Det post-imperialistiska kapitalistiska system av konstant tillväxt som byggde er välfärd har som följd att miljöpåverkan har exporterats till utvecklingsländer och pressats på framtiden. Med kärnkraft lyckades man skapa billig energi för att göda tillväxten i mitten av förra århundradet men samtidigt skapade man avfall som kommer att utgöra en fara för allt levande under tusentals år fram i tiden. Lösningen? Vi gräver ner skiten i marken! JA!
Bruk av fossila bränslen har tillåtit den enorma tillväxt som såg till att ni alla hade jobb när ni växte upp (till skillnad från oss) men har också fört med sig koldioxidutsläpp som idag har fört med sig en global uppvärmning som vi inte vet om vi kan hindra. Än mindre verkar någon faktiskt på allvar vilja hindra den om det innebär att bromsa in den ekonomiska tillväxten. Det finns överhuvudtaget idag ingen diskussion rörande hur man ska nå en hållbar utveckling som sträcker sig mer än fem eller kanske på sin höjd tio år fram i tiden.
Så nu är min fråga till 40- och 50-talisterna: Förväntar ni er att vi ska nöja oss med detta? Ska vi 80- och 90-talister bara rycka på axlarna och glatt börja sopa upp er skit samtidigt som vi handskas med en skenande klimatförändring och torkar era nerskitna rövar eftersom ni alla tydligen tänker bli uppåt hundra år gamla?
På det hela taget ska ni vara sjukt nöjda med att vi inte är mer utspårade än vad vi redan är, vi har all anledning. Jag har aldrig haft ett fast jobb och tack vare det samhälle ni glassade på under er livstid så räknar jag inte med att någonsin fylla femtio. Lite brinnande bilar och civil olydnad är inget emot vad vi kommer få genomleva innan det här är över så sluta grina och städa upp er skit innan ni går.
