Trubbel på jobbet del 3

Så var det slut på trubbel, och slut på jobb.
jag har verkligen avskytt att jobba på det här förbannade företaget. inga kollegor att prata med, tidspress och strul till som tätt och arbetstider som tagit knäcken på mitt sociala liv.
Med det här i bagaget orkade jag inte vänta på at min idiot till chef skulle behagta svara på förhandlingsframställan utan jag ville sluta så fort som möjligt. Så jag rådgjorde lite med facket och frågade vad dom trodde om min areferenser efter allt bråk. Dom sa att dom skulle ringa och prata med chefen och förslöka få dom att släppa mig så fort som möjligt men att jag ville ha de referenser jag faktiskt förtjänat. Chefen förstod inte att det här var ett erbjudande utan gav sig i valnig ordning in i en lång harrang om att han kunde sparka mig när han ville och att jag hade två veckors uppsägningstid och avslutade det hela med "ring aldrig hit och hota mig igen din jävla fitta" vart han nu fick det ifrån eftersom det inte handlade om något hot alls.
när jag fick reda på det här kort därefter tog jag det tunga beslutet att säga upp mig i alla fall utan förhandling och bara komma därifrån så fort som möjligt. Jag skrev ner min avskedsansökan på en lapp som jag fick på bibblan när min telefon ringde, det var från jobbet och först övervägde jag att inte svara men tänkte att jag måste ju ta tag i det här förr eller senare. Det var en underchef som ringde och frågade om jag var på väg, jag svara de att jag skulle gå ner till centralen och sätta mig på bussen så fort som möjligt. under de 45 nmin som det tog att ta mig till jobbet förberedde jag mig på tidernas jävla avhyvling. när jag kom fram var underbossen som ringt inte på sitt kontor så jag gick ner och började packa min bil. då ringde han igen och sa att jag skulle komma upp, så jag gick på krigsstigen upp till kontoret och fick sätta mig på en stol. "Nu jävlar kör vi" tänkte jag men fick bara en lite skuldmedveten utläggning om att min tur skulle läggas över på ett ánnat transportför4etag och att jag skulle få sluta den sista, en och en halv vecka senare. Jag frågade om mina vitsord och jag skulle få något fint som jag skulle kunna ha i mitt CV, mitt sista krav alltså.
Jag tror inte ett ögonblick på att det finns något annat företag som ska köra min tur utan att de bara ville bli av med mig.
Man kan välja att se det här som ett misslyckande, jag fick inte behålla mitt jobb och jag gissara tt företaget kommer att skötas lika jävla illa som innan. Men min fackliga kamp har varit en fint inslag i min arbetssituation och det har varit gött att visa att maninte behöver ta vad skit som hälst. Att försöka opåverka sitt eget luiv i en situation där man är på nåd och onåd utlämnad åt någon annan är någonting jag råder alla att prova på. det stärker ens självkännsla jävligt mycket och man får en stålthet av det som känns i hjärtat.
Arktoriteter blir arktoriteter bara när man väljer att se dom som sådana. jag tänker aldrig svassa för någon chef som inte sköter sitt jobb.

The union forewer defending our rights, down whit the blacklegs the workers unite!