Bitterhet

Min flickvän sa en gång att alla måste förändra sig innan de kommer fram till den ståndpunkt som man till slut fäster sig vid. Det är nog sant. Men jag förstår inte varför det måste vara min åsikt som alla i slutändan förkastar. Att ha en extrem åsikt kan vara påfrestande och att kämpa för medkänsla och allas rätt till sitt eget liv är extremt i vårt giriga och egoistiska samhälle. Men det är just därför som det är så viktigt att vi håller fast vid vad vi tror på. Vi kan inte kasta omkull hela samhället på en gång men vi kan visa att vi menar allvar och att vi inte tänker bli skrämda av så simpla saker som folks attityder mot oss eller vår egen bekvämlighet. På så sätt kan vi föra samhällets diskurs åt vårt håll och vinna mark för vår sak. Vi måste dock räkna med att våra valmöjligheter begränsas i ett samhälle som är så genomsyrat av grymhet. Det obehaget är ett billigt pris för rättfärdigheten som ligger i att representera det man själv ser som sant och rätt. Och om du inte känner den övertygelsen så kom inte och vifta med några flaggor, för systemet kommer inte falla imorgon eller i år. Revolutionen kommer inte vara en glammoröst slag som slutar på Rosenbads trappor. Det kommer vara ett outhärdligt maraton genom regn, snö, spott och spe.

Jag borde lärt mig vid det här laget att det är de tomma burkarna som skramlar mest...

Jag blir faktiskt mer upprörd när jag hör att folk har droppat veganismen än när jag möter folk som aldrig ens tänkt tanken att bli vegan. Det är inte så mycket för att personen i fråga är en extra besvikelse då hon tidigare visat sig "upplyst nog att ta till sig sanningen". Det handlar mer om signalerna som det skickar. Jag har tagit upp det här en del vad det gäller straight edge också. När en person ändrar sig och vänder ryggen åt vad hon tidigare sagt så blir allt som sagts tidigare värdelöst och lika så all tid och alla förhoppningar som jag lagt på den personen. Stereotypen att veganism bara är en ungdomsrevolt stärks för varje människa som "växer ur" veganismen. Min mor frågade mig för några veckor sen lite försiktigt om det sågs som vuxet i min miljö att frånsäga sig veganismen och börja äta "riktig mat" igen. Jag svarade att bara för att man blir vuxen behöver man inte bli dum i huvet.

Jag blir ledsen och trött och bitter. Och sen blir jag arg. Och sen blir jag aktiv igen.

This is the forth generation of kids that I see turning their back on me and just fall into confort and social acceptance. We give no trust for free anymore. People once swore eternal jihad and all out war to oppression and injustice but here they come, in their weakest, mild, submissive and yet arrogant lifestyle to just represent everything I hate. Where the fuck are all these mindless zombie motherfuckers now? ... We have to be the living examples that compassion and justice can still have a strong voice against Mother Culture. I don't care if you see violence. I don't care if you see radical visions. Every other try has failed. As warriors before us stated: get free or die trying.
- Destroy Babylon