VSE Media

VSE Media flyttar till ny adress: vsemedia.se

2010-01-02T04:49:00.003+01:00

Ansvar och skuld

2009-12-26T23:08:00.007+01:00

Någonting som återkommit flera gånger när jag pratat med kurratorer och liknande är att livet automatiskt blir svårt om man ständigt tar på sig vikten av alla världens problem. En annan aktivist jag nyligen träffade kallade samma fenomen för "jesuskomplex". Man vill helt enkelt kunna rädda hela världen, hela tiden. Vid en första anblick låter det kanske nobelt men det krävs inte så mycket inlevelse för att inse hur utmattande och deprimerande det är i längden att ta på sig allt lidande man ser i världen.

Så man försöker göra som de säger och gör sitt bästa för att inte ta så hårt på all skit i vardagen. Man läser tidningen med en nypa salt och lyssnar på Derrick Jensen när han säger att vi inte är lika ansvariga som de multinationella företagens direktörer för avskogningen. Men sen kommer den andra biten. Vi är fortfarande ansvariga för vår naturresursbas och dess bevarande. Vi har ett ansvar mot de system som ser till att vi överhuvudtaget kan överleva.

Jag läste en bok för ett tag sedan om 1900-talets moraliska historia av Jonathan Glover. Han resonerar där kring hur människor överhuvudtaget kan utföra de hemska gärningar som begicks under förra århundradet. Det handlar främst om folkmord, men även om flygbombardemang av städer, en otroligt grym taktik som britterna anammade under andra världskriget. En genomgående tes som Glover driver är att den som förtrycks måste avhumaniseras så att det våld som brukas kan rationaliseras, hutuer benämnde tutsier som ohyra precis som nazisterna gjorde med judar och andra oönskade grupper. Detta är nödvändigt eftersom människor generellt inte ser sig själva som dåliga människor, alla besitter en moralisk identitet som dikterar vilka handlingar vi har möjlighet att genomföra och inte, rent moraliskt. Vi vill inte se oss själva som den som mördar tusentals oskyldiga och gör många gånger fler hemlösa i en bombräd. Det avstånd som skapades mellan piloten och dennes offer underlättade för gärningsmannen att genomföra sitt extremt våldsamma dåd utan att förlora förståndet. Våldet abstraherades och rationaliserades. Det var krig helt enkelt. Man är ju tvungen att knäcka några ägg för att göra sig en omelett.

Så om vi tänker på våld mot naturen, mot ekosystem och fattiga människor i avlägsna länder, kan vi då inte se exakt samma struktur? Extrema våldshandlingar utförs från ett stort avstånd och abstraheras och rationaliseras. Det är ekonomisk tillväxt helt enkelt, det är våra vardagliga liv. Om vi tvingades att se vad vi på en global skala gör mot denna planet skulle vi bli tvugna att ändra vår självbild. Samma sak återkommer när man talar med köttätare om deras konsumtions inverkan på djuren. Ingen vill se sig själv som den som bidrar till att grisar lever på kala betonggolv och drivs till kanibalism. Trots att vi på samma sätt inte ser oss själva som människor som förstör planeten för de fattiga, för djuren och för kommande generationer så ingår vi i ett system som varje dag utövar våld mot vårt eget livsuppehållande system. Vårt enda hem.

Även om vi vägrar se oss själva som en del av problemet, som en som förstör, kan vi klara av att se oss som den sortens människa som passivt tittar på? Är det kompatibelt med vår moraliska identitet? Kan vi se vad som pågår utan att ingripa? Och om vi ingriper, vilka gränser kan vi tillåta oss själva att sätta för vårt engagemang och våra metoder? Kan vi låta oss själva ta en paus för att vila? För att låta magsåret dra sig tillbaka? För att försöka dämpa ångesten?

Jag har inga svar på den här punkten, bara frågor som jag brottas med varje dag.

Zeitgeist om religion

2009-12-23T10:45:00.003+01:00

Som så många andra populärkulturella fenomen som kommer från det stora landet i väst bör Zeitgeist tas med en smula salt. Dock är det riktigt att se kristendomen som en religion som uppkom i en kontext av andra religioner som var orienterade kring soldyrkan. Kristendomen bygger bara vidare på dessa grunder och uppför sitt eget skal och övertar de gamla traditionerna i ny form. Vad vi egentligen firar i dessa dagar är solens återkomst, vilket för mig känns oändligt mycket relevantare än mycket annat man kan fira i dessa dagar.

Stöd Jonatan genom tiden i finkan!

2009-12-18T08:59:00.002+01:00

Runt jul är det extra viktigt att tänka på alla de som riskerat sin frihet i kampen för något större och som därför sitter i fängelse. Livet i fängelset är isolerande och det är lätt att känna sig övergiven. Som en rörelse måste vi ta hand om varandra för att kunna fortsätta växa och det är därför det är så viktigt med fångstöd.

I Sverige har vi sedan i höstas en fånge som heter Jonatan som vi tidigare skrivit om här på bloggen. Han sitter just nu av ett 18 månader långt fängelsestraff för aktioner mot urban utbredning. Du kan läsa mer om Jonatan i vår intervju med honom: Del 1 Del 2 Del 3.

Jonatan har en svår tid i fängelse just nu och skulle uppskatta stöd i form kort, brev, musik, litteratur, flygblad etc. Han vill gärna veta vad som händer på utsidan. Om du vill bidra till en julklapp åt Jonatan så maila oss så ordnar vi det. Annars, skicka hälsningar och kärlek till:

Jonatan Strandberg
BOX 248
593 23 Västervik

Hälsningar kan även skickas till: freejonatan@yahoo.se

You suck

2009-12-16T21:05:00.005+01:00

Det finns gott om råpuckon därute. Om man tänker sig att livet är ett mellanstadiedisko där alla vettiga människor redan har haft den goda smaken att gå hem och börja lyssna på punk istället och alla puckon står och hoppar i en klunga i mitten så kan man mitt i publikhavet se en kille crowdsurfa på de andras uppsträckta armar. Det är Stefan Jensen.

Stefan Jensen vill i en artikel i Slitz upplysa alla törstande män därute om hur man får ligga med feminister. Artikeln öppnar han upp med att kalla genusvetenskap för en pseudovetenskap att jämföra med alkemi och frenologi eftersom den följer hans egen definition av vetenskap som något som producerar "bevis, mätbarhet och tydlighet". Jag vill därför upplysa Stefan för ett nytt spännande forskningsfält: samhällsvetenskap. Samhällsvetenskaperna, däribland genusvetenskapen, har inte naturvetenskapens mätbara metoder och sanningsanspråk. Samhällsvetenskapen sysslar med att analysera sociala strukturer och relationer med hjälp av begrepp och modeller. Detta för att förstå hur mänskliga samhällen fungerar i all sin analoga komplexitet.

Ett av de begrepp som genusvetenskapen, som samhällsvetenskaplig diciplin, använder sig av är de så kallade härskarteknikerna. Med dessa kan man analysera agerandet hos personer som syftar att sätta sig i en maktställning gentemot andra. Härskartekniker används av de flesta människor, både män och kvinnor i situationer där man vill utöva makt över någon annan. Genom att genomskåda dessa tekniker kan man blottlägga "härskarnas" fula knep som används i handlande och retorik. Kan man få sin motpart att inse att han/hon/dem använder härskartekniker kan man arbeta mot en omotiverad ojämlikhet i en relation mellan människor.

Låt mig ge exempel på dessa härskartekniker:

- Osynliggörande

Precis som hos andra självpåtaget frigida kvinnominoriteter – frikyrkliga, till exempel – finns en utsvulten libido inom varje feminist som fullständigt exploderar när den väl släppts lös.

Genom att göra en annan människa till ett medel mot sitt mål (i detta fall att lägra en feminist) osynliggörs dennas männsklighet och rätt till respekt. Individens identitet tillintetgörs vilket öppnar upp för vidare exploatering.

- Förlöjligande

Efter att din utvalda feminist fått uppleva den fullständiga sexuella tillfredsställelsens njutning kommer hon förmodligen att inse att livet är på tok för kort för att sitta på dunkelt upplysta kaféer och vara arg för saker saker hon inbillat sig.

Att kvinnor skulle ha inbillat sig den struktur som gets namnet patriarkat är ju en bahändigt sätt att bortse från deras åsikter om man är snubbe och tycker att det verkar jobbigt att ändra sitt beteende mot brudar.

- Undanhållande av information

Vägra att spela på hennes planhalva. Håll henne osäker på vad du egentligen tycker, och låt henne på inga villkor lura dig till att tala allvar. Detta desarmerar hennes bitska, radikala grundinställning, och gör henne motvilligt intresserad och nyfiken.

Jag antar att "jag skriver för Slitz, vill du knulla" inte går hem i feministkretsar...

- Dubbelbestraffning

Varje feminist har ett undermedvetet som inte gjort annat än att tänka på sex ända sedan hon svärtade håret och klippte luggen efter linjal, och det har bara legat och längtat efter att få ta full kontroll under några passionerade timmar.

Detta är en riktig going, först anklagas feminister för att förtrycka sin egen sexualitet för att sedan förlöjligas när de väl har "frälsts" av Jensen.

- Påförande av skuld och skam
Påförande av skuld och skam sker när dubbelbestraffning används i kombination med förlöjligande och i stort sett hela artikeln är ett exempel på hur feminister förlöjligas och beskylls för att föra fram manshatande, irrationella och förvirrade idéer.

Tills sist har jag ett tips för alla er därute som fortfarande vill ligga med feminister men som insett att Stefan Jensen snackar skit. Det är dessutom ett mycket bättre tips eftersom det ger vinst varje gång: bli feminist själv! På så sätt kan du ligga med en feminist även om du är den enda personen i rummet.

Det är krig.

2009-12-14T23:57:00.003+01:00

Igår diskuterade jag COP15 med en vän och fick frågan om jag tycker att det ger någonting att folk startar upplopp på stora toppmöten. Just då tyckte jag väl att det kändes sisådär nödvändigt men drog en analys lånad av Zerzan och drog lite parelleller till den uppmärksamhet som djurrättsaktivister på 90-talet fick av att bränna Scan-lastbilar: tillsynes missriktade handlingar som får sin enda konsekvens genom att skapa publicitet och debatt. En debatt som tyvärr alltid blir snedvriden på grund av samhällets syn på vad våld egentligen innebär.

Jag åkte aldrig till Köpenhamn (men det kanske iofs inte är försent). Det kändes som att den nytta jag skulle kunna göra där vägde så pass mycket lättare än den tid och kostnad som resan skulle utkräva mitt i en intensiv kurs på universitetet. Men när jag nu ikväll satt här hemma och läste liveupdateringarna om vad som pågår där nere och reflekterade över gårdagens diskussion så kom jag att tänka på en annan sida av det hela. Den sida som jag lyckas skjuta undan så ofta i vardagen och sällan verkligen tänker på.

För även om jag sitter här hemma, långt från sirener och hundskall, helt isolerad från vad som händer i Köpenhamn, i Antarktis valreservat eller på andra platser på jorden så är jag, som en levande varelse involverad i en ständig konflikt. En konflikt med ett system som förgör samhällen och krossar människor, som mördar djur och skogar. Fan, konflikt är ett för litet ord för vad som pågår. Det är krig det handlar om och varje dag som jag sitter här och låtsas som ingenting så ljuger jag för mig själv och för min omvärld. För det finns ingen fred mellan mig och de multinationella företagen, ingen fred mellan mig och den västerländska imperialismen, ingen fred mellan mig och snuten.

Våra motståndare för sitt krig varje dag, på alla fronter. Genom att förgifta vårt språk och våra kroppar, genom att stjäla våra resurser och vår tid. De slutar inte bara för att vi inte slåss tillbaka, de slutar inte för att vi ber snällt, de slutar inte, någonsin. Och visst, jag kan inte stoppa dem. Även om jag ansträngde mig till min fullständiga förmåga skulle jag inte kunna störta templets pelare över de som stuckit ut mina ögon. Men det betyder inte att jag ska sitta här och ljuga och låtsas som att allt är ok. Det är inte ok. Det är så jävla långt ifrån ok.

Life after people

2009-12-14T11:56:00.003+01:00

Jag fortsätter dagens muntra humör med att återposta denna film. Den är lite väl amerikansk men innehåller en hel del peppande scener. Det känns lättande att tänka på hur snabbt jorden kan komma att återhämta sig efter människans dominans.

Det är inte varje dag...

2009-12-14T10:39:00.001+01:00

som man faktiskt blir glad när man läser Dagens nyheter.

Stadsodling

2009-12-12T19:22:00.004+01:00

Sedan jag började studera humanekologi har jag blivit allt mer peppad på stadsodlingar. Vid en första anblick kan det tyckas smått naivt och romantiserande. Men matproduktion är en fråga av allra största vikt och hur vi får tag på vår mat formar i stor utsträckning vår världsbild. Självklart vet vi alla innerst inne att maten inte tillverkas i mataffären och att någon faktiskt har producerat den och tranporterat den till affären men det är ändå inte en process som vi är särskilt medvetna om och inte ett dugg deltagande i. Detta innebär att vi alieneras från de processer som vi är beroende av för att överleva. Detta i sin tur leder dels till att vi underskattar värdet av vår mat och att vi är fullständigt boeroende av det samhällssystem som producerar vår mat. Vi är beroende av att skaffa fram de små papperslappar som vi byter mot mat. För att få papperslappar behöver man sälja sin tid eller råna värdetransporter och båda två alternativen är både jobbigare och mer osäkra än att själv odla sin mat.

Bor man på landet i en fin liten villa är det kanske ingen svårighet att plantera lite buskar, träd och ett land som förser en med delar av ens kost. Men bor man i en stad så minskar ens chanser att odla sin egen mat betydligt. Anledningen till detta är självklart att all mark inne i staden ägs av någon annan som antagligen har mer pengar än dig. Men precis som det finns tomma hus som borde anses vara allas hus så finns det stora oanvända markytor som används föga eller på ett dumt sätt (som parkeringsplatser tillexempel). Att helt enkelt ta sig rätten att se efter sin egen försörjning borde inte vara något kontroversiellt. Om jag nu inte vill ha ett jobb så borde jag väl få lov att odla min egen mat, på en bit mark som inte används, för att försörja mig själv?

Tyvärr är det inte alls självklart, precis som det inte är självklart att tomma hus är allas hus. Guerilla-gardening som det har kommit att kallas är nämligen en form av direkt aktion som stärker självständigheten hos de som utöver den och som utmanar hur vi ser på ägande och rättigheter. Att anlägga en stadsodling är därför en revolutionär handling så god som någon, oändligt mer konstruktiv än att kasta sten och förhoppningsvis minst lika själsligt belönande. Samtidigt bildas en gemenskap kring den konstruktiva verksamheten och om skörden är god kan även mycket av avkastningen skänkas till de som inte har råd att köpa mat.

Det är därför som vi med stor glädje välkomnar att Mykorrhiza startar upp en odling i Göteborg! Håll er uppdaterade på det här projektet så att du inte missar en chans till fina erfarenheter och inspererande arbete!

För er stackare som inte bor i Göteborg så har även Klimax ett projekt som heter Tillväxt som kan vara värt att kolla upp.

Klimat, konsumtion och teknologi

2009-12-12T09:08:00.006+01:00

Nu är COP15-mötet igång och jag är mer inställd på apokalyps än någonsin. EU skjuter till pengar och visst är det bra, men långt ifrån nog. Kina utvecklas mot grön kapitalism och visst kan man se fördelar med det, men inte tillräckligt. En rad viktiga frågor kommer att behandlas på toppmötet, men trots det saknas de initiativ som verkligen krävs. Vi har ännu inte insett vilken knipa vi är i och kanske är det just för att ingen vill ta konsekvenserna av vad ett sådant erkännande skulle innebära.

Att tobaksindustrin ljuger om skaderiskerna med cigaretter är gammalt. Att LRF försökte tysta ner och ignorera Djurrättsalliansens avslöjanden om missförhållanden på svenska grisfarmer har de själva erkänt. De gör inte detta för att de är övermänskligt onda utan för att det som de tjänar pengar på hotas. En del av deras värdsbild, att deras produkt är värd att köpa, riskerar att rasera.

Men vad händer när hela världssystemet hotas av sin egen omfattning och sitt eget drivmedel? Förnekelse såklart. Som humanekologistudent vet jag att det inte finns något som helst underlag för vad klimatförnekarna kallar "skepticism". Om du tvekar så rekommenderar jag bloggen Biology and Politics.

Det finns dock olika grader av förnekelse. De mest tokiga är de köpta lobbyister som menar att klimatförändringarna är påhittade, deras motiv är lika tydliga som OPECS när de påstår att Peak Oil aldrig kommer att inträffa. Men vi lever alla i någon grad av förnekelse inför vad vår civilisation gör med planeten, vårt enda hem.

Vissa vågar kritisera överkonsumtionen och västvärldens slit-och-släng-kapitalism. Dessa kritiska röster kommer oftast från vänster då liberaler och ekonomer fortfarande tänker i samma gamla banor: konsumtion ger ekonomisk tillväxt som ger utveckling. Man stannar inte upp för att kritisera vad utveckling egentligen innebär eller om ekonomisk tillväxt överhuvudtaget är hållbart. Det står klart för de allra flesta att obegränsad tillväxt i ett begränsat system är omöjligt. Tillväxt måste alltid representera ett värde som extraheras från en naturresursbas och när vissa blir rika innbär det att de lägger vantarna på värde som andra hade kunnat ha bättre nytta av. Rikedom kan inte existera utan fattigdom. Men fortfarande letar liberalerna gratisluncher på miljöns och de fattigas bekostnad.

Jag har även hört vissa kritiska röster till överbefolkningen på sista tiden och det är ett gott tecken. Själva tanken på att vi på något sätt skulle behöva reglera antalet människor verkar strida mot grundläggande humanistiska värderingar som vill upphöja människan till skapelsens höjdpunkt. Höjdpunkt eller inte så konsumerar mänsklig aktivitet idag en alldeles för stor andel av jordens resurser vilket är ett av de mest centrala problemen kring klimatförändringar. Det är mycket snack om kol och olja och de är väl de mest uppenbara bovarna men för att uppnå hållbar utveckling krävs så mycket mer än bara att fasa ut de fossila bränslena. Världens grönska erbjuder oss enorma tjänster genom att binda koldioxid och det är därför viktigt att se även till andra delar av vår livsstil än bara oljan. Vi måste verka för en grönare planet totalt sett.

Så egentligen utgör inte överbefolkningen ett fundamentalt problem, problemet är istället den konsumtion som stora mängder av människor bidrar till. Befolkningsökningen är därför en slags mellanhand mellan två andra faktorer. För den befolkningsökning som vi har idag hade inte varit möjlig utan vissa former av teknologi. Teknologier inom jordbruk och medicin ökar möjligheten till stora männskliga befolkningar. Det låter ju bra, alla vill vi väl vara friska och mätta? Men teknologin gör oss inte friska och mätta, det är naturen som håller oss friska och mätta. Om vi lever med naturen kommer vi att vara minst lika friska och mätta som idag men inte alls lika många. Sedan jordbrukets uppkomst har vi däremot försökt leva i motstånd till naturen, med jordbruk, medicin och fossila bränslen försöker vi kringgå den biologiska regimens begränsningar på oss som art.

För att en teknologisk utveckling ska vara hållbar krävs det att den utvecklas i samklang med den lokala ekologin. När teknologin utvecklas så pass snabbt att vi inte hinner observera dess påverkan på oss och vår naturgivna omgivning utsätter vi oss och vår omgivning för enorma risker. Det var genom denna långsamma trail-and-error som hållbara kulturer utvecklades över hela världen tills en kultur gjorde storartat intåg på världshistoriens scen och började utrota de övriga med sin överlägsna krigsteknologi och sina stora antal.

Det intressanta med "klimatkrisen" är att den för första gången på århundraden sätter oss på pottan och visar för oss att vår teknologiska utveckling har lett till skador på naturresursbasen som på sikt kommer tvinga oss att överge teknologin. Tidigare i historien har den teknikdominerade västkulturen hela tiden haft någon annan stans att exportera sina problem genom expansion och kolonisation, men nu är det slut med det. Nu sitter vi där med hela världen som spelplan. Hade vi stannat upp för att begrunda teknologins påverkan på våra omgivningar för tvåhundra år sedan kanske problemet bara hade gällt Europa och bristen på bränsle innan den industriella revolutionen, ett problem som globaliserades och knuffades längre in i framtiden med hjälp av fossila bränslen.

Det finns inte längre varken tid eller plats att fly den teknologiska utvecklingens negativa konsekvenser, vi kan inte längre blunda för att vi i tusentals år har levt i en kamp mot naturen istället för i samspel med densamma. Det finns inga andra lösningar än att hejda det som liberalerna kallar för ekonomisk utveckling och ställa om till en annan livsstil. Vi har sedan länge passerat den punkt där vi kan fråga oss själva om vi behöver ändra livsstil, frågan borde istället vara: kan vi ändra livstil tillräckligt fort?

Vit Jul

2009-12-11T12:55:00.003+01:00

Idag läste jag en metrokolumn om att ett ev fyra barn oroar sig inför jul på grund av vuxnas alkoholvanor. Det var en bra kolumn som behandlade något som bör föras fram just såhär års. När jag läste kommenterarna till kolumnen däremot så sjönk humöret rejält och jag blev påmind om att jag hört den här debatt förrut och fått höra de skraltiga motargumenten mot en vit jul. Lite sprit har ju aldrig skadat någon eller hur?

Det som det hela kommer ner till och som så många vägrar se är att alkoholkonsumtion inte enbart är ett personligt val. Det handlar inte bara om din egen rätt att koppla av på jul. Det handlar också om personer i ens omgivning och hur dessa påverkas av att du dricker alkohol. Det handlar om hur man bygger en kultur där alkoholen har en central roll, att vuxna människor accepterar att alkohol ska ska finnas till som en del av umgänget.

Jag tycker att det är självklart att inget barn ska behöva vara orolig inför jul för nått så pissigt som alkohol. IOGT håller med mig och du kan läsa mer om varför en nykter jul är bäst för alla på deras kampanjsida Vit Jul.

Fredens man

2009-12-10T13:55:00.004+01:00

Kom och se, nu gör fredens man entré
och en pålitlig livvakt har han me!
Han kan känna sig hemmastadd och trygg
helikoptrarna surrar kring som mygg.
Se nu sträcker han fram sin mjuka hand
emot priset för freden i sitt land.
På hans kind väller fram en liten tår,
låt oss hurra för fredens man i år!

Och så stämmer vi alla upp en sång
som är värdig och fosterländsk och lång
för hans frihet, hans mod och för hans fred.
Låt oss hoppas att offren sjunger med!

Hör nu säger han några valda ord
om den fred som han skapat på sin jord
medelst fasthet, beslutsamhet och makt,
lite terror och någon liten slakt.

Och så stämmer vi alla upp en sång etc.

Sen nu gångar sig fredens duva ut
till kanonernas brakande salut.
Hans gorillor med vaksamhet och kraft
följer efter med ögona på skaft.

Och så stämmer vi alla upp en sång etc.

Se nu flyger sig fredens duva hem
låt oss bedja en bön för alla dem
som försmäktar och lever i panik
innan freden förvandlar dem till lik.

Och så stämmer vi alla upp en sång etc.

- Allan Edwall

Konsumera mera!

2009-12-07T21:56:00.007+01:00

Lagom till jul skulle jag vilja lobba lite extra för VSE Medias distro som ser dagens ljus alldeles för sällan. Eftersom du läser den här bloggen så betyder det säkert att du inte är jätteintresserad av att handla julklappar men du har säkert en lillebror som kan behöva lite vett inbankat i huvudet eller en mormor som skulle vara asfräsch i en av våra djurrättströjor. Dessutom så borde du läsa inlägget Mikroekonomier igen och inse att du egentligen gör dig själv en tjänst genom att ge oss dina pengar.

Nej, men ärligt talat. Följande grejer finns och om du bor i Göteborgstrakten kommer du utan problem att kunna lägga rabarber på dem innan jul. Jag vet inte hur det funkar med frakt i juletider för att vara helt ärlig. Om du ska ha någon form av tillställning i Göteborg och vill att vi ska komma dit med distron så maila oss!

1. "If you love someone set them free" rättvismärkt t-shirt i ekologiskt bomull från Aslan Distro 150kr inkl. frakt 2. "We are not superior, We are all earthlings" rättvismärkt t-shirt i ekologiskt bomull från Aslan Distro 150kr inkl. frakt 3. "Silence is violence..." Aslan Distro 100kr inkl. frakt 4. "How about I eat you fucker?" rättvismärkt t-shirt i ekologiskt bomull från Roots of Compassion 150kr inkl. frakt.

Förutom nummer två av vårt eminenta fanzine Linköping Vegan Straight Edge så har vi också en hel del böcker till försäljning. Tänk på att om du inte bor i Göteborg så är det både billigare och smidigare att beställa dessa böcker direkt från t.ex. Adlibris.

COYNE, KELLY:URBAN HOMESTEAD 135 kr
CRIMETHINC WORKERS:DAYS OF WAR... 89 kr
CRIMETHINC:EXPECT RESISTANCE 101 kr
DIAMOND, JARED:VETE, VAPEN OCH VIRUS 125 kr
DIAMOND, JARED:UNDERGÅNG 83 kr
GOLDMAN, EMMA:ANARCHISM & OTHER ESSAYS 71 kr
GOLDMAN, EMMA:LIVING MY LIFE 142 kr
HAMILTON, ANDY:SELF SUFFICIENT... 256 kr
JENSEN, DERRICK:ENDGAME V01 162 kr
JENSEN, DERRICK:ENDGAME V02 162 kr
JENSEN, DERRICK:AS THE WORLD BURNS 119 kr
JENSEN, DERRICK:WHAT WE LEAVE BEHIND 189 kr
JENSEN, DERRICK:LANGUAGE OLDER... 156 kr
JENSEN, DERRICK:LISTENING TO THE LAND 162 kr
JENSEN, DERRICK:CULTURE OF MAKE BELIEVE 190 kr
JENSEN, DERRICK:WALKING ON WATER 122 kr
JENSEN, DERRICK:HOW SHALL I LIVE MY... 162 kr
QUINN, DANIEL:ISHMAEL 142 kr
QUINN, DANIEL:STORY OF B 142 kr
QUINN, DANIEL:MY ISHMAEL 142 kr
QUINN, DANIEL:BEYOND CIVILIZATION 109 kr
QUINN, DANIEL:TALES OF ADAM 109 kr
ROSEBRAUGH, CRAIG:BURNING RAGE OF... 239 kr
ROSEBRAUGH, CRAIG:LOGIC OF POLITICAL... 142 kr
SEYMOUR, JOHN:NEW COMPLETE BOOK OF SELF-294 kr
TOBIAS, MICHAEL:RAGE AND REASON 89 kr
WHITEFIELD, PATRICK:PERMACULTURE 87 kr
ZERZAN, JOHN:AGAINST CIVILIZATION 115 kr
ZERZAN, JOHN:TWILIGHT OF THE MACHINES 102 kr
ZINN, HOWARD:TERRORISM & WAR 88 kr

Problemet bakom problemen

2009-12-05T10:29:00.006+01:00

Det faktum att vårt ekonomiska system idag är globalt framstår som ett tveeggat svärd. Då vi delar information och idéer över hela jorden uppstår nya möjligheter men även våra problem är idag globala. Denna problematik aktuelliseras denna vecka i och med COP-15 mötet i Köpenhamn.

