Nej, djurparker är inte pepp!

Det finns en vanföreställning att man som djurvän ska uppskatta djurparker. Detta är självklart fullständigt felaktigt. Själva poängen med en djurpark är inte som det påstås att bevara utrutningshotade arter, utan att visa upp exotiska djur för människor. Om man verkligen ville bevara en art skulle man se till att skydda artens naturliga habitat istället för att hålla individer från arten fångna i i-länder. Det finns inget värde att bevara en art så länge de inte har en möjlighet att överleva i det fria på grund av att deras naturliga habitat förstörts av mänsklig expansion.

Antalet individer som hålls i fångeskap i djurparker är oftast så pass få (eftersom en större grupp inte skulle vara ekonimskt lönsamt att hålla) att deras genpool inte motsvarar det som behövs för att hålla arten stark och undvika inavel. På detta sätt kan djurparkerna istället bidra till att försvaga arter. Detta samtidigt som de individer man håller vänjer sig vid ett liv i fångenskap och därför kräver träning innan de kan åter-introduceras i det vilda (om detta överhuvudtaget sker).

Man kan också ifrågasätta det etiska i att fängsla en viss konkret individ och hålla den under omständigheter som inte är gynsamma för denna individ (som i djurparken inte kan leva ut sina naturliga beteenden fullt ut) och berättiga detta med artens överlevnad. Ett sådant abstrakt mål är inte något som kommer trösta det individuella djur som hålls fången för att människor ska kunna titta på det.

Om vi ville rädda djurarter skulle vi inrätta naturreservat över stora delar av jordens yta och inte tillåta mänsklig inblandning på dessa områden. Men detta skulle ju inte vara ekonomiskt lönsamt och kommer därför aldrig hända så länge våra handlingar vägleds av profithysteri och antropocentrism. Djur som hålls i djurparker är där för att underhålla människor och inte av någon annan anledning. Om det var för artens skull så skulle de flesta inte hållas på våra breddgrader överhuvudtaget.

Sökes: Korrekturläsare

Vi har precis sammanställt färdigt vårt zine (tror vi iaf). Det innehåller de viktigaste texterna från den här bloggen samt en del nya bitar. Zinet kommer att bli 62 sidor långt och nu behöver vi någon som kan korrekturläsa alltihopa och ge oss lite feedback. Allt ifrån "den här titeln är töntig" till "simma stavas med två M" behövs eftersom Tor är dyslektiker och jag själv är dum i huvet.
Så hör av dig om du har läshuvud och vill hjälpa oss släppa ett riktigt bra zine.

D.I.Y. or die

Jag insåg essensen i anarkismen genom ett litet häfte som jag hittade i en distrolåda på Skylten för många år sedan. Essensen är att vi inte behöver någon stat eftersom vi kan styra över oss själva. Vi behöver ingen som äger våra arbetsplatser för vi kan göra det själva. Jag är övertygad att punken föddes ur den progressiva rocken med samma essens: vi behöver inte er musikaliska skolning, era enorma arrangemang och era managers, vi kan göra det själva.

DIY, den politiska punkens heliga mantra innebär att skapa sin egen kultur på egna villkor utan att dra in ekonomiska intressen, företag, sponsorer och annan skit. DIY är tanken att vi alla kan spela roll även om vi inte har en dyr utbildning och feta resurser.

Vårt samhälle är uppbyggt på arbetsfördelning och specialisering. Ju mer vi specialiserat oss på ett område ju mer vilsna kommer vi vara på alla andra områden och därför desto mer benägna att betala för tjänster som vi lika gärna skulle kunna göra själva.

Med DIY-kulturen är vi fria att göra vad vi vill utan att behöva tänka på marknadskrafter eller profitjakt. Det vi vill uppnå uppnår vi i själva handlingen. Vi skapar det vi vill se och tar på så sätt direkt kontroll över våra egna liv. DIY kan innefatta allt från pärlplattekonst till ockuperade hus och den ekonomi som byggdes upp i Argentina av folket som jag skrev om i mitt förra inlägg.

