Vetenskapen som religion

I lördags blev min far initierad som professor i genetik och jag var där och tittade på. Det hela bestod av en lång ritual där ett hundratal personer gick från en pinne till en annan på karriärstegen. De blivande doktorerna, för ändamålet klädda i speciell dräkt fick motta en hatt som symbol för sin vishet, en ring som en symbol för sitt "förbund med vetenskapen" och ett diplom som tecken på värdighet. Denna repetitiva ritual upprepades i två och en halv timme och det ända jag tänkte på under hela spektaklet var att detta är världens mest välförklädda religion.

Vetenskap sägs ju vara själva motsatsen till religion, men man ska minnas att vetenskapen uppstod i en monoteistisk kontext och monoteistiska religioner har alltid haft en tendens att vilja bryta markant med den religiösa företeelse som varit rådande innan. Det handlar om en religiös revolution till skillnad från den långsama reformation som sker över århundradena i polyteistiska religioner. Det är därför inte konstigt att vetenskapen inte vill framställa sig som en religion.

Men vad är vetenskapen egentligen? Till skillnad från begreppet kunskap innehåller begreppet vetenskap en antydan om att det finns en absolut sanning. En sanning som man med förnuftets hjälp ska jaga fram och sätta fingret på. På detta sätt har vi idag fått en skapelseberättelse som är minst lika fantastisk som tanken att världen skapades på sju dagar av en trancendent super-varelse: först fanns inget. Och sedan exploderade det. Kan vi veta detta? Kunskap å sin sida är något helt annat. Du kan ha kunskap om hur man bygger ett hus eller hur man hittar i skogen. Men du utformar inga generella teorier som är universellt hållbara. Du måste anpassa din kunskap efter din kontext.

Vetenskapens högsta princip, det som i andra religioner brukar motsvaras av en gud eller tes är tron på att att människan med sitt överlägsna intellekt kan låsa upp universums alla gåtor och finna absoluta svar på alla frågor genom empiriska studier.

Men detta är ett antagande. Det är ett antagande att påstå att en penna kommer falla till golvet även det 4767:e gången du släpper den. Det är inget du vet. Du kan via en förklaringmodell (i det här fallet tyngdlagen) förklara varför pennan fallit varenda gång hittills, men du vet inte med full säkerhet att den kommer falla. Som alla folk i alla tider har vi kommit på en modell att förklara det som vi inte kan förstå oss på. Våra modeller kallas vetenskap, andras modeller kallas religion.

Människan har alltid varit en religiös varelse. Religionen behövs för att förklara det som vi själva inte kan förstå. Vetenskapen erbjuder oss svar på de frågor som vi i alla tider frågat oss själva. Den har en högsta princip, den har ritualer, den har tillochmed offer i form av djurförsök eftersom man enligt vetenskapen kommer kunna lösa alla världens problem genom att plåga ihjäl små djur.


Men om någon frågar dig: Hur stort är universum? Var tar det slut och vad finns bortom det slutet? Då har du ingen hjälp av vetenskapen, då är du en ensam och snurrig liten varelse i ett skrämmande stort universum som du aldrig någonsin kommer att förstå.