Vi kan inte blunda för att det finns starka ekonomiska intressen bakom en ojämlik globalisering av ekonomin. Stora klyftor mellan rika och fattiga är oerhört lönsamt för multinationella företag som kan producera varor i länder med låga löner för att sedan sälja till köpstarka, rika länder. Inte bara företagen tjänar på detta utan även de rika länderna som kan hålla en konsumtionsekonomi i flöde med hjälp av billiga produkter från fattiga länder. Denna ojämlikhet utgör ett grundläggande hinder för hållbar utveckling och man fråga sig om en utveckling mot en värld med enorma klyftor mellan rika och fattiga verkligen kan rymmas inom begreppet ”hållbar utveckling” eller om det inte ligger mer i begreppet än så.

De problem som vi ställs inför i den postindustriella världen handlar dels om grova orättvisor och om förstörda naturresursbaser i fjärran länder vilket kommer att påverka områdets invånare i många generationer framöver, men det handlar även om globala problem som påverkar oss direkt som individer och detta är en allvarlig aspekt av globaliseringen: även våra problem har blivit globala samtidigt som de har konkreta konsekvenser lokalt.

Sociala klyftor och maktcentralisering på en global nivå ställer oss inför helt nya problem som också kräver nya lösningar. Jag tror att de flesta av oss anser att ett så pass omfattande hot som klimatförändringar inte kan bekämpas på enbart lokal nivå utan att den form av maktcentralisering som COP-15 representerar har blivit ett nödvändigt ont för att hantera en situation som hotar att raskt slippa oss ur händerna. Med föroreningar och klimatförändringar som sprider sig över hela världen blir det uppenbart att våra tidigare former att organisera våra samhällen och dess sätt att bemöta problem inte räcker till.

De globala problemen ställs i relation till deras påverkan på individen genom modern informationsteknik. Individen kan i sin tur inte på något avgörande sätt påverka de problem som han eller hon ställs inför. Inte heller nationalstater kan tackla de enorma problem som närmar sig i form av Peak Oil och global uppvärmning. Varken individens möjlighet att påverka sin konsumtion eller sina närmsta politiker eller nationalstaternas suveränitet spelar någon större roll med problem som ignorerar alla mänskligt skapade gränser. Dessa problem är globala och kräver därför globala lösningar. Det spelar ingen roll om Sverige sänker sina koldioxidutsläpp betydligt så länge andra länder ökar sina utsläpp, internationellt samarbete är nödvändigt och detta sker på en nivå som är långt över vad en enskild individ kan hoppas påverka. Globaliseringen av ekonomin gör oss därför beroende av en globalisering av politiken och en centralisering av makten.

Man kan här dra den något pessimistiska slutsatsen att så länge de stater och andra makter som har mest att säga till om är de som är rikast så kommer de med makt ha ett intresse av att upprätthålla den rådande ordningen där multinationella företag fortsätter att exploatera människor och ekosystem i perifera områden samtidigt som de håller sin egen konsumtion i rörelse. Deras ekonomi är byggd på detta ohållbara system och de kommer därför att fortsätta försvara det tills de blir tvingade att ändra kurs av en utomstående kraft som till exempel en kris. Maktcentraliseringen gäller inte bara politiker utan även företag och internationella institutioner som IMF och WTO som även bidrar i att sprida den västerländska ekonomimodellen till nya områden.

Samtidigt så är denna globalisering av politiken det ända sättet för oss att tackla kommande miljöproblem. Globaliseringen i sig är därför inte problemet på denna punkt utan snarare de maktrelationer och ideologier som behöver överkommas för att uppnå verklig hållbar utveckling. Maktcentralisering kan ge makthavare möjligheten att ta de radikala beslut som krävs för att bemöta kommande kriser, men som även kan missbrukas för att upprätthålla rådande ohållbara samhällssystem.

För att komma ner till pudelns kärna så vill jag påstå att varken globalisering eller klimatförändringar är det huvudsakliga problemet, de är båda två symtom på ett mer grundläggande fel. Ojämlikhet är ett problem som funnits i mänskliga samhällen sedan civilisationens uppkomst och som ständigt bidragit till sociala och ekologiska problem. Utan de sociala hierarkier som tillåter ett fåtal att ackumulera mycker medan andra lever i armod. Vidare är det en ohämmad teknologisk utveckling, inte minst sedan industrialiseringens dagar, som gett upphov till de klimatförändringar som min generation kommer att tvingas hantera.

Den anarkoprimitivistiska analysen är tydlig: maktcentralisering och ojämlikhet är roten och det är denna som bör angripas för att komma till rätta med de problem som vi står inför i det långa loppet.

Mikroekonomier

2009-12-05T09:37:00.004+01:00

När jag imorse satt och läste UN-Habitats rapport State of the world om vår urbana framtid (för det är sånt som jag brukar göra innan klockan åtta på lördagmorgnar), så fick följande stycke mig att tänka till lite extra. Efter att ha berättat om Wal-marts ökade (och nästan imponerande) arbete för att framstå som ett miljövänligt och ansvarstagande företag tar författaren ett steg tillbaka och frågar sig:

If global forces such as Wal-Mart are signing on to save the planet by supplying organic produce and lobbying for carbon caps, why bother trying to strengthen local economies?
There are several critical reasons to pursue such a strategy. First, economic development rooted in local ownership and import substitution has clear benefits in terms of stopping economic leakage, a term that refers to community income that is spent outside the local economy. For example, each time a resident shops in a different town or larger center, the amount spent represents dollars and income lost to the home community. There are two basic forms of leakage: immediate and secondary. Immediate leakage occurs when members of a community travel to another center and use their locally generated incomes to make non-local purchases. Secondary leakages occur when a resident makes a purchase in the community but the product was purchased or manufactured outside the community. Money spent outside the community represents a loss to the local economy.

Anledningen till att jag fastnade för detta stycke var att det fick mig att tänka på något som Immortal Technique skriver en hel del om och som jag tidigare delvis kopplat till DIY. Om "vi" (dvs vår kulturella enhet t.ex. den autonoma vänstern, punkscenen eller en blandning däremellan) vill se oss själva som ett hot mot det omgivande samhället så måste vi i största möjliga mån göra oss självständiga från det omgivande samhällets stöttepelar. Detta är vad som menas med ett systems resiliens. Om det kapitalistiska samhället krisar och kraschar så kraschar vi med det så länge vi håller fast vid ett beroande av denna struktur. För att stärka vår egen rörelse måste vi därför tänka på vart våra pengar tar vägen och undvika "ekonomiskt läckage". Detta är självklart svårt så länge vårt "community" inte erbjuder alternativ till mat-, klädproduktion etc. UN-Habitat igen:

Two alternatives for development without growth are supporting existing
businesses and increasing the number of times a dollar is spent in the community.
Local purchasing is the primary means both of supporting existing businesses and of increasing the economic multiplier, resulting in a more efficient, self-reliant, economically resilient community.

Så länge vi tänker på DIY som något som är isolerat till musik eller kultur så kan inte begreppet bli särskilt revolutionerande annat än på en kulturell nivå. Men även produktion måste läggas om och omfattas av DIY-begreppet. Genom att organisera produktionen genom självstyrande arbetarkollektiv kan man uppnå en småskalig och hållbar produktion med bättre arbetsvillkor högre löner för arbetarna. Även detta är något som UN-Habitat tar upp och lobbar för även om man inte gör den koppling till anarkism som jag direkt tänker på när jag läser rapporten.

Slutligen kopplar UN-Habitat lokalisering av ekonomin till hållbar utveckling, något som känns relevant för eventuella alternativa sociala rörelser som vill frigöra sig från massamhällets oljeberoende:

cities need to reduce their dependence on outside markets and fossil-fuel-dependent transportation systems. What is needed are more localized systems of production, distribution, and consumption.
Local trading systems not only allow cities to increase self-sufficiency, they also contribute to strengthening local economies by giving communities the ability and resources to meet their own needs.

Natursyn och människosyn

2009-12-02T22:52:00.006+01:00

Ett av de viktigaste elementet som spelar in när det gäller vår syn på naturen är vad man inom Humanekologi kallar för "adaptive development", det vill säga att ett samhälle genom trail-and-error utvecklar en relation till naturen och därigenom skapar tabun och traditioner kring nyttjandet av naturresurser. Detta ger en natursyn som är anpassad till ens naturliga omgivningar och som ser till att ekosystemet som man lever av inte överexploateras. När folkförflyttningar eller teknologisk utveckling sker i ett tempo som omöjliggör "adaptive development" så uppstår det ofrånkomligen problem.

Med andra ord får vi problem när vi inte betraktar naturen som någonting att inträda i en relation med utan som en samling resurser som är till för att exploateras. Med en sådan syn på naturen kommer vi inte att sträva efter att förstå naturliga begränsningar och arbeta utifrån dessa i samarbete med naturen utan istället kommer vi att söka vägar för att arbeta mot naturen och överstiga de begränsningar som våra samhällen utsätts för. Varje steg bort från ”den biologiska regimen” innebär därför ett steg bort från ett samarbete med naturen mot ett rent utnyttjande.

Denna utnyttjande natursyn är även lätt överförbar till djur och människor då även dessa går att utnyttja för egen vinning istället för att söka någon form av symbiotiskt förhållande eller relation. Det hela handlar om att genom språk och handling tilldela vissa människor en lägre status. I ett samhälle där vissa människor betraktas som mindre värda blir det också lätt att rationalisera ett orättvist utnyttjande av dessa personer. Ofta tillskriver man dessa individer egenskaper som förenar dem med deras låga status. Om man ser till kön blir detta tydligt när man betraktar den uråldriga uppfattningen av kvinnan som mer nära naturen än mannen. Detta kan vid en första anblick verka romantiskt eller värdefullt och är även något som har plockats upp av eko-feminismen. Men istället för att fungera som en form av privilegium blir denna syn på kvinnan ett stigma som för henne närmare djuren samtidigt som mannen ses som mer mänsklig, mer kultiverad och mer värdefull. På grund av denna inneboende determinism har eko-feminismen fått en hel del kritik men i ett samhälle som inte har en nedlåtande syn på naturen skulle kanske denna tanke kunna stärka kvinnors ställning. I dagsläget innebär detta dock att bidra till ett subtilt förakt som vårt samhälle hyser för kvinnan så väl som naturen, de är båda två krafter som behöver stävjas och tämjas av det mänskliga (läs manliga) intellektet.

På så sätt länkas kvinnans underordnade ställning i samhället samman med det förtryck som även riktas mot djur och ekosystem i ett samhällssystem som utvecklats så fort att man inte har kunnat bevara en livsstil som utgår ifrån den biologiska regimen. Att vända denna trend är ett första steg mot en hållbar utveckling. Genom att ta del av kvinnors erfarenhet som på grund av deras marginaliserade ställning många gånger har inneburit ett naturnära arbete, främst i fattigare länder, kan vi få en uppfattning om hur vår livsstil påverkar de av oss som får ta de mest direkta konsekvenserna av vårt oansvariga förhållningssätt till de ekosystem som vi är beroende av för vår egen överlevnad. Genom att värdera kvinnors intressen och erfarenheter lika högt som mäns blir det nödvändigt för oss att ta större hänsyn till dem som arbetar allra mest i direkt kontakt med naturen. Det gäller att genom "adaptive development" lyssna och vara beredd på att omforma sitt samhälle för att kunna leva på ett hållbart sätt. Gemenskap och samarbete är värden som inte bara bör gälla mellan människor utan även mellan människan och ekosystemen.

Dance monkey, dance

2009-12-01T17:54:00.004+01:00

I ett klassiskt djurförsök som jag tror att jag läste om i Djurens Frigörelse av Peter Singer för en herrans massa år sedan så gav man apor fri tillgång till heroin. Med en simpel knapptryckning kunde apan omedelbart få sig en dos och uppleva ett rus som de flesta av oss knappt ens kan drömma om. Självklart tryckte aporna i försöket på knappen igen och igen tills drogen tog livet av dem. Utan att se vad som höll på att hända orsakade de sin egen död.

Ibland glömmer även jag att vi alla bara är apor.

Herr December

2009-12-01T08:58:00.003+01:00

Den moderna staden är ohållbart konstruerad och har gjort sig själv beroende av biltransporter! Vem ska vi skylla på? Herr December!

Inte bara var Henry Ford en av de allra första löpande bands-kapitalisterna som över allt annat prioriterade effektivitet i produktionen. Han var också så pass förutseende att han köpte upp hela system spårvagnstrafik i amerikanska städer och ersatte dem med bussar från hans egen fabrik vilket banade väg för privatbilismen när produktionen till slut hade blivit så effektiv att alla arbetare hade råd att köpa en Ford. Herr December var därmed en aktiv del i processen att förvandla arbetaren från en producent till en konsument. Han motsatte sig starkt fackföreningar och övervakade sina arbetare noggrant för att förhindra organisering mot den ökande produktionstakten vid fabrikens löpande band.

Det är Fords dröm om att göra bilen till något i var mans ägo som idag är en av de största orsakerna till koldioxidutsläpp, urban sprawl, bilolyckor etc etc.

Som om det inte räcker så var han aktiv nazist och skrev förordet till den amerikanska upplagan av Mein Kampf. Under andra världskriget spydde Fords tyska fabriker ut krigsmaterial till den tyska krigsmakten.

En Köpfri Dag

2009-11-28T08:11:00.004+01:00

Igår samlades vi över hela landet för att protestera mot djurindustrins grymheter på "pälsfria fredagen". Idag firar vi en annan högtid i Sverige. Lördagen den 28 november är nämligen utnämnt till En Köpfri Dag, den svenska motsvarigheten till Buy Nothing Day.
När nära nog varenda dag i almanackan har utropats till högtid av någon kommersiellt driven branschorganisation – ta till exempel kanelbullens dag, eller varför inte köttbullens – har konceptet En Köpfri Dag ett helt annat, viktigare uppdrag. Att medvetet och symboliskt avhålla sig från konsumtion under 24 timmar, något som instinktivt kan kännas onödigt eller till och med omöjligt för många, tjänar till att uppmärksamma oss på det ohållbara och oacceptabla i våra konsumtionsvanor. Problemet är inte att vi konsumerar, det är vad vi konsumerar och hur vi gör det. Och våra västerländska konsumtionsvanor är ohållbara och oacceptabla ur både etisk, demokratisk och miljömässig synpunkt.

Det kan inte sägas för många gånger: för den överväldigande majoriteten av människor är kapitalismen ett fruktansvärt misslyckande. Enligt Världsbanken konsumerar mänsklighetens rikaste femtedel minst 75% av våra gemensamma resurser, och även inom denna privilegierade elit blir de ekonomiska klyftorna allt djupare. Samtidigt präglas de bestucknas relation till mänsklighetens kvarvarande fyra femtedelar av av en djup dubbelmoral. Vårt koloniala arv medför ett dåligt samvete som påbjuder oss att sprida den västerländska livsstilens materiella välstånd som en universell rättighet till alla människor: alla ska ha rätt att konsumera sig lyckliga! Och den rättigheten kommer aldrig utan prislapp; en prislapp i form av avreglerade ekonomier där kontrollen över kapital och produktionsmedel koncentreras till ett minskande antal individer.

Utan att moralisera över vad som rätteligen tillhör vem, kan vi också konstatera följande: Vi vet ju så klart att vårt eget materiella välstånd bygger just på det faktum att det är vårt, och inte deras. Att vi är en minoritet som skiljer oss från majoriteten just i egenskap av vårt materiella överflöd. Därför skruvar vi, de bestuckna, på oss inför påståendet att alla människor i världen en dag skulle få möjlighet att åtnjuta ett materiellt välstånd av jämförelsebar nivå. Tanken att varenda människa i hela världen inom en överskådlig framtid skulle kunna åtnjuta samma ekonomiskt privilegierade livsstil som oss, ter sig kanske till och med löjeväckande för många: föreställ dig t.ex. att alla mänskliga individer, utan undantag, en vanlig dag skulle ta tjänstebilen till kontorsjobbet, slösurfa på arbetstid och ta en tidig fredag för att handla lite julklappar.

Kanske behöver man inte fantisera så långt för att inse att vårt materiella överflöd har en direkt koppling till den stora majoritetens kamp för brödfödan. Att vår egen konsumtion inte är någon konsekvens av, utan en aktiv del i ett system av ekonomisk orättvisa. Ett system där allt som kan förpackas och säljas som en vara produceras, inte för dess användbarhet, utan för dess lönsamhet. Ett system där alla individer, allt liv, alla ting, underordnas marknadens, varans och profitens logik. En Köpfri Dag uppmärksammar oss, om vi så vill, på allt detta.

Initiativet En Köpfri Dag bygger på ett grundläggande antagande att våra handlingar får konsekvenser för vår omgivning, och att insikten om detta medför ett ansvar hos individen för dennes handlingar. Samma positiva grundtanke driver individuella ställningstaganden som veganism och straight edge. Den är grundbulten i en aktiv livsstil som strävar efter att återta kontrollen över våra handlingar och deras konsekvenser – den är nyckeln till en positiv förändring inom och runt oss själva, och det är vad vi borde begära av varandra, utan undantag.

Därför vill jag uppmana alla att ta tillfället i akt att vara en del av En Köpfri Dag i år. Vi kan se det som en chans att bli medvetna om våra egna konsumtionsvanor – det minsta vi kan göra är att tänka en extra gång på var vi investerar våra tillgångar, och var de hamnar. Om våra handlingar på samma gång skulle bira till en positiv förändring för vår omgivning, får i det fallet ses som en positiv bieffekt.

Konceptet En Köpfri Dag började som en kampanj av organisationen Adbusters, och har sedan utvecklats till en internationell högtid. Istället för att helt avhålla sig från konsumtion uppmanar många till att avstå från energiintensiva produkter och istället handla lokalt och hållbart producerad frukt och grönsaker. Mer info finns på http://www.bnd.nu/ och http://www.buynothingday.co.uk/.

VSE Media i primitivismen

2009-11-27T22:33:00.004+01:00

Utan att ha läst ett enda ord om hur sociala rörelser organiserats så ser jag följande steg på vägen mot en primitivistisk folkrörelse:

1. Väcka intresse och sprida information
2. Nätverkande
3. Aktivering på lokal nivå

Jag kommer därför att se till att denna blogg på bästa sätt täcker punkt ett. Vi ska tillhandahålla lättillgängliga texter, filmer och ljudböcker om primitivism och civilisationskritik på både svenska och engelska samtidigt som vi fortsätter att skriva egna texter om ämnet. Vi ska föra ut primitivismen som idé till nya grupper och etablera våra tankar i det offentliga medvetandet och det offentliga rummet.

Vi behövs. Samhället befinner sig i en skenande situation och radikala tankar behövs för att ta med allmänna debatten i nya riktningar. Som Daniel Quinn skreiver i The Story of B så behöver vi människor med nya idéer, nya sätt att göra saker på. Tillsammans kan vi hitta på något riktigt dumt, men vi måste bli fler, vi har en lång väg framför oss.

När målen helgar medlen

2009-11-27T18:03:00.005+01:00

Det har under den gågna veckan uppdagats att vi har en grupp i Sverige som anser sig ha rätt att bryta mot lagen för att gagna sina egna intressen. En stor skandal har prånglats ut framför allmänheten ögon och julskinkan själv är i fara. Som aktiv i kampanjen Ett liv som gris så har jag uppfattat att människors reaktioner över lag har varit oerhört positiva till den utredning som Djurrättsalliansen genomfört. Men ändå kan jag inte räkna hur många gånger representanter från kampanjen av media fått frågan: tycker ni att målen helgar medlen? Man refererar då till att Djurrättsalliansen har gått in genom öppna dörrar för att dokumentera grisarnas situation. Jag hörde detta senast igår på Aktuellt då Svenska Veterinärförbundets informationschef fullständigt gjorde bort sig genom att beskylla Djurrättsalliansen för att vara lika skyldiga till missförhållandena på farmerna som farmarna själva.

Det som gör mig så förbannad med denna fråga är att det ständigt är vi som måste svara på den. Det skulle inte falla någon in att ställa samma fråga till en grisbonde. "Du har ju brutit mot djurskyddslagen på åtta punkter här i din produktion, tycker du att målen helgar medlen?" Aldrig hört det och jag kommer nog tyvärr hellre aldrig få höra det. Varför? På grund av målen.

En grisfarmares mål är att tjäna pengar på sina djur vilket generar billiga varor och ekonomisk tillväxt i samhället. Djurrättsallainsens mål är att försvara individer som inte kan föra sin egen talan och därigenom sätta käppar i hjulen för en produktion som kortsiktigt ses som samhällsnyttig eftersom den generar pengar.

Detta är det mesta dagsfärska exemplet på hur maktstrukturer används för att maskera våld och ursäkta överträdelser mot regler. När Djurrättsalliansen gör sig skyldiga till olaga intrång så använder vi "olagliga metoder" men när en bonde fixerar sina suggor eller inte strör båsen tillräckligt så bedriver han/hon en "rationaliserad produktion" och hans/hennes tillkortakommanden ursäktas med att det minsann inte alltid är så lätt att hinna med att ströa och rengöra spiltor med en så stor gård, speciellt inte när det är varmt. Våldet mot grisarna som befinner sig i en lägre ställning än farmarna har på så sätt rationaliserats medan Djurrättsalliansens lagöverträdelse upprör. Aldrig får man höra att om det nu är så svårt att följa djursskyddslagen så kanske man inte ska hålla 1.400 suggor i sin drift...

Vi måste erkänna för oss själva att vi alla brukar olika metoder för att nå våra mål, även om vissas metoder och mål sticker ut lite extra. Tyvärr så är det ganska ovanligt att ha som mål att föra en talan för oskyldiga varelser utsatta för ett fötryck. Så nästa gång någon i din närhet referar till Djurrättsalliansens metoder som oetiska eller olagliga, fråga dig själv vilka medel det är som helgar vilka mål och tänk därefter till vilka du känner mest tilltro till: företagaren med ett vinstintresse i att få fortsätta rationalisera sin produktion i brott med djurskyddslagen eller med ungdomar som jobbat dag och natt helt ideellt i två år för att föra någon annans talan.

Ett liv som gris

2009-11-24T03:46:00.000+01:00

Ett liv som gris from Djurrättsalliansen on Vimeo.

Läs mer om Djurrättsalliansens nya kampanj på www.ettlivsomgris.se

Kategorin "Överskattade historiska personer"

2009-11-13T23:27:00.003+01:00

Jag håller inte med om att den som missunnar andra vad han själv inte kan dra nytta av ska ha den slutliga rätten, även om han funnits på platsen mycket längre. Jag erkänner inte den rätten. Jag håller till exempel inte med om att det har begåtts en stor orätt mot Amerikas indianer eller de svarta i Australian. Jag går inte med på att en orätt har begåtts mot dessa folk genom att en starkare, högre stående, så att säga världserfarnare ras har kommit och tagit deras plats.
- Winston Churchill

Julvegomässan 2009!

2009-11-10T22:11:00.003+01:00

Svettiga män gör saker tillsammans

2009-11-04T23:36:00.006+01:00

Jag köper inte att hardcore är en extrem musikstil. Min morsa lyssnar på Millencolin och Hammerfall och redan för fyra år sedan kunde man ganska ofta se Hatebreed på ZTV, något som jag ser på ett tydligt tecken på en normförskjutning när det gäller vad som är extremt och inte. Även om vi inte kryper närmare mainstream-kulturen så breddas denna mainstream-fåra ständigt. Det som gör hardcore extremt är snarare kulturen runt omkring och budskapet. Jag tror att det är detta som tilltalat folk under de senaste decenniernaoch som tilltalar till en viss del än idag. När punk och hardcore kom var det nytt och spännande, en slags musik som aldrig hörts tidigare, i alla fall om man får tro de ungdomar som intervjuas i The Decline of Western Civilization.

Med detta vill jag alltså säga att det som verkligen gör hardcore lockande är någonting som ligger utanför musiken. En attityd, ett budskap eller ett sätt att göra saker. Jag tror därför att det är dessa saker som vi behöver titta på när vi frågar oss varför det fortfarande är så ont om tjejer inom hardcorescenen. Jag utger mig inte från att ha alla de rätta erfarenheterna i det här resonemanget och helst skulle jag därför vilja få kommentarer på denna analys av tjejer, personer involverade i andra scener än hardcorescenen, personer som var med i scenen på 90-talet etc. Mer debatt i harcorescenen är the way to go.

När jag i somras grävde ner mig i frågan om varför könsfördelningen ser ut som den gör i scenen så kom jag tillslut fram till en tes när jag vände på frågeställningen. Istället för att fråga mig varför hardcore inte verkar attrahera tjer så började fundera kring varför hardcore egentligen attraherar killar? Jag tror att svaret finns inom våra tillämpningar av maskulinitet.

Det finns få arenor för män att på ett accepterat sätt leva ut sina känslor, vilka känslor det än må vara. Visst har det hänt saker som fört oss bort från ett stoiskt manligt ideal under de senaste decenierna men vi är ännu långt ifrån att ha en syn på manlighet som tillåter en man att visa sig sårbar. Jag tror att vi alla bär på säckvis av uppdämd skit; ilska, sorg, smärta. Hardcore är vårt sätt att kanalisera de uppdämda känslorna och den frustration som vi som ungdomar upplever. Jag tycker att det lyser igenom rätt starkt att många killar inom scenen upplever en osäkerhet och bär på saker som de inte tillåts prata om eller inte har verktyg att hantera. Istället släpper vi ut vår frustration till tonerna av en musik som specialiserat sig på att gestalta utanförskap genom en virvelvind av musikalisk energi.

Var annars skulle detta beteende mellan män vara allmänt accepterat?

Det var det som jag som tonåring såg fram emot allra mest när det vankades hardcorespelning på Skylten. Det var energin i musiken och upplevelsen kombinerat med den utmanande motkulturen. Zines med konstiga idéer, infobord med konstiga grejer som man inte ens kunde köpa på Blue Fox. Sånt som idag reducerats till att band säljer sin merch. Snacket på scen går inte djupare än att uppmana oss att köpa denna merch. Allt för ofta får man gå hem med ett tomt bröst och sätta sig och lyssna på H20 för att få upp peppen på hardcore igen.