DIY är att ta makten över sitt liv och forma det som man vill utan att vänta på grönt ljus från någon överhet. DIY är direkt aktion. DIY är direktdemokrati. DIY är anarkism.

För en längre text om DIY i hardcorescenen klicka här.

"Don´t tell me what to say, don´t tell me what to do."

Que se vayan todos!

I stort sett alla begrepp som vi omger oss av är kontruktioner eller i tysthet överenskomna kontrakt. Ägande är ett sånt begrepp. Det finns inget ägande utanför det som vi har kommit överens om. Du kan inte äga en skog men du kan äga ett papper som gör att alla inom vårt samhälle håller med om att du äger skogen. På så sätt är hela vårt ekonomiska system beroende av vår egen tro på dess stabilitet. Jag är den första att erkänna att jag inte vet mycket om ekonomi men jag minns att när jag gick på gymnasiet så hände det en jäkla massa spännande saker i Argentina.

På grund av skenande inflation hade man fixerat peson mot dollarn och öppnat upp den argentinska marknaden somtidigt som man priviatiserade statliga företag vilket ledde till att utländska varor konkurrerade ut de lokalt producerade varorna och mycket av den lokala produktionen gick under. Den stabilitet som man först hade upplevt var alltså inte långvarig och de som tidigare varit de producerande lagren i samhället blev arbetslösa och fattiga medan de som redan var rika hade råd att fortsätta importera lyxvaror från utlandet. Social oro växte och i december 2001 utbröt kaos i landet. Läs mer.

Förutom upplopp och en hastig växling av presidentposten mellan olika misslyckade gubbar så valde folket också att bygga en egen ekonomi, baserad på byteshandel. Genom att vägra att ta del av maktens sociala kontruktion av värde (dvs. valutan) underminerade man hela makten i samhället. Därför möttes man också självklart av starkt motstånd från den parlamentariska eliten. Detta exempel visar vilken makt den stora massan har vad det gäller att acceptera eller förkasta konstruerade begrepp.

Om vi finner att det finns begrepp eller konstruktioner som inte gynnar oss så är det vår uppgift att förkasta dem. Om vi inte gynnas av skönhetsideal så är de inte av något värde. De kommer enbart få oss att känna oss misslyckade och pressade. Förkasta skiten i så fall!

Om vi inte känner att det finns någon heder i att lönearbeta i det här samhället. Skit i vanäran som är förknippad med att arbetsvägra! Jag vill inte arbeta för att någon annan ska bli rik resten av mitt liv. Vill du verkligen det?

Rasism, sexism och nationalism är alla exempel på konstruerade gemenskaper som inte reflekterar verkliga avdelningar för intressen. Den verkliga fördelningen ligger i klass. Så länge vi accepterar de sociala konstruktioner som inte gynnar oss och våra intressen så kommer eliten att fortsätta prägla oss med de värden som de vill att vi ska omfatta för att på bästa sätt gynna dem: arbetssamhet, maktlöshet, isolation, konsumtionsvilja.

Så istället för att hjälpa dem bygga murar mellan oss så måste vi hitta sanna gemenskaper där vi kan utöva våra intressen och kämpa för det vi vill uppnå. Att finna gemensamma mål och arbeta mot dessa är det högsta vi kan hoppas på. Vårt ultimata mål är att säkra vår egen överlevnad som just nu hotas av den kapitalistiska världsordningen som strävar efter att sluka allt liv på denna planet. Är inte det värt att kämpa för?

Risen

We likes the political chug chug, yes!

http://www.myspace.com/risen 

Domesticering och biologisk mångfald

Med det agrara samhällets utveckling följde också domesticeringen av djur. Ganska få av alla de djur som lever på planeten är väl lämpade som boskapsdjur och här delades därför faunan upp enligt två tydliga kategorier: användbara djur och skadedjur.

Allt eftersom den agrara kulturen spreds sig trängdes de oönskade djuren undan, medan de användabara djuren domesticerades och avlades på önskvärda egenskaper.

