Den autonoma vänstern behöver primitivismen

Jag tror att den anarkoprimitivism som förespråkas av denna blogg och Derrick Jensen har väldigt mycket att erbjuda den autonoma vänstern. Autonom marxism (kommunism, anarkism eller vad man nu vill kalla det) har några inbyggda ideologiska problem som anarkoprimitivismen erbjuder lösningar på.

För det första är det svårfrånkomligt att den marxistiska historiesynen är eurocentrisk. Idén om att samhällen går från lägre till högre stadier är tätt knuten till kolonialismens kulturevolutionism. Detta innebär att kulturer som inte följer ett europeiskt mönster ses som lägre stående och måste därför "hjälpas upp till vår nivå". Ett sådant tänkande är enbart en förlängning av idén om den vite mannens börda och inte heller ett hållbart tänkande. Jag tror att tillochmed den industrikåtaste statskommunist inser att om hela världen befann sig på samma teknologiska nivå som väst så skulle ekosystemet kollapsa (ännu fortare än vad det gör idag när bara västvärlden lever efter denna standard). Primitivismen kan här erbjuda en djupare respekt för andra kulturer än den europeiska. För att läsa mer om olika historiesyner/tidsuppfattningar rekommenderar jag det här gamla inlägget.

För det andra har den autonoma marxismen och då främst syndikalismen (som vi gett en hel del utrymme i denna blogg och tillochmed menat på är den rimligaste vägen till revolution) ett starkt fokus på arbete. Det krävs dock en problematisering av arbete och en större fokus på frihet från arbete som primitivismen kan erbjuda. Målet med vår kamp bör inte vara ett samhälle där vi jobbar ihjäl oss med våra egna produktionsmedel utan ett samhålle där vi enbart jobbar så mycket som krävs. Man tror att människan på stenåldern jobba ca tre timmar om dagen med något som vi skulle kunna definera som arbete. Jag är övertygad om att arbete och fritid inte var begrepp som fanns i dessa människors begreppsvärld, bara saker som var olika viktiga. Arbete är ett nödvändigt ont lär vi oss genom anarkoprimitivismen.

För det tredje problematiserar anarkismen makt på ett sätt som många andra vänsterideologier inte gör (detta har vi skrivit om tidigare och jag vill inte upprepa mig). Anarkoprimitivismen erjuder en logisk följdtanke: det lättaste sättet att anhilera maktförhållanden är om det int finns något kapital. Civilisationen är själva grunden till kapitalismen, utan möjligheten att lägga värden på hög kan det inte uppstå klassklyftor (även detta har vi skrivit om tidigare).

För det fjärde kan primitivismen erbjuda den autonoma vänstern ett sunt förhållningssätt till djur och natur, något som fan kan behövas.