Med andra ord: hardcore är en sjukt tråkig scen och det är bara vi känslosuktande, testosteronstinna och i det fördålda sårade killar som fortfarande kan få ut något meningsfult av musiken. Detta tror jag också kan påverka till vilken grad tjejer väljer att engagera sig. Det förvånar mig inte det minsta att tjejer inte finner någon mening i hardcorescenen så som den ser ut idag. Och om man inte finner en djupare mening så kommer man inte heller att engagera sig i de instutitioner som driver hardcorescenens utveckling allra tydligast: band, arrangörsföreningar, skivbolag etc. Detta tjänar till att återföda det manliga tolkningsföreträdet inom scenen och skapar en ond cirkel där vi skapar en form av hardcore som är homogen och ganska tråkig. Tjejer som söker hård musik kan lika gärna lyssna på Bring Me the Horizon eller andra band som finns lättare tillgängliga så länge hardcore återskapas som en scen för och av killar.

Missförstå mig rätt: hardcore är en sjuk pepp och utgör fortfarande en höjdpunkt i vardagen av plugg, jobb och måsten. Men jag undrar lite vad vi egentligen har att erbjuda i dagens enorma informationsflöde och globaliserade ungdomskultur. Är vi fortfarande utmanande och extrema eller är vi bara en i mängden av subkulturer?

COP15-mötet närmar sig!

2009-11-04T09:41:00.005+01:00

COP15 är en stor händelse. Det är det största toppmöte som någonsin hållts i Skandinavien. Det handlar kort och gott om hur klimathotet ska tacklas. Ett gäng viktiga jävlar ska träffas och prata över våra huvuden om hur de menar att denna kris ska hanteras. Oavsett om du anser att du vill demonstrera mot den maktkoncentration som globaliseringen innebär och som yttrar sig i den här typen av möten eller om du vill ge politikerna ditt stöd för att genomföra radikala förändringar och ta drastiska beslut så åk dit! Klimatfrågan handlar om vår framtid och om inte rejäla krafttag tas nu på stört så kommer vår framtid att påverkas nämnvärt.

Så om du inte bestämt dig än, ta några minuter att läsa på vad det handlar om och styr upp en resa för det här mötet är oerhört viktigt.

Info från Miljöaktuellt
Autonoma Rötter
Anarkisterna mobiliserar

Herr November

2009-11-03T22:12:00.005+01:00

Milton Friedman skrev boken Capitalism and Freedom (bara en sån sak!) och grundade den så kallade Chicago-skolan som förespråkade en korporativistisk form av kapitalism. Chicago-skolan fick stort inflytande hos Sydamerikanska fasciststater under 70-talet. I Chile fick Chicago-skolans ekonomi katastrofala följder under Pinochet-regimen. När man släppte marknaden helt fri uppstod inte den magiska balans som Friedman hade förutspått utan istället följde inflation och arbetslöshet. Detta fick inte Friedman att tänka om, utan hans slutsats var att Chiles ekonomi inte släppts tillräckligt fri.
På det hela taget var Friedmans teorier så extremt korporativistiska att de krävde fasciststater för att överhuvudtaget testas i verkligheten. Inget demokratiskt land skulle frivilligt genomgå den ekonomiska plan som Friedman lagt fram.
Friedman är ett utmärkt exempel på vad som händer när man låter ekonomer få något att säga till om hur ett samhälle ska skötas.

Du kan läsa mer om Friedman och hans ekonomiska politik i Naomi Kleins bok "Chockdoktrinen".

Ansvarsfrihet är nyliberalismens största frihet

2009-10-30T18:51:00.004+01:00

Vattenfall vill satsa på en ny klimatsmart energibas. I klarspråk: mer kärnkraft. Trots att en folkomröstning fastställt att Sverige på sikt ska avveckla kärnkraften. I den pågående klimatdebatten hamnar klimathänsyn ofta på kollisionskurs med miljöhänsyn. Alternativ till smutsiga energikällor som kol och olja söks i biomassa producerad på mark som tidigare hyst regnskog eller i just kärnkraft.

Och vad är då problemet med kärnkraft? Jo, problemet är att det är en teknologi som vi ännu inte helt förstått oss på, precis som så många andra former av teknologi som vi idag använder oss av. Hållbara samhällen har låtit sitt resursbruk och sin teknologi att växa fram i samklang med sin naturliga omgivning. När det skett stora folkförflyttningar eller stora framsteg inom teknologisk utveckling så har detta kortsiktigt lett till en ekologisk kris innan systemet har stabiliserats och samhällets normer har utformats för att följa den biologiska regimen.

Den tidpunkt som vi befinner oss i just nu i historien är en tid av kollosal teknologisk utveckling där det inte finns någon möjlighet för oss att utveckla normer inför vårt sätt att interagera med naturen. På så sätt alienerar vi oss också från de regler som avgör vår överlevnad. Med andra ord: ingen vet vad som kommer hända med vårt radioaktiva avfall i framtiden. Datorsimuleringar och vetenskap kan påstå att vi kan bygga säkra slutförvaringar men vem tar egentligen smällen om vi har fel? Det är framtida generationer som i så fall kan komma att få betala dyrt för vår billiga och rena energi. Det är oansvarigt, sjukligt oansvarigt.

Men miljö och klimat behöver inte alls kollidera med varandra. Det gör de bara i nuläget eftersom vi utgår från ett antagande att vi inte ska behöva andra vår livsstil märkvärt. Men det absolut bästa sättet att lösa både klimat- och miljöproblem är en minskning i vad vissa kallar "det mänskliga företaget" (the human enterprise). Att helt enkelt sträva efter att förbruka mindre energi, spara på resurser och dra ner på takten är en taktik som kan leda till en hållbarare utveckling för miljö, klimat och människa.

Problemet är självklart att detta scenario inte överhuvudtaget får finnas i en marknadsekonomi. När hörde du senast någon politiker propagera för nolltillväxt? Vilket parti skulle gå till val med parollen "Avveckling och fred"? Det skulle innebära slutet för kapitalismen att bromsa in den ekonomiska tillväxten och det är därför liberaler som Jan Björklund glädjs när Vattenfall bygger ut kärnkraften medan jag undrar om mina barn, om jag mot all förmodan skulle få några, kommer att kunna äta bären som växer i skogen och dricka vattnet som rinner i bäcken.

Om du inte insett hur förbannad detta gör mig så scrolla ner och läs "Öppet brev till den utgående generationen"

HC>DIY>DA>A

2009-10-25T08:59:00.006+01:00

För de allra flesta människor kommer hardcorekulturen aldrig att få någon större betydelse. De allra flesta kommer överhuvudtaget aldrig höra talas om den, men det betyder inte att hardcore inte kan vara revolutionärt. Dels är det ett forum för radikala idéer som sedan förhoppningsvis kan spridas utanför scenen, lite som radikala djurrättstankar spreds utifrån hardcorekulturen på 90-talet. Men hardcore är också en arena där vi kan utforska nya förhållningssätt till varandra och prova nya organisationsformer. Det är ett utrymme som vi själva kontrollerar och på så sätt kan hardcore tjäna som en form av minirevolution. Precis som en liten strejk på ett visst företag inte omstörtar hela systemet men fortfarande är viktig för de inblandade individernas uppfattning om rådande maktförhållanden så kan hardcore hjälpa oss ändra vår egen världsbild och våra förhoppningar om vad vi tror är möjligt.

Utmaningen för dagens hardcorerörelse ligger tyvärr ett steg längre bak eftersom vi idag överhuvudtaget verkar sakna en ambition att vara ett alternativ till konsumtionssamhällets kulturformer. Vi verkar nöja oss helt och fult med att vara passiva konsumenter av en subkultur istället för att vara deltagande individer i något som ständigt skapas och återskapas.

Deltagandet på gräsrotsnivå är det som gör hardcorescenen speciell. Så länge det är vi som hardcorekids som bestämmer vad som är bra och inte, vad som är hardcore och inte så har vi makten att påverka vår scen. Vi väljer vilka band vi stöttar och inte, men det handlar inte bara om en liten egen minimarknad. Det handlar om det aktiva deltagandet i att skapa den kulturupplevelse som man "konsumerar". Som jag ser det är hardcore bara hardcore så länge vi själva har detta handlingsutrymme och inte låter företag eller medier diktera för oss vad hardcore innebär eller vad vi bör lyssna på. Detta handlingsutrymme som DIY-kulturen erbjuder oss ser jag som en form av direkt aktion. Direkt aktion förknippas ofta med att hitta på något olagligt men i själva verket handlar direkt aktion om att handla utan ombud vilket är vad DIY handlar om. Direkt aktion kan vara att anlägga en grönsaksodling på hyreshusets tak eller skapa en subkultur lika väl som att bränna nån idiots bil eller krossa en fönsterruta. I det långa loppet kan även dessa "icke våldsamma" former av direkt aktion vara en större känga mot samhället än de former som betraktas som "våldsamma". Genom att anlägga en odling på sitt tak kan man lära fler människor att odla sin egen mat vilket i längden kan göra dem mindre beroende av att löneslava för sin överlevnad. I sig självt kommer detta inte att leda till någon "revolution" men det innebär att förändra någons världsbild. Mat går från att vara något man betalar för i affären till något som växer ur jorden.

Den hardcorekultur jag vill se bygger med andra ord på ett medvetet tänkande kring direkt aktion och vill utmana det övriga kulturetablisemangets upplägg. Det är en kultur som vill förändra människors världsbild och visa på att det är möjligt att tillsammans åstakomma saker som man inte trodde var möjligt.

Slutligen så menar jag att vi, om vi organiserade oss på ett sånt här sätt, oavsett om vi ville det eller inte, skulle organisera oss anarkistiskt. En platt rörelse som arbetar utifrån direkt aktion för att utmana samhället är enligt mig så anarkistiskt som det går att bli.

Men frågan är ju: vill vi verkligen förändra? Har vi ambitionen att hardcore ska vara något mer än ännu en subkultur med en viss klädstil och en egen liten marknad där pengar cirkulerar fram och tillbaka för att skapa demos, zines och t-shirts som slutprodukter? Eller vill vi ha en annan slutprodukt? Kan vi tänka så långt? Vill vi tänka så långt i dagsläget?

Möte för civilisationskritiker i Göteborg

2009-10-22T23:10:00.002+02:00

Öppet brev till Timbro

2009-10-21T13:06:00.007+02:00

Hej Timbro!

När jag läste Jonas Frycklunds bok "Yppighetens Nytta" om konsumtionens roll i samhället så var det med stor glädje som jag konstaterade att Frycklund nämner primitivismen som den enda konsekventa formen av kritik mot konsumtionssamhället. Tyvärr så bemöter han aldrig primitivismens konsumtionskritik och därmed känns det som att han lite lägger sig platt och erkänner sitt nederlag utan en ärlig kamp. Inte för att jag skulle oroa mig allt för mycket. Ur en ekologisk synvinkel är Frycklunds resonemang infantilt på sin höjd och skrattretande i sina dalar. Jag har däremot som ni kanske kan misstänka ett och annat att säga om Frycklunds syn på konsumtionssamhället.

Konsumtion är en naturgiven förutsättning för liv, alla varelser måste konsumera näring för att överleva. Konsumtion som företeelse kan därför inte kritiseras, men de uttryck och konsekvenser som konsumtionen får i vårt post-industriella samhälle kan vara en nyckel till vårt vara eller icke vara i framtiden.

Som Frycklund betonar spelar konsumtionen en viktig roll i det kapitalistiska samhället. Konsumtion är en förutsättning för den ekonomiska tillväxt som även leder till teknologisk utveckling. Frycklunds argument är att denna teknologiska utveckling är bra för miljön då den leder till allt miljövänligare alternativ. Som exempel pekar han bland annat på kylskåp och bilar som med fördel kan bytas ut med jämna mellanrum för att effektivisera deras energiförbrukning och minska deras miljövådliga effekter. Frycklund skriver också att lyx är någonting relativt, något som ständigt flyttas fram med ekonomisk utveckling, han verkar också medge att behov är något som kan skapas utifrån en ny produkt.

[se inlägget Teknologi och ekonomi]

Inte heller kommenterar Frycklund att den generella trenden globalt går mot en ökad konsumtion som leder till ökad miljöpåverkan, även om varje enskild enhet som konsumeras är mer miljövänlig än tidigare. Energieffektiva apparater är bra, men det är fortfarande apparater som genom sin produktion, sin transport och sitt bruk orsakar skada på miljön. Inga apparater är därför bättre.

Det samhälle som Frycklund förespråkar bygger i mångt och mycket på alienation: Arbetarens alienation från sitt arbete, konsumentens alienation från sin miljöpåverkan och osynliggörandet av produktionens verkliga konsekvenser. Det är just det perspektiv som man kan förvänta sig från en vit, välbärgad man, med en trygg anställning hos Svenskt Näringsliv som gått den enkla vägen och inte ifrågasatt sitt eget samhälles mörkare sidor.

Vårt samhälle är i nuläget en boll som kastats rakt upp i luften med hjälp av fossila bränslen och hänger stilla i väntan på ett oundvikligt fall. Den befolkningsminskning som Frycklund menar att primitivismen förespråkar är oundviklig, men det är kapitalismen som kommer att orsaka den. Ju längre vi kämpar med att försöka suga den sista saften ur vår planet innan fallet ju fulare och våldsammare kommer denna populationsminskning att bli och ju fler människor kommer att behöva stryka med innan vi återigen anpassat oss till jordens naturliga bärkraft.

För att komma tillrätta med de problem det kapitalistiska samhället orsakar oss behövs ett nytt ekonomiskt system som inte är lika slösaktigt som kapitalismen. Det behövs en mentalitet av sparsamhet och respekt inför naturens begränsningar från de människor som har allra störst möjlighet att påverka. Vi behöver inte bara sluta konsumera i onödan utan även sluta producera i onödan. Den konsumtion som vi väljer att hålla fast vid behöver genomsyras av ett hållbarhetstänkande. Både ekonomisk tillväxt och teknologisk utveckling behöver ge efter för hållbarhet. Marknadens utsvävningar måste begränsas för att hushålla med resurser och energi.

Normerna för vad välfärd innebär idag är tätt sammankopplade med vårt materiella välstånd och även om välfärd lika gärna kan innebära tillgång till ren luft, vatten och omgivning, trygga anställningar och en närhet till naturen så kommer denna normförändring inte att kunna inträffa över natt. Ett sätt att påverka människors handlingar vilket på sikt kan leda till ändrade vanor och attityder är genom ekonomiska incitament. Här har politiker ett ansvar att påverka. Om priset av en vara skulle reflektera dess miljöpåverkan så skulle det med all säkerhet påverka vårt konsumtionsmönster. Olika former av klimat- eller miljöskatter måste därför införas som ett första steg mot en hållbar ekonomi.

Frycklund förkastar Christer Sannes idéer om att vi bör minska takten på ekonomin genom att arbeta mindre, med hänvisning till att de representerar en icke existerande drömvärld som aldrig kommer att fungera. Han använder sig i sitt avslutande kapitel av en klassisk nyliberal strategi nämligen att försöka maskera sin egen politik som normalitet, som det enda sättet samhället kan fungera på. Jag skulle vilja påstå att den miljömässigt hållbara kapitalistiska framtid av fortsatt ekonomisk tillväxt och teknologisk utveckling som Frycklund förordar är den mest orimliga av alla utopier jag läst om. "Det är en vacker tanke Jonas”, som äldre alltid brukar säga till oss unga idealister "men det kommer ju aldrig fungera i verkligheten."

Med en nedlåtande klapp på huvudet
/Jens, VSE Media

Öppet brev till den utgående generationen

2009-10-19T16:03:00.007+02:00

Här har ni ett påstående att bita i: Miljöpåverkan reflekteras inte bara inom rum utom även inom tid. Att överexploatera förnyelsebara resurser är ett bra exempel på något som tillfälligt kan bidra till ett välstånd inom ett samhälle för att senare leda till undergång när skogarna som man förlitat sig på för bränsle avverkats så hårt att de inte växer upp igen. Erosion kommer som en följd av överexploatering av jordbruksmarker och kan bringa hela imperium till undergång. Det var en jävla massa snack om att lära sig från historien när jag gick i skolan men när det kommer till kritan så verkar det som att vi inte har tagit mycket lärdom.

Det post-imperialistiska kapitalistiska system av konstant tillväxt som byggde er välfärd har som följd att miljöpåverkan har exporterats till utvecklingsländer och pressats på framtiden. Med kärnkraft lyckades man skapa billig energi för att göda tillväxten i mitten av förra århundradet men samtidigt skapade man avfall som kommer att utgöra en fara för allt levande under tusentals år fram i tiden. Lösningen? Vi gräver ner skiten i marken! JA!

Bruk av fossila bränslen har tillåtit den enorma tillväxt som såg till att ni alla hade jobb när ni växte upp (till skillnad från oss) men har också fört med sig koldioxidutsläpp som idag har fört med sig en global uppvärmning som vi inte vet om vi kan hindra. Än mindre verkar någon faktiskt på allvar vilja hindra den om det innebär att bromsa in den ekonomiska tillväxten. Det finns överhuvudtaget idag ingen diskussion rörande hur man ska nå en hållbar utveckling som sträcker sig mer än fem eller kanske på sin höjd tio år fram i tiden.

Så nu är min fråga till 40- och 50-talisterna: Förväntar ni er att vi ska nöja oss med detta? Ska vi 80- och 90-talister bara rycka på axlarna och glatt börja sopa upp er skit samtidigt som vi handskas med en skenande klimatförändring och torkar era nerskitna rövar eftersom ni alla tydligen tänker bli uppåt hundra år gamla?

På det hela taget ska ni vara sjukt nöjda med att vi inte är mer utspårade än vad vi redan är, vi har all anledning. Jag har aldrig haft ett fast jobb och tack vare det samhälle ni glassade på under er livstid så räknar jag inte med att någonsin fylla femtio. Lite brinnande bilar och civil olydnad är inget emot vad vi kommer få genomleva innan det här är över så sluta grina och städa upp er skit innan ni går.

Och kallar ni mig "lilla vän" igen så smäller det tamejfan!

Våld är våld även när det inte syns

2009-10-19T11:29:00.010+02:00

Jag tänkte utveckla ett resonemang som jag dels berörde under söndagens föreläsning och som dels behandlades i Tors senaste inlägg nämligen de punkter där primitivismen kritiserar djurrättsrörelsen och manar till ett breddat perspektiv.

Vi lever i ett samhälle där våld är väldigt relativt och flyktigt. Vissa former av våld är mer påtagliga än andra. Våld som strömmar från högre nivåer i samhällets hierarki mot de lägre nivåerna är mycket lättare att rationalisera inom samhällets ramar. Det är därför vi kan spärra in djur under vidriga omstämdigheter för att kunna tjäna mer pengar på dem. Detta är i sig ingen kritik mot djurrättsrörelsen. Djurrätt är ett utmärkt sätt att belysa denna situation och visa upp våldet för vad det faktiskt är.

Men ibland är våldet inte lika uppenbart som när en slakterianställd driver på en gris med hjälp av elstötar och ibland inträffar våldet ännu längre bort och är mer dålt än bakom slakteriernas väggar.

Även miljöpåverkan är en form av våld som strömmar nedåt i samhället. Även om man inte anser att naturen i sig själv är ett subjekt som förtjänar hänsyn eller som kan förtryckas så kommer detta våld att påverka de som lever allra närmast naturen vilket i de allra flesta fall är de som befinner sig längst ner på samhällsstegen. Det är oftast kvinnor som tvingas gå den extra milen till nästa brunn när byns egen torkat ut. Det är oftare ekosystem i utvecklingsländer och de som är beroende av dem som drabbas när vår ekonomi expanderar än Stockholm skärgård. Och de som drabbas allra hårdast av människans miljöpåverkan än djuren som på ett mer påtagligt sätt än människor är beroende av den natur som vi förstör. De lever i skogarna som vi skövlar och vattnet som vi förorenar. Vår fortsatta expansion tränger undan dem och driver dem till utrotningens brant.

I väst är vi rika nog att slippa den miljöpåverkan som vi själva orsakar. Vi kan köpa oss fria genom att låta andra odla vår mat när våra jordar är för värdefulla för oss. Men det finns inga gratisluncher som Milton Friedman ironiskt nog en gång sa, även om det inte går att se. Precis som det enda sättet att bli rik är att se till att någon annan blir fattig så är det enda sättet att överexploatera naturresursbasen men samtidigt kunna njuta av sköna söndagar ute i det fria att exportera miljöpåverkan och produktion till platser och individer som befinner sig längre ner i hierarkin.

Alla pengar vi tjänar representerar ett värde som har extraherats ur naturresursbasen. Även om vi själva inte jobbar med något som vi anser vara skadligt för miljön så är det ofrånkomligt att vårt enorma välstånd i väst är byggt på andras armod, ju längre ner i hierarkin desto mer påverkan.

Vårt samhälle är på så sätt baserat på våld. Högintensivt jordbruk är en form av våld som vi gärna exporterar till ekosystem i periferin där de påverkar djur som trängs undan och dödas för att bereda plats för ytterligare mänsklig tillväxt. Köttindustrins våld är enorm, det är blodigt och uppenbart, men jordbrukets våld verkar i det dolda mot individer som vi aldrig ser och som vi därför aldrig riktigt lyckas ta parti för.

För att djurens frigörelse ska bli en verklighet så krävs det mer än veganism och effektiva kampanjer. Det krävs att den konflikt som finns mellan människans arealanspråk och djurens naturliga habitat upphör. Det krävs ett slut på civilisationen.

Teknologi och ekonomi

2009-10-18T23:08:00.002+02:00

Idag föreläste jag om primitivism och djurrätt på underjorden i Göteborg. Förhoppningsvis kommer det att komma upp en ljudfil från föreläsningen om ett tag men tills dess lägger jag upp råmaterialet till ett litet stycke om primitivismens skepticism mot teknologi.

För tjugo år sedan hade vi inget behov av mobiltelefoner eftersom det inte fanns i vårt medvetande att man skulle kunna ha en telefon med sig överallt, inte heller hade vi behov av bilar för 150 år sedan. Om varken mobilen eller förbränningsmotorn hade uppfunnits hade människan fortfarande kunnat fortsätta existera, kanske till och med bättre än vad vi gör idag. Dessa uppfinningar svarade med andra ord inte mot ett verkligt behov på liv eller död utan tjänade främst till att ge uppfinnarens grupp vissa fördelar över andra grupper, sedan kapitalismens uppkomst har denna fördel oftast varit i form av ekonomisk tillväxt. Med hjälp av förbränningsmotorn kunde transporter utvecklas snabbare till favör för ökad handel över större områden och med mobiltelefonens hjälp kan vi idag vara tillgängliga för arbetsköpare dygnet runt med våra elektroniska kalendrar synkroniserade via portabla höghastighetsanslutningar till Internet. Den teknologiska utvecklingen har på så sätt skapat sin egen agenda där den, pådriven av ständig ekonomisk tillväxt, både skapar och utvecklar nya konsumtionsprodukter. Vissa av dem slår rot i allmänhetens världsbild och ett behov skapas. Infrastruktur bildas runt den nya tekniken och gör den till en självklar del av samhället. Den nya tekniken blir en norm när det anses självklart att en "riktig människa" ska ha tillgång till den. En person måste ha en riktigt bra anledning idag för att inte verka konstig om han eller hon inte äger en mobiltelefon.

Ekonomi och teknik verkar på så sätt i en växelverkan med varandra där den ena faktorn sporrar den andra och leder till tillväxt och utveckling inom det kapitalistiska samhället. Detta innebär att vi tjänar mer pengar för att i längden också kunna konsumera mer. Den summa vi tjänar måste dock alltid representera ett värde extraherat ur naturresursbasen. I dagens industrisamhälle sker dock inte denna extraktion särskilt ofta i vår närhet utan vi har exporterat vår miljöpåverkan utomlands till fattigare regioner och vår uppfattning om vart våra pengar kommer ifrån har därför blivit så abstraherad att vi inte ser den miljöpåverkan som varken vår produktion eller vår konsumtion har. Men ständig tillväxt är inte hållbart inom ett system med tydliga ramar. Sedan 1986 överskrider vårt ekologiska fotavtryck den maxgräns för vad jorden kan producera åt oss och med ökad produktion och konsumtion ökar även fotavtrycket. Att överskrida dessa gränser går att göra tillfälligt, så länge vi förlitar oss på fossila bränslen men förr eller senare kommer expansionen att komma till ett abrupt slut när vi nått gränserna för vad planeten klarar av.

Ska vi lämna det till kommande generationer att plocka upp skiten när den tiden kommer eller ska vi stoppa galenskapen innan dess?

Edgeday

2009-10-17T01:44:00.003+02:00

Jag tänkte uppmärksamma Edgeday och återinviga bloggen genom att snickra ihop ett inlägg om varför det är så fint med Straight Edge såhär kvart i två på natten. Så med risk för att upprepa saker jag skrivit flera gånger tidigare, här kommer det:

Hardcore och punk är som allra bäst när den agerar motkultur och ifrågasätter normer, antingen andras eller sina egna. Det är så man utvecklas och hela tiden håller resten av samhället på behagligt avstånd, genom att ständigt vara redo att ge dem fingret. Det finns många saker som är sjukt dumma i vårt samhälle som verkligen förtjänar att ifrågasättas, droger är en av dessa mycket dumma saker.

Straight edge bör inte på något sätt vara en norm, snarare är det ifrågasättandet som bör vara grund för allt vi gör inom hardcore. Varför kallar vi oss överhuvudtaget straight edge när så mycket har hänt sedan begreppet myntades? kan det verkligen finnas en gemenskap mellan människor med så spretiga åsikter? Att vi fortsätter att ställa oss själva kritiska frågor är viktigt för att vi hela tiden ska kunna befästa vår ståndpunkt.

Jag blev straight edge när jag var 16 år mer som en kul grej än något annat. Under de år som passerat sedan dess har jag sett folk droppa ur och hamna i rejäl skit på grund av droger. Jag har sett folk göra sjukt dumma saker som de själva och många andra fått ångra senare. Jag har sett hur människors liv har gått i kras på grund av deras missbruk och jag har även själv gått igenom saker som fått mig att förstå att även jag bär på en beroendenatur som jag är oerhört glad över att jag aldrig har fått chans att utforska. Straight edge har utgjort en positiv norm som jag har kunnat hålla mig till.

Alkoholkulturen är så pass djupt förankrad i det här landet att det egentligen inte är mycket av ett aktivt val att dricka, snarare är det ett val att avstå. Genom straight edge kan vi visa att det alternativet fortfarande finns. Nyktra är vi förhoppningsvis mer på tårna, mer förbannade, mindre alienerade. Vi lever i kritiska tider och alla våra handlingar räknas.

Edgeday imorgon!

2009-10-16T15:47:00.001+02:00

Kingdom

2009-03-04T21:13:00.006+01:00

Det är hårt. Det är vegan. Och det är straight edge. Självklart vill vi alla veta lite mer om Kingdom. Här kommer en glimt. Missa dem inte när de kommer till Sverige i slutet av juli med sin nya skiva A rage that guides!

Where do you find inspiration lyrically and what ideals do the band stand for?