När jag säger att jag inte dricker mjölk så är det många som påstår att kor inte skulle klara sig utan mänsklig hjälp. För det första finns det en helt bisarr tanke om att kor skulle avlida om man inte mjölkade dem men om du läst så här långt tar jag för givet att du är klyftigare än så. Många påpekar också att kor inte skulle överleva en svensk vinter utanför ladan. Ett utmärkt argument för att hålla dem uppbundna 8-10 månader om året. Men varför kan inte en ko överleva naturligt? Jo därför att vi har avlat sönder rasen, främjat det som ger oss fördelar och försakat det som inte är av någon betydelse för oss.

Det farliga i detta är inte egentligen att korna inte kommer att klara sig i vinterkyla om det inte skulle finnas männskor där att "ta hand om dem". Det farliga är att människan ända sedan jordbrukets uppkomst har försökt forma ett eget ekosystem som gynnar jordbrukskulturen.

Biologisk mångfald är ett av få värden som det sägs att vi värnar om trots att det inte ligger några marknadsintressen i saken. Men biologisk mångfald och civilisation är inte förenliga. Civilisationen är till sin grund en expansiv och kultur totalitär kultur som roffar åt sig av alla resurser den kommer över. Man gör detta eftersom mer resurser betyder snabbare utveckling och därför att detta antags vara något önskvärt i och med att det ligger i din kultur att tro det.

Varför skulle vi annars skövla ett område regnskog stort som en fotbollsplan var åttonde sekund om inte det var mer gynsamt för oss (tror vi) att använda den ytan för boskapsuppfödning? Skogens djur, de oönskade, lämnar än idag plats för de domesticerade djuren och regnskogen försvinner därför att man inte kan tjäna pengar på den som den är trots att regnskogen är den största källa till biologisk mångfald som vi har på den här planeten.

"För exempelvis orangutangerna, apor som bara finns i Indonesien och på den malaysiska delen av Borneo, är risken stor att de är utrotade om 10 år. På kort tid har antalet djur halverats till ungefär 6 000. I områden som utsatts för illegal skogsavverkning har antalet orangutanger minskat med 90 procent. Men även i områden där mer skonsamt skogsbruk ägt rum har antalet minskat med 60 procent."
-Klimathotet.net




När människan är borta, kommer där finnas plats för gorillan?

Danmark


"Christine Brockdorf, direktör för barn- och kulturförvaltningen i Köpenhamns kommun säger till DR att hon beklagar om unga människor hamnat mellan stolarna, och redan på måndag ska hon se över behovet av mer stöd till unga på Nörrebro." - DN 16.02.08


Jag vill bara påpeka att det fanns ett bra självständigt ställe för unga på Nörrebro att ta sin tillflykt till. Jag vill minnas att det låg på Jagtvej 69. Men det var visst någon som var tvungen att riva det. Är Danska myndigheter efterblivna eller har dom någon allergi mot egna initiativ som ligger utanför dess deras kontroll? Lita inte på någon som är över 40!

