Respektlösheten kommer att stå oss dyrt


Corren skriver glatt att älgjakten börjar på måndag och efterlyser bilder från blodsporten. Den enda jag känner är att alla former av respekt för dessa majestätiska djur är som bortflugen. Vi behöver dem inte och därför respekterar vi dem inte längre, precis som vi inte respekterar några djur som vi inte får en personlig relation till. Och knappt ens då kan man räkna med någon form av respekt.

Jägarna pratar om viltvård och försöker få jakten att framstå som ett nödvändigt ont. Vi måste mörda älgarna, annars kommer de dö. Men det förstår ju inte jag mig på som är så liten och naiv att jag tror att det går att lösa eventuella populationsproblem* på något annat sätt än att mörda oskyldiga varelser. Nej, det handlar fan inte om något nödvändigt ont. Det är helt uppenbart att detta är något som många går och längtar efter. Att få komma ut i skogen och döda något levande. Jag hoppas de får som de vill, jag hoppas att de skjuter ihjäl varandra. Varenda jävla en.

Samma respektlöshet för livet som visas upp under jakten i sverige syns tydlig i djurfabriker över hela världen, i fiskeindustrin och på alla andra plan där människor interagerar med djur. Det var det som upprörde mig mest med filmen Sharkwater, att vi har mage att bete oss på detta sätt är förbluffande men samtidigt inte helt överraskande.

Vår mat kommer från plåtburkar och plastförpackningar som vi köper i en mataffär. Detta gäller även för folk som jagar eller föder upp egna djur. Den allra största andelen av den mat de äter har någon annan producerat och sålt till dem. Det är inte konstigt att människor som lever på detta sätt förlorar respekten för det ekosystem och de djur som förser dem med denna föda. Det finns ingen riktig kontakt mellan maten vi äter och den som odlas eller jagas.

Vi är vilse. jag har hävdat det tidigare och jag säger det igen. Vi vet verkligen inte vad det är vi pysslar med längre...

*Är det någon art som har populationsproblem och borde jagas för att inte förstöra ekosystemet så är det människor. Själva tanken att djurstammarna inte skulle klara sig om vi inte sköt av dem är det mest antropocentriska skitsnack jag någonsin hört. Vi är högfärdiga, respektlösa apor som tror att naturen inte har mekanismer för att hantera populationsförändringar. Men det kommer vi få känna på snart nog.