I take inspiration from my own life-which when I was younger was... let’s say “rough”, and more so, how my own struggles relate and intertwine with the suffering and oppression of the world over. I also take heavy influence from my favorite authors (Derrick Jensen, Robin Morgan, Leslie Feinberg, Noami Wolf), and on our new record I was heavily influenced by the great Emily Dickinson.
We’re a vegan and a straight edge band. We’re anti sexist, against homophobia, against racism. You know... the usual. Hahahah.

In what ways are you striving for these ideals?

Other than promoting our ideals through our songs and taking them every where we possibly can, we are each, in our own ways, outspoken, but also working - now I’m talking sexism, racism, and homophobia here - to rid ourselves of these things. I think it’s a common misconception in hardcore/punk/activism to think that once you’ve said you’re against _____ (some shitty thing) that you’ve rid yourself of it, but we all are growing up in and living in a culture that instills these hatreds deep inside of us, and it takes constant work and self evaluation to, as Strike Anywhere once so eloquently put it “kill the sleeping cop” in ourselves.

Is it only through the band or are you active in other ways as well?

The shitty thing about being in a full-time touring band is that it’s just about the only thing you can do. When we’re not on tour, I’m setting up the next one. It’s hard, and I’d like to be more involved, but I think (or I hope rather) that the breadth of people we reach and the impact we have is a worthwhile trade of my time. I think that it is.

What do you think is the most crucial argument for veganism?

That there is absolutely no reason, living in the culture we live in, not to be. From an environmental perspective? No argument. From a health angle? The choice is obvious. Worried about human rights? Check out slaughterhouse employee treatment. And of course, what can be said to the most important question:

Why would you willingly condemn innocent creatures to a life of tortured imprisonment and to an end of a brutal, anonymous killing... when you don’t have to?

Do you see straight edge as political statement or as a purely personal choice?

For me it’s personal.

Do you think DIY is important to the hardcore scene? Why/why not?

Obviously! If the DIY ethic is taken out of hardcore, it’s not hardcore anymore. It’s like taking the orange out of the rind, or taking the bones of out of a person. It’d look the same on the outside, sure, but there would be no substance inside, nothing to hold it together.

Jonatan till Hovrätten

2009-03-02T17:09:00.003+01:00

Den 7/4 kl. 10.00 hålls de första förhandlingarna med Jonatan som vi tidigare intervuat här på bloggen. Jonatan dömdes av tingsrätten till 15 månader i fängelse för en serie aktioner mot skogsindustri och nybyggen i Växjö-trakten. Åk gärna till förhandlingen och stötta honom, men tänk på att inte klä eller bete dig på ett sätt som kan skada Jonatan.

Linköping VSE önskar lycka till!

Distro

2009-01-20T20:00:00.003+01:00

Vi har köpt in de första artiklarna till vår begynnande distro. Utöver böckerna på bilden (som kostar 200kr styck) säljer vi även Dissident #2 för 50 spänn och vårt eget zine för 15kr. Vi kommer att finnas på plats under Fire & Ice i Linköping i helgen.

Vi ses där!

Till alla veganer, såhär ligger det till

2009-01-18T11:50:00.001+01:00

Om ni verkligen tror på djurens befrielse, om ni verkligen strävar efter ett samhälle där människor inte exploaterar, fördriver och förtrycker djur. Om veganismen inte bara är en cool pryl som ni sysslar med för att känna er lite alternativa och bättre än alla andra. Men om ni verkligen tror på det så måste ni ta ställning mot civilisationen och för att bryta ner industrin och städerna. människor kan inte leva civilicerat utan att förtrycka djur. Industri och djurs rättigheter kan inte samexistera. Det är så enkelt.
Djur är beroende av sina naturliga habitat för att överleva och kunna fungera harmoniskt. Industrin å andra sidan är beroende av att förstöra sagda habitat för att komma åt resurser som antingen är habitaten i sig själva eller malm olja och mineraler som finns under de platser där djur och växter lever.

Oavsett om det är köttindustri, pälsindustri, bommuls- eller stålindustri så blir djur lidande av det.

Djurens befrielse är synonymt med civilisationens kollaps!

Att leva på stenåldersvis

2009-01-18T11:45:00.002+01:00

En 90 minuter lång diabildsvisning av Lynx Vilden om förberedelserna för att leva på stenåldersvis arrangeras 14e februari av Eldöga och Studiefrämjandet.

Målen för dessa projekt baserades på en önskan om att förmedla en uppskattning av Jorden som en levande organism, att återigen lära sig om och använda tekniker från forntida samhällen samt att uppleva värdet av att leva och arbeta tillsammans i ett gruppsamhälle.

Mer information om projekten: http://www.hollowtop.com/lynx_shepherd.htm

DATUM: Lördagen den 14/2
TID: Klockan 14-17
PLATS: Stolplyckans kollektivhus (caféet), Föreningsgatan 37-39, Linköping
PRIS: 20:-

http://backaberg.blogsome.com

Till Anders

2008-12-25T14:08:00.001+01:00

Det här är en lite för lång kommentar som svar på de kommentarer som Anders postat i inlägget om kravallerna i Rosengård.

Jag undrar i vilken låssasvärld Anders lever i där vuxna människor inte använder våld när det passar dem? Ungdomar kan ibland tagit till stenar, smällare och bensin på eget bevåg medan vuxna har använt tårgas, batonger, gevär, helikoptrar, napalm, pansarvagnar och kärnvapen eller satt samma vapen i händerna på ungdomar med årder att mörda varandra, så att sätta sig ner och prata om problem ser jag inte som ett vuxet beteende. Vuxna människor är inte storsinta, fredliga och ”civilicerade”. Vuxna människor är våldsamma, giriga, hämndlystna och ignoranta.

Men frågan är fortfarande varför världen är så våldsam, varför misshandlar snuten ungdomar och varför kastar ungdomar sten på snuten?
för ett par veckor sedan stod jag i duschen hemma hos några vänner i Göteborg, mina pengar hade tagit slut helt och jag tänkte för mig själv att ”nu är jag fan nere på de mest grundläggande kraven på livet.” Det ledde naturligtvis till att jag var tvungen att fundera lite över vad de mest grundläggande behoven i livet är. Jag hoppas du hänger med nu: Mat, vatten och tak över huvudet, social gemenskap, rörelsefrihet och frihet från fruktan och smärta. Det skulle jag säga är de grundläggande behoven som alla har. De kraven är ingenting som samhället möter, det är ruskigt höga krav att ha i degens samhälle både i Sverige och globalt.
Däremot är det jävligt vanligt att samma behov blir exploaterade av människor med ekonomiska intressen. Jag hoppas att du förstår hur. I alla fall, om du har råd så kanske du kan få dina mest grundläggande behov uppfyllda men om du inte har det, och inte ser någon möjlighet att du kommer bli ekonomiskt oberoende och bosatt i en fin villa i ett lugnt område med fru och barn och en massa fina vänner så kommer hela upplägget at kännas väldigt orättvist och skrämmande. Rädda människor blir våldsamma och människor med en mörk bild av framtiden blir rädda. Jag vet det av egen erfarenhet och jag gissat att du också varit orolig och rädd från tid till annan.

Jag vet inte riktigt hur gammal du är Anders men jag gissar att jag är yngre än vad du är i alla fall. Jag vet inte riktigt hur mycket du engagerat dig politiskt men det finns en viss möjlighet att jag organiserat mig mer än vad du gjort. I alla fall om man är ung och politiskt aktiv (eller bara ung) så finns det en uppsättning svar och attityder som man får av företag och politiker: tystnad är det första, sen kommer lögner, svek, härskartekniker och till slut rent och oförklätt våld. Jag vet inte om du blivit jagad av snutar och fått hundar bussade på dig men det har jag och det är inte roligt. Om folk inte blir förbannade av det så undrar jag vad folk blir förbannade på, jag vet hur det påverkat mig.
Så Anders, om jag ska kunna ta något du skriver på allvar så får du sluta använda härskartekniker, och om du inte vet vad det är så får du tänka till.

Till sist få har jag lite frågor till dig Anders: hur mycket land äger du? Äger du fabriker eller några produktionsmedel över huvud taget? Har du en årslön på banken? Har du undrat hur det kommer sig att aktieägarna i ditt företag kan få så mycket avkastning bara för att de råkar äga aktier? Är du rädd för att bli avskedad och förlora din inkomst? Känner du att du kan förändra samhället?
Om det är så att du äger en massa produktionsmedel och är ekonomiskt oberoende så förstår jag att du inte kan greppa varför folk är arga, om du inte är ekonomiskt oberoende eller äger produktionsmedel så kanske du skulle fundera lite på vad du skulle kunna tjäna på att bli lite arg själv, jag säger inte att du måste ge dig ut och kasta stenar på snuten men när du sett våldet som möter de som vill förändra (synligt eller dolt) så kan vi sätta oss ner och prata om vad vi ska göra.

God Jul

2008-12-24T11:31:00.001+01:00

Unga och skitförbannade

2008-12-20T11:48:00.007+01:00

Reaktionerna kring upploppen i Rosengård de senaste dagarna har varit många, men vad man fått höra alldeles för lite kring är resonemang kring varför? Visst, proffshuliganer hit och dit, men varför finns de från första början? Vad är de så arga på? Varför känns det fullt logiskt och nödvändigt för dessa ungdomar att bränna släpvagnar och attackera snutbilar?

Självklart handlar det om ett jävla missnöje. Den uppväxande generationen är inte tillfreds med att ärva en värld i ekonomisk, ekologisk och social kris. Något måste göras, frustrationen måste få ett utlopp. De tumult som under de senaste dagarna rått i Rosengård är inte det första av sitt slag. I Frankrike har liknande händelser skakat hela landet. Om det är "rätt" eller "fel" att attackera snutar och bränna grejer på måfå låter vi stå osagt här. Ni kan säkert räkna ut att vi inte direkt är de som grinar mest när snuten får på käften och det smäller högt. Vad vi ber om är istället en förståelse för dessa kravaller som ett socialt fenomen. En konsekvens av en omständighet som skapar social oro och missnöje.

Jag är hur som helst skitförbannad och jag förväntar mig detsamma av alla som betraktar världen med öppna ögon. Att kravalla i Rosengård kommer inte omstörta världsordningen. Det är inte ett medel mot en bättre morgondag. Det är ett symptom för hur illa ställt det är, även i myspys-sverige. Mitt råd till de härskande är att lyssna till vad dessa unga och skitförbannade ungdomarna vill. För det här handlar inte bara om en moské. Det här handlar om integration, meningslösheten i att vara ung och sakna plats i samhället, missnöjet över vart världen är på väg och frustrationen inför att inte känna att man kan påverka.

Om du inte redan sett Terrorister - En film om dom dömda så rekommenderar jag dig att göra det. Kanske kan du få en lite bättre inblick i hur det är att vara ung, skitförbannad och maktlös.

if this is what the world has made of me
then let it live with the consequences

Intervju med Jonatan del 3 - Direkt aktion

2008-12-19T18:33:00.003+01:00

- Vad fick dig att ta steget till att bryta mot lagen för det du tror på? Vad var det som inspirerade dig?

Det var en bra bit innan jag började med ”ekotage” som jag började bryta mot lagen i min politiska kamp. Det som från första början motiverade mig var insikten, som egentligen borde vara uppenbar och självklar för alla som engagerar sig i samhällsomdanande rörelser, att alla handlingar inom lagen är handlingar som inte kan skada det rådande systemet. Allt som tillåts är det som samhället förmår hantera utan att förlora kontrollen. Har du då ett mål som innebär just att samhället ska förlora kontrollen och förändras i den riktning du strävar efter, är lagbrott en självklarhet.

I mitt resonemang kring lagen i de ”brott” jag står åtalad för så kan jag bara uppmana alla som ”vill men inte vågar” att se lagen för vad den är. Lagen är en idé, om du inte tror på den kan den inte hindra dig. Visst, den situationen jag befinner mig i bevisar ju att de som tror på lagen kan hindra dig, men vad gör det? Kan du bara se till att hålla dig utanför snutens radar och se lagen för vad den är, så kan du genomföra långt mycket mer än om du bäddar in dig i den trygga lilla lagboken.

Att tillägga är också att lagen helt uppenbart alltid varit skriven av de maktbesuttna och välbärgade i alla lagstyrda samhällen, och därmed alltid utgått från deras resonemang. Och en maktbesutten individs resonemang är aldrig detsamma som den som lyder under dennes makt. Skulle någon lagstiftare börja identifiera sig med sina livsgivande omgivningar, traditionella samer, flyktingar, hemlösa, missbrukare eller slavarbetare i en annan världsdel, så skulle den personen snabbt tystas ner och avsättas sin post.

Jag ser inte problemet med att bryta mot lagen, jag ser däremot problemet i att så få gör det och att så få gör det trots att deras liv och dem de älskar står på spel.

- Hur såg du på risken att hamna i din nuvarande situation då du utförde aktionerna och hur ser du på möjligheten att hamna i fängelse idag? Skulle du än idag vara beredd att ta den risken?

Som jag nämnde ovan är lagbrott en självklarhet, hur obetydliga eller allvarliga de än må vara. Det är svårt för många, speciellt i Sverige, att identifiera sina politiska eller liknande kamper med krig men det är just det som är en nödvändighet för att kampen ska vara framgångsrik. Med krig menar jag inte nödvändigtvis en från aktivisternas sida beväpnad sådan; jag har i mina handlingar jobbat för att inte skada något levande tex…mer än konstgräset på golfbanan där masten stod. Men anammar du insikten om din roll som ”krigare” ser du också att vare sig du förklarar krig eller inte mot staten, samhället, patriatkatet, civilisationen eller kapitalismen; så har ett krig för länge sedan förklarats mot dig. Det är bara upp till var och en att fortsätta ignorera, som Jensen skriver, ockupationsmakten, eller att ta upp vapen.

I ett krig du aktivt deltar i (eller passivt betraktar) står ditt liv ständigt på spel men i dagsläget, i detta vagt formulerade krig mellan svartgröna ”aktivister”, och den dominerande kulturen, är det snarare troligt att du hamnar i fängelse än dödas. Det är ju inte något man kan ta för givet. Runtom i världen pågår det här kriget på allvar och många förlorar verkligen sina liv för samma saker som aktivister i nord/väst fängslas för. Det är inte ockupationsmaktens vilja att vi ska lyckas och den kommer att fängsla oss tills anstalterna överfylls, bygga fler anstalter och fylla även dem; det är viktigt att inte glömma det och att alltid försöka vara beredd på att hamna där men så långt det är möjligt undvika det.

Sammanfattningsvis som svar på frågorna: Laglydighet har inte gynnat och kommer inte att gynna någon annan än förtryckarna, och tillhör du inte förtryckarskaran så ser jag inte varför du ska lyda den.

Intervju med Jonatan del 2 - Ideologi

2008-12-19T18:19:00.004+01:00

- Hur kom du i kontakt med djupekologiska tankar från första början och vad var det som tilltalade dig med dem?

Om jag minns rätt så var det genom en akademisk torr bok i stil med ”Aktuella Livsåskådningar” som omfattade ekosofi, djupekologi och olika feministiska riktningar. Jag läste lite och blev reserverat intresserad. Den känslan av att som vänsteristisk anarkist inte vilja ses som flummig fick mig att inta en mycket kritisk ställning. Inte förrän jag läste ”Ismael” av Daniel Quinn kände jag mig bekväm med dessa tankar. Ismael blev något av en världsomdanande upplevelse; jag hade aldrig kunnat anamma civilisationskritik innan jag läste den. John Zerzan var för svårtillgänglig för en som bara är intresserad av grön anarki men var intressant för en anarkist då han var pensionär och promotade kravaller. Så dessa två författare är väl de som ledsagat mig litterärt in på den djupekologiska viltstigen. Det skulle ändå dröja ett drygt år från att jag börjat läsa djupekologisk och civilisationskritisk litteratur innan jag på allvar började se mig själv som ”en apa fångad i en destruktiv kultur” och basera mina tankar ekocentriskt. Efterhand började även Derrick Jensen driva på vikten av identifiering och militans i kombination med dessa tankar.

Det mest tilltalande i dessa tankar var nog känslan av att allt hänger ihop; den obeskrivliga känslan av alienation som närvarar vilken ideologi du än anammar fick för första gången en förklaring som inte vattnades ur efter lite skrap på ytan. Känslan av tillhörighet som kom från ”ingenstans och överallt”. Jag har alltid varit omgiven av mycket vänner och familj men aldrig kunnat känna den starka känsla av tillhörighet som när jag såg min förgiftade relation till allt annat levande. Det var som att hela det förnekade grönskimrande periferi som jag inte visat uppskattning sedan jag var barn, helt plötsligt blev levande och visade mig världen utan några skygglappar. Det var inte bara tilltalande utan kom att forma alla mina handlingar därefter. Att mina tankar på att demolera 3G-master uppmuntrades i Jensens böcker var om något tilltalande och många tankar och känslor jag burit på konfirmerades ju mer jag läste och diskuterade med vildväxande aktivister.

I häktet satt jag med restriktioner och spenderade 23 av 24 timmar i en cell på knappt tio kvadratmeter men varje gång jag var nära på att få ett sammanbrott dök en nyckelpiga upp, och vid ett tillfälle flög en fågel in i promenadburen på taket och kvittrade retfullt om hur dum jag var som var inspärrad när jag kunde vara ute och flyga istället. Från en annan promenadbur fick jag syn på en gammal ek några hundra meter från häktet och på något ordlöst sätt stärkte den mig. Varje dag, genom promenadburens galler eller gymmets fönster, följde vi varandra. Jag hur trädet förberedde sig för vintern och till slut innan jag släpptes, hur trädet helt självdött för att kunna födas pånytt till våren. Trädet hur jag genomlevde fångenskapen i min kamp mot civilisationen. Hade jag inte kommit i kontakt med djupekologi hade trädet bara varit en färgklick i periferin, fågeln och nyckelpigorna något jag ignorerat eller gullat med.

- Vilken politisk bakgrund har du och (hur) tycker du att kampen för jorden hör ihop med andra politiska frågor?

Min politiska bakgrund har i grunden varit vänsteristisk och jag har på egen hand eller i olika grupper engagerat mig i facklig kamp, anarkafeminism, djurrätt, toppmötesprotester, anti-fascism m.m. Från början av mitt politiska engagemang har det funnits en kärna med två fasta hållpunkter: anarkism och veganism. Anarkismen har skiftat med åren men har främst varit inspirerad av Crimethinc och post-vänster.

När det kommer till kampen för jorden är min utgångspunkt inte politisk, även om jag ofrånkomligen gillar att politisera det jag gör. Utgångspunkten är snarare emotionell och väldigt djupgående. Eller, för att konkretisera det, en framgångsrik kamp för jorden går inte att genomföra enbart som en ”politisk kamp”. Du kan kämpa på i all evighet med politiska frågor och teorier men utan att identifiera dig med jorden kommer det inte vara mer än just bara politisk kamp. Identifierar du dig med jorden, omfattar allt liv som står under förtryck, så förstår du också dess behov och du blir varse vad du måste göra för att försvara det. Om den politiska kampen i sig blir målet så gynnar du snarare det förtryckande systemet än jorden du pratar om.

Kampen för jorden knyts samman i en mängd olika kamper; det går lätt att koppla samman, vilket många också gör, djurrätt, feminism, anarkism, etniska befrielsekamper, ekoförsvar osv. Problemet är att var för sig saknar många sakfrågerörelser just identifikationen, de saknar den sista lilla pusselbiten som hade kunnat förena dem med andra kamper på ett för civ-motståndet konstruktivt sätt. Många rörelser har de senaste två hundra åren förenat sig under ett någorlunda sammanhängande socialistiskt paraply men då socialismen helt uppenbart är ett plåster på ett brutet ben behövs ett nytt paraply. Socialismen bär på värderingar som helt klart har en irritationspotential gentemot den civiliserade kulturen, men begränsningarna överväger dessa värderingar. Först och främst då socialismen, den allmänna ur Marx sprungna socialismen, är en industriell ideologi som romantiserar ett industriellt klasslöst samhälle (hur logiskt låter det?), men även att socialismen, bevisligen i de stater som formats därefter tex Cuba, alienerar människor från sina identiteter som just människor, och låter arbetet bli deras identiteter: ”engagera dig i din arbetsplats”, ”var en stolt arbetare”; vilket i sig försvårar identifikationen med sina levande omgivningar och därmed försvårar möjligheten att försvara den. Det jag vill komma fram till är att ett nytt paraply behövs, ett paraply som inte identifierar sig med de civiliserade normer som genomsyrar socialismen, utan samlar de olika kamperna till ett gemensamt civ-hatiskt motstånd.

Intervju med Jonatan del 1 - Bakgrund

2008-12-19T17:34:00.008+01:00

Den fjortonde oktober greps jag i mitt rum, omringades naken i min säng av fyra SÄPO-snutar från författningsskyddsenheten. Jag togs in till stationen och delgavs misstanke som skäligen misstänkt för mordbrand, sabotage och skadegörelse i ett flertal fall. Det var flera faktorer som fick mig att bli misstänkt i detta fall, bland annat en blogg jag har skrivit de senaste åren. Det som fick mig anhållen var ”tips från allmänheten”, vilket snarare borde omskrivas till ”tips från nån jävel som stått mig nära”. Jag och andra har många misstankar om vem det var men ingen lär kunna bekräfta det. Hur som helst, efter att jag delgivits misstanke vägrade jag delta i några förhör utan försvarare närvarande och det tilldelades jag redan samma dag, och inte vem som helst utan en av sveriges bästa advokater. Han rekommenderade mig att inte stå fast vid ”inga kommentarer” då misstankarna var rätt allvarliga och jag skulle förlora min trovärdighet. Jag sade ändå inget som kunde binda mig till brott i förhören, utan det som fick mig häktad var husrannsakan. Jag var mitt uppe i en flytt och hade allt jag inte borde ha på rummet. Så drygt nog hade det inte funnits grunder för min häktning om de inte genomfört husrannsakan, istället blev det på sannolika skäl ”förberedelse till sabotage”.

De fyra första veckorna i häkte fick jag underhållas av 3-6 timmars förhör med SÄPO i veckan.

Jag erkände efterhand att jag förstört en kabel som försörjde en lyftkran med el, lyftkranens balansstyrningskablar, spännband och hydrauliska manöverkablar på en timmerbil och att jag sprängt bort kablaget på en kommunikationsmast.

Under förhören ägnades drygt 3-4 timmar till att gå igenom min blogg utskriven på 107 A4-sidor och artiklar jag skrivit i en anarkistisk tidning. De ville få mig att erkänna uppvigling, kopplingar till jordens befrielsefront och koppla mig till alla möjliga brott och inte minst (och knappast förvånande) ville de att jag skulle erkänna mig som något slags ledare. De pratade om saker som ”mina anhängare” och annat som jag skrattade gott åt. De erkände även att de lyssnat av mig och att de lyssnat av nummer jag inte använt på år och dar, vilket även det gav förhören roande inslag.

Under de sex veckorna i häktet fick jag hur som helst stöd från vänner, kamrater, advokat och familj; genom brev, tidningar, böcker, pengar och bilder. Brand och Befriaren var guldkorn bland posten, däremot Green Anarchy tilläts jag inte läsa... Det dröjde hur som helst till några dagar efter rättegången innan jag läste lokalpressen där det uppmärksammades att: ”20-åring får internationellt stöd för skadegörelse”. Jag hade ingen aning om vad de yrade om och trodde de blivit galna eller börjat ljuga besinningslöst (börjat och börjat…). Efter att ha läst på olika fångstödssidor fann jag snart att någon kontaktat ELP om mitt fall och att ELP nu sökte kontakt med mig. Jag skrev ett mail och kom i kontakt med en ELP-volontär som var väldigt stärkande att skriva med. Han skrev om sin egen tid i fängelse under ”GANDALF”-röran i UK på 90talet och förklarade att han och ELP ville starta en kampanj för mig. Vi började korrespondera lite och till slut sattes en supportmail upp och det började regna in stödmail från italien, tyskland, england, usa och sverige.

När jag kom ut ur häktet fanns ingen formulerad supportgrupp att möta mig, ingen trygg kärngrupp eller medåtalade som suttit i häktet ”med mig”, och mitt liv var ett socialt kaos. Jag fick såklart support av vänner som peppat och fått mig att känna mig rätt bra till mods men överlag har bristen på trauma support fått mig att känna mig övergiven, nedstämd och hopplös. Detta gjorde att kampanjen som startades av ELP blev lite av ett substitut för en lokal supportgrupp. Många som har skrivit har beskrivit sina fängelse- och häktesupplevelser och avlägsnat känslan av övergivenhet.

Att mitt fall inte uppmärksammats i sverige är jag inte så förvånad över. SÄPO tex såg med en blandning av triumf och rädsla på mitt fall och behandlade mig till en början som en livsfarlig terrorist, vilket nästan är en underdrift, då de överdrev något otroligt med sina pådrag. Jag menar, hur många får ”äran” att gripas av enhetschefen för författningsskyddsenheten på SÄPO? De var stenhårda med att tysta ner så mycket de kunde och de var uppenbart rädda för att jag skulle få medialt positiv uppmärksamhet.

Aktivistklimatet i sverige är fortfarande övervägande vänsteristiskt och den formen av vänsterism har en tendens att starkt fördöma all form av civilisationskritik, post-vänsterism och sådant de kallar ”flummigt”. Hur troligt är det att tex Motkraft skulle uppmärksamma mitt fall? Tillkommer gör också den karaktäristiska rädslan hos svenskarna; många som stödjer det jag gjort är rädda för att stå upp för det. De vill fortfarande vara "rättskaffens och hederliga medborgare" samtidigt som de innerligt hatar sina förtryckare. Och även om den svartgröna skaran i Sverige helt klart är på framsprång finns inte den kapacitet eller utbredningen att något i stil med NAELFPO eller ELP skulle kunna upprättas.

Igår dömdes Jonatan till 15 månader i fängelse som ett resultat av ovanstående händelseförlopp. Du kan maila ditt stöd till honom på adressen: freejonatan@yahoo.se

Star Wars

2008-12-15T19:50:00.001+01:00

Vi älskar Derrick Jensen... och Star Wars

Ang. ungdomskultur och Chinabiografen

2008-12-12T22:21:00.002+01:00

Ett öppet brev till Jönköpings kommun.

Några år efter tonårens slut blickar man tillbaka med nya ögon och tänker på vad som hade varit om inte om hade vart. Om jag aldrig fått den den första replokalen på Skylten när jag var femton så hade mitt första band antagligen runnit ut i sanden snabbare än vad det gjorde, jag hade aldrig lärt känna de vänner som idag är min familj. Istället hade jag väl försökt döva ungdomstristessen på samma sätt som de flesta av mina jämnåriga kamrater, ett sätt som för mig tedde sig oändligt meningslöst jämfört med den lilla guldklimp jag hade hittat i form av Linköpings underjordiska musikscen. Det var hip-hop, electronika, punk, pop, hardcore och metal som fyllde mina nätter istället istället hembränt och langad folköl. Med åren fick engagemanget för musiken nya uttryck och ledde till en personlig utveckling när jag lärde mig spela in musik, arrangera spelningar, sköta en förening och arbeta i en grupp med stora ambitioner och små medel.