Punksvin och högerkukar

Jag lyssnar mycket på p1 i mitt jobb när inte cd-spelaren funkar. Idag hörde jag en borgelig kulturskribent vid namn Per Gudmundson som vill avpolitisera kulturen. Per skriver för SvD och har skrivit en artickel
(http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_790529.svd)
som väckt stor debatt om borgelig kulturpolitik.
Hans uttalanden i P1 fick mig att börja tänka på vad det är han vill egentligen. Kulturen och då kanske främst motkulturen är ett av mina viktigaste vapen för att skydda mig mot de krav som samhället ställer på mig. Enligt Per Gudmundson låg det tunga socialdemokratiska kedjor över det svenska kulturlivet efter sossarnas långa regerande av sverige. Han ansåg att det här behövde brytas och att kulturen skulle slita sig från vad han menade var sina socialistiska fjättrar. Vad han dock glömde bort är att den allmänna kultur som möter mig varje dag, inte de skivor jag väljer att lyssna på eller den konst jag uppskattar utan de allra flesta syn och hörselintryck jag mörts av, inte på något vis är socialistisk. Det är en kapitalistisk rovdrift på min sexualitet, mitt känsloliv och min självbild som hela tiden försöker trasformera mig från en levande kännande, tänkande människa till en konsument. Genom att "avpolitisera" kulturen försöker Per Gudmundson vrida ett av mina starkaste redskap för att stå emot de här ekonomiska krafterna som vill förändara mig ur mina händer. Som punkare är det självklart för mig att kulturen är politisk, och att politiken är kultur. Alla beslut som tas, all reklam som produceras, alla fackföreningar som motarbetas, alla hus som byggs, all skog som skövlas är kulturyttringar. De påverkar mitt sätt att se på världen och på mina medmänniskor. Men alla gånger som jag kan komma till en fristad, en HC-spelning där ingen försöker få mig att passa in i samhället eller köpa en massa skit som jag inte behöver så är det politik.
Det finns konservativ överhetskultur och revolutionär kultur (och då menar jag kultur i mer klassisk bemärkelse). Att komma till en punkspelningt och slippa oroa sig för tävlan och ekoniomiska krafter är det fetaste jag vet och jag tror även att Per Gudmundson vet vad det innebär och ogillar det skaprt. Det sätter ju hela hans världsbild ur spel, marknaden är inte fri på en punkspelning, marknaden kan dra åt helvete.
Man skulle kunna tänka sig att det här är en generationsgrej. Att det är de ungas kultur med rock, pop och punk på ena sidan mot vuxenvärldens kultur med teater, opera, och konstgalerier på den andra sidan. Visst finns det revolutioänar ungdomskultur, jag behöver väl knappast gå in på vad rocken spelade för roll för ungdomar på 50, 60 och 70-talen och visst finns det konservativ vuxenkultur med det fascistiska futuristerna. Men hur revolutionära är Back yard baybes? Vart tog Dregens jävla uppror vägen? Rock n Roll är död och begraven, mördad av ekonomiska intressen, idoldyrkan och elitism.
Testa å andra sidan att kolla på spelman på tak, en pjäs om hur unga judiska flickor bryter sig ur den judiksa moraltraditionen och om hur judar och socialister förföljs i det sena 1800-talets tsarryssland.
En avpolitisering av kulturen skulle leda till en avpolitisering av samhället i stort och det är precis det borgarsvinen vill. De vill lura oss att borgelig politik egentligen inte är politik och att marknaden är neutral på något sätt. Motkulturen är ett sätt för mig att skydda sig mot marknaden och den inverkan den har på oss. Ett redskap som vi måste vara medvetna om och lära oss att utnytja bättre.

Vetenskapen som religion

I lördags blev min far initierad som professor i genetik och jag var där och tittade på. Det hela bestod av en lång ritual där ett hundratal personer gick från en pinne till en annan på karriärstegen. De blivande doktorerna, för ändamålet klädda i speciell dräkt fick motta en hatt som symbol för sin vishet, en ring som en symbol för sitt "förbund med vetenskapen" och ett diplom som tecken på värdighet. Denna repetitiva ritual upprepades i två och en halv timme och det ända jag tänkte på under hela spektaklet var att detta är världens mest välförklädda religion.

Vetenskap sägs ju vara själva motsatsen till religion, men man ska minnas att vetenskapen uppstod i en monoteistisk kontext och monoteistiska religioner har alltid haft en tendens att vilja bryta markant med den religiösa företeelse som varit rådande innan. Det handlar om en religiös revolution till skillnad från den långsama reformation som sker över århundradena i polyteistiska religioner. Det är därför inte konstigt att vetenskapen inte vill framställa sig som en religion.

Men vad är vetenskapen egentligen? Till skillnad från begreppet kunskap innehåller begreppet vetenskap en antydan om att det finns en absolut sanning. En sanning som man med förnuftets hjälp ska jaga fram och sätta fingret på. På detta sätt har vi idag fått en skapelseberättelse som är minst lika fantastisk som tanken att världen skapades på sju dagar av en trancendent super-varelse: först fanns inget. Och sedan exploderade det. Kan vi veta detta? Kunskap å sin sida är något helt annat. Du kan ha kunskap om hur man bygger ett hus eller hur man hittar i skogen. Men du utformar inga generella teorier som är universellt hållbara. Du måste anpassa din kunskap efter din kontext.

