Öppet brev till Timbro

Hej Timbro!

När jag läste Jonas Frycklunds bok "Yppighetens Nytta" om konsumtionens roll i samhället så var det med stor glädje som jag konstaterade att Frycklund nämner primitivismen som den enda konsekventa formen av kritik mot konsumtionssamhället. Tyvärr så bemöter han aldrig primitivismens konsumtionskritik och därmed känns det som att han lite lägger sig platt och erkänner sitt nederlag utan en ärlig kamp. Inte för att jag skulle oroa mig allt för mycket. Ur en ekologisk synvinkel är Frycklunds resonemang infantilt på sin höjd och skrattretande i sina dalar. Jag har däremot som ni kanske kan misstänka ett och annat att säga om Frycklunds syn på konsumtionssamhället.

Konsumtion är en naturgiven förutsättning för liv, alla varelser måste konsumera näring för att överleva. Konsumtion som företeelse kan därför inte kritiseras, men de uttryck och konsekvenser som konsumtionen får i vårt post-industriella samhälle kan vara en nyckel till vårt vara eller icke vara i framtiden.

Som Frycklund betonar spelar konsumtionen en viktig roll i det kapitalistiska samhället. Konsumtion är en förutsättning för den ekonomiska tillväxt som även leder till teknologisk utveckling. Frycklunds argument är att denna teknologiska utveckling är bra för miljön då den leder till allt miljövänligare alternativ. Som exempel pekar han bland annat på kylskåp och bilar som med fördel kan bytas ut med jämna mellanrum för att effektivisera deras energiförbrukning och minska deras miljövådliga effekter. Frycklund skriver också att lyx är någonting relativt, något som ständigt flyttas fram med ekonomisk utveckling, han verkar också medge att behov är något som kan skapas utifrån en ny produkt.

[se inlägget Teknologi och ekonomi]

Inte heller kommenterar Frycklund att den generella trenden globalt går mot en ökad konsumtion som leder till ökad miljöpåverkan, även om varje enskild enhet som konsumeras är mer miljövänlig än tidigare. Energieffektiva apparater är bra, men det är fortfarande apparater som genom sin produktion, sin transport och sitt bruk orsakar skada på miljön. Inga apparater är därför bättre.

Det samhälle som Frycklund förespråkar bygger i mångt och mycket på alienation: Arbetarens alienation från sitt arbete, konsumentens alienation från sin miljöpåverkan och osynliggörandet av produktionens verkliga konsekvenser. Det är just det perspektiv som man kan förvänta sig från en vit, välbärgad man, med en trygg anställning hos Svenskt Näringsliv som gått den enkla vägen och inte ifrågasatt sitt eget samhälles mörkare sidor.

Vårt samhälle är i nuläget en boll som kastats rakt upp i luften med hjälp av fossila bränslen och hänger stilla i väntan på ett oundvikligt fall. Den befolkningsminskning som Frycklund menar att primitivismen förespråkar är oundviklig, men det är kapitalismen som kommer att orsaka den. Ju längre vi kämpar med att försöka suga den sista saften ur vår planet innan fallet ju fulare och våldsammare kommer denna populationsminskning att bli och ju fler människor kommer att behöva stryka med innan vi återigen anpassat oss till jordens naturliga bärkraft.

För att komma tillrätta med de problem det kapitalistiska samhället orsakar oss behövs ett nytt ekonomiskt system som inte är lika slösaktigt som kapitalismen. Det behövs en mentalitet av sparsamhet och respekt inför naturens begränsningar från de människor som har allra störst möjlighet att påverka. Vi behöver inte bara sluta konsumera i onödan utan även sluta producera i onödan. Den konsumtion som vi väljer att hålla fast vid behöver genomsyras av ett hållbarhetstänkande. Både ekonomisk tillväxt och teknologisk utveckling behöver ge efter för hållbarhet. Marknadens utsvävningar måste begränsas för att hushålla med resurser och energi.

Normerna för vad välfärd innebär idag är tätt sammankopplade med vårt materiella välstånd och även om välfärd lika gärna kan innebära tillgång till ren luft, vatten och omgivning, trygga anställningar och en närhet till naturen så kommer denna normförändring inte att kunna inträffa över natt. Ett sätt att påverka människors handlingar vilket på sikt kan leda till ändrade vanor och attityder är genom ekonomiska incitament. Här har politiker ett ansvar att påverka. Om priset av en vara skulle reflektera dess miljöpåverkan så skulle det med all säkerhet påverka vårt konsumtionsmönster. Olika former av klimat- eller miljöskatter måste därför införas som ett första steg mot en hållbar ekonomi.

Frycklund förkastar Christer Sannes idéer om att vi bör minska takten på ekonomin genom att arbeta mindre, med hänvisning till att de representerar en icke existerande drömvärld som aldrig kommer att fungera. Han använder sig i sitt avslutande kapitel av en klassisk nyliberal strategi nämligen att försöka maskera sin egen politik som normalitet, som det enda sättet samhället kan fungera på. Jag skulle vilja påstå att den miljömässigt hållbara kapitalistiska framtid av fortsatt ekonomisk tillväxt och teknologisk utveckling som Frycklund förordar är den mest orimliga av alla utopier jag läst om. "Det är en vacker tanke Jonas”, som äldre alltid brukar säga till oss unga idealister "men det kommer ju aldrig fungera i verkligheten."

Med en nedlåtande klapp på huvudet
/Jens, VSE Media