Alla kan inte finna samma väg som mig. Alla tilltalas inte av musik eller knyppling eller innebandy, men alla ungdomar, varenda en behöver något. Alkohol är inte en hobby, det är ett sätt att döva tristess och meningslöshet. Ungdomar med en mening i livet kommer att finna andra vägar än droger och meningslös kriminalitet.

Ungdomskultur handlar om mer än att vi drar oss in i det sista för att växa upp och som fortfarande inte vill gå på krogen ska ha något att göra med vår tid. Det handlar om att bygga upp morgondagens människor till drivna personer som inte drar sig för att tänka själv och ta tag i saker man tycker är viktigt. Det gäller att skapa en aktivitet som bryter det mönster av passiv kulturkonsumtion som dominerar dagens kulturella utveckling.

Därför hoppas vi i Linköping VSE att Jönköpings kommun ordnar nya lokaler åt Jönköping hardcore och de andra kulturorganisationer som idag huserar på Chinabiografen i Jönköping.

Vänligen
LInköping VSE

Hard times

2008-12-04T23:56:00.004+01:00

De senaste dagarna har två bränder anlagts i Stockholm av nazister. Målet har varit vänsteraktivister och deras lokaler. Att nazister brukar våld för att få genomdriva sina sjuka åsikter är inget nytt och inte heller det våld som de möts upp med av militanta antifasciter. Men när våldet trappas upp tvingas man reflektera över det mer akut.

Våld är en aktiv del av den nazistiska och fascistiska ideologin, det är viktigt att komma ihåg. Det är också viktigt att minnas att så inte är fallet med socialistiska ideologier. Socialismen strävar efter att minimera både konventionellt och osynligt våld (vi som anarkoprimitivister påstår oss självklart att vi till skillnad från andra socialister strävar efter den minsta tänkbara nivån av våld, men det finns säkert många som inte skulle hålla med). Det fascistiska samhället å andra sidan är ett som upprätthålls med hjälp av olika former av våld. Både direkt mot meningsmotståndare och upprorsmakare, men även inom systemet genom att upprätta en strikt hierarki där den starkare uppmanas att sko sig på den svaga.

Som socialister vill vi uppnå ett samhälle där ingen skor sig på någon annan och där alla kan samexistera i fredlig öppenhet gentemot varandra. Men vägen dit är lång och det krävs både materiella och kognitiva förändringar innan vi når dit. Detta ska dock inte hindra oss i vår kamp, och inte heller olika former av fascister oavsett om de bär uniform, kostym eller skjortor i valfri färg. Vi måste därför värna oss mot fascismen på olika sätt. Ibland kan detta innebära att blockera eller ockupera en byggnad för att genomföra ett socialistiskt projekt och ibland kan det innebära att avlägsna fascister eller snutar som står i vår väg. För mig kommer det inte naturligt och jag ser inget inneboende gott i våldet som sådant. Tvärt om bör vi akta oss för att skapa oss en vana att alltid lösa motgångar med våld. Men samtidigt får vi inte heller göra oss en vana av att inte kämpa emot när fasciterna vill tysta oss. Det är en form av våld som vi helt enkelt är nödgade att förhålla oss till, för även om vi själva inte vill bruka våld så är det ofrånkomligt att vi förr eller senare kommer att bemötas av det.

Man brukar säga att politisk kamp kan delas in i tre faser: först kommer du att hånas, sedan bekämpas och till sist kommer du att vinna. Ska man vara lite petig så tror jag att de två sista faserna kan byta plats eller flyta i varandra med lätta. Det har vi sett i flera fall, t.ex. SHAC, den österrikiska djurrättsrörelsen eller DBFs kamp mot Stockholms pälshandlare. När du börjar vinna, det är då du kommer att mötas av det verkliga våldet, det är då som repressionen kommer att hugga tag i dig och försöka slita dig itu. Oavsett om den kommer från staten eller från nazister så kommer det att kännas. Så kanske är dessa nya våldsdåd trots allt ett gott tecken, ett tecken på att den svenska naziströrelsen är döende och desperat. Ytterligare en nazistisk gruppering har de senaste veckorna valt att lägga sin rättframma attityd på hyllan och har följt SD och ND i hälarna mot en mer "folklig" nationalism. Så vad finns kvar nu? En handfull rakade kåkfarare och några "identitärer" som av allt att dömma mest vill vara rödingar.

Den svenska nazismen är på tillbakagång och i Stockholm har tio pälsaffärer stängt de senaste två åren tack vare DBF. Så det förvånar mig inte om vi nu går mot hårdare tider.

Ang. julskinka

2008-12-04T14:36:00.006+01:00

Har du någonsin sett in i ögonen på en gris? Har du gjort det och samtidigt tänkt att "den där feta fan ska jag ha till middag imorgon"? Djurrätt är egentligen så simpelt, allt etik-tjaffs kan minimeras ner till vanlig enkel empati. Kan du ta ett oskyldigt liv bara för att du är för bekväm för att äta soja istället för skinka i jul? Skulle du kunna äta upp din hund istället och om inte, varför då?

Grisar är så vackra och intelligenta djur att det svider i hjärtat att behöva se den ovärdighet som de utsätts för bara för att lata och fega människor inte vill lyssna på solida resonemang. Med vilken rätt gör ni det valet? Vilken rätt har ni att ta livet av en annan varelse som har känslor och förhoppningar?

Mördare är vad ni är. Fega och okunniga mördare.

För en mer ingående diskussion se denna artikel.

Pepp!

2008-11-28T11:09:00.002+01:00

SVD rapporterar att ett gäng byggarbetare ockuperat ett hus i Stockholm i protest mot att de inte fått ut sina löner. Byggnads ska "se över saken" under dagen och det skulle inte förvåna mig om de uppmuntrar ockupanterna att häva blockaden. Återigen har arbetare fått ta till egna initiativ för att hävda sin rätt medan de större fackföreningarna står och velar, allt för uppbundna med de som sitter inne på makten.

Kanske skulle man tipsa byggarbetarna om SAC?

Vad är kultur?

2008-11-27T19:00:00.003+01:00

Det är en fråga som man ställs inför samma ögonblick som man börjar studera antropologi (studiet av människan som kulturell varelse). Min egen definition av kultur är att kultur är alla de aspekter av det mänskliga livet som vi själva skapar. Att vi äter mat är något naturligt, något som vi måste göra. Men vad vi anser vara mat eller hur och med vilka vi äter den är en kulturell fråga.

En konvetionell uppfattning av kultur är att en kultur = ett folk = en nation, vilket är en grov förenkling. Människan (och då främst enkelspåriga människor som t.ex. moderater) är mycket för förenklingar och tankar kring mångkultur har därför ofta fått dras med en liknelse av en mosaik, där flera distinkta kulturer lever sida vid sida. De flesta antropologer anser dock att kultur är ett mycket mer flytande begrepp som nästan inte går att prata om i singular eftersom det är så svårt att isolera "en kultur".

Detta gör moderaternas förslag om kontrakt för invandrare ännu mer befängt. Det räcker inte med att de i sina uttalanden säger att detta kontrakt ska kunna upprätthållas genom att man gör inskränkningar i bidrag och därmed späder på den gamla nasse-myten om att alla invandrare går på bidrag. Man visar också en stor okunnighet om kulturens väsen. Moderaterna lyckas som vanligt ge mig nassevibbar.

Förresten: Den etymologiska betydelsen av kultur är "odling" vilket gör begreppet "agriculture" (jordbruk) mycket lättare att förstå. Jordbruk är det mänskliga sätt att leva som kräver ständig expension under våld eller hot om våld. Mer om detta i den gamla inlägget "Kontrarevolution".

Näringsfrihet struntar väl vi i

2008-11-20T19:02:00.007+01:00

Först tänkte jag döpa inlägget till Det äckligaste som finns, och skriva om nyliberaler. Men sen ändrade jag mig och kom fram till att jag istället faktiskt borde förklara varför vi skiter fullständigt i näringsfrihet. Återigen kommer jag att beröra saker som tagits upp i tidigare inlägg men som förtjänar att sägas igen.

Vad som fick mig att reagera var Maria Abrahamssons ledare i SVD. Där påstår hon att näringsfrihet är "[e]n rättighet som bara får begränsas för att skydda angelägna allmänna intressen. Dit hör inte djurrättsaktivisters intresse av att utrota pälshandlare." För det första ignorerar Abrahamsson fullständigt djur som moraliska subjekt, vilket är illa nog i sig. Vi som djurrättsaktivister är inte per se itresserade av utrota pälshandlare. Vi vill förhindra lidande och ge djur rättigheter. Anledningen till att jag och Maria har så extremt olika åsikter kring vad som är rätt och fel har därför sin grund våra olika åsikter kring i vad ett moraliskt subjekt är. Med andra ord: vem eller vad förtjänar moralisk hänsyn? Vad är värdefullt?

Det är uppenbart att Abrahamsson uppfattar näring och handel som något av stort värde. Varför är inte klart men jag antar att hon tror att ekonomi är något som kan bringa människor lycka. Även om detta var sant (vilket det självklart inte är) så kvartstår frågan: är detta verkligen den enda måttstock vi har? Det finns ett flertal andra värden som bör tas inom beräkning, t.ex. värdet av en hållbar framtid värdet i djurs välbefinnande eller det negativa värdet i deras lidande. Världen är helt enkelt full med olika sorters individer med olika sorters rättigheter. Kan vi verkligen förvägra kommande generationer en levande planet att bo på? Kan vi förvägra en mink dess rätt till frihet och liv? Jämfört med dessa rättigheter skrumpnar rätten till näringsfrihet ihop i mina ögon.

Att enbart fokusera på sina egna rättigheter och ständigt trampa ner andra hänger starkt ihop med vår syn på naturen och den civilisation vi lever i. När vi ser människor som individer så behandlar vi dem oftast med respekt, när vi ser människor som arbetskraft kommer vi (har historien gett oss för handen) att vårdslöst suga ut dem och profitera på deras arbete. Ser vi djur som biomaskiner, skapade för att producera kött åt oss kommer vi att behandla dem som vi gör idag och underordna deras rättigheter vår egna "rätt" att idka näring, men ser vi dem som individer kommer vi att behandla även dessa med respekt även om de har päls över hela kroppen och inte talar vårt språk. Med andra ord lever vi i ett samhälle som uppmuntrar oss att se allt omkring oss som resurser och detta är grunden i samhällets ohållbarhet. För om vi även ser vår omvärld som en plats fylld med resurser och inget annat så kommer vi att behandla den på det avskyvärda sätt som vi har gjort de senaste sextusen åren. Om vi istället kan se den naturliga världen som vårt hem, den plats som ger oss liv och som hela vår existens är beroende av så kommer vi att behandla den på ett annat sätt. Och när vi befinner oss där så finns det inte någon näringsfrihet utan bara verklig frihet, friheten att leva sitt liv på det sätt människan var ämnad. Utan att objektifiera och förstöra vår omgivning, vilket näringsfriheten i grund och botten går ut på.

Därför ger jag blanka fan i näringsfrihet Maria Abrahamsson

Manifestation mot tidelag

2008-11-10T10:14:00.001+01:00

Stöduttalande

2008-11-05T12:24:00.003+01:00

Lunds kommun verkar vara så inne i slit-och-slängproduktionen att de vill förkorta livslängden på allt som produceras. Lyckligtvis vet även ungdomar hur man gör, fan vi har ju aldrig sett något annat. Så när någonting går sönder så skaffar man nytt, och när man ändå är ute kan man ju lika gärna ta två.

Vi hoppas att Lunds kommun inser att problem är till för att lösas och syptom är rätt bra om man vill veta vad problemet är.

Vi önskar Nyponbusken och Björnbärssnåret lycka till och hoppas att de får stanna så länge de vill.

Om någon snut läser det här så tycker vi att du och dina kollegor ska hålla sig borta från husen och dricka kaffe istället.

Lycka till!

//LinköpingVSE

Per Gran är en snutjävel.

2008-11-04T11:37:00.006+01:00

Idag klockan 11.00 stormades det ockuperade huset Smultronstället i Lund av snuten. Det är tydligen inte praxis att kommunpolitiker håller vad de lovar, men det visste vi ju sen gammalt.

Vad som verkligen stör mig är insatschef Per "Snutjävel" Grans uttalande om hur det hela gick till. "– Vi har inte mött något motstånd, allt har gått lugnt och värdigt tillväga". Så SnutPer tycker alltså att motstånd är ovärdigt. Vet du vad jag tycker är ovärdigt din jävla snutgris? Att unga och driftiga människor konstant motarbetas av stat och kommun, att löften till unga inte verkar gälla för skit och att autonomi och fri kultur verkar vara att sky värre än pesten i det här landet.
För övrigt är det jävla kasst att kommuner inte verkar veta hur man pratar med folk som åtgärdar problem, det är tydligen bara att hota med så mycket våld man kan och skicka tid snutar med batonger och skjutvapen, demokrati, visst... Lunds kommun kan fan DRA ÅT HELVETE!

För klagomål kring beslutet att storma Smultronstället kan ni vända er till Lunds kommunfullmäktiges ordförande Annika Annerby Jansson (m, såklart) på telefon nummer 0703279968 eller via mail: annika.annerby.jansson@moderat.se. Om ni vill nå henne privat så finns hon precis som alla andra på hitta.se

disaklamer: snuten på bilden har ingenting med Per Gran att göra förutom att han också är en jävla snutgris.

Vart ska alla jävla jävlar ta vägen egentligen?

2008-11-03T20:28:00.003+01:00

Elisabeth Höglund vill i en kolumn i Expressen bemöta anarkoprimitivismen och avslöja den som en inkonsekvent och smygfascistisk ideologi. Det främsta argumentet hon verkar anföra är att primitivismen kräver en enorm befolkningsminskning. Detta är sant och absolut ingenting att hymmla med. Jordbrukssamhället och den teknik som det frambringat har lett till en allt brantare befolkningsökning som under de senaste åren blivit explotionsartad. Det råder delade meningar kring vad jordens bärkraft egentligen är. Höglund påstår att jägar- samlarsamhället skulle kunna förse 100.000 personer med föda globalt sätt, andra menar att jorden kan bära upp till en miljard människor. Hur som helst så behövs det en befolkningsminskning som är väsentlig.

Höglund vill alltså antyda att anarkoprimitivister skulle börja systematiskt avliva människor för att kunna uppnå sitt idealsamhälle alternativt att ideologin är naiv och ogenomtänkt. Förutom att vara i sig självt ett helt absurt missförstånd kring primitivismens människosyn så faller denna tanke på två punkter:

1) I egenskap av att vara en anarkistisk ideologi har anarkoprimitivismen inget som helst maktanspråk som skulle kunna administrera denna form av massutrotning. Att utrota en så stor del av mänskligheten skulle kräva absolut järnkoll och total makt över hela världen. Detta är inget som anarkismen strävar efter. Anarksimen är istället den enda ideologi som väljer att frånsäga sig centraliserad makt för att kunna uppnå verklig mångfald och demokrati.

2) Anarkoprimitivismens huvudpoäng är att det samhälle vi idag lever i är ohållbart då det strider mot naturens lagar. Vi kan leva på det sätt vi gör idag, men enbart under en kort period. Om man kastar upp en boll högt upp i luften så kommer den att stiga för att sedan hänga en kort stund i luften innan den störtar tilbaka mot marken. Sådan är tyngdlagen. På samma sätt kan vi leva i ett system som bygger på konstant ekonomisk expansion under en (för planeten) kort period, processen är inte lika synlig som tyngdlagen då det handlar om hundratals generationer mellan kastet och fallet men förr eller senare kommer vi att dyka ner igen. Befolkningsminskningen är något som krävs av naturen, den är ofrånkomlig och en direkt konsekvens av kapitalismen. Blodet från dem som kommer dö när vi rasar neråt igen hör därför hemma på de händer som desperat försöker knuffa bollen lite högre upp i luften istället för att inse naturens begränsningar. På samma sätt som tyngdlagen verkar så kommer vårt fall bli hårdare ju högre det blir. Primitivismen är därför den ideologi som strävar efter att så få människor som möjligt ska behöva stryka med och att de som kommer efter kollapsen ska ha en så pass beboelig planet som möjligt.

Det är inte anarkoprimitivisterna som utgör det egentliga hotet mot den kapitalistiska civilisationen. Det är naturlagarna.

The first year

2008-11-02T14:18:00.005+01:00

Nu har vi skrivit den här bloggen i ett år och jag tänkte att jag, lite sentimentalt, skulle försöka samanfatta lite av året som gått. Organisationer har bildats och jag skulle gissa att ett gäng har försvunnit också. JBF har gjort sina första aktioner och säkerhetspolisen börjar bli nervösa. Antalet husockupationer i Sverige har ökat lavinartat men än så länge har bara ett hus hållits någon längre tid, fram för Smultronstället i Lund! Stockholms pälsafffärer dukar under en efter en så snart kanske vi har den skiten borta från den knugliga hufvudstaden. Min rättegång mot Göda närmar sig. Jag har läst bra böcker och sett bra dokumentärer och kanske skrivit något bra också. Vi har kommit ut med vårt första zine som LKPGVSE och det andra börjar ta form. Man skulle kunna säga att det har varit ett händelserikt år.

Vi är jävligt peppade på att se att JBF äntligen gjort entré i sverige, för er som inte vet vilka JBF är så är det Jordens Befrielsefront som funnits länge i USA och styrt och ställt. Det är en systerorganisation till DBF som jag hoppas att ni alla känner till med liknande riktlinjer och uppbyggnad.
Den 23e aprill saboterade JBF en radio/telemast i Älmhult i Småland. De har även tagit på sig ett barndattentat mot ett villabygge i Småland för att förhindra att bebyggelsen sprider sig till områden som fortfarande är vilda. Säkerhetspolisen ser mycket allvarligt på detta men vi är peppade som fan. FRAMÅT JBF!

Det tog ett litet tag efter att eldarna i Köpenhamn hade slocknat innan ockupationerna spred sig utanför köpenhamn och till Sverige. Sen dess har en mängd hus ockuperats men mest i symboliska aktioner. än så länge är det bara ett hus som fortfarande är ockuperat efter ett par veckor och det är Smultronstället i Lund. Idag hävs även en ockupation i Umeå efter att har varit ockuperat över helgen. Med våren 2000 fortfarande i minnet tycker vi det är jävligt bra att punkarna äntligen har släppt flaskan och plockat upp kofoten istället. Vi hoppas att det här håller i sig och att fler hus hålls mer permanent, det skulle kunna göra underverk för vänsterrörelsen i Sverige.

Tyvärr har inte aktionerna mot stockholms pälsaffärer gått helt smärtfritt, Nu i veckan är det rättegång mot tre häktade personer som är misstänkta för grov skadegörelse mot en av Stockholms kvarvarande pälsaffärer. Vi får se vad rättssytemet hittar på men håller tummarna för att de ska frias. Snacka aldrig med snuten!

Men även om det har varit ett och annat bakslag för oss så är det ingenting mot hur det har varit för de som säljer päls i Stockholm, inte så konstigt dock, lever man av andras lidande så kommer någon till slut att göra livet surt för en. vänta och se.

Även jag ska upp i rätten någon gång snart och väntar på att få ett datum. Men den här gången är det jag som stämmer, ja, om ni har läst de tidigare inläggen så vet ni vad det handlar om. Spelet fulnar nu i alla fall. Jag har fått ett fyra sidor långt dokument med en massa trams om vilken förfärlig mäniska jag är. Det vore skönt att veta vilket datum rättegången kommer bli av så jag har något att fokusera mot. Bryter man mot arbetsrätten kommer man inte undan, not on my watch!

***

Jag har under det senaste året genom den här bloggen kunnat utmana mig själv och mina idéer på ett nytt sätt. Bloggen har pushat mig att söka ut nya idéer och företeelser för att hålla kreativiteten uppe. De perioder då jag har skrivit minst och tråkigast inlägg är de perioder då jag inte fått några nya intryck att relatera till. Det var genom detta sökande efter nya idéer som jag snubblade över Derrick Jensen, en tänkare som betyt väldigt mycket för mina egna tankar under det senaste året. Jag uppmanar alla som läser detta att ta del av hans idéer på vilket sätt ni än kan. Under det senaste året har jag även börjat tänka allt mer kring anarkism och socialism, frågor som jag tagit för givet och inte lagt någon större tankemöda kring sedan jag fastnade för djurrättstänkandet. I jämförelse med det djuren utsätts för dagligen förlorar lätt allt annat sin mening. Men det viktigt ständigt om att ha en helhetsbild och en förståelse för hur olika former av förtryck hänger ihop och går i varandra. Det är en av de viktigaste punkterna som vi vill förmedla genom LKPG VSE-bloggen. Vi vill se politiska punkare, antifascister som är veganer och feminister som kritiserar kapitalismen utifrån sin ideologi.

Vi har även fått en hel del feedback på den här bloggen, även om det inte varit på det sätt som vi förväntade oss. En del personer som vi väntade oss en reaktion ifrån har inte uppmärksammat bloggen medan vi har fått mängder av kommentarer från personer som vi aldrig träffat. Det är kul att veta att det finns de som uppskattar det vi gör, de första månaderna skrev vi i stort sett enbart för oss själva och trodde inte en käft läste. Men å andra sidan har den här bloggen alltid varit och kommer alltid att vara något som vi i första hand gör för vår egen skull. Den dag vi känner att den inte fyller ett syfte så försvinner den. Men tills dess är vi tacksamma för att ni läser!

/JensVSE

Det senaste året har varit ett mycket händelserikt år för mig både personligen och ideologiskt. Vi började skriva den här bloggen precis innan jag flyttade till Göteborg och det första halvåret skrev jag utan att träffa Jens speciellt ofta. När jag började jobba på Göda fick jag upp ögonen för fackliga frågor och började intressera mig mycket för det. Jag kom också in i ett nytt skede av anarkistiska tankar vilket var det som ledde mig in på primitivismen till att börja med.
Jens publicerade ett klipp med Derrick Jensen på bloggen och det fick en stor betydelse för mig också.
Jag har fått lära mig mycket om rättsystemet speciellt nu de senaste veckorna när Gödas inlaga till tingsrätten har kommit in och även kommit till min brevlåda.
När jag flyttade tillbaka till Linköping i slutet på sommaren började bloggen sakta men säkert ändra form från en blogg till något annat. Vi har sysslat med ta reda på och distribuera film och dokumentärer, det kommer nog bli mer av det i fortsättningen när vår kampanj för att aktivera HC-scenen fortsätter. Om inte annat kommer vi nog ses på spelningar och demos i fortsättningen också. Ha det gott tills dess.

/TorVSE

Vikten av fångstöd

2008-10-30T20:25:00.005+01:00

I en rörelse med många olika grenar är det viktigt att vi alla håller fokus mot samma mål och att även de som arbetar med olika metoder eller olika frågor ser till att stötta varandra i svåra tider. Det är därför som det är viktigt för den öppna rörelsen att stötta den del som inte jobbar öppet och som ständigt sätter sin egen frihet på spel för djuren, miljön eller den sak man kämpar för. Om du tror på det dem tror på så har du allt intresse i världen att stödja deras kamp.

Det finns gott om folk som går runt med ALF-tröjor och som snackar om en jävla massa hårda grejer på spelningar och möten. Det finns en hel del folk som stöttar den underjordiska djurrättsrörelsen ideologiskt. Men tyvärr så räcker inte enbart detta. Det är när tiderna är som hårdast som vi måste visa vårt stöd för direkt aktion allra mest.

Just nu sitter tre personer häktade i Stockholm misstänkta för skadegörelse och förberedelse till skadegörelse mot en pälsaffär. Om du är en av alla de som snackat snacket, burit tröjorna, sjungit med i låtarna och läst nyhetsbreven så är det här din tid! De behöver ditt stöd nu!

Skriv till de häktade på sthlm3@gmail.com eller sätt in en slant till fångstödsarbetet på DBF SG's konto. Kom ihåg att inte skriva något som skadar dig själv eller de häktade.

Internationell aktionsvecka mot HLS!

2008-10-27T09:28:00.002+01:00

Den sista veckan i oktober har utlysts till internationell aktionsvecka mot Huntingdon Life Sciences. HLS är Europas största kontraktslaboratorium vilket betyder att de testar produkter som andra företag vill ha ut på marknaden. HLS testar vad som helst på vem som helst och labbet dödar omkring 500 djur varje dag, året om. De har avslöjats flera gånger för grova brott mot brittiska djurskyddslagar och deras anställda har fångats på film då de misshandlat hundvalpar med knytnävsslag. De har avslöjats av undercover-journalister då de dissekerat apor som varit vid liv och de förfalskar regelbundet data för att försöken ska visa resultat som gynnar företagens produktutveckling.

Sedan slutet av 1999 har brittiska djurrättsaktivister kämpat för att stänga ner labbet och kampanjen har utvecklats till en global kampanj där aktivister från Mexiko till Ryssland demonstrerar och utför andra aktioner för djuren. Kampanjen har varit lång och intensiv och HLS har flera gånger varit nära ekonomisk kollaps. De har blivit av med sitt försäkringsbolag och sin bank, de har blivit utsparkade från börsen och de har tvingats dra egna gasledningar och får nu tvätta sina egna kläder, för tvätteriet och gasleverantören har dragit sig ur. Över 300 företag har dumpat HLS listan växer hela tiden... Men än är labbet inte stängt och kampanjen fortsätter!

Novartis är huvudmålet för aktionsveckan och de är ett av de viktigaste företagen som måste bryta med HLS. De är för närvarande rätt vacklande och de påverkas mycket av kampanjen men lagarna har ändrats i England vilket gör att de inte kan vara lika effektiva där. Det är med andra ord upp till oss i resten av världen att vinna den här kampen...

Hör av dig till Novartis och säg vad du tycker!

NOVARTIS

CIBA Vision Nordic AB
Datavägen 24
S-436 32 Askim / Göteborg
SWEDEN
Phone: +46 31 722 6600
Fax: +46 31 286 843

Sandoz AB
Berga Allé 1E
S-254 52 Helsingborg
SWEDEN
Phone: +46 4215 2065
Fax: +46 4215 4101

Kemistvägen 1B
S-183 34 Täby / Stockholm
Phone: +46 8 732 3200
Fax: +46 8 732 3201

Ligg mera

2008-10-26T09:52:00.005+01:00

En sak som jag tänkt på ett tag är att vi aldrig skrivit någonting om HBT-frågor på den här bloggen. Jag tror att det säkert finns de som gör det bättre och därför har jag avstått. Jag tänker inte mycket kring sånna frågor då det knappt berör mig själv och då tror jag inte heller att jag skulle kunna skriva något bra om det. Det är för mig så självklart att det inte finns något att tillföra. Men ibland kommer man på att det faktiskt inte är självklart för alla. Som när jag läste den här artikeln. Den är visserligen från 2003, men jag blir ändå förvånad över att det kan finnas folk som fortfarande tänker såhär.