Vetenskapens högsta princip, det som i andra religioner brukar motsvaras av en gud eller tes är tron på att att människan med sitt överlägsna intellekt kan låsa upp universums alla gåtor och finna absoluta svar på alla frågor genom empiriska studier.

Men detta är ett antagande. Det är ett antagande att påstå att en penna kommer falla till golvet även det 4767:e gången du släpper den. Det är inget du vet. Du kan via en förklaringmodell (i det här fallet tyngdlagen) förklara varför pennan fallit varenda gång hittills, men du vet inte med full säkerhet att den kommer falla. Som alla folk i alla tider har vi kommit på en modell att förklara det som vi inte kan förstå oss på. Våra modeller kallas vetenskap, andras modeller kallas religion.

Människan har alltid varit en religiös varelse. Religionen behövs för att förklara det som vi själva inte kan förstå. Vetenskapen erbjuder oss svar på de frågor som vi i alla tider frågat oss själva. Den har en högsta princip, den har ritualer, den har tillochmed offer i form av djurförsök eftersom man enligt vetenskapen kommer kunna lösa alla världens problem genom att plåga ihjäl små djur.


Men om någon frågar dig: Hur stort är universum? Var tar det slut och vad finns bortom det slutet? Då har du ingen hjälp av vetenskapen, då är du en ensam och snurrig liten varelse i ett skrämmande stort universum som du aldrig någonsin kommer att förstå.

Ideas are bulletproof

Frågan är om jag inte hatar liberaler mer än vad jag hatar nazister. Nazister är ju som vi alla vet ett jävla slödder men de har i alla fall lyckats komma fram till att något är fel i samhället och att det måste förändras. Liberaler däremot sitter bara med sina skygglappar (modell störst) och låtsas som att vi lever i den bästa av världar.

Detta gick upp för mig när jag läste en topplista över de mest lästa bloggarna i Sverige just nu. Till min chock fanns inte den här bloggen med utan listan toppades istället av ett gäng tonåriga borgarbrackor som skrev om sina dyra kläder och shopping. Är det verkligen det intressantaste vi kan läsa om? Ännu mer konsumtion? Jag försår egentligen inte hur man kan bygga en identitet kring konsumtion, något otryggare går väl knappast att tänka sig. Om du är dina prylar så riskerar du ju att en vacker dag vara ingenting om dina prylar plötsligt skulle tappa sitt värde. För självklart måste man hänga med i trenderna för att bevara sitt eget värde, om en tröja skulle slitas snabbare än vad den blev impopulär skulle detta inte behövas, men för att öka på takten så är det ju attans så effektivt det här med trender.

Det får mig att tappa tron en gnutta på människor i stort. Som om jag hade någon tro på människan kvar att tappa.

Konsumtion är ett hot. Inte bara genom att överexploatering hotar vår natur och taskig produktion kränker människor utan konsumtion är även ett hot mot dig. Saker du äger kan mycket väl äga dig i slutändan. Investera i en långsiktig identitet.

Din kropp är ett nöjesfält

I den fornnordiska religionen (aka. Asatro) fanns det många olika aspekter av den själsliga världen. Man hade känningar, förbannelser och andra sprirituella fenomen som gestaltade en själsig värld bortom det rent synliga. En sak skiljer dock den fornnordiska religionen ifrån många andra religiösa traditioner. Man hade inget begrepp som separerade kroppen från själen. Så vitt vi vet (och det är egentligen inte jättemycket man vet om fornnordisk religion eftersom de flesta källor vi har om religionen är författade efter kristnandet av norden) så gjorde man alltså inte skillnad på kropp och själ utan om man kom till Valhall efter döden, då var kroppen faktiskt i Valhall.

Vart vill jag komma med detta? Jo, här finns något vi kan lära oss som vi efter århundraden av inflytande från stoisism, gnostisism och andra grekiska filosofier viljat bortse ifrån: din kropp är en del av dig. Den definerar inte din identitet eller dina begränsningar men det finns ett samspel mellan sjäsligt liv och fysiskt liv. Våra kroppar är det närmsta vi kommer resten av skapelsen, vår absolut mest direkta kontakt med naturen. Din kropp är den enda ägodel som du kommer besitta under hela ditt liv.

