Frihet i teori och praktik

Igår arrangerade Klimax sin första aktion i Linköping. Den bestod av att man ockuperade en central korsning under en halvtimme. Polisen stödde aktionen och dirrigerade om trafiken men trots det var aktionen lyckad. Själva syftet med en sk. klimatkrock är att få folk att tänka till och reflektera över hur man själv är involverad i den kultur som håller på att ta kol på vår planet. Cudos till Klimax Linköping.

Även lokalpressen var där och filmade lite så idag går debatten hög på deras forum. Tyvärr är debatten en smula ensidig då det bara är slan som uttalar sig om hur förskräckligt det är med dessa snorungar som inte har något vett och tror att gatan är till för att uttrycka sin åsikt. Med vilken rätt har dessa ungdomar stoppat trafiken i innerstaden?

Det är intressant hur de flesta människor verkar se yttrande- och demonstrationsfrihet som något ytterst symboliskt. Det är något som tydligen kan utnyttjas för att nazister ska få demonstrera i fyra timmar på Stora Torget men hur många har någonsin reflekterat över hur de själva skulle kunna uttrycka sina åsikter? Om den enda frihet vi har är friheten att välja vilka varor vi konsumerar och vilka politiker vi röstar på då ligger vi bra jävla brunt till. Dessa handlingar reflekterar bara i vilken mån man håller med någon annan och inte vad man själv tycker.

Så jag kommer att fortsätta tycka och göra så länge jag bara kan, även om det betyder att jag i de flestas ögon fortfarande är en snorunge när jag är 25. Det samhälle ni har skapat skrämmer skiten ur oss, fattar ni inte det? Är det konstigt att vi är desperata och försöker hitta vägar att förändra när den värld som vi ska ärva håller på att kollapsa under bördan av era misstag? Städa upp er skit innan ni går eller acceptera att den generation som idag växer upp kämpar för sitt eget vacklande framtidshopp, och de uttryck som denna process kommer att ta. För det här är bara början, det kan jag lova.