Förutsatt att vi inte föreställer oss att en vit, skäggig och moralkonservativ man vaktar över oss från himlen och skakar på huvudet åt vårt sexuella beteende så finns det bara ett rättesnöre när vi resonerar kring sex: samtycke. Så länge det finns samtycke finns det inget annat att bry sig om. Det spelar ingen roll om du gör det med en eller fler, killar eller tjejer, vad du stoppar i vilka kroppsöppningar eller vilka som ser på så länge alla inblandade peppar. Det är sjukt tråkigt att tänka sig att det finns folk som skulle avstå från vissa sexuella handlingar bara på grund av difusa skamkänslor inför en föråldrad sexualmoral.

Men för att återvända till gränsdragandet: samtycke, vad innebär det? Jo, det innebär att individen som du vill ha sex med också vill ha sex med dig och är kapabel att förstå vad detta innebär och kan kommunicera detta. Inom etik kallas detta för autonomi och är ett väldigt intressant begrepp. Ett djur kan tillexempel inte uttrycka samtycke för att ha samlag med en människa på samma sätt som ett litet barn inte har möjlighet att uttrycka samtycke för att ha samlag med en vuxen. Även ett lite äldre barn som kan kommunicera faller utanför automin på grund av bristande förståelse inför vad det innebär att ha sex. Sex utan samtycke kallas för våldtäkt och det är en sjuk opepp. Sånt ska du inte hålla på med och gör du det så hoppas jag att det kommer nån och knipsar könet av dig en vacker dag. Om du själv känner för att knipsa könet av en våldtäktsman så finns det ett gäng på den här sidan.

Och det är ungefär så långt jag tänkt i min degenererade sexualmoral. Lev nu efter den så kommer alla få ligga lite mer och förhoppningsvis bli lite gladare och trevligare mot varandra. Idag är det söndag så du lär ju ändå inte ha något bättre för dig.

Nationalismen är skitfånig

2008-10-26T09:23:00.007+01:00

Igår slog det mig återigen att nationalism är lite av det fånigaste någonsin. Så även om det gjorts förrut på den här bloggen så tänker jag såga nationalismen igen.

Nationalismen är vad man inom antropologin kallar för en "föreställd gemenskap". Med detta menas att de som deltar i denna gemenskap har en mental bild av att det skulle finnas någon som förenar dem fast de kanske inte har nånting annat än sin nationalitet gemensamt och trots att de aldrig kommer att träffa alla som ingår i samma nationalitet. Nationalismen är därför en abstrakt ideologi som skapar denna inbillning hos folk inom ett geografiskt område. Enligt Benedict Anderson var det främst uppkomsten av folkspråk i samband med boktryckarkonsten som bidrog till att nationalismen fick en psykologisk grund att bygga en gemenskap på. Tryck-industrin kunde tjäna mer pengar på att ge ut böcker på flera olika språk och därmed nå ut till fler läsare. När tidigare dialekter kunnat utgöra flytande gränser mellan olika språk så fick man här en tydlig gräns iom det skrivna ordet. Vidare har historieskrivning, kartritande och demografi använts för att förstärka upplevelsen av en nationell gemenskap, genom att kategorisera omvärlden och exkludera de som man anser inte ingår i den nationella gemenskapen. Genom att måla upp bilden av en homogen grupp med gemensamt förflutet och gemensamma intressen skapar man så en nationell gemenskap.

Vad som dock kan vara viktigast att komma ihåg när vi tänker kring grupper av den här storleken, hur de uppstår och hur de förstår sin gemenskap är att skillnaderna inom gemenskapen kan vara mycket större än skillnaden mellan grupperna. Man måste därför fråga sig: Vem gynnas av att en nationell gemenskap skapas och upprätthålls? Vilka förlorar? Från första början har det varit kapitalister och makthavare som tjänat på nationalismen genom att utnyttja dess inbillade gemenskap för att hålla samman sin makt över andra människor. Nationalismen gynnar i de allra flesta fall främst de som redan besitter makt, eftersom den men sin utpräglat abstrakta gemenskap har en tendens att utformas uppifrån. Precis som Anderson beskriver så är det en process som i stor utsträckning kan regleras av statliga institutioner och marknadskrafter även om den oftast ges ett folkligt utseende utåt. Därmed kan nationalismen med lätthet användas för att legitimera de maktskillnader som finns inom gruppen. Det vore tillochmed omöjligt att utforma en inbillad gemenskap egalitärt eftersom gruppen deltagare aldrig kommer kunna mötas samtidigt och därför krävs det en ledare av någon form.

Verkliga gemenskaper finns överallt omkring oss. På våra arbetsplatser, i idéella föreningar, församlingar, skolor och inom kulturlivet. Dessa gemenskaper är starkare än den nationella eftersom de baserar sig på något verkligt, en grupp med ett gemensamt mål eller intresse. Det är dessa grupper som utgör ett hot mot den nationalismen genom att visa på kraften i verklig gemenskap.

Människan levde i egalitära grupper under större delen av sin existens här på jorden. I och med uppkomsten av jordbruk och bofast leverna upprättades ledare. Detta var mindre än tiotusen år sedan. Nationalstaten uppkom som idé för ca trehundra år sedan. Den är abstrakt, flummig och den kommer inte att hjälpa oss mot en bättre morgondag. Den historia och den geografi som hyllas inom nationalismen är en medveten konstruktion för att stärka upplevelsen av en gemenskap. En gemenskap som inte finns.

Instinct

2008-10-23T20:03:00.003+02:00

När vi fick höra att det finns en spelfilm baserad på Daniel Quinns bok Ismael så var vi självklart tvugna att leta upp denna. Det visade sig inte helt lätt. Filmen, som heter Instinct, verkar inte varit nån storsäljare trots stora namn som Anthony Hopkins och Cuba Gooding Jr. Till slut lyckades vi ladda hem åbäket och satte oss i köket för att kolla igenom den.

Det första som slår en när man läser beskrivningen av filmen är att det inte är en filmatisering av Ismael utan en film som baserar sig på samma tankar. Spännande ändå tänkte vi. För er som inte läst Ismael så kan jag lite snabbt sammanfatta att själva handlingen går ut på att en man blir elev till en gorilla med telepatiska krafter som undervisar honom om fångenskap. Låter oemotståndligt eller hur? Detta är dock bara ramberättelsen och det intressanta i boken är den dialog som läraren och eleven för sinsemellan och som utgör den största och viktigaste delen av boken.

Instinct verkar vid en första anblick vara uppbyggd på samma sätt. Gooding spelar en psykolog som ska ta sig an en man (Hopkins) som levt isolerat med en flock gorillor och sedan torskat för att ha dödat några jägare. Snart utvecklas dock deras möten till att Hopkins leder samtalet för att föra vidare till Gooding det som han lärt sig bland gorillorna.

Ni som läste V för Vendetta innan ni såg filmen kommer att bli lika besvikna denna gång om ni redan läst Ismael. Istället för att fokusera på dialogen och de idéer som Quinn lägger fram i Ismael får vi en snuttifierad Hollywood-version som knappt ens lyckas skrapa på ytan av det Quinn vill säga i sin bok. Har du inte läst boken kanske Instinct kan väcka ditt intresse och ge dig en första glimt av Ismael, men mer än så kan jag inte ge den här filmen.

Edgeday

2008-10-20T21:35:00.001+02:00

I fredags var det edgeday. Vi var på en helt lysande spelning i Göteborg. På andra sidan havet hade någon bättre saker för sig:

Received anonymously

In the early morning hours of October 17th, a lone activist infiltrated the fur farm at 92659 Simonsen Road in Astoria Oregon. About 1,500 mink were released from their cages with at least 200 of these being breeding stock. The fact that there is no fence around this farm should help ease their escape.

This action is being claimed for the vegan straight edge community. not as a self-congratulatory ego boost, but in the vein hope that it might spur others into action. It has become apparent that the combined tactics of record collecting, sing-alongs, and militant posturing have failed to stop those who abuse innocent life. once we accept this then we can stop squandering our potential and choose a more effective plan of action.

I would like to close by offering apiece of advice to the owners of this farm, to the owners of the other farms in the Astoria, OR area (it was simply by luck of the draw that your farms weren't chosen), and to ALL fur farmers: find a new profession. fur farmers are a dying breed. get out before you are forced out.

"your laws will have no meaning past the setting of the sun."
- -VSE

Tänk på det!

Civilkuragets dag

2008-10-12T12:55:00.006+02:00

Idag är det civilkuragets dag, en dag då vi minns Björn Söderberg som mördades av nazister för sin fackliga kamp mot främlingsfientlighet på sin arbetsplats. Facklig kamp är något som angår alla potentiella arbetssäljare. Organisera dig du också.

Respektlösheten kommer att stå oss dyrt

2008-10-11T22:29:00.004+02:00

Corren skriver glatt att älgjakten börjar på måndag och efterlyser bilder från blodsporten. Den enda jag känner är att alla former av respekt för dessa majestätiska djur är som bortflugen. Vi behöver dem inte och därför respekterar vi dem inte längre, precis som vi inte respekterar några djur som vi inte får en personlig relation till. Och knappt ens då kan man räkna med någon form av respekt.

Jägarna pratar om viltvård och försöker få jakten att framstå som ett nödvändigt ont. Vi måste mörda älgarna, annars kommer de dö. Men det förstår ju inte jag mig på som är så liten och naiv att jag tror att det går att lösa eventuella populationsproblem* på något annat sätt än att mörda oskyldiga varelser. Nej, det handlar fan inte om något nödvändigt ont. Det är helt uppenbart att detta är något som många går och längtar efter. Att få komma ut i skogen och döda något levande. Jag hoppas de får som de vill, jag hoppas att de skjuter ihjäl varandra. Varenda jävla en.

Samma respektlöshet för livet som visas upp under jakten i sverige syns tydlig i djurfabriker över hela världen, i fiskeindustrin och på alla andra plan där människor interagerar med djur. Det var det som upprörde mig mest med filmen Sharkwater, att vi har mage att bete oss på detta sätt är förbluffande men samtidigt inte helt överraskande.

Vår mat kommer från plåtburkar och plastförpackningar som vi köper i en mataffär. Detta gäller även för folk som jagar eller föder upp egna djur. Den allra största andelen av den mat de äter har någon annan producerat och sålt till dem. Det är inte konstigt att människor som lever på detta sätt förlorar respekten för det ekosystem och de djur som förser dem med denna föda. Det finns ingen riktig kontakt mellan maten vi äter och den som odlas eller jagas.

Vi är vilse. jag har hävdat det tidigare och jag säger det igen. Vi vet verkligen inte vad det är vi pysslar med längre...

*Är det någon art som har populationsproblem och borde jagas för att inte förstöra ekosystemet så är det människor. Själva tanken att djurstammarna inte skulle klara sig om vi inte sköt av dem är det mest antropocentriska skitsnack jag någonsin hört. Vi är högfärdiga, respektlösa apor som tror att naturen inte har mekanismer för att hantera populationsförändringar. Men det kommer vi få känna på snart nog.

Dance Monkey Dance!

2008-10-08T19:51:00.001+02:00

Den autonoma vänstern behöver primitivismen

2008-09-27T18:36:00.003+02:00

Jag tror att den anarkoprimitivism som förespråkas av denna blogg och Derrick Jensen har väldigt mycket att erbjuda den autonoma vänstern. Autonom marxism (kommunism, anarkism eller vad man nu vill kalla det) har några inbyggda ideologiska problem som anarkoprimitivismen erbjuder lösningar på.

För det första är det svårfrånkomligt att den marxistiska historiesynen är eurocentrisk. Idén om att samhällen går från lägre till högre stadier är tätt knuten till kolonialismens kulturevolutionism. Detta innebär att kulturer som inte följer ett europeiskt mönster ses som lägre stående och måste därför "hjälpas upp till vår nivå". Ett sådant tänkande är enbart en förlängning av idén om den vite mannens börda och inte heller ett hållbart tänkande. Jag tror att tillochmed den industrikåtaste statskommunist inser att om hela världen befann sig på samma teknologiska nivå som väst så skulle ekosystemet kollapsa (ännu fortare än vad det gör idag när bara västvärlden lever efter denna standard). Primitivismen kan här erbjuda en djupare respekt för andra kulturer än den europeiska. För att läsa mer om olika historiesyner/tidsuppfattningar rekommenderar jag det här gamla inlägget.

För det andra har den autonoma marxismen och då främst syndikalismen (som vi gett en hel del utrymme i denna blogg och tillochmed menat på är den rimligaste vägen till revolution) ett starkt fokus på arbete. Det krävs dock en problematisering av arbete och en större fokus på frihet från arbete som primitivismen kan erbjuda. Målet med vår kamp bör inte vara ett samhälle där vi jobbar ihjäl oss med våra egna produktionsmedel utan ett samhålle där vi enbart jobbar så mycket som krävs. Man tror att människan på stenåldern jobba ca tre timmar om dagen med något som vi skulle kunna definera som arbete. Jag är övertygad om att arbete och fritid inte var begrepp som fanns i dessa människors begreppsvärld, bara saker som var olika viktiga. Arbete är ett nödvändigt ont lär vi oss genom anarkoprimitivismen.

För det tredje problematiserar anarkismen makt på ett sätt som många andra vänsterideologier inte gör (detta har vi skrivit om tidigare och jag vill inte upprepa mig). Anarkoprimitivismen erjuder en logisk följdtanke: det lättaste sättet att anhilera maktförhållanden är om det int finns något kapital. Civilisationen är själva grunden till kapitalismen, utan möjligheten att lägga värden på hög kan det inte uppstå klassklyftor (även detta har vi skrivit om tidigare).

För det fjärde kan primitivismen erbjuda den autonoma vänstern ett sunt förhållningssätt till djur och natur, något som fan kan behövas.

Gott och ont och andra sagor

2008-09-18T19:56:00.006+02:00

När man börjar identifiera sig själv med skurkarna i de filmer man ser så är det ju ofrånkomligt att det börjar ringa varningsklockor i huvudet. Men så här långt in i den postmodernistiska eran måste vi väl kunna enas om att det inte finns någon objektiv ondska utan att vad som ses som gott och ont är socialt konstruerat. Så hur kommer det sig då att det är just skurkarna som är de onda? Att studera konstnärliga uttryck kan vara ett bra sätt att närma sig en förståelse kring hur en särskild kultur tänker kring ett visst fenomen (i det här fallet ondska) och därför tänkte jag göra en kort analys av hur ondska porträtteras i västerländsk film.

Typexemplet på en skurk är egoisten. Karaktären som vill ha mer makt för sig själv, vilket i många fall betyder mer pengar. Men även karaktärer som strävar efter mer för sig själva kan klara sig undan skurkstämpeln och istället hamna i det goda laget. Den främsta anledningen till detta tror jag har att göra med de medel som brukas. Om Jönssonligan hade skjutit, hotat och rånat folk hade de inte varit samma glada gäng alls och ingen sitter väl och hoppas att George Cloney ska torska i Oceans Eleven? Vilka medel man brukar för sin strävan är därför högst relevant. Att spränga planeter och vara en allmän taskmört som Darth Vader är ju typiskt inte OK, medan Robin Hood är en solklar hjälte.

Den andra, mer intressanta, sortens skurk är den antihumanitära skurken eller kaos-skurken. Det är en karaktär som inte gör det han gör för att vinna något utan för att förverkliga sina idéer. Här får vi en tydlig lektion i vad som ses som normalt och inte i samhället. Liam Neesons karraktär i Batman Begins och Bartelby i Dogma är utmärkta exempel på denna karaktär. De vill inte ha något. De tycker bara att människor är en jävla ohyra som bara förstör allt de kommer i kontakt med. Här spelar det alltså ingen större roll vilka medel som används då själva målet går emot vad som uppfattas som gott i vårt samhälle. Att vilja utplåna hela existensen är aldrig ok oavsett hur smärtfritt det genomförs.

Här hittar vi en intressant joker i leken, nämligen V från V för Vendetta, en karaktär som dödar folk och spränger saker i luften för en idé som skiljer sig radikalt från det övriga samhället. Det är inte konstigt att denna film sticker ut med tanke på att orginalserien som filmen grundar sig på är skriven av anarkister och att den utspelar sig i ett fascistiskt samhälle.

Men för att återvända till saken. Kaos-skurken har en radikal idé som utmanar samhället. Han rubbar ordningen och går utanför lagen för det han tror på. Han är oftast en mer skrämmande karaktär än egoist-skurken då denna egentligen enbart använder sig av fel medel och inte ifrågasätter samhällets grundvalar på något sätt. Egoism är ju något som uppmuntras i samhället så konflikten handlar i grunden om taskiga tillvägagångssätt. Men en karaktär som avskyr städer eller som hatar människor, vad gör man med en sån? Ofta erbjuds dessa skurkar någon form av försvarstal under filmens slutskede där de förklarar sin ideologi, hur kaoset de skapar i slutändan ska leda till något bättre än det som var innan eller hur kaos i själva verket är skapelsens egen natur. Om du har läst 1984 av George Orwell kanske du minns en scen i början där de anställda på ministeriet ägnar sig åt "2minuters-hatet" där samhällets fiende får lägga fram sina genomskinliga argument för att kunna bli hånad, hatad och nergjord. Han är ond och hans argument behöver inte ens bemötas, han måste bara bekämpas.

Människans eviga kamp mot kaoset fortsätter. Kulturens och ordningens väktare gör en ny insats för att befästa de värden som vår civilisation står för och stävjer det vansinniga kaoset som ständigt hotar att krossa det mänskliga projektet. Det slingrande kaos av död, födelse, eld och vatten som vi nästan lyckats glömma att vi själva en gång kom ifrån.

Därför är vi skurkarna i det spektakel som samhället målar upp för era ögon. Vi vill rubba ordningen. Vi gör det inte för att vi kommer att bli måttlöst rika på det utan för att vi tror på att det är rätt. Oavsett om "vi" är djurrättsaktivister, arga danska invandrarungdomar eller muslimska "terrorister" så kommer vi att bli dragna över samma kam och bli behandlade på samma sätt: först hånade och sedan bekämpade innan vi till slut kan bli accepterade. Kulturen kommer att fortsätta att reproducera bilder av ondskan som något skrämmande annorlunda och kaotiskt och de människor som kan knytas till dessa attribut kommer att ses som onda. En enkel Hollywoodrulle har ju egentligen inget att vinna på att problematisera begrepp som ondska. Kanske suddar man lite kring linjerna, men att angripa själva kategorin är inte tänkbart.

Jag skulle återigen vilja tipsa om Hiayo Miyazakis filmer, t.ex. Det levande slottet, Princess Mononoke eller Spirited Away. Helt underbara skapelser som kan hylla kaos och där karaktärer kan vandra oberört mellan gott och ont eller där ondska ibland inte existerar överhuvudtaget. Annars så skulle jag vilja se mer skurkar i stil med Krambjörnarnas nemesis som bara vill täcka skogen med betong. Det är fan ondska om nått.

Trubbel på jobbet del 6

2008-09-17T12:03:00.003+02:00

Det var ett bra tag sen jag skrev om min fackliga konflikt senast. Det beror inte på att det inte har hänt någonting utan det beror på att jag inte vill ge min före detta chef, nuvarande svarande i det här faller, några ledtrådar om vad han har att vänta sig. Jag vill ha det här så vattentätt som möjligt. Därför kommer jag fatta mig rätt kort här också och jag kommer inte skriva någonting som jag inte är säker på att han redan vet.

såhär har det gått: vi (SAC) gick till kronofogden för att få in mina slutlöner. Kronofogden skickade ett krav till Göda som de bestred. Min föra chef ringde upp mig och var hotfull i telefonenn och sa att jag inte viste vem det var jag bråkade med och att det var många som var "jävligt förbannade på dig."
Kronofogden skickade tillbaka vårt krav till oss och frågade om vi ville driva det vidare. det ville vi och vipps så är hela affären i tingsrätten.

en dag damp det ner ett brev till mig från ett aniara ekonomikonsult som hänvisade till tidigare kravbrev och en skuld som jag skulle ha till Göda. Brevet var stavat åt helvete och företaget som hade skickat brevet var jävligt svårt att hitta. tills lut hittade vi ett telefonnummer som ingen svarade på. På adressen som de angivit fanns det inget aniara ekonomikonsult. De skrev att de drivit min skuld till Göda (som inte finns) vidare till kronofogden. Jag synade och ringde kronofogden och det fanns ingenting på mig där.

Kort därefter ringde min förra chefs mamma till mig för att försöka få till en lösning på den här konflikten. Vi pratade en stund och kom överens om att höras i slutet på samma vecka. När hon ringde upp mig i början av veckan därpå ville hon att vi skulle komma fram tillen lösning. När jag uttryckte att det inte var en lösning att jag bara skulle få mina slutlöner föreslog hon att jag skulle lämna facket och lösa det här på egen hand.
Jag ska göra det här väldigt klart. Det ligger inte i mitt personliga, moraliska, ekonomiska eller principiella intresse att lämna facket och gå med på skitkrav. för det är precis vad det skulle leda till. om Göda vill förhandla så är jag öppen för det men det finns inte att lägger mig med att bara få mina slutlöner.

terrorism

2008-09-16T17:36:00.004+02:00

Jag tror och hoppas att det här är lite fel forum för den här texten men efter alls skit jag sett på sjuårsdagen av 11 september 2001tänkte jag att det ändå var viktigt att reda ut några saker.

Jag gick i 1an på gymnasiet 2001 och på hösten så hade vi en del om terrorism, vi fick en defenition: "terroris är att med våld eller hot om våld uppnå politiska eller religoiösa mål." det är en rätt dålig defenition, eller det beror på hur man ser det.
Att använda våld i politiska samanhang är mer regel än unmdantag i dagens värld. "Nähä, ni vill inte låta oss bygga vår ledning genom ert land?Men då skjuter vi er till skit och sen bygger vi vår ledning ändå." var det någon som kommer ihåg det från 2002?
Alla krig går ut på att uppnå politiska eller religiösa mål. och kanske inte bara krig fö den delen utan alla som får göra folk illa utan att åka dit på det, poliser, väktare, soldater.
Att chockhöja A-kasseavgiften och därmed göra det för dyrt för folk att vara med i a-kassan kvalar in som våld i mion bok. varför gjorde man det? jo för att tvinga folk till skitdåliga jobb och göra situationen för arbetssäljare mycket osäkrare. Politiska mål med våld = terrorism, eller?

Björn Kumm ger i sin bok "Terrorismens historia" utgiven på historiska medier 1998 en annan defenition: Terrorism är den svages krig mot den starke.
Det är en mycket bättre defenition som säger mer om ordet terrorism, dess innebörd och hur det annvänds.

Vad är den svags krig mot den starke? Bara att det finns en som är svag och en spom är stark tyder ju på att det finns en hirarki, antingen politisk eller militär. som vi vet sen tidihare så får man inte utöva våld åt fel håll (uppåt) i hirarkier.

Jag ska presentera en sista defenition av terrorism: Ordet terrorism eller terrorist är den starkes sätt att orättfärdiga den svages kamp.
Att kallas terrorist är att likställas med allt från militanta muslimer till högermiliser i USA till IRA och ETA och andra väpnate nationella projekt till UNAbombaren/F.C till röda brigaderna och RAF. Egentligen skulle man kunna räkna in alla regeringar och stater som någonsin krigat och det är nog alla.

Endgame

2008-09-11T20:20:00.005+02:00

Endgame är en sjukt bra bok av Derrick Jensen. Tyvärr så är den tjock, dyr och svår att få tag på i Sverige. Därför har vi bränt ett gäng CD-ROM-skivor med en föreläsning där Jensen berättar om sin bok och vad de grundläggande premisserna är i den. Maila oss så skickar vi ett ex. Om du vill spara tid och pengar kan du såklart också se filmen på nätet.

Låt oss minnas...

2008-09-11T19:49:00.003+02:00

Den elfte september var en stor tragedi. Till följd av terrorkomplotter från onda makter tvingades tusentals människor sätta livet till. Händelserna ledde fram till en ny fascistisk ordning som innebar inskränkningar i friheten för alla som inte följde makthavarnas linje. Ekonomisk depression och massflykt följde. Sammanlagt tror man att cirka 35 000 människor torterats till följd av terrorkuppen.

Låt oss därför minnas händelserna den 11:e september 1973.

Frihet i teori och praktik

2008-09-11T19:31:00.003+02:00

Igår arrangerade Klimax sin första aktion i Linköping. Den bestod av att man ockuperade en central korsning under en halvtimme. Polisen stödde aktionen och dirrigerade om trafiken men trots det var aktionen lyckad. Själva syftet med en sk. klimatkrock är att få folk att tänka till och reflektera över hur man själv är involverad i den kultur som håller på att ta kol på vår planet. Cudos till Klimax Linköping.

Även lokalpressen var där och filmade lite så idag går debatten hög på deras forum. Tyvärr är debatten en smula ensidig då det bara är slan som uttalar sig om hur förskräckligt det är med dessa snorungar som inte har något vett och tror att gatan är till för att uttrycka sin åsikt. Med vilken rätt har dessa ungdomar stoppat trafiken i innerstaden?

Det är intressant hur de flesta människor verkar se yttrande- och demonstrationsfrihet som något ytterst symboliskt. Det är något som tydligen kan utnyttjas för att nazister ska få demonstrera i fyra timmar på Stora Torget men hur många har någonsin reflekterat över hur de själva skulle kunna uttrycka sina åsikter? Om den enda frihet vi har är friheten att välja vilka varor vi konsumerar och vilka politiker vi röstar på då ligger vi bra jävla brunt till. Dessa handlingar reflekterar bara i vilken mån man håller med någon annan och inte vad man själv tycker.

Så jag kommer att fortsätta tycka och göra så länge jag bara kan, även om det betyder att jag i de flestas ögon fortfarande är en snorunge när jag är 25. Det samhälle ni har skapat skrämmer skiten ur oss, fattar ni inte det? Är det konstigt att vi är desperata och försöker hitta vägar att förändra när den värld som vi ska ärva håller på att kollapsa under bördan av era misstag? Städa upp er skit innan ni går eller acceptera att den generation som idag växer upp kämpar för sitt eget vacklande framtidshopp, och de uttryck som denna process kommer att ta. För det här är bara början, det kan jag lova.

Spelning i Linköping!

2008-09-10T17:14:00.002+02:00

Skivtipset

2008-09-08T19:54:00.004+02:00

Det finns hardcoreband som man blir lite skraj för. Man hör rykten om vilka hårda badass-snubbar de är men när man träffar dem är de riktiga slappon som bara vill röka gräs och lyssna på metal. Hip-hopare däremot vet man aldrig vart man har. Det kan vara en hel massa snack eller så kan det helt enkelt vara som de säger att de rakt upp och ner är hårda som granit.