Med en lycklig kropp är det lättare att må bra i stort. Kroppen är till för att användas och när du använder den på rätt sätt så kommer det göra att du mår bättre. Mat krävs t.ex. av kroppen och att äta god och nyttig mat gör oss lyckliga. Att äta onyttig mat gör oss kanske lyckliga för en kort stund men kommer i längden ge ett otillfredställande resultat. Kroppen vill även ha närhet, lagom med sömn och rörelse. Man behöver inte träna som ett tok för att märka de positiva effekterna av att motionera sin kropp. Genom att sätta in din "själ" i ett sammanhang av att vara bunden i en kropp med konkreta behov kan du finna egna lösningar på dina problem. Behandla din kropp med respekt.

PS. Saker som kroppen inte vill ha är t.ex. droger, raffinerat socker, andra gifter, kolesterol, för mycket (eller för lite) sömn, strålning, inaktivitet, etc etc.

Derrick Jensen

Jag har inte fått chansen att läsa en hel bok av Derrick Jensen än, men jag har lyssnat på två föreläsningar av honom och än så länge tycker jag att hans analys är helt glasklar. Klippet nedanför handlar om det ouppmärksammade våld som vi omger oss med och lyckas så väl med att ignorera.

Derrick pratar mycket om hur vi måste släcka vårt hopp om den rådande kulturen för att kunna uppbringa den beslutsamhet som krävs för att föra den kamp som krävs för att störta civilisationen. Vi måste inse att det inte väntar någon guldkantad framtid för oss. Vi är arbetssäljare och i det här samhället kommer vi att fortsätta sälja vår arbetskraft för att ha råd att betala för vår egen existens till den dag vi är för utslitna för att utgöra ett hot mot samhället.

xDestroy Babylonx


We likes the vegan metal yes!
http://www.myspace.com/xdestroybabylonx

Senaste nytt!

Dagens löpsedel på Expressen upplyste mig om att det nu finns ett medel som kan bota din oro och ångest. Det var något med denna löpsedel som fick mig att haja till. Vad jag vet så finns det redan tonvis av medel som folk använder för att dämpa sin oro och ångest och än så länge så har jag inte hört talas om att något av det skulle funka i längden. Visst kan vi knapra Prozac för att överleva en svacka i livet, men i längden så löser det inga problem på samma sätt som att livet inte blir lättare i längden av att knarka, supa, röka eller framkalla dopaminkickar med spel, sex, konsumtion, våld eller vad det nu är som man tänder på.

Det känns på något sätt givet att vi lever i ett samhälle där alla från tid till annan mår dåligt. Vi trivs inte med oss själva och vi trivs inte med vår livssituation. Vi vill vara snyggare, smalare, rikare, lyckligare. Depression och stress är de nya folksjukdomarna. Tidningarna hävdar att det är den ökade takten i samhället men ingen verkar särskilt intresserad av att ändra på något. Ökad takt betyder ökad konsumtion och produktion vilket betyder ökad "utveckling" vilket gör Rienfeld och hans gelikar hårda i brallan.

Så om vi alla mår så jävla dåligt av det här samhället, vem är det då som vill att vi ska fortsätta? Är det den onda konspirationen av kapitalister som driver på hjulet och håvar in storkovan? Självklart finns det de som tjänar på den så kallade "utvecklingen" men jag tror att det är större än så. Vi har kort sagt ingen koll längre. Bilen brinner och det sitter ingen vid ratten. Det här är civilisationens sista dagar, vi har definerat ohållbarheten genom att basera vårt globala samhälle på icke-förnyelsebara resurser. Hur bra låter det på en skala?

Nä just det.

Men det är ingen fara för nu finns det ett medel som du kan ta mot din oro och ångest! Så skit blankt i att vi bor i ett samhälle som uppenbarligen framkallar ångest och som dessutom infogar detta i sin ekonomi och gör det till något att tjäna pengar på. Människor är djur och djur reagerar på domesticering med ångest och oro, att se dessa problem som något naturligt som man kan mota av med ett piller är att se förbi hela problemet med mänsklig domesticering.

We're on so many drugs with the radios on and the curtains drawn...