingdom


Det är hårt. Det är vegan. Och det är straight edge. Självklart vill vi alla veta lite mer om Kingdom. Här kommer en glimt. Missa dem inte när de kommer till Sverige i slutet av juli med sin nya skiva A rage that guides!

Where do you find inspiration lyrically and what ideals do the band stand for?

I take inspiration from my own life-which when I was younger was... let’s say “rough”, and more so, how my own struggles relate and intertwine with the suffering and oppression of the world over. I also take heavy influence from my favorite authors (Derrick Jensen, Robin Morgan, Leslie Feinberg, Noami Wolf), and on our new record I was heavily influenced by the great Emily Dickinson.
We’re a vegan and a straight edge band. We’re anti sexist, against homophobia, against racism. You know... the usual. Hahahah.

In what ways are you striving for these ideals?

Other than promoting our ideals through our songs and taking them every where we possibly can, we are each, in our own ways, outspoken, but also working - now I’m talking sexism, racism, and homophobia here - to rid ourselves of these things. I think it’s a common misconception in hardcore/punk/activism to think that once you’ve said you’re against _____ (some shitty thing) that you’ve rid yourself of it, but we all are growing up in and living in a culture that instills these hatreds deep inside of us, and it takes constant work and self evaluation to, as Strike Anywhere once so eloquently put it “kill the sleeping cop” in ourselves.

Is it only through the band or are you active in other ways as well?

The shitty thing about being in a full-time touring band is that it’s just about the only thing you can do. When we’re not on tour, I’m setting up the next one. It’s hard, and I’d like to be more involved, but I think (or I hope rather) that the breadth of people we reach and the impact we have is a worthwhile trade of my time. I think that it is.

What do you think is the most crucial argument for veganism?

That there is absolutely no reason, living in the culture we live in, not to be. From an environmental perspective? No argument. From a health angle? The choice is obvious. Worried about human rights? Check out slaughterhouse employee treatment. And of course, what can be said to the most important question:

Why would you willingly condemn innocent creatures to a life of tortured imprisonment and to an end of a brutal, anonymous killing... when you don’t have to?

Do you see straight edge as political statement or as a purely personal choice?

For me it’s personal.

Do you think DIY is important to the hardcore scene? Why/why not?

Obviously! If the DIY ethic is taken out of hardcore, it’s not hardcore anymore. It’s like taking the orange out of the rind, or taking the bones of out of a person. It’d look the same on the outside, sure, but there would be no substance inside, nothing to hold it together.

Jonatan till Hovrätten


Den 7/4 kl. 10.00 hålls de första förhandlingarna med Jonatan som vi tidigare intervuat här på bloggen. Jonatan dömdes av tingsrätten till 15 månader i fängelse för en serie aktioner mot skogsindustri och nybyggen i Växjö-trakten. Åk gärna till förhandlingen och stötta honom, men tänk på att inte klä eller bete dig på ett sätt som kan skada Jonatan.

Linköping VSE önskar lycka till!

Distro


Vi har köpt in de första artiklarna till vår begynnande distro. Utöver böckerna på bilden (som kostar 200kr styck) säljer vi även Dissident #2 för 50 spänn och vårt eget zine för 15kr. Vi kommer att finnas på plats under Fire & Ice i Linköping i helgen.

Vi ses där!

Till alla veganer, såhär ligger det till

Om ni verkligen tror på djurens befrielse, om ni verkligen strävar efter ett samhälle där människor inte exploaterar, fördriver och förtrycker djur. Om veganismen inte bara är en cool pryl som ni sysslar med för att känna er lite alternativa och bättre än alla andra. Men om ni verkligen tror på det så måste ni ta ställning mot civilisationen och för att bryta ner industrin och städerna. människor kan inte leva civilicerat utan att förtrycka djur. Industri och djurs rättigheter kan inte samexistera. Det är så enkelt.
Djur är beroende av sina naturliga habitat för att överleva och kunna fungera harmoniskt. Industrin å andra sidan är beroende av att förstöra sagda habitat för att komma åt resurser som antingen är habitaten i sig själva eller malm olja och mineraler som finns under de platser där djur och växter lever.

Oavsett om det är köttindustri, pälsindustri, bommuls- eller stålindustri så blir djur lidande av det.

Djurens befrielse är synonymt med civilisationens kollaps!

Att leva på stenåldersvis

En 90 minuter lång diabildsvisning av Lynx Vilden om förberedelserna för att leva på stenåldersvis arrangeras 14e februari av Eldöga och Studiefrämjandet.

Målen för dessa projekt baserades på en önskan om att förmedla en uppskattning av Jorden som en levande organism, att återigen lära sig om och använda tekniker från forntida samhällen samt att uppleva värdet av att leva och arbeta tillsammans i ett gruppsamhälle.

Mer information om projekten: http://www.hollowtop.com/lynx_shepherd.htm

DATUM: Lördagen den 14/2
TID: Klockan 14-17
PLATS: Stolplyckans kollektivhus (caféet), Föreningsgatan 37-39, Linköping
PRIS: 20:-

http://backaberg.blogsome.com