Så när den hårdaste av de hårda och argaste av de arga kommer med en ny skiva får man allt ta och leta skyddsrum för fy fan vilket plöj det kan bli. Immortal Techniques nya skiva är hårdare och mer politisk än resten av min skivsamling mixad och destillerad. Att man som rappare vågar göra så djupt teoretiska och politiska låtar som t.ex. nya skivans Open Your Eyes är riktigt starkt och något som Immortal Technique klarar galant. Han för in sin tolkning subkulturen i sin kritik mot det kapitalistiska samhället på ett sätt som borde få de flesta crustare att blekna av avvund. Trots en hård image så tappar han aldrig kontakten med verkligheten. Man får en äkta känsla genom hela skivan.

Som vit medelklass svensk kan jag tycka att det ibland är svårt att relatera till revolutionär gangstahiphop (som t.ex. Dead Prez), men när Immortal Technique lägger fram sin ideologi så talar han till alla som är offer för det världsomspännande system av förtryck och korruption som vi lever under. Istället för att fokusera på hudfärg siktar han på en gemenskap som dras från klasstillhörighet och gemensamma intressen. När han på nya skivan, i låten "Harlem Renaissance" talar om hur vi måste se efter våra egna samhällen så tänker jag direkt på hur vi inom punk, hardcore eller vilken annan rörelse som helst måste vara nog med vart våra pengar tar vägen och se till att vi återinvesterar dem i vår egen kultur så att den kan överleva utan att bli en del den kommersialiserade mångkulturen och sakta urholkas.

Immortal Technique kommer till Lund den 25 september och om jag vågar ska jag ta mig dit.

Vi hatar borgarna!

2008-09-08T19:46:00.002+02:00

Om du också hatar borgarna, anslut dig då till Septemberalliansen och demonstrera mot högerpolitik och övervakningssamhället den 16:e september!

Läs mer på Septemberalliansens blogg.

Boktipset

2008-09-04T21:23:00.003+02:00

Guns, Germs and Steel är namnet på än bok och även en dokumentär-miniserie baserad på boken. Boken är författad av Jared Diamond, en amerikansk biolog som gjort sig mest känd för sina geografiskt dominerade historietolkningar. Han har även skrivit boken Kollaps som handlar om varför vissa samhällen gör val som leder till deras undergång.

I Guns, Germs and Steel får vi en intressant tolkning av världshistorien där Diamond ständigt anknyter till människans förhållande till sin omgivande natur, på ett sätt som ofta saknas i vanliga historieskildringar.

Läs boken eller (om du läser långsamt - som jag) ladda hem den som ljudbok, eller (om du har fullt upp med kurslitteratur - som Tor) ladda ner dokumentärserien. Det är lätt värt det!

Cats and dogs

2008-08-29T18:47:00.004+02:00

Regeringen lämnar i dagarna in ett förslag om att det ska bli straffbart att sälja hund- och kattpäls eftersom denna produktion anses vara för grym. Det är såklart skitbra, det är bara tråkigt att denna omtanke inte sträcker sig till djur som inte är lika "gulliga" eller vanliga i våra hem. Jag utmanar vem som helst i regeringen att följa med till en svensk pälsfarm så kommer han eller hon att få se på grymhet i sin egen bakgård. Det är inte bara kinser som behandlar djur som skit.

Läs mer om den nya lagen på www.drinfo.se

Bitterhet

2008-08-28T13:52:00.005+02:00

Min flickvän sa en gång att alla måste förändra sig innan de kommer fram till den ståndpunkt som man till slut fäster sig vid. Det är nog sant. Men jag förstår inte varför det måste vara min åsikt som alla i slutändan förkastar. Att ha en extrem åsikt kan vara påfrestande och att kämpa för medkänsla och allas rätt till sitt eget liv är extremt i vårt giriga och egoistiska samhälle. Men det är just därför som det är så viktigt att vi håller fast vid vad vi tror på. Vi kan inte kasta omkull hela samhället på en gång men vi kan visa att vi menar allvar och att vi inte tänker bli skrämda av så simpla saker som folks attityder mot oss eller vår egen bekvämlighet. På så sätt kan vi föra samhällets diskurs åt vårt håll och vinna mark för vår sak. Vi måste dock räkna med att våra valmöjligheter begränsas i ett samhälle som är så genomsyrat av grymhet. Det obehaget är ett billigt pris för rättfärdigheten som ligger i att representera det man själv ser som sant och rätt. Och om du inte känner den övertygelsen så kom inte och vifta med några flaggor, för systemet kommer inte falla imorgon eller i år. Revolutionen kommer inte vara en glammoröst slag som slutar på Rosenbads trappor. Det kommer vara ett outhärdligt maraton genom regn, snö, spott och spe.

Jag borde lärt mig vid det här laget att det är de tomma burkarna som skramlar mest...

Jag blir faktiskt mer upprörd när jag hör att folk har droppat veganismen än när jag möter folk som aldrig ens tänkt tanken att bli vegan. Det är inte så mycket för att personen i fråga är en extra besvikelse då hon tidigare visat sig "upplyst nog att ta till sig sanningen". Det handlar mer om signalerna som det skickar. Jag har tagit upp det här en del vad det gäller straight edge också. När en person ändrar sig och vänder ryggen åt vad hon tidigare sagt så blir allt som sagts tidigare värdelöst och lika så all tid och alla förhoppningar som jag lagt på den personen. Stereotypen att veganism bara är en ungdomsrevolt stärks för varje människa som "växer ur" veganismen. Min mor frågade mig för några veckor sen lite försiktigt om det sågs som vuxet i min miljö att frånsäga sig veganismen och börja äta "riktig mat" igen. Jag svarade att bara för att man blir vuxen behöver man inte bli dum i huvet.

Jag blir ledsen och trött och bitter. Och sen blir jag arg. Och sen blir jag aktiv igen.

This is the forth generation of kids that I see turning their back on me and just fall into confort and social acceptance. We give no trust for free anymore. People once swore eternal jihad and all out war to oppression and injustice but here they come, in their weakest, mild, submissive and yet arrogant lifestyle to just represent everything I hate. Where the fuck are all these mindless zombie motherfuckers now? ... We have to be the living examples that compassion and justice can still have a strong voice against Mother Culture. I don't care if you see violence. I don't care if you see radical visions. Every other try has failed. As warriors before us stated: get free or die trying.
- Destroy Babylon

Timvikariens arbetsmoral

2008-08-28T13:04:00.003+02:00

Många företag lägger till sig med en ful ovana att inte ge sina arbetare riktiga anställningar. Jag har faktiskt aldrig haft en fast anställning utan har hankat mig fram på ströjobb de senaste åren. Igår jobbade jag på ett ställe där jag haft ett heltidsvikariat under sommaren men det var en stor skillnad. Igår var jag nämligen inringd som timvikarie. Jag vet att företaget i fråga har ett behov av folk men de verkar inte intresserade av att erbjuda säkra anställningar. Istället kommer de ringa upp mig varje vecka och fråga om jag vill vikariera några dagar. Ingen säkerhet för mig. Inget ansvar för dem.

Vad som behöver bli tydligt för företag som använder sig av denna form av personalpolitik är att en timvikarie är en tillfällig lösning och inget annat. Timvikarien kommer till arbetsplatsen och genomför den uppgift som han eller hon blir betald för att göra under en begränsad tid. Med andra ord betyder det att skiter blankt i om det är kaos på jobbet idag för att jag missade något igår. Ge mig en anledning att bry mig hur det går för ert företag så kan jag göra ett hyffsat jobb med långsiktig kontinuitet, ge mig en deltidsanställning, ett schema eller vad som helst. Att inte veta från vecka till vecka hur mycket man kommer kunna jobba är sjukt otryggt och om du förväntar dig att arbetare som du enbart erbjuder ett otryggt arbete ska visa dig någon form av lojalitet så är du helt ute och simmar gosse. Uj uj uj...

Gå med i facket. Det riktiga facket.

Nu är zinet här!

2008-08-28T12:53:00.003+02:00

Det tog en sin lilla tid men nu är zinet äntligen här! Vi har redan sålt en bunt så tveka inte, maila oss på lkpgvse@gmail.com så skickar vi ett ex för 15 spänn + porto. Utöver zinet så kan vi även erbjuda häftet Beasts of Burden, ett häfte om kopplingarna mellan djurrätt och autonom marxism samt Animal Liberation, Social Revolution på samma tema. Vi har även lite tröjor, pins, patchar och tidningar som vi tillhandahåller genom Djurrättsalliansens Linköpingsdistro. Om du är intresserad av något så är det bara att höra av sig. Vi kommer annars att närvara på söndagens spelning i Jönköping, fredagen på Deadfest, Vegomässan samt många andra tillställningar framöver...

Vi vill framföra ett stort tack till vår alldeles egen tryckerist som ställt upp för oss och hjälp till med layout och tryckning av zinet.

You beleve in violence, well...

2008-08-11T13:45:00.001+02:00

När jag var 15 år var jag på ett konfirmationsläger precis på gränsen till lappland, 10 mil norr om Vilhelmina. Det var fyra fina veckor även om jag aldrig konfirmerade mig. Min präst sa bland mycket annat det här: ”Det där som Jesus sa om andra kinden till, det ska ni inte lyssna på så mycket. För om någon slår er på vänster kind och ni vänder den högra till så kommer han slå er på dem högra kinden också. Ni ska slå tillbaka, sen ska ni förlåta den som slagit er.”

Våld är någonting väldigt fundamentalt i vår kultur, från slavsamhället och framåt. Självklart upprepar samhället hela tiden att våld inte löser någonting, det är bara ord, det har ingenting med verkligheten att göra. Men för att samhället ska tolerera ett våld och fördöma ett annat har man löst det så att våld som kommer uppifrån en hierarki och träffar någon längre ner i hierarkin så är det osynligt eller berättigat. Om någon längre ner i hierarkin riktar våld mot de högre upp är våldet väldigt uppmärksammat och det finns ingen förståelse för det. Vi kan ta några exempel:

För några år sedan hörde jag på radion att Ericsson skulle spara och varslade 10 000 anställda om uppsägning. 10 000 personer som skulle mista sin inkomst och tyvärr i många fall sin identitet och plats i samhället. Det vad ett kort reportage om det här innan nyheterna gick vidare till något annat. Jag skulle velat se hur de anställda på Ericsson skulle promenera upp till ägaren och säga att nu äger vi företaget och eftersom du inte längre fyller någon funktion kommer vi inte betala ut din lön längre.

En man som föder upp minkar för att vid några månaders ålder gasa ihjäl dem för pälsens skull driver en helt legitim rörelse. När det kommer aktivister som känner igen våldet mot minkarna som våld och släpper ut dem och förstör farmen är dessa våldsamma terrorister som förstör farmarens verksamhet och djurplågare som släppt ut djur i naturen som inte kan klara sig och kommer dö.

En snut slår dig på en demonstration upprätthåller ordningen, när du kastar sten på snuten som slagit dig så är du terrorist och hamnar i finkan.

Det våld som vi inte ser och inte talar om är alltid mycket grövre och mer storskaligt en det våld vi ser. Några anlagda bränder och förstörda fordon kontra ödeläggelsen av skogar som är hemvist och försörjning åt miljontals vilda arter som inte kommer klara sig utan skogen.

Vissa ägnar sig åt ickevåld. De kanske känner igen en del av det våld som slår ner över dem och runt omkring dem, speciellt när deras blockader och manifestationer drabbas av ett oproportionerligt våld från ordningsmakten, och vill genom att visa att de är bättre genom att uppmärksamma våldet som riktas mot dem och mot andra med juridiska processer och insändare. Vad de inte förstår är att det våld som riktas mot dem är helt legitimt i samhällets ögon eftersom det kommer uppifrån och riktas neråt.

Andra sätter hårt mot hårt och försvarar sig, de möts ofta med ett större våld för att de riktat våld uppåt i hierarkin. Exempel på det är zapatisterna i Mexiko, djurrättare i österrike eller indianer i USA. Även om inte aktivisterna i österrike tagit upp vapen så sätter de press på företag som förtrycker djur och tvingar dem att sluta med sitt våld emot djuren och kastas i fängelse på skrattretande grunder. 1967 tog en grupp nordamerikanska indianer upp vapen för att försvara sig mot det förtryck de utsatts för i hundratals år. De blev mördade av FBI.

Zapatisterna i Mexiko kämpar fortfarande mot den mexikanska regeringen som tagit det land och de resurser som de är beroende av och givit dem piss tillbaka.

Men någon stans måste man bestämma sig för hur mycket våld man kan klara av innan man får nog, vissa väljer att blunda för det våld som samhället utövar över oss och köper lydigt en massa skit, går till sitt jobb och ställer inga frågor, de som tycker att om man inte är kriminell har man inget att dölja och därför är FRA-lagen inget problem. Andra sätter sig emot och förstör reklamskyltar, sätter press på företag som mördar djur för profitens skull, stör eller stoppar nazistiska och kapitalistiska möten, slår tillbaka mot polisen som försöker hindra dem, organiserar fångar på fängelser eller arbetare på arbetsplatser. Det finns de som bekämpar ockupationer och fascistiska regeringar, andra som ockuperar hus för att kunna ha någon stans att ta vägen. Vissa tar till och med upp vapen för att deras land blir förstört av företag som är ute efter betesmark eller timmer, guld eller olja.
En annan intressant aspekt på det hela är hur ickevåldsaktivister glorifieras både som personer och idé. Jag ska ge ett exempel på det här också.

Medborgarrättsrörelsen i USA på 60-talet var en väldigt dynamisk rörelse som bestod av många olika grupper med olika medel och lite olika krav. Ändå har Martin Luther King Jr fått vara förgrundsfigur för hela kalaset med sitt tal om I have a dream och massmöten i Washington. Man sysslade med sit-ins och försökte bryta segregationen genom att inte gå med på den. Men det fanns även en militant del, vi kan ta de svarta pantrarna som exempel men det fanns även andra. Pantrarna hade som grundinställning att vi kommer att försvara oss. Och snutarna kommer till våra områden och trakaserar oss så kommer vi driva ut dem med våld om det behövs. Det här var ingen liten extremistgrupp utan en stor rörelse. De hade även betydligt hårdare krav än King. De svarta pantrarna ville bland annat dela USA i två för att de inte trodde på att det vita samhället skulle släppa ifrån sig makt eller produktionsmedel. Vi kan ju se hur det ser ut idag, ghettona bebos fortfarande av svarta och fängelserna är fortfarande fulla av dem, armén också. Är det någon som tror att det har med något annat än klasstillhörighet att göra? Att dela USA var förstås inte vad den Amerika regeringen ville så genom att ge efter för Kings krav om minskad segregation kunde man lugna tillräckligt många för att försvaga black power rörelsen, sen för att göra slut på den dumpade man extrema mängder knark i rörelsen för att oskadliggöra människor och de som inte ville gå på det slog man helt enkelt ihjäl, i fängelser eller på gatan.

”If anything happens to dr. King or any other black person in Alabama you are going to receive maximum retaliation by those of us who are not handcuffed by this nonviolent felosofie.” –Malcom X

Inlägg 102

2008-08-02T18:41:00.006+02:00

Del två. Jens intervjuar Tor.

Vi har pladdrat på om en väldans massa saker i över ett halvår nu. Vad skulle du säga är essensen av det vi vill få fram?

Jag vet inte riktigt hur man skulle kunna beskriva essensen av bloggen men jag skulle kunna gissa att det skulle vara "förbannad". För mig är det ett lite av sätt att få ut allt jag vill säga till folk som jag inte kan tjata på dagligen. Jag hoppas att folk läser det jag skrivit och tänker till lite på ett nytt sätt.

Hur ska vi göra revolution då?

Jag tror att revolutionen måste börja på arbetsplatserna. Att folk börjar organisera sig mot sina chefer och tar kontrollen över sina arbetsplatser. Slutar jobba så mycket och kommer överens om vad man egentligen behöver och vad som bara är onödig skit som borde bytas ut mot tid med andra människor.
Samtidigt måste man föra ett djurrättsabtete med alla medel för att folk ska få lite respekt för liv.
Så på jobbet, på gatan, i skogen, på havet. Överallt ska vi göra revolution.

Vad är det bästa och det sämsta med hardcorepunk?

Det bästa med hardecorepunk är den stora potential som finns i den. Att det finns en vilja att förändra och en ilska som finns inbyggd i själva musiken. Det sämsta är att det hela rätt lätt går förlorat i antigen en jävla stilhysteri eller alkoholism och apati. Hardcorekids som putsar sina skor efter att dom sparkat varandra i nyllet och punkare som bara sitter och super för det är minsann att vara vara utanför samhället.
Om vi bara kunde inse att det här är på riktigt och att vi måste sluta leva i våra små låtsasvärldar av nitar och d-takt, strykta bandtröjor och dyra dojor så kanske vi skulle kunna bli ett hot och en kraft att räkna med.
Det finns så jävla mycket som behövs göras och om vi vill komma någon stans så måste vi ta tag i det nu.

Vilket är ditt favoritdjur?

Som många redan vet så är igelkottar mitt favoritdjur för att dom har skitstora brallor.

Inlägg 101

2008-07-31T13:23:00.002+02:00

För ett tag sedan kom vi fram till att vi skulle intervjua varandra i det 101:a och 102:a inlägget i den här bloggen. Jag var snabbast efterson Jens jobbar så därför är det JensVSE som svarar på frågor i det 101a inlägget. Enjoy

Är det viktigt att vara VSE eller har hela prylen spårat ur till ett livsstilspaket istället för ett ställningstagande?

Det är viktigt att tydligt ta ställning för det som man tycker är rätt, speciellt om det man tycker är långt ifrån självklart i ens sammanhang. Både veganism och straight edge är ideal som befinner sig långt ifrån mittfåran av åsikter i vårt samhälle. Man ska dock tänka på att VSE bara är tre bokstäver och att man kan knyta många ideal till veganism och straight edge, detta är något som vi skrivit en hel del om på bloggen. Även om det är självklart för oss att se VSE som en del av en samhällskritisk ideologi så är det inte självklart för alla som är veganer och straight edge och därför måste vi som gör en politsk tolkning av VSE fortsätta att hävda denna tolkning. Precis som Gather kritiserar straight edge som gemenskap i låten Escalate behöver vi kritisera (eller kanske snarare undgå att låta oss begränsas av) begreppet VSE som gemenskap. Det finns många VSe-kids som är mycket snack och lite hockey på samma sätt som det finns folk som är engagerade och effektiva aktivister trots att de inte är VSE. Jag kallar mig VSE av samma anledning som jag kallar mig straight edge: inom hardcore-scenen skickar det ett tydligt budskap om vad jag står för och jag hoppas att det är ett budskap som fler kan ta till sig och jag fortsätter hålla de frågor som jag tycker är viktiga aktuella. Det är sedan upp till alla oss som kallar oss VSE att fastställa vilka övriga värden som ska förknippas med de tre bokstäverna.

Kan det räknas som aktivism att spela i ett politiskt band?

Det finns inga effektiva aktivister som bara affsicherar eller bara skriver insändare. Det krävs att man kombinerar olika metoder för att föra en så effektiv aktivism som möjligt. Att spela i ett politiskt band kan räknas som en form av opinionsbildande aktivism då man sprider sina idéer och förhoppningsvis inspirerar andra till handling, men att enbart använda sig av detta medel är inte effektivt eller önskvärt. För det första blir man inte trovärdig som person om man t. ex. står och snackar om rasism på varje spelning men aldrig dyker upp på antirasistiska demos. För det andra finns det ingen kvot av aktivism som man ska genomföra innan man kan tillåta sig själv att luta sig tillbaka och låta saker ha sin gång. Att du pratar om aktivism på spelningar förhindrar inte att du tar dig tiden att dela ut flygblad på stan eller går på en demo. Vi får aldrig låta våra övertygelser stanna vid snack. För att använda en välkänd catchphrase: words are nothing, action is everything.

Varför är det alltid du som åker dit?

För att jag står kvar när alla andra springer.

Hur känns det att leva som frilandsaktivist på heltid?

Det är det absolut bästa som finns. Alla männsikor borde under någon period i sitt liv få chansen att göra något som de verkligen brinner för. Jag vill påverka och förändra och när jag kan slippa undan lönearbete för att ägna mig åt aktivism på heltid är jag som allra nöjdast. Det finns en missuppfattning om att man inte utvecklas om man inte jobbar. Jag anser att jag utvecklas mycket mer utanför jobbet, grejen är bara att jag utvecklas på ett sätt som inte gynnar mig på arbetsmarknaden. Man inser att det finns saker som är mycket mer givande än att sitta på ett call-center hela dagarna och om man sedan tvingas tillbaka in i arbetet så kommer man känna en saknad av det liv man funnit och sedan blivit av med. Men förhoppningsvis har den erfaranheten gett en nya idéer som ligger utanför den så kallade lådan... långt utanför.

Plate 11

2008-07-20T18:49:00.003+02:00

The ancient Poets animated all sensible objects with Gods or Geniuses, calling them by the names and adorning them with the properties of woods, rivers, mountains, lakes, cities, nations, and whatever their enlarged & numerous senses could percieve.
And particularly they studied the genius of each city & country, placing it under its mental deity;
Till a system was formed, which some took advantage of & enslav'd the vulgar by attempting to realize or abstract the mental deities from their objects: thus began Priesthood;
Choosing forms of worship from poetic tales.
And at length they pronounc'd that the Gods had order'd such things.
Thus men forgot that All deities reside in the human breast.

- William Blake, The Marriage of Heaven and Hell

Turism

2008-07-20T10:09:00.003+02:00

När jag grävde igenom mitt förråd i morse så hittade jag en gammal anteckningsbok från min andra resa till Sri Lanka. I den finns en text om turism som är inspirerad av texter som jag läste när jag pluggade socialantropologi. Jag tänkte se om den fortfarande håller måttet.

Turism - att upptäcka nya, spännande människor, kulturer och platser för att sedan långsamt ta livet av dem.

Jag har under de senaste åren blivit mer och mer kritisk gentemot företeelsen turism. Till en början var det bara min egen olust inför att vara så distinkt skilld från det man försöker uppleva. Det är alltid något, en hotellmur, ett bussfönster eller min plånbok som skiljer mig från det som är tänkt att jag skulle betrakta. Jag lärde mig inget om Jamaica i baksätet av en taxi. Ingenting om Kina fanns att lära sig i hotell-lobbyn. Turismens tanke verkar vara att livet bäst betraktas på lite avstånd, man letar upp sitt mål, fotograferar det och sen sätter man sig i bussen och drar på AC:n igen.

För livet för en turist ska varken vara farligt eller jobbigt. Att livet faktiskt är farligt och jobbigt är inget som spelar någon roll om man sitter inne på tillräckligt mycket pengar.

Och där har vi ytterligare en stöttesten. Jag har alltid hatat att bli särbehandlad på grund av min hudfärg eller på grund av att det på grund av den antas att jag har pengar. Pengar som man kan klämma ur mig om man smörar lite. Köp min skit, bwana.

Det leder mig in på ytterligare en punkt som jag skrev om när jag studerade Socialantropologi. Det antas nämligen att man genom sin turism bidrar till landets och folkets ekonomi genom att pumpa in pengar. Frågan är dock vilka industrier man göder och vad som händer när turismen försvinner. För så länge turismen ser till att det finns gott om hotell, souvenir-affärer och prostituerade så kan man säkert hålla ett land flytande på så sätt. Men vad finns kvar när turisterna dragit vidare till nästa exotiska resmål?

Det finns också en aspekt av vad som händer med självakulturen och dess mening när den plötsligt blir ett objekt för turism. Det som händer då är att kulturen/naturen slutar existera för sin egen del och istället har syftet att dra i pengar från turisterna. Det betyder också att man kan ändra på företeelsen hur mycket man vill för att glädja turisterna. En ritual som genomfördes en gång om året kanske börjar genomföras en gång i veckan för att stammens överlevnad beror på turisternas finansiering. När dessa sen försvinner så finns det bara ett tomt skal kvar. Turismen förvandlar på så sätt natur och kultur till handelsvaror som förlorar sin mening om de inte längre drar in pengar. Man har trots sina goda intentioner ändrat företeelsens essens i grunden.

Turism är offensiv konsumtion och går därför tvärt emot alla de ideal som jag vanligen står för. Om jag vägrar kompromissa med mina ideal hemma, varför skulle jag då göra det när jag befinner mig på resande fot? För att jag är mer utsatt när allt är främmande? Är det för att jag söker bekvämlighet då hemmet är långt borta? Är jag så rädd för att lägga mitt liv i gudarnas händer? Är jag så skygg inför något så naturligt som fara?

Tursim återskapar den ordning av rik - fattig och vitt - svart som är ett arv från imperialismen. Och egentligen så har inte mycket förändrats. Den välfärd som eventuellt skapas i svallvågorna av turismen sker på rika, vita turisternas villkor och alla dessa investeringar har som huvudsakligt syfte att tjäna deras egna höga nöje. Ett land med tillräcklig välfärd skulle inte ha något intresse av att locka turister som skräpar ner stränder och fotograferar ritualer och andra kulturella företeelser. Och vad är inte mer nedvärderande för människor än att bli objekt för andra människors turism? När turistbussen stannar och du ställer upp din familj som du klätt i traditionella kläder för att hoppas på almosa ifrån de rika.

Man ska väl inte klaga antar jag...

2008-07-17T07:37:00.005+02:00

För några dagar sedan gav jag masage åt en kompis som jobbar som servitris, eller jag tror det heter så om man joobbar på fik. Jag är inte utbildad massör eller något sådan så jag visste inte riktigt vad jag gjorde men jag lärde mig i alla fall känna igen muskelknutar. Jag kunde lika gärna maserat grustaget som ligger på andra sidan skogen från där jag bor nu. Över huvud taget verkar hon ha en rätt trasig kropp på grund av sitt jobb, eller kanske inte så mycket på gund av jobbet i sig som att jobba mede det 6-7 dagar i veckan.
själv har jag ett jobb som jag tycker rätt bra om. jag har inga knutar i ryggen. Gissa varför. jag gör ett rätt hårt jobb när jag jobbar. Jag bygger scener, river scener och jobbar på evenemang. Jag hade en bättre arbetsgivare med samma arbetsuppgifter förut men det är ok nu också. Anledningen till att jag inte har några knutar är för att jag jobbar rätt sällan, och jag har egentligen ingen lust at jobba mer. Jag klarar mig på pengarna jag får. Idag har jag bestämt mig för att jag ska försöka undvika jobba svart. Inte för att jag är orolig för finanserna i borgarnas sverige utan för att det blir mycket sämre för mig, speciellt med det jobb jag har nu. Jag har ingen lust att gå runt och lyfta tung skit utan försäkring till ett jävla rövarpris.Som vanligt finns det en konflikt här och inget samarbete. det är jag mot chefen som vanligt. Precis som på mitt förra jobb som fortfarande inte gett mig mina sista två löner. Jag har inget problem med att jobba men då kräver jag att den som köper mitt arbete ska sköta sina uppdrag. Jag vill inte vara någon
slit-och-släng arbetskraft som mina vänner på fiken som kommer bli tvugna att sluta för att deras kroppar kommer paja.
Jag vaknade tidigt och han äta frukost med mamma och pappa imorse. jag var lite bitter på löneslaveriet som sådant och pratade med pappa arbetsmarknaden. Han sa att den finns där och det är inte så mycket at göra åt. Jag sa att den hunde dra åt helvete. Jag tror att det är jävligt mycketatt göra åt arbetsmarknaden för den skiten funkar inte alls och någon måste göra någonting åt den. tyvärr verkar det inte vara någon i min ålder som är speciellt intresserad av att ta tag i det. Jag förstår inte varför. Om du tänker på kortsiktig vinning på det så är det jävligt kortsiktigt och det är alltid en arbetsköpare som kommer att tjäna mer på ditt arbete än vad du gör. Det är våra kroppar som går sönder och det är vår tid som säljs, våra relationer som blir lidande, vår migrän, våra magsår. Det finns ingen som kommer att ändra på det här om vi inte gör det själva. Tänk på det.

