Till Anders

Det här är en lite för lång kommentar som svar på de kommentarer som Anders postat i inlägget om kravallerna i Rosengård.

Jag undrar i vilken låssasvärld Anders lever i där vuxna människor inte använder våld när det passar dem? Ungdomar kan ibland tagit till stenar, smällare och bensin på eget bevåg medan vuxna har använt tårgas, batonger, gevär, helikoptrar, napalm, pansarvagnar och kärnvapen eller satt samma vapen i händerna på ungdomar med årder att mörda varandra, så att sätta sig ner och prata om problem ser jag inte som ett vuxet beteende. Vuxna människor är inte storsinta, fredliga och ”civilicerade”. Vuxna människor är våldsamma, giriga, hämndlystna och ignoranta.

Men frågan är fortfarande varför världen är så våldsam, varför misshandlar snuten ungdomar och varför kastar ungdomar sten på snuten?
för ett par veckor sedan stod jag i duschen hemma hos några vänner i Göteborg, mina pengar hade tagit slut helt och jag tänkte för mig själv att ”nu är jag fan nere på de mest grundläggande kraven på livet.” Det ledde naturligtvis till att jag var tvungen att fundera lite över vad de mest grundläggande behoven i livet är. Jag hoppas du hänger med nu: Mat, vatten och tak över huvudet, social gemenskap, rörelsefrihet och frihet från fruktan och smärta. Det skulle jag säga är de grundläggande behoven som alla har. De kraven är ingenting som samhället möter, det är ruskigt höga krav att ha i degens samhälle både i Sverige och globalt.
Däremot är det jävligt vanligt att samma behov blir exploaterade av människor med ekonomiska intressen. Jag hoppas att du förstår hur. I alla fall, om du har råd så kanske du kan få dina mest grundläggande behov uppfyllda men om du inte har det, och inte ser någon möjlighet att du kommer bli ekonomiskt oberoende och bosatt i en fin villa i ett lugnt område med fru och barn och en massa fina vänner så kommer hela upplägget at kännas väldigt orättvist och skrämmande. Rädda människor blir våldsamma och människor med en mörk bild av framtiden blir rädda. Jag vet det av egen erfarenhet och jag gissat att du också varit orolig och rädd från tid till annan.

Jag vet inte riktigt hur gammal du är Anders men jag gissar att jag är yngre än vad du är i alla fall. Jag vet inte riktigt hur mycket du engagerat dig politiskt men det finns en viss möjlighet att jag organiserat mig mer än vad du gjort. I alla fall om man är ung och politiskt aktiv (eller bara ung) så finns det en uppsättning svar och attityder som man får av företag och politiker: tystnad är det första, sen kommer lögner, svek, härskartekniker och till slut rent och oförklätt våld. Jag vet inte om du blivit jagad av snutar och fått hundar bussade på dig men det har jag och det är inte roligt. Om folk inte blir förbannade av det så undrar jag vad folk blir förbannade på, jag vet hur det påverkat mig.
Så Anders, om jag ska kunna ta något du skriver på allvar så får du sluta använda härskartekniker, och om du inte vet vad det är så får du tänka till.

Till sist få har jag lite frågor till dig Anders: hur mycket land äger du? Äger du fabriker eller några produktionsmedel över huvud taget? Har du en årslön på banken? Har du undrat hur det kommer sig att aktieägarna i ditt företag kan få så mycket avkastning bara för att de råkar äga aktier? Är du rädd för att bli avskedad och förlora din inkomst? Känner du att du kan förändra samhället?
Om det är så att du äger en massa produktionsmedel och är ekonomiskt oberoende så förstår jag att du inte kan greppa varför folk är arga, om du inte är ekonomiskt oberoende eller äger produktionsmedel så kanske du skulle fundera lite på vad du skulle kunna tjäna på att bli lite arg själv, jag säger inte att du måste ge dig ut och kasta stenar på snuten men när du sett våldet som möter de som vill förändra (synligt eller dolt) så kan vi sätta oss ner och prata om vad vi ska göra.