Que se vayan todos!

I stort sett alla begrepp som vi omger oss av är kontruktioner eller i tysthet överenskomna kontrakt. Ägande är ett sånt begrepp. Det finns inget ägande utanför det som vi har kommit överens om. Du kan inte äga en skog men du kan äga ett papper som gör att alla inom vårt samhälle håller med om att du äger skogen. På så sätt är hela vårt ekonomiska system beroende av vår egen tro på dess stabilitet. Jag är den första att erkänna att jag inte vet mycket om ekonomi men jag minns att när jag gick på gymnasiet så hände det en jäkla massa spännande saker i Argentina.

På grund av skenande inflation hade man fixerat peson mot dollarn och öppnat upp den argentinska marknaden somtidigt som man priviatiserade statliga företag vilket ledde till att utländska varor konkurrerade ut de lokalt producerade varorna och mycket av den lokala produktionen gick under. Den stabilitet som man först hade upplevt var alltså inte långvarig och de som tidigare varit de producerande lagren i samhället blev arbetslösa och fattiga medan de som redan var rika hade råd att fortsätta importera lyxvaror från utlandet. Social oro växte och i december 2001 utbröt kaos i landet. Läs mer.

Förutom upplopp och en hastig växling av presidentposten mellan olika misslyckade gubbar så valde folket också att bygga en egen ekonomi, baserad på byteshandel. Genom att vägra att ta del av maktens sociala kontruktion av värde (dvs. valutan) underminerade man hela makten i samhället. Därför möttes man också självklart av starkt motstånd från den parlamentariska eliten. Detta exempel visar vilken makt den stora massan har vad det gäller att acceptera eller förkasta konstruerade begrepp.

Om vi finner att det finns begrepp eller konstruktioner som inte gynnar oss så är det vår uppgift att förkasta dem. Om vi inte gynnas av skönhetsideal så är de inte av något värde. De kommer enbart få oss att känna oss misslyckade och pressade. Förkasta skiten i så fall!

Om vi inte känner att det finns någon heder i att lönearbeta i det här samhället. Skit i vanäran som är förknippad med att arbetsvägra! Jag vill inte arbeta för att någon annan ska bli rik resten av mitt liv. Vill du verkligen det?

Rasism, sexism och nationalism är alla exempel på konstruerade gemenskaper som inte reflekterar verkliga avdelningar för intressen. Den verkliga fördelningen ligger i klass. Så länge vi accepterar de sociala konstruktioner som inte gynnar oss och våra intressen så kommer eliten att fortsätta prägla oss med de värden som de vill att vi ska omfatta för att på bästa sätt gynna dem: arbetssamhet, maktlöshet, isolation, konsumtionsvilja.

Så istället för att hjälpa dem bygga murar mellan oss så måste vi hitta sanna gemenskaper där vi kan utöva våra intressen och kämpa för det vi vill uppnå. Att finna gemensamma mål och arbeta mot dessa är det högsta vi kan hoppas på. Vårt ultimata mål är att säkra vår egen överlevnad som just nu hotas av den kapitalistiska världsordningen som strävar efter att sluka allt liv på denna planet. Är inte det värt att kämpa för?