Gammal klassiker

2008-07-08T13:18:00.000+02:00

The all singing all dancing crap of the world

2008-07-08T11:58:00.007+02:00

Ett i-landsproblem: stora delar av befolkningen är verkar meningslös. Genom att exploatera djur, natur och den så kallade tredje världen har "väst" byggt upp ett enormt välstånd som saknar motstycke i världshistorien. En stor del av befolkningen i väst arbetar därför inte längre med att producera nödvändiga varor eller tjänster utan arbetar istället enbart för att det överskott som redan finns ska bli ännu större. Detta kallas ekonomisk utveckling. Det faktum att dessa personer inte behöver och kanske inte vill jobba är inget man tänker på då tankar kring arbete i väst domineras av vårt lutherska tankegods med dess arbetsmoral. Kan man arbeta så ska man arbeta oavsett om man vill eller inte. Men tro inte att du behövs, för så fort du sagt upp dig så kan de rekrytera nån ny. Du är inte oubärlig, du är bara en siffra.

Så vad får det här för konsekvens för den uppväxande generationen som går långa, ambitiösa utbildningar för att sedan inse att det bästa jobb de kan få är på ett callcenter där de ska sitta och sälja meningslös skit eller göra marknadsundersökningar? Förutsatt att man inte svalt den nyliberala lögnen om att kontinuerlig ekonomisk utveckling är nödvändig så kommer man nog att känna sig en smula meningslös när man inser att samhället inte har plats för en. Man förvandlas till billig arbetskraft i ett samhälle som man inte ser meningen med eller kanske tillochmed avskyr. Att arbeta eller hysa ambitioner som spelar samhället i händerna börjar kännas lönlöst och självförödmjukande. Man blir en del av den disillusionerade och förbittrade massan som bara försöker fly på olika sätt. Genom prylhysteri eller drogmissbruk vill vi döva smärtan av att vara meningslös i kollektivets ögon. Att känna ångest över något sådant är inte konstigt, i ett mer naturligt samhälle hade samma situation varit likställt med döden. Men oavsett om vi väljer att arbeta eller inte så överlever vi. Välståndet är så stort att man kan avvara ett litet stycke för att hålla dig vid liv. Nedkletad av avundsjuka och bitterhet hamnar man så på botten. Men man är fortfarande en del av deras plan. Med hög arbetslöshet kan man hålla lönerna nere, främst lönerna på de meningslösa jobb som du skulle kunna få.

Men du är inte värdelös. Du är fortfarande en del av det ekologiska kollektivet, en levande varelse med känslor, tankar och ett okränkbart egenvärde. Det är bara deras samhälle som förpassat dig till rollen av pariah. Den verkliga meningen och den verkliga lyckan ligger inte i att uppnå sin idealvikt eller äga en äkta rolex utan i att finna ett sammanhang och en plats där man hör hemma. Så om du känner att du är på den plats som jag beskrivit, utanför, nedanför eller kanske över samhället så är du förhoppningsvis på god väg att finna något annat. Något som är ditt och som är mer äkta än den berikade, modifierade skit de säljer. Folk runt dig kommer inte förstå men det spelar ingen roll så länge du har hittat rätt. Du har uppnått en punkt där det inte längre spelar någon roll vad de säger om dig och dina val. Du har inget att förlora för allt du har finns bortom deras värld.

Deras värld. Vilket jävla skämt.

Last of the sane

2008-07-06T11:41:00.003+02:00

För tre och ett halvt år sedan skrev jag ett ganska förtvivlat brev till en vän och djurrättsaktivist i Jönköping. Jag skrev om hur jag kände att alla andras hängivenhet sviktade och att jag fruktade för djurrättsgruppens överlevnad på grund av det låga deltagandet. Jag avslutade mailet med att lova att det alltid skulle finnas åtminstone en djurrättsaktivist i Linköping så länge jag bodde där.

Jag bor fortfarande i Linköping och vi har fortfarande en liten grupp med dåligt deltagande som lägger allt för mycket tid på att försöka värva nya medlemar som i slutändan tappar intresset och vänder oss ryggen. Men de senaste dagarna har min pepp på djurrättsarbetet varait större än på länge. Så när jag träffade min vän från Jönköping igår kväll kände jag mig en smula stolt över att jag stått fast vid mitt ord.

Det är väldigt mycket som blir finare med tiden. Vin brukar ofta nämnas men eftersom jag inte dricker sån skit kan jag inte uttala mig om det. Däremot så kan jag faktiskt vittna om att aktivism blir bättre och bättre med tiden, förutsatt att man fortsätter utvecklas, testar nya saker och lär sig av sina misstag.

I fredags satte sig redaktionen förr denna blogg i en bil och pep ner till Tranås pälsmuséum. Där la vi upp två flådda minkar på ett skynke och ställde oss med en banderoll. Muséet stängde en halvtimme tidigare på grund av våra protester och vi lyckades helt uppenbart reta upp dem som jobbade där. Vi fick även en artikel i Tranås tidningar. Med en självsäker inställning, kunskap om våra demonstrationsrättigheter, sakkunskap om pälsfrågan och en stark övertygelse kom vi väldigt långt trots att vi bara var två personer. Peppade av framgången i Tranås fortsatte vi till Jönköping där vi gjorde samma sak på ett centralt torg och fick två tidningsartiklar skrivna om oss. Sedan höll vi infobord på Grand Fest Auto och på stan i Jönköping.

Så trots att vi bara var två stycken har vi den här helgen lyckats få tre artiklar skrivna om pälsindustrin, vi har sålt och delat ut massor av djurrättsmaterial i Jönköping, skramlat in pengar till dömda djurrättsaktivister och samlat ett hundratal namnunderskrifter mot sexuella övergrepp på djur. Detta främst för att vi var dedikerade och erfarna nog. I bilen på vägen hem eldade vi upp oss över nya idéer på effektiva protester som vi skulle kunna genomföra på två personer. Så misströsta inte om ni är få eller ens om ni är oerfarna på din ort eller i din grupp. Med tiden kommer erfarenhet och med tillfäckligt mycket erfarenhet och hängivenhet kommer du långt. Fortsätt läsa på, fortsätt peppa och kämpa så kommer du få ovärderliga erfarenheter och rutin som kommer göra att kampen till slut känns mycket lättare och mycket roligare. Lär dig knepen för att vinna och vara effektiv. Organisera dig men lita inte på att någon annan ska göra jobbet åt dig eller tänk att du behöver andra för att göra något överhuvudtaget. Tänk istället vad du skulle kunna göra på egen hand, eller med de resurser som står till buds. Gör det bästa av det och fortsätt kämpa så är det bara en tidsfråga tills du känner att du börjar vinna!

Make love to the present

2008-07-06T11:00:00.003+02:00

Hur många gånger har man inte fått höra romantiserande berättelser från förr? Hur jävla häftigt det var 88 eller 95 när dom och dom spelade där och där. Bra minnen varar länge och självklart får man som kid höra av de äldre om alla galna spelningar back in the days. När jag tänker på en levande hardcorescen försöker jag oftast föreställa mig Linköping och Skylten på nittiotalet och det verkar som att många andra gubbar som slutat gå på spelningar vill drömma sig tillbaka till den tiden de med.

Men jag måste bara säga något. Jag har ändå varit i scenen i sex år nu och har därför oundvikligen blivit lite av en gubbe själv och jag har inte sett hardcorescenen mer levande än vad den är nu. Visst, Skylten är heldött, senast jag satte upp en hardcorespelning där kom det 12 pers. Men om man bara har orken att sätta sig i en bil och åka några timmar så kommer man finna en jävla hardcoreskatt.

Glöm allt om Boston-88, det var för fan tjugo år sedan, nu är det 2008 och Jönköpings hardcorescen håller på att fullkomligt explodera av pepp. Alla som inte såg Hårda Tider på Grand Fest Auto i Jönköping i helgen missade ett stycke svensk hardcorehistoria. Aldrig tidigare har jag sett så mycket pepp klämmas in i ett så litet rum. Så ärligt talat är det inte intressant längre hur peppat det var att gå på spelning på Skylten för mer än tio år sedan. Jag tänker skapa egna minnen från en hardcorescen som jag själv upplevt och deltagit i och om du också känner något för hardcore så uppmuntrar jag dig att göra det samma. För om vi inte uppskattar och stöttar den scen som finns så är det bara en tidsfråga innan vi sitter där igen och gnäller om att allt var bättre förr.

Stötta: Sista Sekunden, Balance, Hårda Tider, Lions Den, Angers Curse, Let me out, Anchor, The Romance, Go For Broke, Dead Vows, , Jönköping Hardcore, Hemgården Hardcore, Linköping Hardcore, District 19, Bright Side, Monument, Dead Vibrations, Dead Fest, Treasure Fest

Linköping!

2008-06-19T00:29:00.004+02:00

Linköping VSE kommer inom kort att bo under samma tak i Linköping och då ska det styras pepp ska ni veta! Vi kommer att dra igång en studiecirkel om praktisk anarkism tillsammans med andra Linköpingsanarkister, göra vårt bästa för att återuppliva hardcorescenen i stan och även fortsätta arbetet för djuren genom Djurrättsalliansen. Våra tidigare mål att framställa en DVD, annordna föreläsningar och släppa zines ligger självklart fast. Även Pushkick-camp borde bli av även om det verkar bli mer av en kompisträff än ett läger.

Har du coola planer för hösten som vi kan vara en del av? Vill du att vi kommer och föreläser i din klass, grupp eller studiecirkel? Har du idéer om hur vi skulle kunna sammarbeta mot gemensamma mål? Har du resurser som du vill dela med dig av? Hör av dig till oss på lkpgvse@gmail.com! Delad pepp är dubbel pepp.

mer tid

2008-06-18T13:16:00.002+02:00

"and if we are born to fail then just slit your throat"

Jag satt i bilen och lyssnade på the spectacle när jag hörde den raden, jag tyckte det verkade som en konstig strof eftersom det inte direkt finns något mål med livet och alla ska ju dö på slutet, det skulle nog rätt många kunna kalla att förlora. Det är svårt att slå döden helt enkelt.
Jag har en teori:
Jag tror att det har mycket med media att göra och framför allt film, lite en manifestation av linjär tidsuppfattning. Film är ju som vi alla vet ett referat ur ett eller flera liv som man kan avnjuta på en två timmar eller så. De brukar i regel ha ett lyckligt slut och lite trubbel på vägen. Så när slutkyssen har tonat bort så börjar eftertexten rulla.
Ett riktit liv fungerar inte så. Ett riktigt liv slutar inte så. I ett riktigt liv avlöser pepp och opepp varandra hela tiden, Oavsett vilken väg du valt. För det mesta kan man göra om och göra rätt om någonting skulle bli fel, annars brukar det lösa sig efter ett tag.
Vad jag vill säga med det här inlägget är att synen på tid flåsar en i nacken hela tiden så att man blir helt förtvivlad om man inte hinner med allt det man "ska" hinna. Det finns ingenting som du "ska" hinna egentligen. Bara försöka födas och sen dö. Allt däremellan bestämmer du själv.

old news

2008-06-15T23:19:00.004+02:00

På tisdag röstar rikstaden om den nya lag som ska ge FRA (försvarets radioanstalt) utökade befogenheter att avlyssna all mailtrafik och alla telefonsamtal. Det här har let till en storm av protester från alla håll och kanter. Till och med MUF har släppt flaskan och reagerat mot det här lagföslaget.
Vad förslaget innebär i praktiken är att alla mailtrafik och alla telefonsamtal som går över sveriges gränser kommer att kunna avlyssnas. Eftersom varken internet eller telefonin är bundna till nationer längre så kommer i princip alla telefonsamtal och all internettrafik att övervakas och lagras i tre år. För att det här förslaget ska falla måste fyra borjeliga ledarmöter rösta emot partilinjen. Det här är naturligtvis ett jävla geshtapo-förslag som Tomas Bodström satt och knåpade ihop på pojkrummet och som Reinfeldt nu ska driva igenom för att folk inte ska kunna ha några hemlisar.

Oavsett om det här förslaget går igenom eller inte så gäller samma gamla regler som innnan. Skriv aldrig någonting på internet, i mail eller sms och säg aldrig någonting på telefon som du inte skulle kunna säga i nyllet på en snut eller i ett förhör. Om du av någon anledning skulle hamna i ett förhör om någonting som du tycker är viktigt så ska du inte säga ett ljud mer än vad du heter och vad du har för personnummer, det spelar ingen roll om du är skyldig eller inte, inte ett ljud. Då riskerar du säkerheten för de som gjort det.

Om du måste prata med någon som du inte befinner dig i samma rum som så skicka krypterade mail.
Bra krypteringsprogram (pgp) finns att få gratis här: www.pgpi.com

Åt helvete med FRA, åt helvete med övervakning, åt helvete med hela skiten!

Stöd våra österrikiska kamrater!

2008-06-15T16:48:00.004+02:00

Den 21 maj arresterades 25 österrikiska djurrättsaktivister misstänkta för att ha deltagit i bildandet av en "olaglig organisation". 10 personer hålls fortfarande kvar i häkten och trots det har inga bevis förts fram mot de häktade i den 2500 sidor långa förundersökning som presenterats. Räderna kom dagen innan man skulle starta en ny kampanj för att ge djur konstitionella rättigheter, en kampanj som enat flera grenar av den österrikiska rörelsen under samma paroll. Detta ledde till att hundratals poliser bröt sig in hos flera aktivister, deras kontor, förråd och även hemma hos deras familj, trots att dessa inte hade något med djurrätt att göra.

Stötta våra orättfärdigt fängslade kamrater! Skicka ett protestmail till Österrikes myndigheter.

Den österrikiska djurrättsrörelsen har under de senaste åren blivit allt effektivare och det är därför de nu möts av statlig repression på samma sätt som SHAC-kampanjen och alla andra försök till verklig förändring. Österrikes myndigheter vill få hela ärendet till att handla om en ökad frekvens av ALF-aktioner men sanningen är att de olagliga aktionerna för djuren är mycket färre i Österrike än flera andra länder där den öppna rörelsen inte drabbats av samma repression.

Vi kan visa dem att deras repression inte betyder ett skit! Om de fängslar våra kamrater så tar vi deras plats! Imorgon inleds tre dagar av mail- och telefonaktioner mot det österrikiska klädföretaget Kleider-Bauer som varit mål för en intensiv kampanj från österrikiska djurrättsaktivister. Visa ditt stöd och att djurens röster inte kan tystas med hot om repression! Maila Kleider-Bauer åt helvete!

info@kleiderbauer.at, office@kleiderbauer.at, wg@kleiderbauer.at, pg@kleiderbauer.at, eb@kleiderbauer.at, peter_graf@kleiderbauer.at, werner_graf@kleiderbauer.at, peter@kleiderbauer.at, marjan_firouz@kleiderbauer.at, joana_bogdanova@kleiderbauer.at, ernst_legat@kleiderbauer.at, michael_stocker@kleiderbauer.at, sehriban_akyapu@kleiderbauer.at, filiale@fil38.kleiderbauer.at, filiale734@kleiderbauer.at, filiale781@kleiderbauer.at, filiale13@kleiderbauer.at

Hardcore som motkultur

2008-06-15T10:48:00.005+02:00

Martin Berry har skrivit en mycket bra text om hardcorescenens förfall de senaste åren. Läs den. Själv tänker jag fräscha upp och publicera en text som jag haft liggande ett tag och som jag tyckte kändes aktuell när jag läste Martins text.

Jag kom in i hardcorescenen ganska motvilligt. Från början var jag en rätt misslyckad metalskalle, men jag hade vänner som styrde mig bort från långt hår gitarrsolon mot den fåra som jag följer idag. När jag först kom i kontakt med hardcore tyckte jag att det var en skränig musikstil. Men det var innan jag hade sett något riktigt hardcore- eller punkband live. Det var på de lokala hardcorespelningarna som jag fann den energi som jag i huvudsak anser skiljer hardcorepunken från angränsande stilar. Till skillnad från hårdrockens stela och statiska galloperande eller malande fanns i hardcore en obunden energi som inte kunde tyglas. Inte ens de blodigaste metaltexter kunde överrösta hardcorepunkens totala ilska. Men mest av allt så var det en sak som skiljde hardcorepunken från metal.
Det fanns en tanke bakom.

Mellansnacket är något som idag reducerats till "tack, det är kul att vara här, vi har skivor och t-shirts till salu" men som när jag först kom i kontakt med scenen var något helt annat. Det kanske bara var ett fånigt skämt eller något annat skitdumt. Det behövde inte vara politiskt eller djupsinnigt, även om sånna mellansnack självklart var en höjdpunkt. Själva poängen är att man eftersträvade en kontakt mellan scenen och dansgolvet. Det var där hordcore skapades. Mellan bandet och publiken. Jag tror att det är därför jag alltid älskat golvspelningar. Det finns inga gränser kvar mellan de som deltar och de som skapar.

I scenen jag fann fanns det inga idoler eller synliga heirarkier. Tyckte man om ett band kunde man bara gå fram och säga det efteråt, de kanske hade en demo som man kunde köpa för en tia eller så kunde man bara snacka lite. Jag har nog än idag ett femtiotal CD-R skivor hemma som jag vid något tillfälle tyckt varit det absolut bästa som gjorts.

Lokalbandsspelningarna var för mig terminens höjdpunkter och dagen efter satt man, öm i kroppen och med bleknade X på händerna i skolan iförd en ny t-shirt och väntade på att få komma hem och läsa ett sprillans nytt zine. Men det kändes ändå aldrig som att spelningarna var en marknadsplats. Även om en hel del köpande och säljande föregick så var aldrig riktigt syftet att någon skulle tjäna pengar på det vi gjorde. Mervärdet låg i själva upplevelsen av scenen och allt detta bytande av saker handlade mer om budskap än om ekonomi.

Straight edge hade klibbat fast sig på mig redan innan jag började känna mig som en del av hc-scenen. Att det skulle ha så stor invärkan på mig visste jag inte då men såhär i efterhand är jag glad att jag valde den vägen. Jag har sett många människor konsumeras helt av deras beroenden och vips så hänger man på krogen istället för att hänga på spelningar. Varför man väljer alkohol över pogodans vet jag fortfarande inte, scenen gav mig ett socialt liv och en identitet så gott som något annat man kan pyssla med som tonåring.

Framför allt fick jag lära mig att ifrågasätta allt. Om jag ska nämna en sak som är punk över allt annat så är det så enkelt: ifrågasätt allt. Det är skitjobbigt men man lär sig mycket av att inte ta någonting för givet. Jag har hardcorescenen att tacka för att jag idag förkastar i stort sett allting som vårt ruttna samhälle står för, men också för styrkan att göra något åt de problem som jag identifierar. Hardcore var den första politiska arena som jag tog några fristående och trevande steg på. Musiken uppmanade mig att inte förbli passiv även om allt verkade vara skit.

Hardcore var för mig en positiv och livstillvänd livsstil till skillnad från all negativitet och eskapism som andra kids i min ålder pysslade med. Hardcore var äkta vara och ingen imagefasad. Det handlade inte om kläder, frisyrer eller scenpoäng utan om att förändra och hitta alternativa vägar att gå i livet. Att finna egna gemenskaper baserade på riktig samhörighet och egna övertygelser baserade på övervägda åsikter. Börjar vi sjunga om drakar och svärd så är det inte hardcore vi håller på med längre, oavsett hur musiken låter.

Jag har märkt att i städer som är proportionerligt större än sin lokala hardcorescener finns det en bristande sammanhållning mellan subversiva människor. Linköping är ett bra exempel på en stad som allt mer har torkat ut under de senaste åren men som på nittiotalet var en mycket aktiv stad både inom hardcore och politisk aktivism. Linköping har potential att återigen bli ett starkt fäste för autonoma rörelser och kreativt nytänkande. Jag tror att hardcorescenen spelar en viktig roll i det skeendet och därför är jag en av dem som vill starta en ny scen i Linköping och precis som Martin skriver så vill jag få tillbaka den intellektuella utmaningen i scenen. Vi har dock en förändrad situation idag jämfört med den svunna tid som Martin beskriver.

Bara det faktum att jag skriver detta på en blogg och inte i ett fanzine är ett bra exempel på hur situationen förändrats. Att blogga är billigare, miljövänligare och smidigare än att göra fanzines men samtidigt så förflyttar t.ex. bloggandet den intellektuella utmaningen från själva spelningarna till datorn. Vi hänger på forum istället för att hänga på Skyltentrappan. Som jag sagt tidigare i den här texten: hardcore skapas på spelningarna i ett utlopp av energi (eller kanske den aggressivitet som Martin refererar till) och det är olyckligt om hardcorespelningar även i fortsättningen ska vara så... tomma.

För det känns tomt på Skylten idag. Det saknas något som jag upplevde när jag var liten och det är uppenbart att det inte bara är jag och Martin som upplever detta. Hardcorescenen är inte längre ett forum för någon form av diskussion. Energin må titta fram ibland, men jag saknar något som ligger bakom det. Jag tänker sluta skrika "spela fortare" på spelningar och istället skrika "vad vill ni?". Man behöver inte nödvändigtvis vilja göra revolution nu på stubben utan svaret kan vara något mycket simplare, ge mig bara en tanke! Varför spelar vi hardcore? Varför hänger vi på spelningar? Vad vill vi egentligen?

Föreningen Linköping Hardcore har som målsättning att väcka scenen till liv igen genom att locka nya kids till Skylten och jag lovar att om vi lyckas med detta så kommer jag att möta dem med rejäla utmaningar. Vi måste lära oss ställa frågor som manar till reflektion för vara på detta sätt kan vi få folk att göra aktiva och genomtänkta val i livet. Att ifrågasätta och bilda sin egen uppfattning är en mognadsprocess som jag tyvärr tror att många missar.

Så jag vet vad jag vill. Jag vill se en hardcorescen full av både energi och utmaning. En scen där människor och tankar kan växa. Ett forum för debatt, organisering och utveckling. Jag vill se kids som väljer bort drogerna och ger sig själva en chans, kids som är förbannade och vill förändra. Precis som jag ville.

Precis som jag vill.

Tid

2008-06-11T16:00:00.003+02:00

Så vitt jag vet finns två sätt att uppfatta tid: linjärt och cirkulärt. Jag fick nys om cirkulär tidsuppfattning för ett gäng år sedan när jag försökte läsa running on emptyness av john zerzan. Men språket och det faktum att jag läser rätt dåligt tog knäcken på mig och jag hoppade till roligare kapitel som det om UNAbombaren. Jag har tkt at det verkade konstigt med en tidsuppfattning som handlar om att saker och ting upprepar sig hela tiden, jag föddes, jag började skolan, jag slutade skolan, jag borjade jobba jag blev äldre. Det är inte saker som upprepar sig. Jag kan se mitt liv som en linje med min födelse i början och min död i slutet och en massa skit däremellan.
Nu har jag återigen snubblat på temat när jag läser endgame av derrick jensen. Den här gången är min engelska lite bättre och hans språkbruk lite mer underhållande så jag plöjde igenom tidsbiten med liv och lust. Såhär ligger det till.
Tid markeras av förändringar. För en grupp människor som har städer och civilisationen som sitt direkta närområde och som dessutom lever ett mycket individualistiskt liv brukar förändringarna vara ganskaså permanenta, en stad eller stadsdel byggs, skogen försvinner, klimatet blir varmare, ett krig utkämpas och gränser flyttas, en kung föds eller dör och det skrivs ner trotts att alla vet att det brukar komma en ny efter så det borde ju inte vara något att fästa så stor vikt vid.
Om man inte är beronde och inte påverkad av civilisationen och städer (det är inte så många som lever under sådana omständigheter) så har man förmodligen naturen där man lever som sin referens av tid och eftersom naturen är rätt cyklisk så får man en cyklisk tidsuppfattning. solen går upp och solen går ner, sommaren kommer, följs av höst, av vinter och sen vår och sen börjar det om. Jag kan ta hur många exempel som helst men jag gissar att ni fattar vad jag menar.
Ett annat problem som kommer med en linjär tidsuppfattning är att ångesten inför livets undvikliga slut ställer till en del problem. Indlividualismens oundvikliga kollaps ger människor en vilja att kämpa för något beständigt, en nation till exempel. Då känns det ju logiskt att kämpa för livet som sådant eftersom det är väldigt svårt att ta död på. Tyvärr verkar det inte ligga i någons intresse utan det verkar vara roligare att dö för en stat eller en kung eller ett företag eller något annat tramsigt och temproert. Det här föder ett våld både genom att nationer krigar med varandra och att folk skadas och fördrivs för att råmaterial ska kunnas tas till nationen för att tillgodose nationens behov av olika saker för att kunna upprätthålla sin ekonomi och sin krigsmakt.
Om man dessutom ser tiden som en linje med en början och ett slut så ska ju ändå allt ta slut en dag och det föder en likgiltighet inför framtida generationer och deras tillgång till en fruktbar jord. Detta blir extra tydligt när man tar in kristendomen i bilden, jag tycker att dommedagen verkar vara på väg var och varannan vecka. Delar inte jehovas vittnen till och med ut en tidning som skriver om att domedagen är nära, och inte domedagen som en ekologisk katastrof där alla dör utan domedagen som den dagen när jesus kommer tillbaka till jorden för att döma levande och döda. Vad är det för mening med att försöka skapa ett hållbart samhälle, ett ickeciviliserat samhälle, om gud snart kommer och gör slut på lidandet snart ändå?
Men såhär ligger det till. Om vi vill överleva som art och ha kvar vår löjliga linjära tid så måste vi skapa ett hållbart, ett verkligen hållbart samhälle annars kommer vi och en hel del andra arter dö ut och något annat kommer att komma efteråt, något som med största sannorlikhet inte kommer bry sig om tid som begrepp över huvud taget.

rättelse

2008-06-08T22:39:00.002+02:00

Sist jag skrev något var jag rätt trött. Det resulterade i ett litet misstag från min sida. Istället för att skriva kollektiviseras så råkade jag skriva privatiseras, det är såklart fixat nu men jag börjar tro att timbro har något chip inopererat i mig och får mig att skriva sån skit. Men åke jävel sa det jävligt bra:
"Det är bättre att spränga saker än att privatisera dem."